tisdag, december 28, 2010
Gubbe möter gubbe
Sambon köper Jan Lööfbok till barnen. Och sen en till. Och sen en till. För att komplettera deras redan fyra (+ flera pixiböcker)! För att han tycker det är så roligt att lilltjejen verkligen gillar en Jan Lööfsaga. Jan Lööf som skriver om pojkar som möter män som möter andra män och gubbar och sen kanske några fler gubbar, om man har tur (jo gamla kärringar sitter ofta någonstans i bakgrunden, men de är knappast med i berättelserna). En så totalt gubbig och killig värld som Jan Lööfs är nästan svår att hitta på fler håll.
Någon klurig berättelse med hans speciella bilder är jag absolut inte emot. Jag gillar väldigt mkt den gamla sagan "Viktor bygger en bro" t ex. Men att innesluta barnen helt i en gubbsagvärld där flickor och kvinnor är helt osynliga känns tråkigt. Speciellt som framför allt en av döttrarna letar med ljus och lykta efter tjejförebilder i precis alla böcker och sagor just nu. Och jo, jag har uttryckt min åsikt för sambon, som delvis håller med. Men samtidigt hävdar att han inte hittar några andra böcker som han tycker verkar roliga. Där ser man.
Någon klurig berättelse med hans speciella bilder är jag absolut inte emot. Jag gillar väldigt mkt den gamla sagan "Viktor bygger en bro" t ex. Men att innesluta barnen helt i en gubbsagvärld där flickor och kvinnor är helt osynliga känns tråkigt. Speciellt som framför allt en av döttrarna letar med ljus och lykta efter tjejförebilder i precis alla böcker och sagor just nu. Och jo, jag har uttryckt min åsikt för sambon, som delvis håller med. Men samtidigt hävdar att han inte hittar några andra böcker som han tycker verkar roliga. Där ser man.
torsdag, december 23, 2010
Julgran
En av mina brister är att jag alltid köper för stor gran. De ser alltid mindre ut utomhus... Lite för tunga, lite för höga (ibland) och alldeles för breda. Men men, värre fel kan man göra. Efter att ha pajat våra armar och rivit halva hallmöblemanget för att få in den så står i alla fall årets version på plats nu. :-)
onsdag, december 22, 2010
20 Den här månaden
Tja, kära ni - den här månaden. Det är ju december. Jag älskar att det har snöat så mycket och är ordentligt kallt ute. Dessutom gillar jag i princip allt som har med advent, julen och lucia att göra. Jag älskar att gå på julkonsert, sjunga med i sångerna, träna och ordna luciatåg med barnen i skolan, gå på julfest på dagis, baka, handla och klä julgranen, ha glöggfest, dansa till Bjällerklang med mina egna ungar, läsa julsagor, m.m. m.m. Själva julafton är och dagarna efteråt är också helt okej, men ofta lite för fullproppade för min smak egentligen. Både av mycket mat och av många olika släktingar som ska ses och träffas på olika platser i olika konstallationer. Inte har det blivit lättare sedan jag och Jonas slog oss ihop heller. Men det går. Och jag gillar julklappsutdelningar som får ta tid och då alla deltar, med lite julmusik i bakgrunden och en kopp kaffe på bordet.
Men december är dessutom nästan alltid en ganska stressig månad inom skolans värld. Och som topping på det brukar den alltid innehålla lite lagom många förkylningar och hostnätter. Det är som om barnens kroppar, och i viss mån även våra, är lite utmattade mot slutet av terminen. När jag tänker tillbaka på de senaste åren har vi alltid vabbat ganska mycket just i december, då det samtidigt är extra trängande och svårt att vara borta från jobbet. Jonas har en massa betyg som ska sättas, slutgiltiga prov osv. Jag har uppföljande föräldrasamtal, luciafiranden och annat som ska roddas ihop.
Nu denna december har jag dessutom gjort en ögonoperation som borde ha varit klappad och klar i slutet av förra veckan (själva ingrepper gjordes den 14:e), men då jag råkat ut för en del komplikationer är jag fortfarande under behandling. Både i förrgår och igår spenderade jag flera timmar på sjukhuset och idag är jag hemma och tar det lugn. Nu får jag fortsätta med droppar som ger mig halvkass syn och starka tabletter som gör mig lite yr och dålig i magen över julhelgen, för att sen ha ett nytt återbesök inbokat den 28:e. Då hoppas jag att ögat ska kunna fixas så att jag kan sluta med droppar och piller sen.
