Vem är Maud?

Helomvändningen i Centerpartiet får mig återigen att fundera på den fråga som jag ställt mig så många gånger; om man vill förändra ett parti helt och hållet, om man till och med är beredd att ge upp några av partiets kärnfrågor - är man då verkligen i rätt parti?

Teckning Kjell Nilsson-Mäki

I betraktarens öga

Konversation med dottern igår kväll:
- Mamma, vad är det där?
- Det är en finne.
- Jaha. Tycker du om finnen?
- Nä inte speciellt.
- Nähä. Men jag tycker i alla fall om din finne.

Processorientera mera

Förlåt mig, men jag måste bara citera en del ut en platsannons där en organisation beskriver sig själv enligt nedan:

"...genomsyras av målstyrning på alla nivåer och vi arbetar successivt för att kvalitetssäkra och på sikt certifiera den verksamhet som bedrivs. Som ett led i detta, arbetar vi sedan 2005 med att processorientera vår verksamhet genom att definiera pågående processer, fastställa vilka krav som ställs på dessa, definiera mått, etablera mätmetoder och sätta tydliga och mätbara mål ur ett medborgarperspektiv."

Någon som vill gissa vad det gäller? En brandstation! Ja, jag vet att om man bryter ner texten och verkligen läser vad som står där (även om det är näst intill omöjligt) så är det nog inte så dumt. Men ändå, vem faan har formulerat detta? Visserligen söker de just en informatör. Hahaha, det är nog verkligen vad de behöver!

Semesterarbete

De två senaste dagarna har jag undervisar ettagluttare. Har jobbat med lågstadiebarn i flera år tidigare så åldern känner jag mig egentligen ganska van vid. Men den senaste tiden har jag ju fajtats med högstadieelever och hängt i högstadieskolor istället. På alla skolor snackas det om klasserna. Och om vissa elever. Så även på söta lilla lågstadieskolan där jag är just nu. "De är ju lite jobbiga mot vikarier" förklarade en i personalen när jag kom. När jag berättade för en annan lärare att jag tyckte måndagen hade varit kanon, replikerade hon "Jaha, det måste ha varit en bra dag.". "Oj, de prövar dig verkligen!" utbrast en resurslärare idag. Jag säger inte att de är helt snälla jämt. De sitter inte tysta som tända ljus och lyssnar på allt jag säger. Nej, en unge kröp t ex bakom en soffa tre gånger i dag. Tillslut var jag tvungen att flytta på soffan och dra fram honom för att få ut honom ut klassrummet när jag skulle stänga. Men ändå, allvarligt talat. Förförra veckan labbade jag t ex med ett gäng åttor som försökte sätta på gasen hela tiden och proppade igen inte ett, inte två, utan tre av de fyra avloppen i kemisalen med hushållspapper. En annan lektion piskade killarna varandra med meterlånga trälinjaler. På mattelektionen senare samma dag ställde stora delar av klassen om inte bara klassrummets klocka utan även alla sina egna klockor för att försöka få mig att sluta lektionen tjugo minuter tidigare (men jag gick inte på det! Ha!). Så när dessa lågstadielärare pratar om att vissa barn är bråkiga, eller sätter mig på prov, eller att klassen är en ovanligt bråkig klass, då vill jag bara le mot dem och berätta för dem vilka små gullungar de har att göra med. Att vara i lågstadieklass är som att vara på semester. På allvar. Dessutom vill killarna hålla mig i handen på väg till matsalen och tjejerna ritar teckningar till mig. Jag säger det igen - semester!

One upon a time

Har föresten inte hunnit berätta att vi hade helnattsbarnvakt med båda barnen för första gången i lördags! Lydia och Sally sov över hos min mamma och hennes man. Det var otroligt konstigt att sova hemma utan dem, speciellt eftersom att vi vanligen sover alla fyra i samma rum. Men kanske ännu konstigare var det att vakna utan dem och äta frukost bara jag och Jonas.

Läsa tidningen båda två, bara en sån sak. Sitta tillsammans uppslukade av varsin del, byta delar med varandra, fälla kommentarer om sånt man läser och läsa upp stycken för varandra högt. Sånt som vi ägnade varje morgon åt förrut men som jag nu nästan hade glömt bort.

I alla fall verkar övernattningen ha gått ganska bra även om min stackars mor knappt fick någon sömn och var ganska färdig dagen efter. Tror vi ska prova snart igen, så framför allt Lydia vänjer sig och inte dansar naken till klockan tolv nästa gång. ;)

Ska vi byta?

Någon som har erfarenhet av house swapping? Funderar på om det kan vara någonting att prova. Om man vågar. Bara att komma någon annanstans under några veckor. Kanske enda chansen för en fattig barnfamilj att komma utanför landets gränser. Annars ser jag fram emot att spendera större delen av kommande sommar i kolonistugan. Men en liten resa kunde ju vara kul..

Oviss framtid

Okej skärpning: Söndag kväll, i morgon är det måndag morgon. Arbetande kvinna - gå och lägg dig! Åh, om jag bara visste var, och om, jag ska jobba i morgon så kaaaaanske det skulle kännas lite mer motiverat.

Ingen partytjej just ikväll

Skulle ha gått på socialt samkväm idag. Såg fram emot det. Saknar det, känns som om det var länge sen jag umgicks med kompisar utan att jag haft åtminstonde någon ytterligare del av familjen med mig. Gick på lite party helt enkelt. Men jag pallar inte kände jag nu när jag skulle iväg ikväll. Har inte hämtat mig helt än och har inte hunnit vila så mycket idag. Har svag huvudvärk. Började må illa efter maten (åt mer än på flera dagar för att palla att dricka lite vin - se vilket bra effekt det hade!). Nu känner jag mest för att ligga i en liten hög och kanske gråta lite. Men jag får trösta mig med att min äldsta dotter är väldigt glad över att jag stannar. Och hoppas att det snart blir fler tillfällen att träffa härliga vänner.

Tack, mamma!

Idag måste jag passa på och tacka min mamma. Hon ställer upp något så otroligt mycket för mig och min lilla familj. Klart vi skulle klara oss utan henne, vi skulle ju vara tvungna, men jisses vad mycket lättare och trevligare vårt liv är på grund av henne. Hon passar Sally varje vecka så att jag kan träna på dagtid. Hon hämtar Lydia en dag i veckan på förskolan och går på dramalek med henne på eftermiddagen. Hon och hennes man hittar på aktiviteter med Lydia, är här med mig ibland på kvällen om Jonas är borta, barnvaktar, ställer upp, engagerar sig och finns som viktiga personer i mina barns liv, vilket jag tycker är så underbart. Jag har varit lite spysjuk i veckan och känner mig matt och svag. I går, när Jonas var hemma med Sally, sov jag mest hela tiden. I dag skulle Jonas jobba. Då kom min mamma hit klockan halv åtta på morgonen (Jonas går kl sju) och hjälpte till med barnen, lämnade Lydia på dagis, handlade åt mig på vägen hem medan jag låg och vilade med Sally. Sen tog hon Sally med sig hem så jag kunde vila en timme till innan jag hämtade Lydia. Lydia och jag kunde i lugn och ro ägna oss åt varandra hela eftermiddagen, vilket var jättehärligt. Sen hämtade Jonas Sally på vägen hem, lagom till middagen som jag och Lydia lagat tillsammans. Det var så skönt att få en extra dag att ta det lite lugnt och hämta kraft på. Tack så otroligt mycket, mamma. För idag och för alla andra dagar!

F-kassan

Jag får ungefär 800 kr i månaden från försäkringskassan för att vara hemma torsdagar och fredagar med Sally. Men de har i alla fall haft råd att designa om sina utbetalningskort, vilket glädjer mig mycket. Tack för det försäkringskassan! Allt den där myndigheten gör är fan som en spottloska i ansiktet.

Målar-Lydia

I dag kom Lydia hem med den här bilden från dagis. Den förestället mig, Jonas, lilla Sally (fast henne har jag tydligen bara fått med toppen av när jag fotade av bilden..) och henne själv. Dessutom har hon skrivit H, I, M, O, F, (något annat), L och E. Det är nya grejen nämligen - skriva bokstäver. Än så länge är L:n för det mesta upp och ner och E:na har hur många pinnar som helst, men ändå. Hon berättar mycket noga själv vilka bokstäver hon skrivit och vilka som är vem på bilderna hon ritar. Sen har hon börjat lägga till skägg, hår osv på sina gubbar.

Nya favoritgrejen är tydligen just att måla berättar de från dagis. Hon och andra barn sitter i "ateljén" och målar stileben. Dvs har en apelsin eller ett äpple framför sig och sen målar de av det. Det blir förvånandsvärt fina bilder faktiskt. Appropå roliga saker som barn säger så klämde hon ur sig härom morgonen, liggande på badrumsgolvet; "Nappen smakar lite utsökt." Hahaha, jag höll på att skratta ihjäl mig, fast att jag vet var hon fått just ordet utsökt ifrån. :)

Vuxenperspektiv

Idag har jag vickat på Jonas gamla högstadieskola. Skolan som han pratar om med skräck i rösten. Den där hemska högstadietiden i skolan där eleverna hade tagit över och det var djungelns lag som gällde. Skolan visade sig vara en idyllisk liten f-9 skola med ganska roliga elever, engagerad personal och trevliga lokaler mitt i en slottspark. Saker kan visst ändras en hel del på tjugofem år. Eller så ser världen bara vääääldigt annorlunda ut från ett vuxet perspektiv.

Ju större desto bättre

"Mikrobloggande är nya trenden." Tydligen. Strunt säger jag. Jag vill makroblogga!

Om denna veckas Let´s dance

Spridda kommentarer skriva under programmets gång:

Kitty, som jag såg fram emot att se i programmet, har verkligen inte blommat ut något vidare. Känner att det här kanske inte är hennes bästa arena. Ser henne nog hellre i sitt naturliga sammanhang.

Niklas Wahlgren däremot, som jag avskyr i barnprogramsammanhang, är nog en av mina nya favoriter. Jätteroligt att se honom dansa. Skönt också att slippa Mojje!

