tisdag, december 28, 2010
Gubbe möter gubbe
Sambon köper Jan Lööfbok till barnen. Och sen en till. Och sen en till. För att komplettera deras redan fyra (+ flera pixiböcker)! För att han tycker det är så roligt att lilltjejen verkligen gillar en Jan Lööfsaga. Jan Lööf som skriver om pojkar som möter män som möter andra män och gubbar och sen kanske några fler gubbar, om man har tur (jo gamla kärringar sitter ofta någonstans i bakgrunden, men de är knappast med i berättelserna). En så totalt gubbig och killig värld som Jan Lööfs är nästan svår att hitta på fler håll.
Någon klurig berättelse med hans speciella bilder är jag absolut inte emot. Jag gillar väldigt mkt den gamla sagan "Viktor bygger en bro" t ex. Men att innesluta barnen helt i en gubbsagvärld där flickor och kvinnor är helt osynliga känns tråkigt. Speciellt som framför allt en av döttrarna letar med ljus och lykta efter tjejförebilder i precis alla böcker och sagor just nu. Och jo, jag har uttryckt min åsikt för sambon, som delvis håller med. Men samtidigt hävdar att han inte hittar några andra böcker som han tycker verkar roliga. Där ser man.
Någon klurig berättelse med hans speciella bilder är jag absolut inte emot. Jag gillar väldigt mkt den gamla sagan "Viktor bygger en bro" t ex. Men att innesluta barnen helt i en gubbsagvärld där flickor och kvinnor är helt osynliga känns tråkigt. Speciellt som framför allt en av döttrarna letar med ljus och lykta efter tjejförebilder i precis alla böcker och sagor just nu. Och jo, jag har uttryckt min åsikt för sambon, som delvis håller med. Men samtidigt hävdar att han inte hittar några andra böcker som han tycker verkar roliga. Där ser man.
torsdag, december 23, 2010
Julgran
En av mina brister är att jag alltid köper för stor gran. De ser alltid mindre ut utomhus... Lite för tunga, lite för höga (ibland) och alldeles för breda. Men men, värre fel kan man göra. Efter att ha pajat våra armar och rivit halva hallmöblemanget för att få in den så står i alla fall årets version på plats nu. :-)
onsdag, december 22, 2010
20 Den här månaden
Tja, kära ni - den här månaden. Det är ju december. Jag älskar att det har snöat så mycket och är ordentligt kallt ute. Dessutom gillar jag i princip allt som har med advent, julen och lucia att göra. Jag älskar att gå på julkonsert, sjunga med i sångerna, träna och ordna luciatåg med barnen i skolan, gå på julfest på dagis, baka, handla och klä julgranen, ha glöggfest, dansa till Bjällerklang med mina egna ungar, läsa julsagor, m.m. m.m. Själva julafton är och dagarna efteråt är också helt okej, men ofta lite för fullproppade för min smak egentligen. Både av mycket mat och av många olika släktingar som ska ses och träffas på olika platser i olika konstallationer. Inte har det blivit lättare sedan jag och Jonas slog oss ihop heller. Men det går. Och jag gillar julklappsutdelningar som får ta tid och då alla deltar, med lite julmusik i bakgrunden och en kopp kaffe på bordet.
Men december är dessutom nästan alltid en ganska stressig månad inom skolans värld. Och som topping på det brukar den alltid innehålla lite lagom många förkylningar och hostnätter. Det är som om barnens kroppar, och i viss mån även våra, är lite utmattade mot slutet av terminen. När jag tänker tillbaka på de senaste åren har vi alltid vabbat ganska mycket just i december, då det samtidigt är extra trängande och svårt att vara borta från jobbet. Jonas har en massa betyg som ska sättas, slutgiltiga prov osv. Jag har uppföljande föräldrasamtal, luciafiranden och annat som ska roddas ihop.
Nu denna december har jag dessutom gjort en ögonoperation som borde ha varit klappad och klar i slutet av förra veckan (själva ingrepper gjordes den 14:e), men då jag råkat ut för en del komplikationer är jag fortfarande under behandling. Både i förrgår och igår spenderade jag flera timmar på sjukhuset och idag är jag hemma och tar det lugn. Nu får jag fortsätta med droppar som ger mig halvkass syn och starka tabletter som gör mig lite yr och dålig i magen över julhelgen, för att sen ha ett nytt återbesök inbokat den 28:e. Då hoppas jag att ögat ska kunna fixas så att jag kan sluta med droppar och piller sen.