Men december är dessutom nästan alltid en ganska stressig månad inom skolans värld. Och som topping på det brukar den alltid innehålla lite lagom många förkylningar och hostnätter. Det är som om barnens kroppar, och i viss mån även våra, är lite utmattade mot slutet av terminen. När jag tänker tillbaka på de senaste åren har vi alltid vabbat ganska mycket just i december, då det samtidigt är extra trängande och svårt att vara borta från jobbet. Jonas har en massa betyg som ska sättas, slutgiltiga prov osv. Jag har uppföljande föräldrasamtal, luciafiranden och annat som ska roddas ihop.
Nu denna december har jag dessutom gjort en ögonoperation som borde ha varit klappad och klar i slutet av förra veckan (själva ingrepper gjordes den 14:e), men då jag råkat ut för en del komplikationer är jag fortfarande under behandling. Både i förrgår och igår spenderade jag flera timmar på sjukhuset och idag är jag hemma och tar det lugn. Nu får jag fortsätta med droppar som ger mig halvkass syn och starka tabletter som gör mig lite yr och dålig i magen över julhelgen, för att sen ha ett nytt återbesök inbokat den 28:e. Då hoppas jag att ögat ska kunna fixas så att jag kan sluta med droppar och piller sen.
OMG-Katten
Nej, jag tycker inte bättre om ComHem än innan och jag tänker inte byta till deras bredband, men ända sedan de lånat OMG-Katten till sin senare reklamfilm så gillar jag att titta på deras reklam. Det är lite uppenbar men ändå kan jag inte låta bli att fnissa varje gång. Har ni inte sett den finns länken i den här artikeln.
tisdag, december 21, 2010
Gyllene Knorren
Jag har kommit att hata årets julkalender. Och skyldig till det är Peter Engman, dramatenskådisen som spelar pappa Roger i tv-serien. Har sett honom tidigare på scen och stundtals tyckt att han är väldigt bra. Men den snedvridna uppfattningen att man måste spela humor för barn på det infantila sätt som Peter gör i Gyllene Knorren är rent plågsam att se. Eller i ärlighetens namn är det troligen ganska mycket regissören Mikael Syréns fel också. Mamman, som spelas av Maria Sid, är döremot ganska bra. Också knasig karaktär, också smått överdriven, men aldrig infantil och hysterisk.
Dessutom undrar jag var barnen är i årets julkalender? Här har de minst tre skitduktiga roliga barn som sp elar sina ro ller fantastiskt bra och väcker intresse så fort de hamnar i bild. Men istället kretsar majoriteten av storyn kring de idiotiska vuxna och deras problem. Varför utgår det inte från barnen? Då kanske det hade blivit riktigt intressant och roligt.
ysterisk.
Dessutom undrar jag var barnen är i årets julkalender? Här har de minst tre skitduktiga roliga barn som sp elar sina ro ller fantastiskt bra och väcker intresse så fort de hamnar i bild. Men istället kretsar majoriteten av storyn kring de idiotiska vuxna och deras problem. Varför utgår det inte från barnen? Då kanske det hade blivit riktigt intressant och roligt.
lördag, december 18, 2010
19 Vad jag ångrar
Jag hade tänkt skriva att jag inte ångrar någonting. Alltså i princip är det så. Det finns vissa val jag gjort, som att bränna alla mina csn-pengar på en utbildning som jag sen inte ville använda mig av, som jag inte tycker var så himla smarta. Men å andra sidan vet jag lite om varför jag gjorde de val jag gjorde då och då kan jag inte riktigt ångra dem. Jag gjorde det som jag då trodde var bäst för mig i livet, eller kanske bara som jag just då behövde göra. Många stunder i mitt liv har jag inte mått så bra och då har mina val kanske styrts av saker som inte utåt sett verkar vara så rationella eller bra. Men inga av dessa val kan jag egentligen ångra. Dessutom har ju allt det jag gjort och som hänt mig lett mig till den plats och den person jag är idag, som jag tycker ändå är ganska bra.