Jag är ledsen men Isabella (aka Blondinbella) kan tyvärr inte ens vicka på rumpan i takt. Och hon äger inget av den utstrålning som gör en person intressant i tv.

Carl Jan är väl lite av den pajas som programmet alltid kräver. Inte så att jag tycker han är en pajas annars, men han är inte direkt någon danskille.

Laila Bagge känns roligare än i början. Eller rättare sagt, hon är duktig så därför är det kul att se henne. Men jag kan inte påstå att jag känslomässigt hejar på henne.

Gillar faktiskt världens starkaste Magnus. Stora män som dels dansar och dessutom verkar så ödmjuka är ganska gulligt. Förstår att Tony blir förälskad (även om han inte är min typ).

George.. ja jag vill verkligen inte vara fördomsfull, men är det nog lite ändå - för en svart man som inte har någon taktkänsla..? (usch, jag skäms nästan för att jag skrev det).

Bettan är väl inte världens bästa dansös, men bara att det är hon gör att det är himla kul. Gillar hennes personlighet.

Morgan, haha, ja idag var verkligen Glitter-Morgan tillbaka även om det märktes att han inte var helt frisk. Heja Morgan!

Tycker faktiskt ganska bra om Maggan, och framför allt är hennes partner en av mina favoritproffs i programmet. Men håller med juryn om att hon känns liiiite för snäll.

Aro är inte rolig varken av eller på dansgolvet. Och inte kan han hålla takten heller.

Så, det var vad jag ville ha sagt, hehe.

Håller tummarna

Sally är snart sju månader och jag tycker det borde vara dax för henne att sluta äta på nätterna snart. Men hitills har det inte verkar vara på gång direkt. Men natten till idag sov Sally (utan att vakna för att matas alltså) från åtta på kvällen till halv fem på morgonen. Nu åt hon vid åtta ikväll igen och somnade någon halvtimme senare. Får se hur länge hon sover i natt..

När använde du BTB senast?

Jag gillar ungdomar och tycker att de är ganska intressanta. Det vill jag gärna berätta för er först. För jag har en känsla av att det kommer att bli en del inlägg framöver där det kanske inte kommer stå fullkomligt klart. Anledningen är att jag gillar ungdomar, jag är bara inte så förtjust i att vara deras lärare. I alla fall inte deras tillfälliga lärare. Och framför allt inte deras tillfälliga lärare som ska undervisa dem i saker som pH och cirkelns area som ju, i ärlighetens namn, inte direkt är det som intresserar ungdomar mest (vissa enstaka undantagna). Jag skulle däremot gärna prata med ungdomar om det som intresserar dem mest, typ sex och relationer. Men det jobbet har jag tyvärr inte.

I dagarna tre har jag nu varit på ett högstadium och haft två sexor och en åtta i kemi och matte. Det har varit helt okej; en del trevliga lektioner, en del jobbiga. I kemin har vi pratat just syror, baser och pH i alla tre klasserna. Under dessa dagar har jag inte en enda gång fått frågan "Varför ska vi kunna det här?" vilket jag är oändligt glad för. Jag har nämligen stått där i klassrummen och själv undrar "varför ska de kunna det här?" Jo, jag vet att det säkert står i läroplanen och kanske kan det delvis motiveras med någon form av allmänbildningskrav. Men ärligt talat, varför ska alla ungar i Sverige känna till indikatorn BTB? Kan något svara mig på det? När kommer de någonsin mer ha kontakt med den i livet (om de inte pluggar vidare naturvetenskap naturligtvis, men då kan de väl lära sig det då)?

Rusning

Jag går hemifrån fem i sju på morgonen. Det känns som om jag fortfarande sover. Kan inte minnas senast jag var på väg vid denna tid på morgonen. Måste ha varit för flera år sedan, troligen på väg på semester, på väg till ett tidigt plan. Kanske är detta en dröm? Ute är det mörkt och folktomt. Alla andra måtte sova. Det här är ju vansinne!

Men så viker jag runt hörnet och har ni sett - fullt med folk som redan är påklädda (liksom jag) och ute (liksom jag) och som skyndar i natten mot okända mål. Morgonrusningen. Jag vet inte vem som hittat på den, men jag hävdar fortfarande att detta är vansinne!

The temp

Det går okej som högstadielärare. Kände mig osäker hur mycket jag skulle komma ihåg men det känns ganska vant. Och tydligen trodde jag rätt angående tillgången på vikariat som Ma/NO-lärare. Jag är på samma ställe alla mina dagar denna vecka och vet redan var jag ska vara hela nästa arbetsvecka (jag jobbar ju bara mån-ons). Men jag är redan trött på allt tjafs högstadieungar håller på med . Och känner mig lättad över att det inte är jag som har det yttersta ansvaret för att försöka trycka in lite kunskap i de där strulpellarna. Hey, skyll inte på mig - jag är bara vikarien! Jag slänger ut ungar i korridoren, struntar blankt i om de har keps, släpper dem för tidigt och vägrar skrika mig hes om de vägrar lugna ner sig. Och då och då lyssnar faktiskt någon och ibland kan en riktig diskussion uppstå, t ex kring vad pH egentligen står för. Då är det kul. Men mesta tiden är det ju bara att härda ut.

Självklart råkade jag på klassen som lärarna pratar om... som den struliga. Det finns alltid en eller ibland flera såna. Tydligen kan denna vara riktigt elak. Efter den första lektionen frågade en annan lärare om det fanns något knep för att hantera just dem. För dig är det bara att överleva, svarade hon. Så ungefär där lägger jag ambitionsnivån. Jag har haft klassen tre gånger nu och det har inte gått att bedriva någon direkt undervisning, men de har i alla fall varit ganska snälla (alltså inte som i lydiga och lugna utan som i inte elaka), vilket jag nog får ta som ett bra betyg till mig. Men allvarligt talat, jag förstår inte hur min sambo kan göra detta jobb dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år och gilla det så himla mycket! Det är och förblir för mig en gåta. Jo, jag vet att jobbet blir rejält annorlunda när man är på ett och samma ställe och lär känna eleverna, men jag vill i ärlighetens namn inte lära känna dem och behöva vara den som tar ansvar för dem. Jag vill bara vara vikarien som håller ut i några dagar, och sen drar vidare mot nya mål.

Rörd inte skakad

Det är mycket som känns ganska tungt just nu, helt klart. Jag märker att minsta lilla motgång eller negativa sak gör mig rätt ledsen. Nära till tårar i ögonen hela dagen. Längtar efter mina barn konstant då det känns som om känslan av att ha dem nära mig är det enda som är riktigt bra. Fast jag gråter stilla mot Lydias hår också, för att jag blir så rörd av att ha henne i min famn. Stilla så att hon inget ska märka. Lättrörd som sagt. Hoppas det snart går över.

Julafton varje dag

Lydia fick en kalender i julklapp av min syster Åsa. En sån där klassisk där man drar av en lapp varje dag. Nu är det första Lydia säger varje morgon: "Ska vi ta åttan nu?" (om det var den åttonde dagen innan, alltså). Dessutom frågar hon, ibland flera gånger om dagen, om hon får ta bort den aktuella siffran. Nu är vi ju inne på siffror som hon har lite svårt för. Hon kan räkna till sexton, men förstår inte att det är en etta och en sexa ihop. Men vi provar oss fram dag för dag. Lydia säger helt enkelt "ettan och sexan". Vilken underbar present den visade sig vara, den håller oss engagerade varje dag. :)

Är du med i partiet?

Funder lite över det här med kd-ledningens petning av Lennart Sacrédus, som uppenbarligen inte stämmer överens med deras syn på vad kristdemokraterna står för. Och det kan man ju förstå, för hans åsikter står ju på många sätt långt från partiets officiella hållning i ett antal frågor. Funderingar uppkommer dock när Sacrédus tydligen vid flera tillfällen blivit inkryssad, vunnit provval m.m. Uppenbarligen finns det en hel del kristdemokrater som tycker som honom och vill att just han för deras talan. Om han nu står för så annorlunda åsikter än Göran Hägglund får det mig att undra om han verkligen är kristdemokrat. Eller en ännu mer provocerande fråga kanske är om Göran Hägglund verkligen är kristdemokrat. Jag menar, hur långt kan man styra ett parti åt det håll man själv tycker fast ändå anse att man fortfarande tillhör samma parti? Om en majoritet i ens parti tycker annorlunda kan man då verkligen anses ha mandat att leda just det partiet? Var går gränsen när man kanske borde se över sin partitillhörighet? Jag tycker generellt att det är underligt att folk byter parti så sällan när partierna genomgår så stora förändringar emellanåt. Om och man nu inte hittar "sitt" parti men ändå är väldigt engagerad politiskt vore det då inte mer naturligt att antingen starta ett nytt parti eller att verka för sina hjärtefrågor utanför partigränserna?

Kristdemokraterna, liksom flera andra, verkar ju ha uppenbara problem med en falang som står för partiets "nya" linje och ofta drivs officiellt och en falang som är mer konservativa och vill hålla kvar vid vissa ställningstaganden som partitoppet försöker jobba sig bort från. Se bara på den ständigt pågående konflikten inom vänsterpartiet. Så ska de då verkligen verka inom samma parti, är min fråga. Bara för att man är kristen
måste man vara kristdemokrat då? Självklart inte.

Kemilärare

Tack för allt pepp. Men nu får det vara slut på allt depp. :) Nåja, jag orkar inte tänka på det just nu i alla fall. Önskar jag kunde gå i ide ett tag, men det kan jag inte. Kollar på Let´s dance istället och drömmer mig bort. Fast det funkar dåligt. Skulle behöva en drink, men är lite för trött fysiskt för att dricka när Sally är förkyld också. Det betyder dålig sömn på nätterna och då klarar jag inte av att ha alkohol i kroppen, inte ens lite. Jag är så jäkla lättpåverkad.