Men december är dessutom nästan alltid en ganska stressig månad inom skolans värld. Och som topping på det brukar den alltid innehålla lite lagom många förkylningar och hostnätter. Det är som om barnens kroppar, och i viss mån även våra, är lite utmattade mot slutet av terminen. När jag tänker tillbaka på de senaste åren har vi alltid vabbat ganska mycket just i december, då det samtidigt är extra trängande och svårt att vara borta från jobbet. Jonas har en massa betyg som ska sättas, slutgiltiga prov osv. Jag har uppföljande föräldrasamtal, luciafiranden och annat som ska roddas ihop.
Nu denna december har jag dessutom gjort en ögonoperation som borde ha varit klappad och klar i slutet av förra veckan (själva ingrepper gjordes den 14:e), men då jag råkat ut för en del komplikationer är jag fortfarande under behandling. Både i förrgår och igår spenderade jag flera timmar på sjukhuset och idag är jag hemma och tar det lugn. Nu får jag fortsätta med droppar som ger mig halvkass syn och starka tabletter som gör mig lite yr och dålig i magen över julhelgen, för att sen ha ett nytt återbesök inbokat den 28:e. Då hoppas jag att ögat ska kunna fixas så att jag kan sluta med droppar och piller sen.
OMG-Katten
Nej, jag tycker inte bättre om ComHem än innan och jag tänker inte byta till deras bredband, men ända sedan de lånat OMG-Katten till sin senare reklamfilm så gillar jag att titta på deras reklam. Det är lite uppenbar men ändå kan jag inte låta bli att fnissa varje gång. Har ni inte sett den finns länken i den här artikeln.
tisdag, december 21, 2010
Gyllene Knorren
Jag har kommit att hata årets julkalender. Och skyldig till det är Peter Engman, dramatenskådisen som spelar pappa Roger i tv-serien. Har sett honom tidigare på scen och stundtals tyckt att han är väldigt bra. Men den snedvridna uppfattningen att man måste spela humor för barn på det infantila sätt som Peter gör i Gyllene Knorren är rent plågsam att se. Eller i ärlighetens namn är det troligen ganska mycket regissören Mikael Syréns fel också. Mamman, som spelas av Maria Sid, är döremot ganska bra. Också knasig karaktär, också smått överdriven, men aldrig infantil och hysterisk.
Dessutom undrar jag var barnen är i årets julkalender? Här har de minst tre skitduktiga roliga barn som sp elar sina ro ller fantastiskt bra och väcker intresse så fort de hamnar i bild. Men istället kretsar majoriteten av storyn kring de idiotiska vuxna och deras problem. Varför utgår det inte från barnen? Då kanske det hade blivit riktigt intressant och roligt.
ysterisk.
Dessutom undrar jag var barnen är i årets julkalender? Här har de minst tre skitduktiga roliga barn som sp elar sina ro ller fantastiskt bra och väcker intresse så fort de hamnar i bild. Men istället kretsar majoriteten av storyn kring de idiotiska vuxna och deras problem. Varför utgår det inte från barnen? Då kanske det hade blivit riktigt intressant och roligt.
lördag, december 18, 2010
19 Vad jag ångrar
Jag hade tänkt skriva att jag inte ångrar någonting. Alltså i princip är det så. Det finns vissa val jag gjort, som att bränna alla mina csn-pengar på en utbildning som jag sen inte ville använda mig av, som jag inte tycker var så himla smarta. Men å andra sidan vet jag lite om varför jag gjorde de val jag gjorde då och då kan jag inte riktigt ångra dem. Jag gjorde det som jag då trodde var bäst för mig i livet, eller kanske bara som jag just då behövde göra. Många stunder i mitt liv har jag inte mått så bra och då har mina val kanske styrts av saker som inte utåt sett verkar vara så rationella eller bra. Men inga av dessa val kan jag egentligen ångra. Dessutom har ju allt det jag gjort och som hänt mig lett mig till den plats och den person jag är idag, som jag tycker ändå är ganska bra.
Men i "prata om det"-andan så måste jag faktiskt säga att jag ångrar en del av de gånger när jag inte stått på mig i sexuella sammanhang. Framför allt är det några tillfällen när jag var mycket ung som inte verkade så viktiga då men som ändå dröjt sig kvar som en obehaglig känsla. En känsla av självförminskning och förnekelse av min egen innersta vilja. En obehaglig känsla av att något blivit fel fast jag inte sagt nej och inte riktigt vet vems felet var. Det är en obehaglig känsla och ett tvivel på vem jag är och vem jag var. Och framför allt är det ingenting jag pratat om. Eftersom att jag skämts. Och eftersom att jag inte vetat vem jag ska klaga på fast jag känt att någon verkligen inte gjort mig rätt. Troligtvis jag själv. Fast samtidigt är det inte så enkelt.