Men i "prata om det"-andan så måste jag faktiskt säga att jag ångrar en del av de gånger när jag inte stått på mig i sexuella sammanhang. Framför allt är det några tillfällen när jag var mycket ung som inte verkade så viktiga då men som ändå dröjt sig kvar som en obehaglig känsla. En känsla av självförminskning och förnekelse av min egen innersta vilja. En obehaglig känsla av att något blivit fel fast jag inte sagt nej och inte riktigt vet vems felet var. Det är en obehaglig känsla och ett tvivel på vem jag är och vem jag var. Och framför allt är det ingenting jag pratat om. Eftersom att jag skämts. Och eftersom att jag inte vetat vem jag ska klaga på fast jag känt att någon verkligen inte gjort mig rätt. Troligtvis jag själv. Fast samtidigt är det inte så enkelt.
Men i "prata om det"-andan så måste jag faktiskt säga att jag ångrar en del av de gånger när jag inte stått på mig i sexuella sammanhang. Framför allt är det några tillfällen när jag var mycket ung som inte verkade så viktiga då men som ändå dröjt sig kvar som en obehaglig känsla. En känsla av självförminskning och förnekelse av min egen innersta vilja. En obehaglig känsla av att något blivit fel fast jag inte sagt nej och inte riktigt vet vems felet var. Det är en obehaglig känsla och ett tvivel på vem jag är och vem jag var. Och framför allt är det ingenting jag pratat om. Eftersom att jag skämts. Och eftersom att jag inte vetat vem jag ska klaga på fast jag känt att någon verkligen inte gjort mig rätt. Troligtvis jag själv. Fast samtidigt är det inte så enkelt.
Prata om det
Ni har väl inte missat "Prata om det"? För några kvällar sedan började det som ett ämne på twitter. Med anledning av anklagelserna mot Assange. Det började med Johanna Koljonen och snart började fler skriva om att vi måste "prata om det", alltså prata om de sexuella gråzoner som så otroligt många har upplevt eller känt men som ingen pratar om. Eftersom vi kanske skäms. Eller ännu värre, inte förstår vad vi har varit med om, eftersom vi inte riktigt själva förstår var gränsen för vårt eget välmående går. Eller gränsen för vår egen vilja.
Är man någonsin skyldig att ställa upp för sin partner? Om man gått med på någonting förut, förväntas man ställa upp på det igen? osv osv Och den där känslan som sitter kvar som ett naggande, en känsla av förödmjukelse. En känsla av skam för att man inte var mer feminist än så, att man inte sa ifrån fast man borde ha gjort det. Eller för den delen att man intellektuellt som man tycker en sak men sen känslomässigt utagerar någonting annat.
Fler och fler började berätta. Skriva om sånt vi inte pratar om. Inte skriver om. Sånt vi håller för oss själva och gömmer så långt in skamvrån vi kan. Nu har det skapats en egen sajt för att samla och länka till de som bidrar med sin historia. Prata om det. Låt det komma ut i ljuset. Idag tipsar jag er som ännu inte hittat dit. Jag har inte varit med om något värre än många andra, men visst, även jag har saker som passar in på ämnet. Någon annan gång kanske jag kommer att berätta. Men inte idag och troligen inte just här.
Är man någonsin skyldig att ställa upp för sin partner? Om man gått med på någonting förut, förväntas man ställa upp på det igen? osv osv Och den där känslan som sitter kvar som ett naggande, en känsla av förödmjukelse. En känsla av skam för att man inte var mer feminist än så, att man inte sa ifrån fast man borde ha gjort det. Eller för den delen att man intellektuellt som man tycker en sak men sen känslomässigt utagerar någonting annat.
Fler och fler började berätta. Skriva om sånt vi inte pratar om. Inte skriver om. Sånt vi håller för oss själva och gömmer så långt in skamvrån vi kan. Nu har det skapats en egen sajt för att samla och länka till de som bidrar med sin historia. Prata om det. Låt det komma ut i ljuset. Idag tipsar jag er som ännu inte hittat dit. Jag har inte varit med om något värre än många andra, men visst, även jag har saker som passar in på ämnet. Någon annan gång kanske jag kommer att berätta. Men inte idag och troligen inte just här.
onsdag, december 15, 2010
18 Min favoritfödelsedag
Ja, här kommer ett sånt "favorit"-tema igen. Jag vette tusan om jag ens kommer ihåg så många födelsedagar. Jag börjar nog bli gammal. En födelsedag som kanske inte är någon favorit men då det hände någonting trevlig och som jag i alla fall minns var ett år när jag bodde själv i min första lägenhet. Min mamma och hennes dåvarande man kom och ringde på på morgonen, en helt vanlig vardagsmorgon, och hade med sig morgonpresenter. Jag tyckte det var himla mysigt att de kom och sjöng för mig på morgonen fast att vi skulle fira med middag på kvällen och jag blev otroligt glad över att få en Bang & Olufsen vinylspelare i present. Hur mycket jag fyllde? Ingen aning.