Men på måndag ska jag ha sexor och sjuor i kemi. Bara en sån sak. Hoppas något kommer tillbaka till mig när jag väl står där. Just nu kommer jag inte ihåg ett dugg av hur ungar i den åldern är. Men kemin kommer jag ihåg som tur är.

Att förlora det man aldrig haft

Nu ska berätta om en sak som jag inte har skrivit om tidigare. Eftersom det var en dröm så skör så skör och jag var rädd att den var för bra för att vara sann. Vilket också visade sig vara fallet. Men jag hade sökt ett jobb. Mer eller mindre mitt drömjobb, faktiskt. Jag suktade efter det där jobbet redan när jag var på UR och plötsligt ska hon som har tjänsten bli mamma igen nu i vår. Hon skickade själv annonsen för vikariatet till mig. Ett års vikariat på min drömtjänst - i ett arbetslag som jag längtat tillbaka till ända sedan jag slutade i våras! Jag var på intervju i mellandagarna och har våndats sen dess. Idag fick jag reda på att jag inte fått tjänsten. Och jag blev så otroligt ledsen. Även om jag inte vågat tro det så har jag liksom ändå trott det. Jag har aldrig i hela mitt liv blivit så ledsen över att inte få ett jobb. Men nu är drömmen då ändå över och på något underligt sätt känns det som om något fel har begåtts. Fast jag vet inte vem jag ska berätta det för så att felet kan åtgärdas. Fel bara. Något blev fel.

Min före detta projektledare hörde av sig efteråt och sa att hon också var förvånad. Och att hon tyckte det var synd - hon hade trott att jobbet mer eller mindre var mitt. Vilket gör att det känns ännu värre. Fast samtidigt bättre, för då vet jag att hon i alla fall gärna hade sett mig tillbaka. De hade bara annonsen ute i tio dagar men fick in 48 ansökningar varav de flesta hade högre formella kvalifikationer än jag. Det jag hade var att jag hade erfarenhet från just den arbetsplatsen och kände till just det husets rutiner. Och längtade tillbaka till just de människorna, naturligtvis. Men det räckte inte i konkurrensen.

Januari är inte min bästa månad och jag hade verkligen behövt lite medgång just nu. Men det finns nog många där ute med mig som behöver det utan att få det. Kanske är det förmätet, men det känns som om jag slungades tillbaka in i en deprimerande "vad ska jag göra med mitt liv"-känsla. Känner mig så trött, så trött. På att allt ska vara en sån jäkla kamp. Jag är inte mycket till kämpe just nu. I alla fall vill jag inte vara det. Och vart jag än vrider mig hamnar jag tillbaka i en verklighet som säger mig att det alltid finns jobb som Ma/NO-lärare. Och det är klart jag ska jobba som det, jag behöver ju försörja mina barn. (Startar redan nu på måndag faktiskt.) Det kanske tom blir trevligt att göra det ett tag igen. Men jag har provat lärarsvängen några vändor förut och jag vet att det inte är det jag vill göra. Varje gång jag jobbar som lärare kommer jag fram till att det inte är det jag vill göra. Och nu är jag där igen.

Och så skäms jag. För att jag har mage att känna mig så ledsen för ett jobb. När jag har två underbara ungar, en underbar man, ett bra boende, mat för dagen etc etc. Får man vara så fåfäng att man suktar efter mer? Men vad kan jag göra. Jag gråter över detta, kan inte hjälpa det. Det kommer ta tid att ta mig förbi. Känna annorlunda än att det var det där jobbet jag skulle ha. Någon annan har det redan. Så ser det ut. Måste få syn på den bilden och inse att det är den som är sann. Inte drömmen jag drömde. Fast jag vill inte att det ska vara över! Fan fan fan!

Ensam kvinna åker buss

Köpte mitt första åkkort sedan i maj 2008 igår. Bara en sån sak. Det innebär att jag räknar med att åka buss även utan barnvagn framöver. Till min förvåning har de helt bytt system och jag fick ett grönt flashigt kort som blippar på bussen istället för en vanlig gammal magnetremsa. Det dåliga med det är ju att det inte går att gå på bak på blåa bussarna utan man måste ta sig förbi någon av blippstationerna.

Det är faktiskt bra mycket roligare att umgås med mina barn dessa dagar när jag är borta under dagtid och blir glad av att komma hem och träffa dem. Var redigt trött på alla sjukdagar (först i två veckor precis innan jul och sen hela jullovet hemma allihopa tillsammans och sen sjukvecka efter jul också.) och allt hemmahäng nu. Att vara föräldrarledig med Sally två dagar i veckan kommer kanske bli riktigt skönt nu när jag får kombinera det med annat.

Oöverstigligt hinder

Jag tror inte ens jag kan se ett program som heter Lipstick Jungle. Hur kan man döpa något till det, ens en bok? Men jag behöver ju inte se det heller. Haha, lucky me! :D

Glitter-Morgan

Och så måste jag ju bara säga något om Let´s Dancepremiären igår. Men årets uppställning känns sådär, måste jag säga. Inte så många jag är spänd på att följa. Men å andra sidan brukar det alltid vara ett par som växer med tiden och som jag börjar gilla efter hand. Kan bara inte riktigt haja vilka det skulle vara i år, men den som lever får se.

Kitty trodde jag skulle bli kul, men hon verkar tyvärr vara för ung för att kunna bjuda på sig själv och gå utanför sin vanliga roll, vilket enligt min mening är lite poängen med det hela. Annars ser jag gärna Kitty i hennes vanliga yrkesroll, där jag tycker hon gör ett bra jobb, men inte i LD. Laila Bagge, som jag aldrig hade sett tidigare och inte visste vem hon var innan igår, verkar vara världens tråkigaste person. Tyvärr verkar hon ju vara duktig, så jag hoppas verkligen att hon växer med tiden om hon tänker bli kvar länge. Den enda som jag verkligen gillade var Morgan Alling. Han var helt underbart! Kanske lite åt prinskorv stoppad i ett glitterfodral- hållet, men det förlåter jag honom så gärna. Fan, någon som dansar så där bra och har en sån härlig personlighet får gärna vara lite korvlik. Där har ni min stora favorit så här långt. Hoppas han håller i längden.

Sjuka drömmar

Det är nog influensan som drabbat familjen även om vi inte riktigt fattat det. Vi är inte så vana vid att ha influensa varken jag eller Jonas. Men nu var jag febersjuk hela veckan och är fortfarande utmattad i kroppen och nu är Lydia rejält sänk i feber och hosta. Vi misstänker att Sally inte heller känner sig på topp för hon är snorig och bra grinig även om vi inte märkt någon feber (än). Men, då slipper vi ju vänta att den ska slå till i februari..

Så vi ägnar dagarna åt att äta apelsinglass (eftersom den är gul och gul är Lydias favoritfärg), ligga i sängen och läsa böcker eller sova, lägga golvpussel och titta på julklappen från farmor och farfar - Fem myror är fler än fyra elefanter. Så här skulle vi kunna hålla på ett tag känns det som. Bara vi fick vara hemma alla fyra och inte hade någonting annat vi var tvungna att göra. Drömma går ju.

Mer säker än någonsin

Hej och hå, jorå, den mesta röklukten gick bort. I alla fall på våra grejor (var ju väldigt lite lukt inne i själva lägenheten). Trapphuset stinker fortfarande så jag ringde värden idag och sa att de nog måste börja fundera på att göra lite mer än att öppna fönstrena. Jonas och jag bråkar lite om vad man bör göra, springa ut eller stanna kvar i lägenheten, om något liknanden händer igen. Jag får panik bara vid tanken på att stanna i lägenheten även om någon kanske skulle säga att det är bättre (om röken t ex hade varit ännu tjockare än den var). Men det är klart, skulle det verka helt galet att ge sig ut i trapphuset skulle man ju vara tvungen att stanna kvar och försöka vänta på hjälp, men tanken skrämmer mig något oerhört. Hade vi inte gett oss ut hade vi ju inte ens fått veta hur allvarligt (eller i detta fall inte så allvarligt) det hela var.

Flytta längre ner. Det är min enda lösning. Känns viktigare än någonsin. Igår kväll började jag gråta för jag fick en massa fantasier kring brand när jag skulle försöka sova. "Du kanske borde prata med någon." säger Jonas. Jag kanske borde få lite hjälp i min strävan att flytta, säger jag.

Det brann inatt

Inatt brann det i vårat hus. Jag vaknade vid halvtvåtiden av att någon plingade som en galning på våran dörr. Jag väckte Jonas och bad honom gå och kolla. När han öppnade dörren var hela trapphuset rökfyllt. Vi drog snabbt på oss skor och jacka och tog varsin unge i täckena och sen gick vi. Sex trappor ner. En bit ner blev röken tjockar men vi skyndade oss förbi med filtar över ungarnas ansikten och kom längre ner där röken blev tunnare igen. En granne kom springande och sa att det var i sopnedkastet det brann, vilket gjorde oss lite lugnare. Väl ute på gatan började grannarna samlas. Vi lyckades få upp dörren till en närliggande port och satte oss där och väntade. Brandmännen gav oss uppdateringar, det var soprummet som brann längst ner i huset, och sa till oss att sitta kvar där vi satt. De frågade om någon fått i sig mycket rök, men ingen av barnen hostade. En sjukvårdare skulle komma förbi med syrgas för säkerhets skull sa de, men det kom aldrig någon. Men ingen av oss hostade, så det var nog okej ändå. Efter ett tag kom de och sa att branden nu var släckt och att de höll på och körde fläktar i trapphuset för att få ut röken. Lydias initiala rädsla gav snart vika för nyfikenhet. Hon vill prata med alla brandmännen och poliserna. Efter ytterligare en stund fick vi gå tillbaka in. Det luktade fortfarande en del, även inne i lägenheten, men vi försöker tvätta saker idag och fönstrena i alla rum utom sovrummet har stått öppna i natt.