Men i "prata om det"-andan så måste jag faktiskt säga att jag ångrar en del av de gånger när jag inte stått på mig i sexuella sammanhang. Framför allt är det några tillfällen när jag var mycket ung som inte verkade så viktiga då men som ändå dröjt sig kvar som en obehaglig känsla. En känsla av självförminskning och förnekelse av min egen innersta vilja. En obehaglig känsla av att något blivit fel fast jag inte sagt nej och inte riktigt vet vems felet var. Det är en obehaglig känsla och ett tvivel på vem jag är och vem jag var. Och framför allt är det ingenting jag pratat om. Eftersom att jag skämts. Och eftersom att jag inte vetat vem jag ska klaga på fast jag känt att någon verkligen inte gjort mig rätt. Troligtvis jag själv. Fast samtidigt är det inte så enkelt.
Prata om det
Ni har väl inte missat "Prata om det"? För några kvällar sedan började det som ett ämne på twitter. Med anledning av anklagelserna mot Assange. Det började med Johanna Koljonen och snart började fler skriva om att vi måste "prata om det", alltså prata om de sexuella gråzoner som så otroligt många har upplevt eller känt men som ingen pratar om. Eftersom vi kanske skäms. Eller ännu värre, inte förstår vad vi har varit med om, eftersom vi inte riktigt själva förstår var gränsen för vårt eget välmående går. Eller gränsen för vår egen vilja.
Är man någonsin skyldig att ställa upp för sin partner? Om man gått med på någonting förut, förväntas man ställa upp på det igen? osv osv Och den där känslan som sitter kvar som ett naggande, en känsla av förödmjukelse. En känsla av skam för att man inte var mer feminist än så, att man inte sa ifrån fast man borde ha gjort det. Eller för den delen att man intellektuellt som man tycker en sak men sen känslomässigt utagerar någonting annat.
Fler och fler började berätta. Skriva om sånt vi inte pratar om. Inte skriver om. Sånt vi håller för oss själva och gömmer så långt in skamvrån vi kan. Nu har det skapats en egen sajt för att samla och länka till de som bidrar med sin historia. Prata om det. Låt det komma ut i ljuset. Idag tipsar jag er som ännu inte hittat dit. Jag har inte varit med om något värre än många andra, men visst, även jag har saker som passar in på ämnet. Någon annan gång kanske jag kommer att berätta. Men inte idag och troligen inte just här.
Är man någonsin skyldig att ställa upp för sin partner? Om man gått med på någonting förut, förväntas man ställa upp på det igen? osv osv Och den där känslan som sitter kvar som ett naggande, en känsla av förödmjukelse. En känsla av skam för att man inte var mer feminist än så, att man inte sa ifrån fast man borde ha gjort det. Eller för den delen att man intellektuellt som man tycker en sak men sen känslomässigt utagerar någonting annat.
Fler och fler började berätta. Skriva om sånt vi inte pratar om. Inte skriver om. Sånt vi håller för oss själva och gömmer så långt in skamvrån vi kan. Nu har det skapats en egen sajt för att samla och länka till de som bidrar med sin historia. Prata om det. Låt det komma ut i ljuset. Idag tipsar jag er som ännu inte hittat dit. Jag har inte varit med om något värre än många andra, men visst, även jag har saker som passar in på ämnet. Någon annan gång kanske jag kommer att berätta. Men inte idag och troligen inte just här.
onsdag, december 15, 2010
18 Min favoritfödelsedag
Ja, här kommer ett sånt "favorit"-tema igen. Jag vette tusan om jag ens kommer ihåg så många födelsedagar. Jag börjar nog bli gammal. En födelsedag som kanske inte är någon favorit men då det hände någonting trevlig och som jag i alla fall minns var ett år när jag bodde själv i min första lägenhet. Min mamma och hennes dåvarande man kom och ringde på på morgonen, en helt vanlig vardagsmorgon, och hade med sig morgonpresenter. Jag tyckte det var himla mysigt att de kom och sjöng för mig på morgonen fast att vi skulle fira med middag på kvällen och jag blev otroligt glad över att få en Bang & Olufsen vinylspelare i present. Hur mycket jag fyllde? Ingen aning.
måndag, december 13, 2010
Lucia på förskolan
Först sockersött firande med småbarnen inomhus, sedan de större barnen som sjöng utomhus. Fantastiska bilder (se ovan). Jo, några av de där ljusen är faktiskt min dotter! Sen dans till dragspel runt granen utomhus på förskolans gårdsplan. Några utländska turister som passerade höll på att göra på sig av entusiasm när de fick filma äkta svenskar som dansade små grodorna i vintermörkret. Nåväl, nedan syns i alla fall dottern i sin utomhusluciautstyrsel (minusgrader vad är det? Ut med ungarna bara!)