måndag, december 13, 2010
Lucia på förskolan
Först sockersött firande med småbarnen inomhus, sedan de större barnen som sjöng utomhus. Fantastiska bilder (se ovan). Jo, några av de där ljusen är faktiskt min dotter! Sen dans till dragspel runt granen utomhus på förskolans gårdsplan. Några utländska turister som passerade höll på att göra på sig av entusiasm när de fick filma äkta svenskar som dansade små grodorna i vintermörkret. Nåväl, nedan syns i alla fall dottern i sin utomhusluciautstyrsel (minusgrader vad är det? Ut med ungarna bara!)
Men allt som allt sammantaget helt sjukt fint. Mina barn vettni. Vilka ungar!
söndag, december 12, 2010
17 Mitt favoritminne
Jag har tappat lite i intresset för den här listan. Anledningen är nog mycket att jag tycker att ämnena var lite svårare eller tråkigare än jag insåg först. Alltså, det handlar mycket om "min favorit", "mitt favorit" osv och sådant har jag svårt för, men jag ska ändå försöka avsluta det jag påbörjat.
Jag har alltså inget "favoritminne" men klart jag kan berätta om ett minne. Så, dagen till ära tänkte jag berätta om ett tidigt minne av ett luciafirande. Det var hemma i min och min mammas lägenhet i Enskede, men min halvsyster Åsa, men antar jag vidhängande föräldrar, var på besök. Självklart skulle jag, som den lilla sångfågel jag var, sjunga och lussa inför de vuxna. Och syrran skulle hjälpa till. Hur gamla kan vi ha varit? Om jag funderar över Åsas beteende vid tillfället så tror jag att hon kan ha varit runt två och jag då följdaktigen runt sju.
I vilket fall, vi hade bara en luciakrona, så en av oss skulle vara lucia och en av oss skulle vara tärna. Åsa ville absolut ha luciakronan och jag kunde mycket väl tänka mig att vara tärna (som jag minns det). Vad som störde mig oerhört var att hon absolut skulle vara lucia men att hon bara tog av sig luciakronan hela tiden! Då var det bättre om jag, som kunde vara det ordentligt, var lucia, tyckte jag. Men se, det vägrade hon. Hon skulle absolut ha luciakronan, för att sen inte ha den på huvudet!
Jag var skitsur över att hon inte gjorde det så ordentligt som jag ville. På ett foto som finns från tillfället står jag rak som en fura med glitter i håret och sjunger med ljus i handen medan Åsa sitter på golvet med luciakronan i handen. Det roliga med att titta på bilden är att jag vet hur förbannad jag var egentligen, men som jag inte visar utan står där och kämpar för att göra ett perfekt framträdande i sann "the show must go on"-anda. Jag behövde nog egentligen tagga ner några kilo, hon var ju faktiskt fem år yngre än mig. Men i mina ögon var det liksom ingen ursäkt.
I vilket fall, vi hade bara en luciakrona, så en av oss skulle vara lucia och en av oss skulle vara tärna. Åsa ville absolut ha luciakronan och jag kunde mycket väl tänka mig att vara tärna (som jag minns det). Vad som störde mig oerhört var att hon absolut skulle vara lucia men att hon bara tog av sig luciakronan hela tiden! Då var det bättre om jag, som kunde vara det ordentligt, var lucia, tyckte jag. Men se, det vägrade hon. Hon skulle absolut ha luciakronan, för att sen inte ha den på huvudet!