Väl tuillbaka inne fick båda barnen flaska och vi försökte somna om men det tog ett bra tag. Jag, Lydia och Jonas somnade nog inte förrän vid femtiden. Nu känns det nästan som det hela var en dröm. Men jag som är så rädd för bränder för mig känns det som ett tecken - vi måste flytta längre ner. Man måste bo så man i värsta fall kan ta sig ut genom fönstrena. Tänk om det hade brunnit i någon lägenhet längre ner och röken hade varit så tjock så vi inte hade kunnat ta oss igenom...

Snurrig

Nu är det jag som fått feber. Ingen annan i familjen verkar dålig. Snurrig i huvudet, sitter här på köksgolvet med Sally och orkar inte ta mig för någonting. Lydia och Jonas är på väg hem från barnkalas. Usch, jag hatar att känna mig så här kraftlös. Vet inte ens om febern har gått över eller inte, men pallar inte att äta. Kan vara därför jag är yr. Ska göra lite te..

1/2 år idag

Precis idag blev Sally 6 månader. Halva året. Oj, vad fort det har gått. Hon rullar som en tok nu och vill nog hemskt gärna kunna förflytta sig själv. Lydia blir bara mer och mer poppis och Sally följer henne med blicken var hon än befinner sig i rummet. Hon äter fortfarande på nätterna, fast sover ganska bra däremellan. Gröt, banan och annat matnyttigt gillar hon nog, men eftersom vi varit så dåliga på att träna henne att äta annat än ur flaska har hon inte riktigt greppat tekniken än. Om något verkligen hamnar i magen vette gudarna. När hon inte har något bättre för sig, som att suga på sina egna händer, någon annans händer eller någon leksak , så gungar hon gärna med huvudet och sjunger. Lite som Stevie Wonder kan man säga. Aaaaaaaaaah aaaaaaah oooooooooooh.

Bokslut

Okej, kanske skulle man göra en schysst lista över 2008, men det tar för lång tid. Timmen är sen. Så jag sammanfattar året i lite korta ordalag istället. Den bestående känslan av år 2008 är att det var ett ganska tungt år för många. Många skiljsmässor, dödsfall, uppsägningar och annat jobbigt har drabbat personer i min omgivning. Men för mig personligen har det inte varit så förutom att farmor dog under hösten. Om jag lite snabbt försöker komma ihåg detta år så är det tre saker jag kommer att tänka på:

1. UR - Första delen av året jobbade jag på UR, som är en helt underbar arbetsplats, så det var en verkligt rolig start på det hela.

2. Kolonistugan - Vi köpte stugan, som visserligen visade sig vara ett större projekt än vi kanske räknade med, men som jag vet i långa loppet kommer att generera enorm glädje. Ja, gör det redan nu. Jag är fast övertygad om att det var ett mycket bra beslut att köpa den och jag ser fram emot att få fortsätta på det äventyret till våren.

men framför allt, naturligtvis
3. Sally! - sen, mitt i sommaren, kom Sally - trollunge nummer två. Det känns helt galet fantastiskt! Att Sally nu är här, i kombination med den superhäftiga resa det är att följa med i Lydias fortsatta utveckling är absolut årets bästa på alla plan.

Mitt 2008 var ett ganska bra år så här på det stora hela. Jag avslutar med ett av mina favvokort från året. På mig, för en gångs skull, och inte på mina barn (nåja, lite barn kanske, men bara bakifrån). Taget i närheten av stugan. Så där fick jag nästan med både lite punkt 2 och punkt 3 på listan. :)

Tack och god natt, 2008!

Vill bara dela med mig av min nyårsnatt; På tolvslaget stod jag och bytte bajsblöja! Men jag är inte alls sur för det. Så här gick det till:
Vi var på supermysig middag hos goda vänner på Stora Essingen, lagom mycket hallaballo med sex vuxna och fem barn. Redan innan hade vi funderat på om vi skulle stanna över tolvslaget eller inte och bestämt oss för att lämna beslutet öppet. Väl där, efter många härliga timmar i sällskap och med en snart av trötthet havererande Lydia och utsikten att ta sig hem med två småbarn och dubbelvagnen via flera olika bussar mitt i raketregn och partysällskap som börjat röra på sig efter tovlslaget så bestämde vi oss tillslut för att ta oss hem innan. När vi vid halv tolv kom innanför dörrarna var jag och Jonas mitt i en intressant diskussion (inget bråk eller så utan faktiskt en riktigt trevlig och intressant diskussion) och eftersom båda barnen sov i vagnen fortsatte vi prata på ett tag. Så småningom började dock barnen röra på sig och väcka varandra i vagnen. Jonas tog in Lydia i sovrummet och jag tog Sally till badrummet för att äntligen byta det bajs som hon producerat på bussen redan innan hon somnade. Jag stod där och pulade med en nyvaken bebis på skötbordet och tittade förstrött ut genom badrumsfönstret när jag plötsligt ser att fyrverkerierna utanför intensifieras ganska rejält. "Det kan väl inte vara så att klockan är tolv?!" ropar jag till Jonas. Tystnad ett tag, sen ropar han till svar "Jo, jag är rädd för det."

Tja, så gick det till. Och det var helt okej. Jag smög in till en halvsovande Lydia och pussade henne på kinden och önskade gott nytt år. Sen satt jag och Sally och kollade på fyrverkerierna i kökssoffan med Jonas gjorde te. En mycket trevlig avslutning på en mycket trevlig dag. :)

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!!

Nu drar vi iväg och firar hos vänner. Orkar vi så återkommer vi inte hem förrän nästa år... men vi får väl se. ;)

Imorgon, eller någon annan dag, tänkte jag summera 2008.

Snart

Det blir inte så mycket bloggat när man är hemma en massa dagar med hela familjen, märker jag. Inte så mycket datortid och inte så mycket tid att fundera på saker. Funderingar som ibland blir till blogginlägg. Nåja, en ganska obehaglig fundering som jag har just nu är hur tusan jag ska överleva ekonomiskt i början av nästa år. Dvs tills jag hunnit skaffa ett jobb som hunnit generera några pengar. Har hamnat i en lite dålig glipa mellan knappt existerande föräldrarpenning och ännu inte existerande inkomst från arbete. Och det känns ju sådär med den växande arbetslöshet som alla förutspår. Men vafan, det ska nog gå. Jag får hoppas att det jag alltid tjatar om, "det finns alltid lärarjobb", visar sig stämma. För jag kommer verkligen behöva det nu, snarast. Kramar på er.

Kvällstankar

I morgon bitti ska vi försöka gå upp en viss tid med hjälp av väckarklocka och dessutom vara utanför dörren hela familjen en viss tid (som är på morgonen). Undrar hur det ska gå. Vi har inte direkt varit snabba på mornarna den senaste tiden och vi är inte några morgonmänniskor någon av oss. Alla vardagens rutiner blåser snabbt ut genom våra fönster så fort det blir lov och både barn och vuxna somnar alldeles för sent i detta hushåll.

Jaha, här kan ju jag sitta och fundera på det. Eller så kan jag gå och lägga mig i tid..

Upphittat!

Den här fina lappen satt uppsatt (med telefonnummer längst ner) på busshållplatsen i kväll när vi kom hem vid elvatiden. Jaha, varför ligger den då hemma hos mig kanske ni nu undrar. Jo, det var så klart vi som i förmiddags hoppade på bussen utan påsen med:

1. Julklappar till kusinen Isak
2. Välkommen-till-världenpresent till nya lilla kusin Ebba
3. Grattis-nya-storebrorpaket till Isak
4. Hemmagjord almenacka med foton på Lydia och Sally till farmor och farfar
plus lite mer.
Vi upptäckte inte förlusten förrän vi var på Roslagsbanan halvvägs till Österskär. Inte läge att vända med andra ord. Vi ringde en supersnäll granne som gick ner och kollade efter påsen med hittade inget. Men när vi kom hem satt alltså lappen där. Åh så skönt att det finns så snälla människor. Dagen är räddad och i morgon ska vi dit och hämta påsen hos de snälla människorna som bor några kvarter bort.

God jul på er

Jag har oroande nyheter så här på julaftonsförmiddagen: Lydia ringde precis tomten och han sa att klapparna tyvärr inte är klara! Bara så ni vet. Och idag är det ju självaste julafton.. Vi får hoppas han hinner. ;)

Vicken rubbe

Varför gjorde jag om loggan med underrubriken "-lite mera jul"? Inte känner jag mig speciellt julig här inne inte. Nja ja, det var ett jäkla pyssel i alla fall så även om jag irriterat mig på det i flera dagar har jag inte orkat ändra det. Men jag låg och fundera i natt på vad jag ska byta till för underrubrik istället (när jag nu orkar). Här är några förslag, lämna gärna en synpunkt: Kajsas - om katten själv får välja, Kajsas - bakad med kärlek eller varför inte Kajsas - plötsligt känns allt annat puckat.

Bra tv

Vad bra Debatt har blivit sedan Janne Josefsson tog över, tycker jag. Plötsligt är det intressant och möjligt att se ett debattprogram i tv, vilket jag tidigare undvikit eftersom det bara brukar bli en massa tjafs. Men nu klarar både jag och Jonas (som har ännu lägre toleransnivå när det gäller tjafsig tv) av att se programmet och oftast med viss behållning. Nu kör de ju dessutom två gånger i veckan, those crazy people! Hehehe :D

Tack så mycket

Idag kom det i alla fall lite sol. Det tackar vi för.

Jag är vargen?

Lydia pratar ibland om att innan Sally låg i min mage så låg hon där. Brukar inte bli så mycket mer än så. Ibland pratar hon om att det var mörkt inne i magen. Men idag när hon hade pratat lite om att det var mörkt inne i min mage så frågade hon: Var du hungig? Hade du ätit upp mig då?
Kanske dags att sitta ner nu någon dag och berätta det där om fröet och ägget..

