måndag, mars 30, 2009

Ont i magen

Fan, ibland får jag ont i magen på jobbet. Av att ha ett ansvar och inte den tid jag känner att jag behöver för att kunna ta det ansvaret på rätt sätt. Så mycket blir lite hipp som happ och ibland blir det lite väl mycket happ och har man otur så är någon förälder där och hugger ner på förfarosättet som en hök. Jag fattar verkligen att folk är måna om sina barn, men fattar de hur lite tid vi har till allt och att vi hela hela hela tiden gör vårt bästa?? Det är superkrasst, men det finns helt enkelt inte tid att punktmarkera en viss konflikt hela tiden eller ringa runt till föräldrar så att alla får en viss information precis samtidigt. Dessutom är det nya regler var gäller arkivering av allt skriftligt material som är stenhårda så vi är uppmanade att aldrig skriva några personliga saker i mejl (så att man kunde formulera allt en enda gång och sedan bara skicka det till alla berörda). Saker tas helt enkelt ibland i korridorer och liknande även om det knappast är idealt. Men vafan, vi försöker. Och vi jobbar och jobbar och jobbar och allt för barnens bästa. Jag lovar! (önskar jag kunde skriva så i veckobrevet, haha!)

söndag, mars 29, 2009

Timrapport

Förr om åren fattade jag inte allt stå hej över det här med att man missade en timme vid omställningen till sommartid. Vad var grejen liksom? Det var ju bara att sova en timme längre eller lägga sig en timme senare eller nåt. Nu, med barn i familjen som går på någon form av schema som verkar rubbas av minsta lilla och med ständig sömnbrist själv så känns den förlorade timmen nästan ovärdelig. Det kommer ta dagar att komma i fas igen.. en timme! Herre jisses, vad tänker de på?!

Mammastolt

Jag vet att det är mamma-töntigt, men jag är helt fascinerad av Lydias språk-, skriv- och talutveckling. Den är så otroligt roligt att följa. Hon ljudar dåligt, men skriver desto bättre. Här nedan har hon (när jag har bokstaverat det är henne) skrivit ordet "biljett".

lördag, mars 28, 2009

James

Idag var vi och såg James Hollingworth dra gamla hitlåtar för kidsen (och ganska mycket för deras föräldrar) på Kungsholmens bibbla. Det var himla roligt att se honom live faktiskt och både han och låtarna håller fortfarande. Lydia och två andra små ungar kunde inte hålla sig utan började dansa loss längst fram efter ett tag. Men roligast var ändå när James spelade "Jag är en tandborste" från skivan Barnlåtar (den sjunger vi nämligen varje dag när vi borstar Lydias tänder.) Då ställde sig lilla Lydia i givakt längst fram och sjöng noga med i hela låten med ljus klar stämma.

torsdag, mars 26, 2009

Angående hushållsnära tjänster, sk "städhjälp"

Jag klagade ju nyss på att jag inte har något att skriva på bloggen. Men så skriver jag ett långt svar på det här inlägget hos Tjockalocka. Så då kom jag på att det är bättre att publicera det här, eftersom att jag faktiskt har en åsikt i den här frågan. Så nu lägger jag svaret på inlägget här i min egen blogg också:

Själv så är jag uppenbarligen något så konstigt som en feminist som dessutom har vänstersympatier men som tycker det är okej med städhjälp. Jag anser inte att det är annorlunda att städa hemma hos någon än att hämta någons sopor eller klippa buskarna utanför någons hus eller laga någons mat eller torka någons mammas rumpa på ålderdomshemmet. Faktiskt. Sen är det ett sk traditionellt kvinnogöra att städa hemmet och det är väl snarare där fördomarna bör bearbetas. Varför tas det för givet att det är kvinnorna som underlättas av städtjänster? Eller männen som "slipper undan" från jämställdheten? Vem vet ett dyft om vem som städade hemma hos oss innan vi hade städhjälp? Och vem är intresserad av att veta? Nä, det tas för givet att det skulle ha varit mer jag än min sambo och att detta arragenmang låter honom "slippa undan". Att sen vissa städfirmor använder ett dumt språk och puckade uttryck som förstärker den rådande normbilden av städning i hemmet bör bara betyda att man väljer att bojkotta just den firman. Ungefär som jag kan välja att inte köpa en bil av den bilfirma som gör reklam för sin nya bil med en lättklädd tjej på huven.