Jag var skitsur över att hon inte gjorde det så ordentligt som jag ville. På ett foto som finns från tillfället står jag rak som en fura med glitter i håret och sjunger med ljus i handen medan Åsa sitter på golvet med luciakronan i handen. Det roliga med att titta på bilden är att jag vet hur förbannad jag var egentligen, men som jag inte visar utan står där och kämpar för att göra ett perfekt framträdande i sann "the show must go on"-anda. Jag behövde nog egentligen tagga ner några kilo, hon var ju faktiskt fem år yngre än mig. Men i mina ögon var det liksom ingen ursäkt.
onsdag, december 08, 2010
Logistiken
Sämst när bara ena barnet är sjukt: att jag måste släpa ut en febrig ledsen unge i -10 för att hämta det andra barnet på förskolan. Idag har dessutom förskolan Apt och stänger tidigare, så det finns ingen möjlighet att låta henne vara lite längre så att Jonas kan hämta på vägen hem. :-(
Uppdatering: Nu har min syster Åsa erbjudit sig att hämta på förskolan, så slipper feberbarnet släpas ut. Det blir premiär för henne att hämta, hon bor ju inte i Stockholm i vanliga fall, men det kommer nog att gå bra. Skönt i alla fall.
Uppdatering: Nu har min syster Åsa erbjudit sig att hämta på förskolan, så slipper feberbarnet släpas ut. Det blir premiär för henne att hämta, hon bor ju inte i Stockholm i vanliga fall, men det kommer nog att gå bra. Skönt i alla fall.
Vab idag igen
Nä hostan håller i sig och toppar med feber i natt. Det blir till att hålla barnet hemma. Avskyr att det stressar både mig och Jonas så mycket. Det är rushen inför terminsslut. Luciatåg som ska repas, föräldrasamtal, klasskonferenser, betyg som ska sättas. Jag vill inte tycka att det är ett problem att mitt lilla barn har feber, men så är nu livet. I dag ska jag i alla fall försöka ta det lugnt och bara vara där för henne. Striden om vem som ev måste ta fredagen, om hon fortfarande är dålig, får vänta till ikväll...
tisdag, december 07, 2010
Ingen bra dag idag
Känner mig trött och stressad. Inget inlägg i utmaningen ikväll. Jag går och lägger mig. God natt.
måndag, december 06, 2010
16 Min första kyss
Hm, minns jag den? Jag är faktiskt inte riktigt säker. Eller jo, nu minns jag. I alla fall det som var min första "kyss" i rent praktiskt bemärkelse. Men det var mer förnuft än känsla, om man säger så. Det var i en garderob hemma hos någon klasskompis på en klassfest (vi hade många såna) efter en smått utspårad omgång av något som liknade Ryska posten, men med ganska många hemmasnickrade regler. I vilket fall var klassens snygging (i mina ögon) inte där den kvällen. Så jag bestämde mig för att hänga på den som jag tyckte var bäst på plats, så att säga. Erik hette han.
Så just den kvällen var jag ganska kär i Erik. Och jag och Erik bestämde oss för att brytas bådas vår "kyss-oskuld" och drog till med en riktigt tungkyss där i garderoben. Det var dock inte någon känslomässig höjdare direkt, varken för mig eller för Erik misstänker jag. Mest blött och konstigt och vi två som inte riktigt fattade grejen, men det var ju så man skulle göra för bövelen. Vårt intresse för varandra överlevde inte heller till nästa gång vi sågs i skolan. Det var en enkvällsromans kan man säga. När det var? Ja... kan det ha varit i sexan?
Så just den kvällen var jag ganska kär i Erik. Och jag och Erik bestämde oss för att brytas bådas vår "kyss-oskuld" och drog till med en riktigt tungkyss där i garderoben. Det var dock inte någon känslomässig höjdare direkt, varken för mig eller för Erik misstänker jag. Mest blött och konstigt och vi två som inte riktigt fattade grejen, men det var ju så man skulle göra för bövelen. Vårt intresse för varandra överlevde inte heller till nästa gång vi sågs i skolan. Det var en enkvällsromans kan man säga. När det var? Ja... kan det ha varit i sexan?
söndag, december 05, 2010
15 Mina drömmar
Jag vet inte riktigt. Svårt, jag tänker inte så ofta på drömmar. Känns som om jag måste leva i nuet.
Men även om jag inte vill att mina älskade barn ska bli en enda dag äldre eftersom de är i så ljuvliga åldrar just nu på ett sätt, så drömmer jag lite smått om att blöj- och de värsta småbarnsåren ska börja ta slut snart. Vilket de ju ska, så prognosen är god. :)
Sen drömmer jag om att ägna yrkesdelen av mitt liv åt någonting som engagerar mig mer än mitt nuvarande jobb. Eller engagerar och engagerar. Jag är nog ganska engagerad i mitt jobb på sätt och vis, i själva lärarrollen. Men mycket runt omkring gör att det är för styrt och jag har för lite inflytande över dess utveckling.
