Inatt brann det i vårat hus. Jag vaknade vid halvtvåtiden av att någon plingade som en galning på våran dörr. Jag väckte Jonas och bad honom gå och kolla. När han öppnade dörren var hela trapphuset rökfyllt. Vi drog snabbt på oss skor och jacka och tog varsin unge i täckena och sen gick vi. Sex trappor ner. En bit ner blev röken tjockar men vi skyndade oss förbi med filtar över ungarnas ansikten och kom längre ner där röken blev tunnare igen. En granne kom springande och sa att det var i sopnedkastet det brann, vilket gjorde oss lite lugnare. Väl ute på gatan började grannarna samlas. Vi lyckades få upp dörren till en närliggande port och satte oss där och väntade. Brandmännen gav oss uppdateringar, det var soprummet som brann längst ner i huset, och sa till oss att sitta kvar där vi satt. De frågade om någon fått i sig mycket rök, men ingen av barnen hostade. En sjukvårdare skulle komma förbi med syrgas för säkerhets skull sa de, men det kom aldrig någon. Men ingen av oss hostade, så det var nog okej ändå. Efter ett tag kom de och sa att branden nu var släckt och att de höll på och körde fläktar i trapphuset för att få ut röken. Lydias initiala rädsla gav snart vika för nyfikenhet. Hon vill prata med alla brandmännen och poliserna. Efter ytterligare en stund fick vi gå tillbaka in. Det luktade fortfarande en del, även inne i lägenheten, men vi försöker tvätta saker idag och fönstrena i alla rum utom sovrummet har stått öppna i natt.
Väl tuillbaka inne fick båda barnen flaska och vi försökte somna om men det tog ett bra tag. Jag, Lydia och Jonas somnade nog inte förrän vid femtiden. Nu känns det nästan som det hela var en dröm. Men jag som är så rädd för bränder för mig känns det som ett tecken - vi måste flytta längre ner. Man måste bo så man i värsta fall kan ta sig ut genom fönstrena. Tänk om det hade brunnit i någon lägenhet längre ner och röken hade varit så tjock så vi inte hade kunnat ta oss igenom...
15 kommentarer:
Usch, vad läskigt! Vilken tur att det gick så bra.
/Heli
Hu, det där lät inte kul. Tur att det inte var värre.
Men gud vad otäckt! Skönt att det inte var värre än att ni kunde gå tillbaka in :-/
shit vad läskigt! skönt dock att det "bara" brann i sopnedkastet, kunde ju varit betydligt allvarligare..jag är oxå livrädd för bränder och att inte kunna ta sig ut...vi bor bara 1 trappa upp....kram!
Vad läskigt, tur att det gick bra! Hmm, du fick mig just att inse en fördel med NB.
Hua vad läskigt! Vilken tur att allt ändå gick bra. Det är verkligen också min mardröm, precis det ni vaknade till, att någon tokplingar på dörren för att det brinner eller att den egna branvarnaren tjuter ilsket. Läskigt.
Ja och jobbar mig neråt. Från tredje våningen till andra. Snart landar vi.
Och du Kajsa, om det är lite mycket just nu kan vi flytta fram fikat.
Kram
Hu! Vilken mardröm - skönt att det gick bra!
My good va läskigt. Jag sitter här med gåshud. Skönt att det inte blev värre än det var. Förstår dina tankar kring att bo högt!
Kram Linda
URs vad läskigt... Skönt att ni alla mår bra och att det inte blev nån större skada skedd!... Kram från oss!!!!
Fy, vad läskigt! tur att det gick så bra som det gjorde ändå...
lät ti ngen roligt.
Men vad bra att allt gick bra iaf!
Men oj vad otäckt! Skönt att allt gick bra!
Men oj...fy vad otäckt. Skönt att ni är oskadda!
Vilken mardröm! Hoppas röklukten försvinner utan att ni behöver sanera. Också kan du tänka att nu har du fått den spänning som behövdes för ett år framåt!
Fy fasen så läskigt! Tur att det inte var värre än det var.
Jag hade lite brandnojor när vi bodde på tionde våningen för länge sen. Börjar det brinna då, så är det ju inte direkt lätt att ta sig ner...
För några år sen brann det i huset mittemot vårt i Sumpan. En lägenhet blev helt utbränd och en gammal dam strök med. Då fick jag lära mig att man ska stanna i sin lägenhet, eftersom byggstandarden gör att det tar lång tid innan en brand sprider sig när dörrar etc är stängda. Tror dock det skulle vara nästan omöjligt att stanna inne, särskilt med barnen. Puh!
Skicka en kommentar