torsdag, november 20, 2008
Märkta barn
Lydia kom hem från dagis med stora siffror skrivna på armen. Jag upptäckte det när hon skulle tvätta händerna. Min första reaktion var "Va faan, är det ett dåligt skämt eller?". Sen såg jag att det var förskolans mobilnummer. De hade varit på Etnografiska museet och någon företagsam människa hade tydligen tagit sig för att märka ungarna med spritpenna på armen. Smart kanske. Men känns ändå så där, måste jag säga. Måste väl finnas något bättre sätt; brickor i snöre runt halsen? infoband kring handleden?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
ja, det kändes lite....ja, jag vet inte...märkligt, nästan lite kränkande att texta så stort och utan att ens tillfråga föräldrar innan eller tala om det efteråt.
Bättre det än att de skulle gå vilse kanske... Och ngt mindre storlek i bokstäverna nästa gång...
De kan väl fråga nästa gång kan jag tycka...även om det var i ren välvilja...
Visst, det ser lite illa ut. Men du skulle blivit mer upprörd om någon försvunnit. Vad kul att de tar med dem till Etnografiska. mina förortsbarn har aldrig varit på museum med dagis.
Lite tveksamt, faktiskt. Jag hade börjat undra om de har så dålig koll på barnen att de måste förlita sig på att andra hittar dem ...
Ett museum är ju inte heller ett ställe där man kan gå vilse någon längre stund.
Själv har jag tänkt att skriva mobilnummer på stora barnet när vi varit ute och rört på oss på stan (lilla ungen sitter ju fast i vagnen). Vet inte varför jag tycker det är okej när dagismärkning inte känns okej.
Jag tycker det är helt ok att personalen nästan tatuerar in telefonnr på mitt barn. :D Fast GPS där går min gräns.
Hoppla. Känns allt lite tveksamt. Vad är nästa steg? "Property of Stockholms stad"?
Hu! Koncentrationslägerfånge... Det finns band att skriva på, man kan göra etiketter, knappar eller broscher att fästa på kläderna, men inte skriva med stora spritpennan på underarmen. Nej.
Skicka en kommentar