Men även om jag inte vill att mina älskade barn ska bli en enda dag äldre eftersom de är i så ljuvliga åldrar just nu på ett sätt, så drömmer jag lite smått om att blöj- och de värsta småbarnsåren ska börja ta slut snart. Vilket de ju ska, så prognosen är god. :)
Sen drömmer jag om att ägna yrkesdelen av mitt liv åt någonting som engagerar mig mer än mitt nuvarande jobb. Eller engagerar och engagerar. Jag är nog ganska engagerad i mitt jobb på sätt och vis, i själva lärarrollen. Men mycket runt omkring gör att det är för styrt och jag har för lite inflytande över dess utveckling.
lördag, december 04, 2010
14 Vad hade jag på mig idag?
Nä, tråkigt. Jag har ju redan skrivit ett sånt inlägg. Typ svart klänning, svarta strumpbyxor och en brun stickad tröja. Så, det får räcka. God natt.
fredag, december 03, 2010
13 Den här veckan
Okej, jag börjar där jag står:
Idag är det fredag och jag är hemma och vabbar. Barnen är inte supersjuka men Lydia hostar väldigt mkt på nätterna och får inte så mycket sömn och Sally hade feber igår och är lite hostig. Förkylningarna tär på orken och de behöver vila upp sig.
Igår torsdag var Jonas hemma med barnen så jag behövde inte lämna på förskolan. Kom i ovanligt god tid till jobbet. Under dagen klädde vi bl a om vårt årstidsträd, tog ner de vackra höstlöven i papper och klädde trädet i vintervitt (silkespapper) samt målade bondgårdsdjur vi tidigare gjort i trolldeg. När jag släppt eleverna hade vi direkt planeringsmöte, en kvarts paus innan jag fick besök av socialtjänsten som håller på att utreda en elev, sen hade jag ett utvecklingssamtal med en förälder. Ingen rast på hela eftermiddagen och när allt var klarpratat så hade jag inte hunnit med allt jag skulle göra innan jag gick hem. Jag snabbsvarade på några mejl, hann inte skriva veckobrev och fick ändå jobba över.
Väl hemma hade Jonas gjort mat och sen var det min tur att lägga barnen, vilket var mysigt.
I onsdags fick jag lite sovmorgon eftersom Jonas lämnade. I skolan öppnade vi första luckan i vår julkalender med små lådor med en överraskning i varje dag. Sen tog vi bussen till närmaste kyrka och gick på Julvandring som arrangeras där varje år. Det är häftigt för eleverna att få följa med Josef och Maria när de vandrar för att skattkskriva sig, söker härbärge och så småningom blir hänvisade till ett stall för att föda Jesusbarnet. När bussen inte kom fick vi en halvtimmes promenad tillbaka till lunchen i skolan. Efter eftermiddagspass med eleverna hade jag ett möte med skolans specialpedagog inför torsdagens möte med soc. Sen gick jag och hämtade barnen på förskolan. Jonas hade utvecklingssamtal så jag och barnen åt själva innan Jonas kom hem och tog läggningen och jag diskade.Eftersom barnen var ganska hängiga och hostiga la jag mig tidigt och förväntade mig en jobbig natt. Det blev ungefär så, Lydia hostade i princip hela natten och vi mumlade fram funderingar kring ev vab, vems tur är det? vem har viktigast saker på jobbet? osv samtidigt som vi försökte få lite sömn.
I tisdags lämnade jag på förskolan och pratade lite allvar om blöjbytesrutiner med en i personalen på Sallys avdelning. Sen körde jag en dag i skolan med skolgympa, pepparkaksbak och elevredovisningar på schemat. Första gången barnen skulle presentera egna grupparbeten inför de andra. Väldigt roligt och häftigt med så många modiga barn som vågade utmana sig själv och stå upp inför klassen. På eftermiddagen har jag fyra stycken utvecklingssamtal i raken. Inte bästa upplägget, men jag är verkligen ivrig att bli av med dem nu.. Kom hem i tid till middag med bästa familjen och Jonas fick berätta för mig vad som sagts på Sallys utvecklingssamtal på förskolan, som han varit på. (Ja, ni märker ju vad som är temat denna tid på året - utvecklingssamtal!)
