söndag, december 14, 2008

Hur man fixar en julklapp till sig själv

Idag hade jag några timmar för mig själv på stan. Några julklappsinköp och lite skönt eget stros på stan stod på agendan. Började med att strosa in på Hattbaren på Götgatan. Vad jag nu skulle där och göra. Skulle absolut inte handla julklappar till någon där, så vitt jag vet. Väl inne kunde jag naturligtvis inte låta bli att prova helt fantastiska pälsmössor som jag älskar. (På Hattbaren kan man med fördel prova pälsmössor utan att få dåligt samvete eftersom att de från och med i år har övergått till att bara sälja fuskpäls!) Faktum är att jag till slut inte kunde lämna affären utan en av de där mössorna, fast att jag defintivt inte har råd med en. Vet inte riktigt hur det gick till men jag och expediten kom gemensamt fram till att den passade mig så otroligt bra. ;) Tog den som julklapp med bytesrätt till 6 januari med förhoppning om att jag skulle ta mitt förnuft tillfånga och kanske lämna tillbaka den trots allt. Och byta till en massa förnuftiga klappar till dem som jag borde lägga mina pengar på nu till jul..
Nåväl, väl ute på gatan slog det mig att pappa ringde för några dagar sedan och undrade vad jag önskar mig till julklapp. Tänkte att det kunde vara läge att ringa pappa nu. Efter en stunds pratande om diverse saker som jag kan tänka mig att han skulle kunna köpa till mig och barnen började jag prata lite löst om att det ju också finns en specifik pälsmössa som jag har provat.. Men du, sa pappa, skulle du inte kunna köpa den där mössan och slå in den och lägga den under granen från mig? Eller tycker du att det skulle vara jättetråkigt att göra så? Länk
Där stod jag med telefonen mot örat och påsen med mössan redan i andra handen. Och ett stort leende spred sig över mitt ansikte när jag svarade: Nej pappa. Det tycker jag inte skulle vara tråkigt alls. :D

5 kommentarer:

Anonym sa...

superbra idé, tycker jag! =)

Yogamamma sa...

Tjoho, vad bra det är med pappor!

Tjockalocka sa...

Perfekt! För alla inblandade! :D

Kajsa sa...

Låter som om det var meant to be...

Nu höll jag på att skriva något bittert om min egen pappa, men jag låter bli. Blä.

Anonym sa...

Härligt!