onsdag, mars 25, 2009

Puts väck potatissäck

Jag håller med Malinka; när kvällen kommer finns inga tankar kvar. Alla intressanta saker som jag tänkt under dagen är puts väck borta. Dessutom måste jag sova nu. En annan dag ska jag berätta vad Martin Lidberg sa till mig.

tisdag, mars 24, 2009

Mitt hjärta brister

Jag saknar mina barn. Och de saknar mig. Det är helt sjukt hela den här grejen med att jobba heltid. Två gånger i förra veckan började jag gråta på bussen hem för att jag saknade dem. Hur gör man med allt när den stora är supermammig och vill bli hämtad och lämnad av mamma på dagis och umgås mycket mycket mer med en mamma som går innan hon vaknar på morgonen och kommer hem lagom nog till middag och sen inte mycket mer än läggning kvar på dagen. (Mitt hjärta brister.) Så kräver den stora mig så mycket den tid jag är hemma att jag knappt hinner hålla den lilla. Och hon har precis börjat förstå att jag kan gå. Att jag försvinner. Så gråter hon när jag lämnar rummet, gråter när jag går ut genom dörren på morgonen. (Mitt hjärta brister.) Jag saknar dem rent fysiskt; att känna deras små kroppar, lukta på dem, känna den mjuka huden mot min kind. Mina barn!

söndag, mars 22, 2009

Fortsättning

Jo, han ringde igen idag. Och nu när vi pratat om så mycket som hände runt den tiden snurrar tankarna ännu mer.. men jag vet varför han ringde. Det är så sorgligt. Jag vill inte hänga ut folk för mycket här för även om jag inte nämner några namn så kan det finnas gamla vänner till mig som förstår vilka jag pratar om. Nåväl, det gäller ett barn. Ett barn som han alltid har undrat om han verkligen är far till. Och ett barn som han inte längre får träffa. Där har vi skäl nog att gräva i det förflutna. Han behöver helt enkelt få veta vad som verkligen hände. För att försöka förstå.

lördag, mars 21, 2009

Skuggor från det förflutna

Ikväll fick jag ett konstigt telefonsamtal som inte riktigt lämnar mig någon ro. Det var precis när jag höll på att lägga Lydia och jag är dessutom ensam hemma. En röst i andra ändan säger
- Hej, är det...?
- Ja.
- Mitt namn är X. Jag vet inte om du minns mig..
Det ringer inga klockor.
- Jag är gammal kompis till M och Y.
Okej, de namnet vet jag vilka det är, men det rör sig om personer som jag inte haft kontakt med på över femton år. Fortfarande känner jag mig osäker på personen i luren, men om det är den jag tror så var X pojkvän till Y. Y och jag delade boende en tid, men X och jag hade ingen närmare kontakt under den perioden. När han förstår att jag håller på och lägger barn så frågar han om han kan ringa vid ett annat tillfälle.
- Ja.. säger jag lite osäker. Vad gäller saken?
Då säger han att han håller på och rotar i sitt förflutna och vill undersöka en del saker som hänt i hans liv och vill prata med mig om den tiden. Jag ber honom ringa tillbaka imorgon när jag inte är ensam med barnen.

Självklart blir jag lite nyfiken, men samtidigt fundersam. Jag vet inte riktigt vad det är han undrar över eller vad det är han tror att jag kan bidra med. Strax efteråt flyttade jag utomland och tappade helt kontakten med Y. Via M fick jag senare veta att Y väntade barn. Jag har alltid antag att det var med X och att de levde lyckliga i resten av sina liv, men jag kanske har fel. Hände det något som jag inte känner till?

fredag, mars 20, 2009

Trist


Nä fan, nu åkte Glitter-Morgan ur Let´s dance. Då känns ju finalen plötsligt inte alls så intressant längre - tyvärr. :(

Bokbetyg

Nu har Malin i min bokcirkel samlat in och räknar ut snittbetyg på de böcker vi läst. Kolla in och se vad vi tyckte i det här inlägget på Malins blogg. Jag håller så klart inte med om exakt alla betygen, men ett snitt kan ju vara mer intressant om man funtar på att läsa boken. :) Just nu läser vi "Revolutionary Road" av Richard Yates.