I måndags lämnade Jonas och ändå höll jag knappt på att hinna till jobbet, så himla trött var jag. Jag körde Helgboken med eleverna (som en dagbok vi skriver i en gång i veckan) och läste sista kapitlet i en fruktansvärt dålig kapitelbok som utspelar sig på en bondgård. Jag fick låna den eftersom vi haft bondgården som tema, men jag tänker inte läsa den för några fler elever, det var knappt att jag stod ut. På eftermiddagen hade vi grupparbeten inför barnens redovisningar på tisdagen. Jag kollade lite mejl, förberedde inför några grejor senare i veckan och drog sedan tidigare från jobet för att inhandla det sista till klassens julkalender som vi ju skulle börja öppna på onsdag. Sedan hämtade jag på förskolan. När vi kom hem och jag bytte blöja på Sally upptäckte jag att hon hade samma blöja på sig som i morse!! Jag skrev en stor lapp på dörren för att ta upp det med förskolan på tisdag morgon.
I morgon lördag kommer några av våra bästa vänner med barn hit för att pyssla (brukar bli mest julkort), äta, umgås, dricka glögg och leka. Det blir säkert supertrevligt, för det blir det nästan alltid när vi ses.
På söndag ska jag och Lydia gå på Alfons Åbergteater på Boulevardteatern med några andra underbara vänner. Om hon vill. Just nu är hon mest intresserad av att vara med pappa och tänker minsann inte gå på teater med mig! Vi får se hur det går.. Nu ska vi överleva dagen hemma tillsammans, båda barnen och jag. Får se vad vi hittar på för att inte börja slåss och samtidigt hålla de förkylda barnen inomhus. Kanske baka nåt? Men vi har nog inga ägg.
Idag är det fredag och jag är hemma och vabbar. Barnen är inte supersjuka men Lydia hostar väldigt mkt på nätterna och får inte så mycket sömn och Sally hade feber igår och är lite hostig. Förkylningarna tär på orken och de behöver vila upp sig.
Igår torsdag var Jonas hemma med barnen så jag behövde inte lämna på förskolan. Kom i ovanligt god tid till jobbet. Under dagen klädde vi bl a om vårt årstidsträd, tog ner de vackra höstlöven i papper och klädde trädet i vintervitt (silkespapper) samt målade bondgårdsdjur vi tidigare gjort i trolldeg. När jag släppt eleverna hade vi direkt planeringsmöte, en kvarts paus innan jag fick besök av socialtjänsten som håller på att utreda en elev, sen hade jag ett utvecklingssamtal med en förälder. Ingen rast på hela eftermiddagen och när allt var klarpratat så hade jag inte hunnit med allt jag skulle göra innan jag gick hem. Jag snabbsvarade på några mejl, hann inte skriva veckobrev och fick ändå jobba över.
Väl hemma hade Jonas gjort mat och sen var det min tur att lägga barnen, vilket var mysigt.
I onsdags fick jag lite sovmorgon eftersom Jonas lämnade. I skolan öppnade vi första luckan i vår julkalender med små lådor med en överraskning i varje dag. Sen tog vi bussen till närmaste kyrka och gick på Julvandring som arrangeras där varje år. Det är häftigt för eleverna att få följa med Josef och Maria när de vandrar för att skattkskriva sig, söker härbärge och så småningom blir hänvisade till ett stall för att föda Jesusbarnet. När bussen inte kom fick vi en halvtimmes promenad tillbaka till lunchen i skolan. Efter eftermiddagspass med eleverna hade jag ett möte med skolans specialpedagog inför torsdagens möte med soc. Sen gick jag och hämtade barnen på förskolan. Jonas hade utvecklingssamtal så jag och barnen åt själva innan Jonas kom hem och tog läggningen och jag diskade.Eftersom barnen var ganska hängiga och hostiga la jag mig tidigt och förväntade mig en jobbig natt. Det blev ungefär så, Lydia hostade i princip hela natten och vi mumlade fram funderingar kring ev vab, vems tur är det? vem har viktigast saker på jobbet? osv samtidigt som vi försökte få lite sömn.
I tisdags lämnade jag på förskolan och pratade lite allvar om blöjbytesrutiner med en i personalen på Sallys avdelning. Sen körde jag en dag i skolan med skolgympa, pepparkaksbak och elevredovisningar på schemat. Första gången barnen skulle presentera egna grupparbeten inför de andra. Väldigt roligt och häftigt med så många modiga barn som vågade utmana sig själv och stå upp inför klassen. På eftermiddagen har jag fyra stycken utvecklingssamtal i raken. Inte bästa upplägget, men jag är verkligen ivrig att bli av med dem nu.. Kom hem i tid till middag med bästa familjen och Jonas fick berätta för mig vad som sagts på Sallys utvecklingssamtal på förskolan, som han varit på. (Ja, ni märker ju vad som är temat denna tid på året - utvecklingssamtal!)