Separation

Åh, börjar känna att det är så sorgligt att den som Lydia leker mest med, pratar mest om och jämför sig med hela tiden på dagis ska sluta efter jul. Har vetat det länge eftersom familjen ska flytta till sydamerika på stipendium i minst ett halvår. Kanske kommer de tillbaka i höst. I vilket fall som helst är det klart att Lydia kommer att klara sig bra och börja leka med andra och så. Hon leker ju med andra ibland, ganska ofta, redan idag. Men den här tjejen står ändå klart ut från mängden och de har favoriserat varandra ganska länge nu, sedan i våras faktiskt. Så visst är det sorgligt. Undrar hur Lydia kommer att ta det när det väl sker. Visst har vi berättat, men ändå. :(

Hur man fixar en julklapp till sig själv

Idag hade jag några timmar för mig själv på stan. Några julklappsinköp och lite skönt eget stros på stan stod på agendan. Började med att strosa in på Hattbaren på Götgatan. Vad jag nu skulle där och göra. Skulle absolut inte handla julklappar till någon där, så vitt jag vet. Väl inne kunde jag naturligtvis inte låta bli att prova helt fantastiska pälsmössor som jag älskar. (På Hattbaren kan man med fördel prova pälsmössor utan att få dåligt samvete eftersom att de från och med i år har övergått till att bara sälja fuskpäls!) Faktum är att jag till slut inte kunde lämna affären utan en av de där mössorna, fast att jag defintivt inte har råd med en. Vet inte riktigt hur det gick till men jag och expediten kom gemensamt fram till att den passade mig så otroligt bra. ;) Tog den som julklapp med bytesrätt till 6 januari med förhoppning om att jag skulle ta mitt förnuft tillfånga och kanske lämna tillbaka den trots allt. Och byta till en massa förnuftiga klappar till dem som jag borde lägga mina pengar på nu till jul..
Nåväl, väl ute på gatan slog det mig att pappa ringde för några dagar sedan och undrade vad jag önskar mig till julklapp. Tänkte att det kunde vara läge att ringa pappa nu. Efter en stunds pratande om diverse saker som jag kan tänka mig att han skulle kunna köpa till mig och barnen började jag prata lite löst om att det ju också finns en specifik pälsmössa som jag har provat.. Men du, sa pappa, skulle du inte kunna köpa den där mössan och slå in den och lägga den under granen från mig? Eller tycker du att det skulle vara jättetråkigt att göra så?
Där stod jag med telefonen mot örat och påsen med mössan redan i andra handen. Och ett stort leende spred sig över mitt ansikte när jag svarade: Nej pappa. Det tycker jag inte skulle vara tråkigt alls. :D

Nytt liv

Och så säger jag välkommen till världen, Lydias och Sallys nya lilla kusin, en ännu namnlös liten tös, som kom till världen för några timmar sedan!

Direktreklam

Vem är det egenligen som står bakom program som visas i TV? Att ett visst mäklarbolag ligger bakom programidén till "Nytt Läge" känns väl inte som nån jättehögoddsare. Även föregångaren Roomservice var väl initierad av målarförbundet eller nåt sånt (kommer inte ihåg vilka det var, men det var visst några). Men vem ligger egentligen bakom programmet "Du är vad du äter"? Skulle in på hemsidan för att kolla upp något som sades om några alger som jag inte hann med att höra. Visste att Anna Skipper, som är hälsoexperten i programmet, är en förespråkare av Ayurveda, men när jag kom in på programmets hemsida ligger där även en annons för Skippers egen hemsida. Det visar sig vara en webbshop där produkterna från programmet säljs. Men det är inte en samling av produkter utvalda av Skipper som man skulle kunna tro. Nej, produkterna är av märket "Skipper" och är alltså de som hon använder och förespråkar i programmet. Vem kom på den strålande programidén? Anna Skippers eget företag kanske??

Tack gode gud för lite feber

Tog en timmes promenad på väg från dagislämningen idag. Sally somnade så lägligt så jag försökte tanka lite grådassigt dagsljus. Måste ha sett helt galen ut där jag gick och stirrade med uppspärrade ögon mot himlen. Tyvärr ringde dagis en halvtimme efter vi kommit hem - Lydia hade fått feber. Bara att hämta. Men hon är ju pigg som en mört så klart, medan stackars lilla Sally fortfarande är dålig i magen och gråter mycket.

Fan, det känns verkligen som om det är för mycket just nu. Får känslan av att jag ska bryta ihop några gånger om dagen. Tårarna stiger i ögonen och jag funderar på att bara lägga mig ner på golvet. Men sen gör jag ju inte det, för det går ju inte. Inte när man har ansvar för två små barn. Och däremellan är jag tacksam för att det "bara" är lite feber när dagis ringer. De där första sekundrarna när dagisnumret blinkar på displayen innan jag fått veta varför de ringer.. Tack gode gud att det bara är lite feber!

Katt söker nytt hem

Vidarebefordrar; Katt behöver nytt hem de sista åren i livet. Sprid.

Energisvacka

Visst finns det orsaker att peka på. Som att gråregnvädret kommit åter, att jag precis haft mens, att jag inte tränat på två veckor och att jag varit ganska bunden vid bajsande ledsna barn den senaste tiden. Men det bättrar inte på känslan. Har en ordentlig svacka just nu. Känner mig helt energilös. Har ingen lust, orkar inte äta ordentligt, inte göra något av det jag borde varken på dagtid eller kvällstid. Går knappt runt känns det som. Det enda som tvingar mig upp ur sängen/soffan är mina barn. Har inte öppnat min post på över en vecka fast jag vet att det finns saker där jag måste ta tag i. Där och på andra ställen. Det samlas på hög just nu.

Det som är värst med energisvackor är att alla de saker som man vet skulle rycka upp en lite; långa promenader i dagsljus (om det finns något), träning, umgänge med vänner osv känns som helt omänskligt stora projekt att ta sig för just nu. Sova är det jag vill, men mera sömn kommer bara gegga till mitt huvud ännu mer. Ska absolut inte sova! Skulle kunna sova till julafton men vet att jag måste rycka upp mig för att det ska bli uthärdligt fram tills dess. Tur att jag har barn och inte bor själv utan at någon ser mig varje dag. Det hjälper faktiskt. Det är bara att bita ihop!

Stalledräng

Vet ni vad gullungen går omkring och sjunger här hemma? "Farfar var en stalledräng.."(osv). Och visst är det så. Farfar heter ju Staffan! :)

Ny omgång

Nu är Sally inne på samma spår som Lydia förra veckan, tror jag. Mycket lös i magen, rakt igenom efter varje mål mat, rakt igenom blöjor och kläder. Verkar vara precis samma, men lite underligt att det kommer så långt efteråt (Lydia var ju tillbaka på dagis i fredags). Hon är inte på topp i alla fall; mycket tröstande och vi håller oss nära ett badrum och många rena ombyten - hemma med andra ord. Stackars liten. Tur att man vet att det går över.

Hej-då alliansfrihet

Så tillkännagavs idag då tillslut det som jag befarat - nämligen att S, V och MP ska ingå ett sammarbete med målet att vinna valet över högeralliansen i nästa val. Antagligen kände de inte att de har något annat val. Och jag förstår att moderaterna & Co kände sig lika tvingade att en gång för alla stärka sina chanser att ta över makten i lilleputtlandet Sverige när de beslutade att gå samman i en "regeringsduglig" allians inför förra valet. Ett beslut som i sin tur tvingat fram beslutet som kom idag.

Men vad är konsekvensen? Och hur mycket är det värt att få makten? Ett steg in i detta, med i princip två lag som tävlar mot varandra, är det verkligen vart vi vill gå egentligen? Hur länge kommer det att vara vettigt med flera olika små partier, varför inte bara ha två sidor? I dag är det klart att det spelar roll om jag röstar på ett visst parti, för storleken kan ju påverkar hur stort inflytande det får i sammarbetet. Eller? Om de kommer överens om allt i förväg, vad jag kan då påverkar genom att rösta på ett visst parti inom sammarbetet? Och hur länge kommer det att vara försvarbart? Två lag där man stödjer en viss person, eller falang, som står närmast det man själv tycker borde väl i längden ge samma resultat som två "sammarbeten" där en massa uppgörelser skett redan innan valet och valkampanjerna.

Jag känner mig tveksam. I ett tvåpartisamhälle kommer mindre alternativa partier ha i princip noll chans att ta sig in och påverka politiken och det om något kommer inte att gynna demokratin. :(

Vänners fejor

Letar efter kontaktuppgifter till en gammal kompis från gymnasiet som jag sprang på för någon månad sedan och inte hann ta telefonnumret till. Töntigt nog så började jag leta efter honom på fejan, som jag aldrig är inne på annars. Men ingen tur där. Fortsatte att försöka hitta andra från vår gamla klass. De jag kom ihåg namnet på hade alldeles för vanliga namn, men de flesta.. tja, jag kommer faktiskt inte ihåg namnet på så många måste jag tyvärr säga. Hemskt men sant. Hittade inte en enda. Måste vara något fel. Nu har jag blivit besatt av att hitta folk från min gymnasietid och kan inte gå och lägga mig. Nästan hela min grunskoleklass har ju letat upp mig så någon från min gymnasietid måste väl finnas med också?

På rätt spår

Och dessutom visar det sig genast att jag ljög i utmaningen nyss. Jag kollar visst på frågesportprogram - nämligen på På spåret! Har sett det nyss faktiskt. Riktigt bra är det. Och ett riktigt pensionärsprogram. Alltså helt i min smak. ;)

Okej då

Nu har jag fått den här utmaning för tredje gången (denna gång av Nina) så jag ska väl anta den nu då. Har inget emot utmaningar egentligen, har bara haft ont om tid och tycker att just denna var lite väl omfattande för att orka ta mig an. Men nu ska jag gört! :)

Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 favoritprogram
Och så fastnar jag redan här, för det är precis såna här frågor jag inte kan svara på. Jag följer inga serier på så sätt att jag vet vilken dag de går och att jag inte får missa. Men om jag vill titta på tv så gör jag det, nästan oavsett vad som är på. Alltid hittar jag nåt. Jag kan väl säga att jag gillar nyhetsprogram, diskussionsprogram om det är något intressant ämne (Beckman, Olsson, Can t ex), ser gärna Kobra, har börjar gilla Debatt sedan Janne Josefsson tog över. Men gillar även program av typen Bonde söker fru, samt byggprogram (utom Äntligen hemma, som suger). Två och en halv män är en ny upptäckt som roar vid behov. Om jag måste väljer jag hellre en mordutredningsserie än ett frågesport- eller "rolig panel"-program. De är väl typ det enda jag absolut inte ser.