Disträ

Sambon hittar ett åkkort på golvet. Han plockar upp det och läser högt för sig själv:
- Sjunde oktober till femte november...
Han fastnar mitt i rörelsen och jag kan se hur han tänker. Och tänker.
-Det är mars nu! hojtar jag från soffan.
- Ah, just det, säger han lättad och slänger kortet.

onsdag, mars 18, 2009

Det gillar alla flickor!

Hört på bussen hem idag. Kvinna i min ålder i mobilen:

- Jag skulle ha köpt prinsesskläder. Det gillar alla flickor!
Paus.
- ..hm, jag försöker tänka på vad 3-åringarna jag jobbar med skulle gilla..
Paus igen.
- Ja, köp barbiedockor! Det finns såna där små som är lättare att ta av kläderna på...

Suck. Människa som jobbar med 3-åringar. Jag är glad att den personen inte jobbar med min snart 3-åring.

måndag, mars 16, 2009

Osmidigt värre

Åh, vad jag längtar till en tid när alla som jobbar med eller mot barn har fått någon form av undervisning i genustänk. För vanligt sunt förnuft är det tyvärr alltför många som saknar. Hade en tandhygienist på besök i klassen. Ganska vanlig tjej, relativt ung (30-35), ser trevlig, intelligent och förtroendeingivande ut. Så tar hon upp en pedagogisk plansch för att visa hur man borstar tänderna eller nåt liknande (hon hade flera planscher och jag minns inte exakt vad just denna handlade om). Den består i alla fall av fyra färgstarka bilder på barn som gör olika saker. Hon pekar på den första bilden, av ett något långhårigt barn, och säger: "- Den här flickan hon äter frukt". Då ropar en liten tjej i klassen "Jag tror det är en kille." "Nej, det är faktiskt en flicka." säger kvinnan. "Men jag tror det är en kille!" envisas den lilla tjejen. "Nej, det är en flicka." upprepar kvinnan och pekar på en bild brevid med ett korthårigt barn och säger "Det här är en pojke."

Jag sitter brevid och fullkomligt baxnar. Allvarligt talat - vilken vettig vuxen tar en sån argumentation med ett barn?! Är hon helt dum i huvudet? Jag är chockad och mållös och hoppas verkligen verkligen inte att hon täppt till den lilla tjejens fria tanke för evigt. Och så hoppas jag att kvinnan i fråga kommer i kontakt med så få barn som möjligt, fast det är nog tyvärr en fåfäng tanke då en del av hennes jobb består i att åka runt i skolor.

lördag, mars 14, 2009

Moraltant

Nu har jag sett min enda del av Melodifestivalen, nämligen finalen. Den är väl vad den är, men jag har en sak att kommentera. Ja, jag tar på mig rollen av moraltant nu, men det kan jag leva med. Jag vill nämligen kommentera pausunderhållningen. Detta ironiska ryssnummer inklusive ryska horor och allt. Jättekul, hahaha (och nu var jag ironisk), men smaken är ju som baken. Det jag tänker på är snarare något som jag tror att nästan alla är medvetna om nuför tiden; nämligen att en av Melodifestivalens största publikgrupper är barn under 15 år. Många ungar på låg- och mellanstadiet följer programmen slaviskt, de kan alla låtar och lyssnar sönder skivan långt innan finalen. Det är pga dem som EMD plötsligt stiger typ femton placeringar när publikens röster räknas in. Ja, ni hajar. Grejen med denna målgrupp, som omöjligt kan vara okänd för Melodifestivalarrangörerna, är också att de inte förstår ironi. I alla fall inte på samma sätt som en vuxen, om alls. Och även om de skulle förstå delvis så är de jävligt lättpåverkade och försöker som bäst klura ut samhällets förväntningar på dem som framtida kvinnor eller män. Vad de olika artisterna väljer att ha för kläder och koreografier kanske inte ledningen kan bestämma, vad vet jag. Men jag undrar hur roligt alla småkillar och småtjejer skulle säga att det var när de fem tjejer i pausnumret stod och tryckte upp sina gula rumpor mot kameralinsen. Men hallå, vi driver ju med rysk underhållning! Fattaru inte ironin, eller? Nä, det var just det..

