Jag går hemifrån fem i sju på morgonen. Det känns som om jag fortfarande sover. Kan inte minnas senast jag var på väg vid denna tid på morgonen. Måste ha varit för flera år sedan, troligen på väg på semester, på väg till ett tidigt plan. Kanske är detta en dröm? Ute är det mörkt och folktomt. Alla andra måtte sova. Det här är ju vansinne!
Men så viker jag runt hörnet och har ni sett - fullt med folk som redan är påklädda (liksom jag) och ute (liksom jag) och som skyndar i natten mot okända mål. Morgonrusningen. Jag vet inte vem som hittat på den, men jag hävdar fortfarande att detta är vansinne!
onsdag, januari 21, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vansinne var ordet. I morse lämnade jag hemmet klockan 06.18 *pip*
Det kändes som om jag bröt mot en naturlag av något slag.
Hm...fem i sju blippar jag in mig på kontoret ;).
Ni är ju tokgalna båda två! Haha. Men jag fattar att det är som detta och troligen värre det kommer bli till hösten när vi, som alla småbarnsföräldrar, måste börja "gå om lott" för att klara av barn på dagis i kombination med att båda jobbar. Huga.
Klockrent skrivet. Har tänkt så varje gång jag har jobbat heltid. de första månaderna är man i ständig chock över det alldeles för tidiga uppvaknandet och av att det faktiskt är folk ute så tidigt.
Nu tittar jag ibland ut vid 8-rycker när jag går upp och förundras över dem som springer där ute. Nån timme senare när jag själv alldeles sönderstressad rusar iväg är de flesta redan borta.
Att gå hemifrån 7 är faktiskt inte humant, du har all rätt att känna dig trött. Cec gav mig en idé till flextid till skolan. Varför måste de börja så tidigt egentligen? De slutar ju tidigt, man borde kunna skjuta hela dan nån timme...
Skicka en kommentar