I måndags lämnade Jonas och ändå höll jag knappt på att hinna till jobbet, så himla trött var jag. Jag körde Helgboken med eleverna (som en dagbok vi skriver i en gång i veckan) och läste sista kapitlet i en fruktansvärt dålig kapitelbok som utspelar sig på en bondgård. Jag fick låna den eftersom vi haft bondgården som tema, men jag tänker inte läsa den för några fler elever, det var knappt att jag stod ut. På eftermiddagen hade vi grupparbeten inför barnens redovisningar på tisdagen. Jag kollade lite mejl, förberedde inför några grejor senare i veckan och drog sedan tidigare från jobet för att inhandla det sista till klassens julkalender som vi ju skulle börja öppna på onsdag. Sedan hämtade jag på förskolan. När vi kom hem och jag bytte blöja på Sally upptäckte jag att hon hade samma blöja på sig som i morse!! Jag skrev en stor lapp på dörren för att ta upp det med förskolan på tisdag morgon.
I morgon lördag kommer några av våra bästa vänner med barn hit för att pyssla (brukar bli mest julkort), äta, umgås, dricka glögg och leka. Det blir säkert supertrevligt, för det blir det nästan alltid när vi ses.
På söndag ska jag och Lydia gå på Alfons Åbergteater på Boulevardteatern med några andra underbara vänner. Om hon vill. Just nu är hon mest intresserad av att vara med pappa och tänker minsann inte gå på teater med mig! Vi får se hur det går.. Nu ska vi överleva dagen hemma tillsammans, båda barnen och jag. Får se vad vi hittar på för att inte börja slåss och samtidigt hålla de förkylda barnen inomhus. Kanske baka nåt? Men vi har nog inga ägg.
onsdag, december 01, 2010
12 I min handväska
Okej, here we go:
Ett svart plastdiadem
Ett paket näsdukar
Min gröna börs (med pengar, kort och medlemskort i)
Två stycken clementiner i en påse
Mina jobbnycklar
Mina hemnycklar
Ett litet rosa anteckningsblock
Ett paket Risenta sesamkakor
Ett par grå fingervantar
Ett hoppknycklat papper med anteckningar från ett möte
En teckning som Lydia ritat (delvis hopknycklad)
En blankett från Utbildningsförvaltningen "Pedagogisk kartläggning", ej ifylld
Två papper med receptförslag från Systembolaget
Fem kulspetspennor
Två läppstift från Nivea Beaute
En liten plastbörs med tre tamponger i
Ett puder från Clinique
En våtservett från Apolivia (i enstyckesförpackning)
Sju hårspännen
En tuschpenna
Tre desinficerande våtservetter (i enstyckesförpackningar)
En liten burk innehållande tre Ibumetintabletter
Mitt sl-kort
Mina iFån-hörlurar
Två lösa tamponger
Ett parfymprov från DKNY Delicious
Lite mörk bild, men ändå - där är den.
Ett svart plastdiadem
Ett paket näsdukar
Min gröna börs (med pengar, kort och medlemskort i)
Två stycken clementiner i en påse
Mina jobbnycklar
Mina hemnycklar
Ett litet rosa anteckningsblock
Ett paket Risenta sesamkakor
Ett par grå fingervantar
Ett hoppknycklat papper med anteckningar från ett möte
En teckning som Lydia ritat (delvis hopknycklad)
En blankett från Utbildningsförvaltningen "Pedagogisk kartläggning", ej ifylld
Två papper med receptförslag från Systembolaget
Fem kulspetspennor
Två läppstift från Nivea Beaute
En liten plastbörs med tre tamponger i
Ett puder från Clinique
En våtservett från Apolivia (i enstyckesförpackning)
Sju hårspännen
En tuschpenna
Tre desinficerande våtservetter (i enstyckesförpackningar)
En liten burk innehållande tre Ibumetintabletter
Mitt sl-kort
Mina iFån-hörlurar
Två lösa tamponger
Ett parfymprov från DKNY Delicious
Lite mörk bild, men ändå - där är den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