Kanske önskar jag bara att SVT skulle tänka efter lite mer vilken målgrupp de har och anpassa sig efter det.

Till saken hör att jag den senaste veckan haft en diskussion med en 7-årig kille om varför jag inte anser det okej att han klipper ut kvinnor bara iklädda underkläder och klistrar in på sina arbetsblad i skolan där uppgiften är att klippa ur och klistra in valfria bilder ur tidningen. Uppgiften var säkert trevligt tänkt (nej, det är inte jag som gjort den), några gulliga djur eller bilar eller nåt borde väl ungarna hitta. Men sen får skolan helt vanliga månadsmagasin av vänliga föräldrar som ungarna kan klippa i och vips sitter ungarna och tittar på kvinnor utan kläder i annons efter annons. Den lilla tysta tjejen som stirrar med stora ögon på bilderna likväl som killen som alltid måste vara tuff inför kompisarna. För så ser vår verklighet ut. Och så klipper killen ut halvnakna kvinnor och de andra killarna stirrar och fnissar och tjejerna ser förfärade ut. Och ja, jag ska rensa bort alla de där jävla tidningarna från klassrummet. Det står på min "att göra"-lista.

fredag, mars 13, 2009

När livet är på väg att ta slut

Jag vet inte vad mer det finns att säga om målet mot barnläkaren på Karolinska egentligen. Men alla skriverierna får mig att tänka på när min mormor dog härom året. Även om det är svårt att jämföra en gammal människa som dör efter ett helt liv med en liten nyfödd bebis som dör ifrån sina längtande föräldrar efter bara några månader så finns det likheter mellan deras slut; båda var döende och alla runt omkring visste det.

Vad som än har hänt under denna tragiska tid så känns det ganska uppenbart att föräldrarna inte har fått tillräckligt med hjälp att bearbeta det som har hänt. Tydligen var det en felbehandling i ett tidigare skede som sedan förut är anmäld. Men om den skulle har varit den klara orsaken till bebisens död så skulle väl den personen ha blivit utredd för vållande till annans död, så så kan det ju inte har varit. Läkaren kommer nog bli befriad från alla misstankar och överleva det hela relativt oskadd. Men att föräldrarna inte fått hjälp att kunna acceptera att deras barn är borta utan fortsätter söka syndabockar känns som det mest sorgliga i den här historien.

När mormor tillslut somnade in hade hon både morfin och eventuellt andra läkemedel i kroppen och det är jag väldigt tacksam för. Jag är väldigt tacksam för att läkarna gjorde vad som krävdes för att hon inte skulle behöva uppleva hur det kändes att få svårare och svårare att andas och tillslut kvävas till döds. Om det vid en eventuell obduktion hade visat sig att hon dog av kvävning eller av de höga doserna lugnande på vägen mot kvävning spelar ju absolut ingen som helst roll. Min älskade mormor dog för att hon var svårt sjuk och för att kroppen inte orkade längre. Älskade älskade mormor, så liten och mjuk där i sängen.

Uppdatering

Jo, det var faktiskt själva huvudbyggnaden på Tantogården som brann. Jag och Lydde kollade runt lite idag (utanför avspärrningarna) och det ser riktigt risigt ut för i stort sett hela byggnaden. Vet inte om det syns på bilden men bortre huset är helt genomblåst och på baksidan av båda delarna är taket helt upphackat och nerrivet. Hela området stinker.

