
I dagarna tre har jag nu varit på ett högstadium och haft två sexor och en åtta i kemi och matte. Det har varit helt okej; en del trevliga lektioner, en del jobbiga. I kemin har vi pratat just syror, baser och pH i alla tre klasserna. Under dessa dagar har jag inte en enda gång fått frågan "Varför ska vi kunna det här?" vilket jag är oändligt glad för. Jag har nämligen stått där i klassrummen och själv undrar "varför ska de kunna det här?" Jo, jag vet att det säkert står i läroplanen och kanske kan det delvis motiveras med någon form av allmänbildningskrav. Men ärligt talat, varför ska alla ungar i Sverige känna till indikatorn BTB? Kan något svara mig på det? När kommer de någonsin mer ha kontakt med den i livet (om de inte pluggar vidare naturvetenskap naturligtvis, men då kan de väl lära sig det då)?
5 kommentarer:
Jag började på en kommentar, men det blev ett blogginlägg i stället. :-D
Kanske går det att kombinera deras intressen med ditt? Kan man länka diskussionen om pH till svampinfektioner i underlivet kanske? Eller cirkelns area till ... nä, nu blev det lite magstarkt till och med för mig ...
Malinka: Kul! Måste in och läsa.
Heli: Jo, visst går det. Men ofta kräver det i alla fall lite planering och det har jag aldrig som inhoppande vikarie. Jag får i bästa fall en instruktion om några sidor i boken eller nåt. Och kanske är jag fräck, men jag får inte betalt för en enda minut planering så det tänker jag inte göra även om jag kanske skulle veta vad som är på agendan till dagen efter.
Heli: Alltså jag kanske låter hård. Klart jag kollar det jag kan om det de håller på med om jag har håltimme på skolan, men jag är alltså springvikarie, så jag sitter inte och förbereder lektioner osv utanför arbetstid.
Jag beundrar alla lärare. Särskilt högstadie- och gymnasielärare. Allra mest särskilt högstadielärare.
Skicka en kommentar