Idag var Lydia på bio för första gången. Eller nja, hon har varit på barnvagnsbio två gånger som spädis, men tror inte hon minns det direkt. I vilket fall så såg vi "Lilla Spöket Laban" och köpte popcorn och allt. Det var jättemysigt men lite läskigt. Läskigast visade sig vara att alls gå in i biosalongens halvmörker. Speciellt eftersom vi hade pratat om Spöket Laban! Det tog en stund att övertyga henne om att det inte skulle vara några spöken i själva rummet, bara på film.Filmen var på en perfekt nivå, mest gullig och lite lite läskig. Otroligt bra var också att den var uppdelad i 6 små fristående berättelser, så om man av någon anledning inte blev kvar hela tiden så hade man ändå fått några hela historier. För så är det ju med barn. Alla var inte kvar i salongen hela 45 minuter. I vårt fall var det väl precis på gränsen kan jag säga. Sista historien var hon på väg ner på golvet, men räddades upp i mitt knä och höll ut. "Mamma Mu" som är ca en halvtimme längre hade inte gått.
5 kommentarer:
åh vad mysigt med bio och popcorn och spöket Laban. Ngt sånt måste SIgne och jag också hitta på. Vi är lite lata här ibland. Men så får det vara, tänker jag, tills bebisen är här, då kan nog Signe behöva lite extra tid med mig.
Gud så gulligt och mysigt. Vad är lägsta åldern tror du för att de ska palla åtminstone en eller två sådana där små sagor ?
Ja, Spöket Laban blir det nästa biobesök för oss. Mamma Mu var för lång – jag och Sprallin gick ut och sprang i korridoren mot slutet så att pappan skulle få titta klart ;-) Dessutom valde vi ju helt fel ställe att gå på. Man lär sig nytt hela tiden!
yogamamma: Ja, så känner jag också - viktigt med egen tid med mamma när bebisen har kommit. Och vad rolgit det känns också att göra saker med bara Lydia nu, känns mer speciellt på något vis.
jen: I knät kan nog ett ganska litet, barn sitta, men under två är nog tveksamt om jag skulle gå. Men det är ju olika, en del barn verkar ju vana att se hela Pippifilmer och annat när de är ganska små, inte Lydia. Hon är alldeles för rastlös. Hur gammal är Tristan?
botilda: Jaså den var lite för lång? Ja, jag misstänkte att det skulle ha blivit så här också. Hur gick ni på fel ställe?
Vi gick på Heron. Dumt, dumt, dumt. Fast det var bara där filmen gick på en tid när Sprallinen är vaken - hon sover ju fortfarande middag en eller två timmar. Men det var dumt ändå. Så bullrigt och skränigt och äcklig mat (för vi blev ju hungriga efter filmen och orkade inte vänta på att komma hem och laga något själva). Och inget godis, för köerna till godiset var en kilometer långa, minst.
Skicka en kommentar