Nu börjar det

Vet att jag är för sent ute - men NU går Massor med mossa, andra avsnittet, i Barnkanalen.

onsdag, mars 11, 2009

Nu brinner den upp

För andra gången på ganska kort tid luktar lägenheten brandrök. Denna gång när jag kommer hem från jobbet. Men min älskade sambo som vet hur brandrädd jag är har förvarnat mig. Det är inte här det brinner denna gång, men inte så långt härifrån. Det är Tantogården som brinner. Känns märkligt med tanke på hur mycket tjafs det har varit om den. Är den borta nu? Brann den helt enkelt upp? Får väl se hur det ser ut imorgon.

tisdag, mars 10, 2009

Tillfällligt besök

Vi har fått ett litet tillfälligt husdjur (se flickr-bilden). Och nej, det är inget skadedjur, utan en liten fjärilslarv. Den lever så bra där i lilla burken med fullt av fjärilsbarnmat på golvet. Om några veckor kommer den att förpuppas och sen efter ytterligare någon veckan bli till en gullig liten ullig (jo, de är ganska håriga. Jag vet, för jag har haft en i handen idag) tistelfjäril. Då får väl jag och Lydia hitta någonstans att släppa ut den. Hoppas bara att det hunnit bli lite varmare då.

måndag, mars 09, 2009

Frånvarande

Varje dag när jag tar bussen till mitt nya jobb åker jag förbi min systers hus. Fast hon är förstås inte där längre, hon har flyttat till Madrid. Jodå hon kommer säkert tillbaka, men jag vet inte när. Och i ärlighetens namn vet man ju aldrig vad som händer i livet. Folk kan fastna. Jag hoppas att hon har det underbarast och härligast och att hon får uppleva allt det hon drömmer om. Men jag hoppas verkligen inte att hon fastnar. Hon har inte varit borta så länge än, men jag har redan en syster som bor alldeles för långt borta. Jag vill ha dem närmare. Jag vill ha dem i mitt och mina döttrars liv. Så varje dag när jag ser hennes hus så tänker jag på henne och hoppas att hon inte stanna borta för länge.

söndag, mars 08, 2009

8 MARS


Idag firar jag med att läsa senaste numret av Bang på toaletten och göra collage tillsammans med äldsta dottern. Hon är tokig i att klippa med saxar just nu; allt som kommer i hennes väg. Pixiböcker (tyvärr), skivfodral (ännu värre), näsdukar och snören. Så idag försöker jag lära henne att klippa ut bilder och sen klista upp dem på ett papper. Vi får se hur det går. Ska i alla fall försöka komma ihåg att köpa färgade papper i veckan.

lördag, mars 07, 2009

Cirkel

Nu ska jag iväg på min bokcirkel. En av de få hobbies jag orkat uppehålla de senaste åren. Oavsett vilken bok vi läst för tillfället är det alltid en glädje att få sätta sig ner med att gäng härliga vänner i lugn och ro, oftast vid ett dukat bord, och prata en stund. Om boken, men även om annat. Att ha avsatt tid till att bara umgås.

fredag, mars 06, 2009

Let´s read

Oj oj oj, jag har verkligen varit dålig på att läsa andra bloggar den senaste veckan. Ska försöka ta igen det nu, under Let´s Dance.

Mossor

Kolla in Massor med mossa. Första avsnittet ikväll, i Krokodill i SVTB kl 17.30. Jag och Fanny har skrivit manuset. :)class="gl_link"

tisdag, mars 03, 2009

Kortis

Hej och hå, en kort uppdatering bara: Jag har börjat på nytt jobb denna vecka och det gör mig naturligtvis trött. Alla nya namn, alla nya rutiner. Men det kommer nog bli bra. Inget löpande i morgon bitti heller, eftersom jag precis fått mens och jag tränar inte de två första dagarna på mens. Inte en chans. Men till helgen, då ska jag ut igen! Nu - marsch pannkaka i säng. :)

söndag, mars 01, 2009

Trött av bara tanken

Har diskuterat det här med löpträningen med Jonas. Om det ska vara någon mening med det måste jag ju ut minst två gånger i veckan och att springa två dagar i rad på helgen är ju helt värdelöst. Men hur får jag in ett pass till när jag jobbar heltid och dessutom hämtar på dagis vissa dagar och det fortfarande är mörkt på kvällarna? Tja, Jonas pekade på det uppenbara och sa att jag helt enkelt måste ut en morgon i veckan. Innan jobbet. Innan frukost. För att det ska funka borde jag ut genom dörren vid klockan 5-5.30. (Lite beroende på hur länge jag är ute och om jag vill hinna med frukost eller inte). Är det görbart? Just nu känns bara tanken helt sjuk, men jag måste ju prova antar jag. Har jag sagt att jag inte är någon morgonmänniska?