8 saker jag gjorde igår
1. Köpte kalkonkorv
2. Åt två av fyra kalkonkorvar kalla direkt ur påsen
3. Målade med Lydia
4. Badade med Lydia
5. Tvättade håret
6. Skrev en jobbansökan utan att skicka iväg den
7. Såg på Du är vad du äter
8. Gick och la mig för sent

8 saker jag ser fram emot
1. Sovmorgon i morgon
2. Luciafirandet på dagis
3. Julafton
4. Mer snö, förhoppningsvis
5. Att börja jobba tre dagar i veckan i januari
6. Att få se barnen utvecklas
7. Att få uppleva nya saker tillsammans med Lydia och Sally
8. Att få mer egen tid med Jonas

8 favoritrestauranger
Nämen jag kan faktiskt inte svara på denna heller. Åtta restauranger! Jag har inte ens en favvoresturang nu för tiden. Jag kan räkna upp åtta restauranger som jag varit på, men det är väl inte riktigt poängen antar jag.

8 saker på min önskelista
Får bli en klumpönskan här; att alla jag älskar är så friska och glada som möjligt. Inklusive jag själv, för jag älskar ju mig själv. :)

8 personer jag utmanar
De första åtta som känner för att anta en utmaning.

Babyface

Jag visste att jag inte skulle ha skaffat en ansiktskräm med tillägget "anti-age"! Herregud, anti-age är ju för gamla som vill se yngre ut (dah!). Hahaha, jag tror nog att jag ser yngre ut än jag gör kanske. Men jag känner mig inte gammal utseendemässigt utan tycker snarare mitt utseende saknar riktig vuxenpondus. Så vad händer med ett utseende som mitt när man applicerar anti-age? Man får naturligtvis ungdomsfinnar! Jag har inte ens vid mens haft finnar på många år. Så jo, det funkade ju. Om inte annat känner jag mig mer osnuten med dålig hy.

Nästa dag, tack.

Kommer innanför dörren med två gråtande barn i vagnen. Kanske av trötthet, kanske av hunger. Troligen av båda i minst ett av fallen. Känner mig snorig och svettig och väldigt pms-ig i största allmänhet. Har precis lämnat min mor sur (på mig) vid busshållplatsen. Idag har hon kallat mig både grinig och irriterad, vilket troligen är helt berättigat. Hela dagen har jag känt att så fort jag ska säga någonting så kommer det fel ut ur munnen utan att jag kunnat hindra det på något sätt. Och alla ljud runt omkring mig har varit lite lite för höga för mitt huvud. För tredje gången idag rullar tårar även nerför mina kinder, men Lydia blir snabbt orolig och kramar om och då måste jag ju bara rycka upp mig och bli vuxen och övertygande lugn igen. Dessutom har Jonas glömt sin mobil hemma så jag kan inte ringa honom och gråta ut lite, vilket annars kan hända att jag gör vid behov. Jag känner så otroligt mycket för att bara krypa ner i sängen och gömma mig under täcket. Fast konstigt nog, fast att vi varit hemma alla tre i fyra dagar, känner jag mig inte särskillt irriterad på barnen. Bara väldigt gråtig. Nä, det är ingen bra dag helt enkelt. Tur att det kommer en ny dag imorgon.

Smak

Längtar efter så konstigt saker just nu. Skyller på mörkret. Är ingen sötsaksmänniska. Smågodis förstår jag mig inte på alls. Ska det vara ska det nog vara mörk choklad, gärna med sprit i. Den absolut enda biten värd att äta i en Alladinask är ju körsbärlikören och jag vet att inte många håller med mig där. Choklad med annan typ av fyllning är inte gott alls. På senaste tiden har jag dock bara längtat efter typ.. korv. Och jag äter inte rött kött. Som tur var finns det underbara kalkonchoritzos på vårt lokala Ica nu för tiden. Men det känns ändå lite märkligt att snaska på dem. Popcorn och nötter hade ju varit mer passande som snacks, men det har vi inga hemma. Ost hade också varit gott. Eller kycklingköttbullar. Eller tofu i koriander. Eller grillad bläckfisk. Eller sprit. Ops! Tror jag håller på att få mens.. eller så är det bara mörkret. Hehe. ;)

Bang

Ja, vi har fortfarande sjukstuga här, men det är på bättringsvägen. Kajsa påminde mig om handspriten; just det, det är den säsongen nu.

Annars har jag redan gett mig själv årets julklapp, en prenumeration på Bang. Jippi!

VAB

Idag blir Lydia kvar hemma med mig och Sally. Hon vill helst inte lämna toalettstolen - av förklarliga skäl, kan jag tillägga. Men efter 55 minuter på toaletten (med lite saga och ritande) så har vi nu förflyttat oss till vardagsrummet. Nu vill hon helst inte äta eller dricka eftersom hon har förstått vad det leder till. Nåväl, magen behöver nog vila lite.

Första julbaket för året

Små bagarna, små bagarna, är roliga att se.

(Och ja, det är en potta som står på bordet. Men det är bara en dockpotta!)

God natt i natt?

Å hej och hå.. lite lugnt här just nu pga snuviga barn, dåliga nätter och trötta föräldrar (jo, de tre hänger ihop). Försöker om möjligt sova på dagtid också. Lydia är mer eller mindre okej på dagtid medan Sally, som ju sover även på dagarna, gråter och vaknar mycket. Nätterna är värre. Barnens näsor snuvar igen, de vaknar, de väcker varandra. Tja, ni vet hur det är. I natt kändes det som om minst en person i familjen var vaken mest hela tiden. Får se hur denna natt blir. Klockan kvart över nio, ca 1,5 timme efter att båda barnen brukar sova för natten, var de fortfarande vakna. Nu sover båda, ta i trä. Jag ska nu slänga mig i säng (efter att ha hängt tvätt och plockat undan i köket) för att få så mycket sömn som möjligt innan någon vaknar igen..

Alltså, inte så mycket bloggande just nu. God natt.

Ladda hem från flickr

Nu behöver jag hjälp. Någon som vet hur man kommer åt att ladda ner sina egna bilder från ett flickr-konto så man får dem på datorn?? Eller går inte det?

Buddhist - javisst!

Nu börjar jag minnas hur dagislämning och vinter är. Hur det är att gå i snö, att dra vagn i snö. Fast denna gång med fler kilo barn och större vagn. Hur alla trottoarer förvandlas till en gångstig utan möjlighet till omkörning. Jag minns. Just det, så här är det!

Jag gillar snö. Vad jag inte gillar är horisontell snövind som blåser in under mössor och suffletter. Men, det är nu det är dags att plocka fram zenbuddhisten i sig. Att ta emot ögonblicket som det är. Hur känns det att gå här i snöstormen? Tja, det är visserligen tungt att dra vagnen baklänges (eftersom barnen får snön i ögonen) men jag fryser inte det minsta och svettas inte heller. Lyckad påklädning, men andra ord. Stövlarna är varma och bekväma. Och barnen klagar inte det minsta, båda två sitter nöjda och varma. Idag irriterar snön min ögon och gör det svårt att se framför mig, men det blir ju otroligt vackert när den lägger sig på marken och jag har faktiskt längtat efter den. Dessutom är snö så himla mycket bättre än regn. Snö kan man faktiskt borsta av i porten innan man går in (och irritera grannen. Hon hatar våra barnvagnar under vinterhalvåret). Så även om dagens väder känns lite väl så fylls jag av en pirrande lyckokänsla nu när snön äntligen är här. Dessutom har jag ingenting speciellt för mig idag utan tänker bädda ner mig och Sally under en filt i soffan och inte göra något vettigt alls. Tills det är dags att ge sig ut igen.

Matglad

Festen fortsätter! Igår var pappa och hans fru här på middag, idag var bästa bokcirkeln här på lunch och imorgon kommer "moster Åsa" på middag. Trevligt värre. :)

Läskigt värre

Jag måste erkänna att nyheten att postens vd Lars G Nordström avstår från sin månadslön på 900 000 kr i månaden samt betalar tillbaka det han hitills fått skrämmer mig nästan mer än den urpsrungliga uppgiften att han hade så hög lön. För det betyder ju att han inte ens behöver en enda krona av den där lönen! Kanske är en ny väg att gå - inte betala vd:arna någon lön alls. De flesta av dem har väl redan så att de klarar sig ändå, kan man tänka. ;)

Morsa på stan

För några dagar sedan hade jag efter en kvällsaktivitet promenadsällskap med två damer i min mors ålder. Båda två personer som jag uppfattar som ganska fritänkande och progressiva kvinnor. Ändå kommer den smygande, frågan, lite nästan som om de inte vill ställa den men inte kan låta bli: Och var har du barnen då? Efter det självklara svaret att de är med sin pappa fikar den enda kvinnan till och med efter om någon mer kanske är hemma och hjälper Jonas då? Jag blir alltid lika chockad. Är det så konstigt att en far är ensam hemma med sina två barn en kväll? Var det verkligen aldrig så "på deras tid"? Och kan inte låta bli att undra om någon i hela universum skulle fråga min sambo samma sak; de träffar Jonas klockan åtta en vardagskväll på stan och frågar "Och var har du barnen då?". Hahaha, skulle inte tro det!

Min familj

Tyvärr verkar min mobil ha ballat ur så jag inte kan skicka några bilder längre, varken till min mejl eller till flickr. Fattar inte vad jag gjort.. men, men. Det är ett faktum. Får ta tag i det en annan dag. Då ska jag lägga in en bild på den otroligt fina teckning som Lydia visade idag på "vernissagen" på förskolan. Den hette "Jag och min familj" och föreställde naturligtvis mig, Jonas, henne själv och Sally. :) Men som sagt, bilden är instängd i mobilen.

