Tog en timmes promenad på väg från dagislämningen idag. Sally somnade så lägligt så jag försökte tanka lite grådassigt dagsljus. Måste ha sett helt galen ut där jag gick och stirrade med uppspärrade ögon mot himlen. Tyvärr ringde dagis en halvtimme efter vi kommit hem - Lydia hade fått feber. Bara att hämta. Men hon är ju pigg som en mört så klart, medan stackars lilla Sally fortfarande är dålig i magen och gråter mycket.
Fan, det känns verkligen som om det är för mycket just nu. Får känslan av att jag ska bryta ihop några gånger om dagen. Tårarna stiger i ögonen och jag funderar på att bara lägga mig ner på golvet. Men sen gör jag ju inte det, för det går ju inte. Inte när man har ansvar för två små barn. Och däremellan är jag tacksam för att det "bara" är lite feber när dagis ringer. De där första sekundrarna när dagisnumret blinkar på displayen innan jag fått veta varför de ringer.. Tack gode gud att det bara är lite feber!
torsdag, december 11, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag förstår dig. Känner igen det där. Går igenom ungefär samma sinnestämning just nu.
Ang layouten på min blogg: Äran är helt och hållet Listoplisto med bloggen Bloggen som säkert kommer byta namn flera gånger. Hon är GRYMT duktig på kodning!
Ärad vare de som kan kod. Det är vad jag önskar mig i julklapp - att kunna kod, hehe.
Känner med dig och hoppas du får mer energi snart igen.
Skicka en kommentar