Skit också!

Efter mycket om och men har försäkringskassan beslutat sig för att ta beslut i mitt ärende. Och jag får i princip ingen SGI alls, vilket innebär minimi-utbetalning även under denna föräldrarledighet. Den här gången försökte jag jobba ihop så jag skulle slippa det men tydligen får man inte räkna ihop pengar från anställning med pengar från egen firma. Varför inte då? undrar jag. Om det är så ens ekonomi ser ut? På den frågan finns inget svar, det bara är så tydligen. Och det jag tjänat i egen firma räknas ju inte upp till vad det skulle ha blivit om jag jobbat hela året/inte gått på föräldrarledighet utan bara det jag faktiskt dragit in under den korta perioden. Alltså, nästan ingenting i årslön räknat. De fem månader jag fick lön på UR räknas alltså inte alls. Så jag föll på målsnöret igen, trots att jag drog in pengar i över sju månader.

I en annan verklighet hade jag kanske fortsatt bråka om det. Möjligen utan resultat, men man vet aldrig. Jag har en gång drivit ett bidragsärende till länsrätten och fått rätt. Men tyvärr har det gått så lång tid nu utan någon föräldrarpeng alls att jag bara är glad över att få ett besked över huvudtaget. (Så kan man också hålla medborgarna fogliga..)

Märkta barn

Lydia kom hem från dagis med stora siffror skrivna på armen. Jag upptäckte det när hon skulle tvätta händerna. Min första reaktion var "Va faan, är det ett dåligt skämt eller?". Sen såg jag att det var förskolans mobilnummer. De hade varit på Etnografiska museet och någon företagsam människa hade tydligen tagit sig för att märka ungarna med spritpenna på armen. Smart kanske. Men känns ändå så där, måste jag säga. Måste väl finnas något bättre sätt; brickor i snöre runt halsen? infoband kring handleden?

Filmpremiär

Nämen jag behöver ju inte bjuda hem några på middag ikväll - jag ska ju gå på filmpremiär! Syrrans nya film har galapremiär på Filmhuset på Gärdet. Kanske enda gången den kommer att visas på stor filmduk då det är en informationsfilm gjord för barn som har föräldrar i fängelse (om den inte kommer skickas på kortfilmsfestivaler förstås). Jag har redan sett den, nästan färdig, men bara på en liten dator. Ska bli oerhört kul att se den på duk med publik. Och jag är så stolt över henne. Tycker hon gör supergrejor!

Dokumentation

Lydia 2,5 år dokumenterar gärna sig själv och sin omgivning med hjälp av diverse kameror. Här är senaste bilderna hon knäppt, tagna med min mobilkamera i helgen.

I goda vänners lag

Middag. Varje jäkla dag; måste äta, måste laga mat. Så tråkigt. Dessutom kommer Jonas inte alltid hem i tid till maten och för det mesta i alla fall inte i tid till matlagningen och den föregående ständigt ångestframkallande idékläckningen! Men jag har kommit på den bästa lösningen av alla - ät tillsammans med andra! Plötsligt är det riktigt trevligt att äta oavsett vad man äter och oavsett hur trött jag är och oavsett om Jonas har hunnit hem eller inte och oavsett hur stökig matstunden blir. I söndags fick jag och Lydia spontanmiddag henne hos goda vänner som vi kom till lite för sent på söndagkvällen för att hinna hem till mat. Så himla trevligt! Och igår kom några andra lekkamrater hem till oss på eftermiddagen och blev kvar på enkel pasta i ljuset av stearinljus och plötsligt var det "fredagsmys" enligt ungarna. Ikväll hoppas jag att min mor stannar kvar och äter med oss. Undra vem jag kan lura hit på onsdag.. Ju fler desto bättre!

Lätt afasi

Jag har lite lätt afasi eller nåt tror jag. Eller så är jag bara alldeles för ivrig och dålig på maskinskivning. Eller så hänger mina händer och min hjärna inte riktigt ihop. Ni skulle bara se hur texterna ser ut när jag skrivit dem egentligen, det vill säga innan jag korrigerar. Men ibland blir det ganska kul. Skrev nyss "O goda vänner slag". (I goda vänners lag, skulle det naturligtvis vara.)

Reggae-Kajsa

Någon mer än jag som börjat få dreadlocks i nacken? Jag vet inte vad jag gör annorlunda än förrut utom att jag ofta sover men håret uppsatt i knut (ja, Karriärmamman, jag håller också på att bli tant!). Min teori är att det är då som håret tovar till sig i nacken och bildar små härliga klumpar. Men mycket möda och balsam kan jag reda ut dem i duschen men jag börjar faktiskt tröttna. Kanske bara skulle klippa bort dem? Skulle det synas, tror ni?

Den rätte

Förresten, vi såg "Låt den rätte komma in" i lördags (både jag och Jonas har läst boken). Måste säga att jag är mycket tacksam över att de valt att utelämna en del av de mer morbida inslagen. En del saker går liksom att läsa om men jag vill banne mig inte se dem. Istället hade de, mycket med hjälp av ljudbilden, fokucerat filmen på de tragiska och vemodiga delarna av boken. På ett mycket bra och fint sätt måste jag säga. Nu längtar jag ännu mer efter att "Människohamn" ska komma i pocket.

Böcker och nötter

Tjoho, idag fick jag äntligen tid att hämta ut det sista bokpaketet från min hemliga bokvän. (Fast den här gången fick jag faktiskt en adress också och jag var nyligen inne och kikade på hennes fina blogg.) Två böcker den här gången! Två mörka deckare; "Svarta hunden" av Stephen Booth och "Svart fjäril" av Anna Jansson (har inte läst någon av dem och självklart gör det ingenting att de är begagnade!), mörkt godis (har inte hunnit smaka, men det ser smaskigt ut) och som en bonus ännu en påse av de fantastiska wasabinötterna! Så nu sitter jag här och gråter och äter och gråter igen. Och som en extra bonus fick jag ett pocketbokomslag med texten "Kajsa läser" på. Haha, verkligen roligt! Det får jag sitta och flasha med på bussen. :)

Tusen tack för de tre fina paketen! De har verkligen livat upp min höst. Och nu när jag fått veta varifrån nötterna kommer ska jag leta upp dem här i stan.

Dinner and a movie

Ikväll har vi barnvakt och ska gå på restaurang och sen på bio. Jag vet inte vilken restaurang och jag vet inte vilken film vi ska se, det är Jonas som har bokat bord och planerat. För att vara han kan jag berätta att det är oerhört stort. Innan vi träffades firade han typ inga födelsedagar och hade aldrig köpt en blomma. Jag har visserligen blivit indragen i tidsplanering, fått höra vilken biograf vi ska till osv, så någon mästare på överraskningar är han knappast. Men bara det faktum att han försöker och att han gör det han ändå gör betyder oerhört mycket. :)

"Storbrand på Söder"

Skulle just gå och lägga mig när jag ser att polisen har spärrat av hela gatan. Vadan detta? Vi hörde en massa utryckningsfordon för några timmar sedan men antog att de passerade som vanligt, men de har tydligen parkerat sig strax här utanför. Var tvungen att kolla dn.se och hittade då förklaringen. Jahaja, nu när jag ser närmare på saken kan jag ju se röken och allt. Det ser dessvärre ut att bolma ganska rejält fortfarande och ibland ser man lågor slå upp över hustaken. Huga. Och här sitter vi i grodan ro och märker ingenting. Vad ska man säga - treglasfönster.

(Och jag som är så rädd för bränder och så brinner det alldeles intill högst upp i ett lika högt hus som vårt och vi bor ju nästan högst upp och det är ju därför jag är så jävla rädd för att bo här. Ibland om jag känner en konstig doft kan jag inte sova utan sitter uppe och vaktar, beredd på att släpa min lilla sovande familj nerför alla trapporna om det visar sig att det brinner. Nu i natt behöver jag i alla fall inte undra varifrån lukten kommer. Jag känner mig som besatt av att stirra på den tjocka röken. Jag undrar om jag kommer att kunna gå och lägga mig.)

Välvilliga barnböcker

Funderar på det här med barnlitteratur och de försök som görs i vissa böcker att ifrågasätta normen. Som exempel finns böckerna "Kenta och barbisarna" och "Alfons och Milla". Det är verkligen ett behjärtansvärt arbetet på många sätt. Men jag har också nyligen fått upp ögonen för hur samma böcker ibland kan arbeta för att befästa normen, helt emot sin avsikt. Nämligen när de läses för barn som ännu inte uppfattat normen! Jag har nyligen följt en diskussion där flera vittnar om att barn, som ännu inte snappat upp att det t ex inte är okej för killar och tjejer att leka tillsammans förstått det när de läst om det i välmenande barnböcker där det utmålas som avvikande, men som boken naturligtvis sätter sig emot.

Enligt en undersökning om vad vi människor lär oss av filmer så är det inte så viktigt hur en film slutar (senmoralen), utan det är allt det som upprepas under resans gång som vi minns. Försök hade gjorts med filmer där slutet varit olika men historien den samma. (Precis på samma sätt som reklambudskap upprepas.) Det troliga är väl att vi registrerar innehållet i böcker på samma sätt. Alltså lär vi barn vad som är normen oavsett om vi sen säger att vi håller med eller inte. Jag har flera gånger tänkt på alla kulturella fenomen som Lydia lär sig genom böcker, som vi kanske tar för givet, men som hon faktiskt aldrig har kommit i kontakt med tidigare; som att det bor monster under sängen, att det är läskigt när det är mörkt, att man ska äta godis på lördagar osv. Det ingår väl delvis i den kulturella uppfostran, men samtidigt måste man ju tänka på vad barnen faktiskt lär sig. Vill jag att mitt barn ska suga upp alla dessa saker och se dem som det normala?

På samma sätt fungerar tydligen den typ av böcker som vill verkar normbrytande. Det är naturligtvis inte böckernas fel, men likväl något man bör vara uppmärksam på som förälder. Det bästa vore väl böcker där det inte utmålas som normbrytande att en kille vill leka med en tjej, att en kille vill leka med barbisar osv utan där det är en helt naturligt del av verkligenheten i boken. I alla fall för de mindre barn som inte redan uppfattat normen. För de barn som redan lever i en trång verklighet där de behöver stöd att se någonting annat kanske denna typ av böcker kan vara givande, men i övrigt bör man kanske fundera lite så att man inte av misstag befäster sådant man menade att bryta.

Någon?

Allvarligt talat - någon som kan ge mig en liten kort beskrivning av vad Lissabonfördraget egentligen innebär? Maria Wetterstrand (mp) säger att mer makt flyttas från de nationella parlamenten. Cecilia Malmström (fp) säger att det ger mer makt till de nationella parlamenten. Så vad gäller? På vilka punkter skiljer det sig markant från det nuvarande Nicefördraget?

Läget?

Jag vill också vara med i Nytt läge eller likande och få någon som specialdesignar vårt hem så det blir superfunktionellt, originellt och snyggt. Eller ännu hellre; letar upp ett nytt boende åt oss. Men tror inte någon av de där programmen befattar sig med hyresrätter.

En stund

Härligt trött i kroppen efter dagens träning. En stund vid datorn, kaffe brevid, radion på i bakgrunden och en liten skrutt sovande i famnen. Det är så skönt att bara sitta här. Tittar ut genom fönstret och vill inte ut dit igen. Trots det - om en halvtimme måste vi iväg igen och hämta en annan liten skutt på dagis. Men en liten stund till är friden total.

Hundhyffs

På Radio Stockholm pratar de om att vi ska lära oss att hälsa på hundar. Vårt kroppsspråk kan nämligen (tydligen) vara skrämmande för hundar. Vi tittar dem i ögonen och går rakt på. (Men det är väl så vi fått herraväldet över dem, tänker jag?) Jag som inte är någon hundmänniska vill då bara tillägga att hundars kroppsspråk faktiskt också kan vara skrämmande för oss människor. Så det så.

Morgonstund..

Not till mig själv; Om man dagen innan glömmer att barnet ska ha matsäck till förskolan nästa dag så går det lika bra att grädda pannkakor på morgonen! Gör dock inte mackor till barnet av det mögliga brödet. ;)

"Moster Tove"

Idag var min syster Tove, eller "moster Tove" som hon numera får heta, här och hängde med mig och barnen på eftermiddagen. I morgon åker hon tillbaka till London. Hon har bott där några år nu (kan det vara fyra?) och innan dess bodde hon flera år i Barcelona. Ibland har det känts väldigt långt mellan gångerna vi setts. Men på senaste tiden har något hänt. Hon har börjat komma hem med mycket kortare mellanrum. Och det märks direkt, framför allt i relation till Lydia. Nu känner hon igen Tove från gång till gång och "moster Tove" är likt "moster Åsa" en verklig person i hennes liv. Känner själv också att det är skönt att ses lite mer regelbundet och inte bara en eller två gånger per år. Nu har hon lovat att komma hit igen redan i december och sa dessutom att hon inte ens hade någon lust att åka tillbaka den här gången. Kanske är hon sakta på väg att vända hem igen.. Då kan vi hänga alla tre syrrorna oftare! :)

På bilden från i lördags sitter Sally i moster Åsas knä och brevid dem sitter moster Tove.

Uppåt väggarna

Äntligen lite tavlor på våra väggar. Min kära mor har målat (och hängt ska jag tillägga eftersom vi aldrig hade fått tummen ur..). Tavlorna ovanför soffan kommer inte riktigt till sin rätt på bilden, men det är svårt att fota tavlor!

Fler år än igår

Nu är den mycket trevliga lördagen som just denna gång råkade vara min födelsedag snart över. Tack alla ni som grattat på olika håll och extra mycket tack till er som kom hit och stod ut med mitt pulverkaffe, min matlagning (i vissa fall) och framför allt mitt sällskap. Kramis kramis. Nu - sängen!

Tre saker på en gång

1.Vet inte hur många gånger om dagen jag ringer min egen mobil, från hemtelefonen. Det är som att den ständigt är på drift numer. Det började bli riktigt illa när snodden, som gjorde att man kunde ha den runt handleden, gick av. Den brukade sticka upp på ställen och vägleda mig. Mobilen i sig själv har mina rotande händer uppenbarligen ingen riktig känsla för eftersom den ofta visar sig ligga i just den väska där jag precis letat.

2.Fick ju wasabinötter av min hemlige bokvän för ett tag sedan och tokälskade dem. Nu är de slut sedan länge och jag letade nya. Hittade några som såg lite annorlunda ut, men kan ju vara goda ändå, tänkte jag. Men de smakar ingenting! Så himla mesiga! Åh, jag är så besviken. Och dyra var de också. Kära bokvän, vilket märke hade de jag fick av dig, eller i vilken affär/typ av affär går de att hitta?? Eller någon annan som vet några? De jag köpte är av mörket parrot och är en jävla rip off. :(

3.Sen var det en grej till som jag inte kommer ihåg just nu! Jag får återkomma.

Och snygg är jag också!

Första smakisen

.

Jo, glömde ju berätta om när Sally tillslut fick sin första smakportion. Sittande i samma bumbo som syrran på sin tid och med en av Lydias gamla haklappar på sig. Hon gjorde inga riktigt fula miner men verkade inte riktigt fatta grejen heller.
Så är det ju. Tar väl ett tag att förstå svälja-saker-man-inte-dricker-ur-flaska-tekniken. Och förstå poängen med det kanske. Får fortsätta träna i helgen, för det är ju så roligt!

Snälla ni

Tack snälla ni. Ibland lönar det sig att gnälla. ;) Nu ska jag inte göra det mer. Heli skrev nåt om att det var låg aktivitet i allmänhet just nu i bloggvärlden. Kanska har hon rätt. Kanske är det hösten. Och jag kommenterar ju inte heller alltid. Förlåt mig, ska verkligen inte gnälla mer, men ni var snälla som var snälla mot mig när jag nu gjorde det.

107 stumma

De senaste två dagarna har 107 unika besökare (än så länge) besökt min blogg men inte en enda kommentar på fem inlägg. Inte för att någon måste kommentera alls och vad vet jag, alla kanske bara har halkat in av misstag och lämnat den fortast möjligt.

Men någon kunde väl i alla fall gratta lilla Sally som blev 4 månader igår. Ni vet, skriva något sånt där meningslöst men gulligt, typ "Vad fort tiden går! Kram" bara för att visa att ni varit här och att ni bryr er. Tänk vad man saknar kommentarer när man plötsligt inte får några. :(

Obama har talat

Det måste ha tagit ett tag innan de svenska tv-kanalerna fick rättigheterna till Obamas vinnartal för de första timmarna visades inga klipp alls från själva talet (efter att hela talet sänts). Sen började det pang, vid samma tid, rulla i båda kanalerna. Med tanke på Obamas bakgrund och den bild jag har av USA är det onekligen ganska häftigt att de valt honom till sin president. Förhoppningsvis kommer det att underlätt i vissa sammarbeten med övriga världen, som t ex i FN och i klimatfrågan. Och visst är det lite mäktigt när hela publikhavet skanderar "Yes we can!". Han har onekligen bra slogans, den där mannen. :)

Är du vaken Lars?

Hur har morgonen varit? Jag vet inte, det är fortfarande lite dimmigt.. hehe.

Valtankar

Det kan ju inte direkt gynna den demokratiska processen att man först måste registrera sig i förväg och sen stå i långa köer för att rösta. I "världens största demokrati" - varför gör man det så svårt för sina medborgare att delta i den demokratiska processen?

I Sverige är valdeltagandet bland de högsta i världen. Den enda jag ev har råkat ut för här är att tvingas vänta någon minut inne i vallokalen tills ett bås blir ledigt.

Må bäste man vinna - synd att det inte blev en kvinna (den här gången heller).

Sally 4 månader!

Just idag blev lilla Sally 4 månader. (Tyvärr tog jag inte en enda bild på henne under dagen.) Hilfe, vad fort det har gått. Tycker det tog flera år innan Lydia blev fyra månader, haha! Nåväl, hade tänkt hålla på traditionen och bjuda Sally på hennes första smakportion idag, den stora dagen till ära. Gärna sittandes i samma gröna bumbo som Lydia fick sin första smakportion i, på sin 4-månadersdag. Men eftersom hon spydde några gånger i morse får premiären vänta lite. Lilla magen ska nog inte belastas mer just nu. Men när dagen kommer lovar jag att fota när hon spottar ut sin första tugga. ;)

Sängmorgon

Lycka är att ligga kvar i sängen på morgonen med bebis när de andra i familjen skyndar ut i den kalla verkligenheten.

..är de enda hål jag tål, eller?

I en av Lydias böcker figurerar ett så kallat "manhål" i båda bild och text (jo, det står manhål). Någon som vill gissa på sammanhanget på det? ;)

Påminner i alla fall mig starkt om en viss ramsa som börjar med "Alkohol..".

Buuu!

Idag var Lydia på bio för första gången. Eller nja, hon har varit på barnvagnsbio två gånger som spädis, men tror inte hon minns det direkt. I vilket fall så såg vi "Lilla Spöket Laban" och köpte popcorn och allt. Det var jättemysigt men lite läskigt. Läskigast visade sig vara att alls gå in i biosalongens halvmörker. Speciellt eftersom vi hade pratat om Spöket Laban! Det tog en stund att övertyga henne om att det inte skulle vara några spöken i själva rummet, bara på film.

Filmen var på en perfekt nivå, mest gullig och lite lite läskig. Otroligt bra var också att den var uppdelad i 6 små fristående berättelser, så om man av någon anledning inte blev kvar hela tiden så hade man ändå fått några hela historier. För så är det ju med barn. Alla var inte kvar i salongen hela 45 minuter. I vårt fall var det väl precis på gränsen kan jag säga. Sista historien var hon på väg ner på golvet, men räddades upp i mitt knä och höll ut. "Mamma Mu" som är ca en halvtimme längre hade inte gått.