Men allt som allt sammantaget helt sjukt fint. Mina barn vettni. Vilka ungar!
söndag, december 12, 2010
17 Mitt favoritminne
Jag har tappat lite i intresset för den här listan. Anledningen är nog mycket att jag tycker att ämnena var lite svårare eller tråkigare än jag insåg först. Alltså, det handlar mycket om "min favorit", "mitt favorit" osv och sådant har jag svårt för, men jag ska ändå försöka avsluta det jag påbörjat.
Jag har alltså inget "favoritminne" men klart jag kan berätta om ett minne. Så, dagen till ära tänkte jag berätta om ett tidigt minne av ett luciafirande. Det var hemma i min och min mammas lägenhet i Enskede, men min halvsyster Åsa, men antar jag vidhängande föräldrar, var på besök. Självklart skulle jag, som den lilla sångfågel jag var, sjunga och lussa inför de vuxna. Och syrran skulle hjälpa till. Hur gamla kan vi ha varit? Om jag funderar över Åsas beteende vid tillfället så tror jag att hon kan ha varit runt två och jag då följdaktigen runt sju.
I vilket fall, vi hade bara en luciakrona, så en av oss skulle vara lucia och en av oss skulle vara tärna. Åsa ville absolut ha luciakronan och jag kunde mycket väl tänka mig att vara tärna (som jag minns det). Vad som störde mig oerhört var att hon absolut skulle vara lucia men att hon bara tog av sig luciakronan hela tiden! Då var det bättre om jag, som kunde vara det ordentligt, var lucia, tyckte jag. Men se, det vägrade hon. Hon skulle absolut ha luciakronan, för att sen inte ha den på huvudet!
Jag var skitsur över att hon inte gjorde det så ordentligt som jag ville. På ett foto som finns från tillfället står jag rak som en fura med glitter i håret och sjunger med ljus i handen medan Åsa sitter på golvet med luciakronan i handen. Det roliga med att titta på bilden är att jag vet hur förbannad jag var egentligen, men som jag inte visar utan står där och kämpar för att göra ett perfekt framträdande i sann "the show must go on"-anda. Jag behövde nog egentligen tagga ner några kilo, hon var ju faktiskt fem år yngre än mig. Men i mina ögon var det liksom ingen ursäkt.
I vilket fall, vi hade bara en luciakrona, så en av oss skulle vara lucia och en av oss skulle vara tärna. Åsa ville absolut ha luciakronan och jag kunde mycket väl tänka mig att vara tärna (som jag minns det). Vad som störde mig oerhört var att hon absolut skulle vara lucia men att hon bara tog av sig luciakronan hela tiden! Då var det bättre om jag, som kunde vara det ordentligt, var lucia, tyckte jag. Men se, det vägrade hon. Hon skulle absolut ha luciakronan, för att sen inte ha den på huvudet!
Jag var skitsur över att hon inte gjorde det så ordentligt som jag ville. På ett foto som finns från tillfället står jag rak som en fura med glitter i håret och sjunger med ljus i handen medan Åsa sitter på golvet med luciakronan i handen. Det roliga med att titta på bilden är att jag vet hur förbannad jag var egentligen, men som jag inte visar utan står där och kämpar för att göra ett perfekt framträdande i sann "the show must go on"-anda. Jag behövde nog egentligen tagga ner några kilo, hon var ju faktiskt fem år yngre än mig. Men i mina ögon var det liksom ingen ursäkt.
onsdag, december 08, 2010
Logistiken
Sämst när bara ena barnet är sjukt: att jag måste släpa ut en febrig ledsen unge i -10 för att hämta det andra barnet på förskolan. Idag har dessutom förskolan Apt och stänger tidigare, så det finns ingen möjlighet att låta henne vara lite längre så att Jonas kan hämta på vägen hem. :-(
Uppdatering: Nu har min syster Åsa erbjudit sig att hämta på förskolan, så slipper feberbarnet släpas ut. Det blir premiär för henne att hämta, hon bor ju inte i Stockholm i vanliga fall, men det kommer nog att gå bra. Skönt i alla fall.
Uppdatering: Nu har min syster Åsa erbjudit sig att hämta på förskolan, så slipper feberbarnet släpas ut. Det blir premiär för henne att hämta, hon bor ju inte i Stockholm i vanliga fall, men det kommer nog att gå bra. Skönt i alla fall.
Vab idag igen
Nä hostan håller i sig och toppar med feber i natt. Det blir till att hålla barnet hemma. Avskyr att det stressar både mig och Jonas så mycket. Det är rushen inför terminsslut. Luciatåg som ska repas, föräldrasamtal, klasskonferenser, betyg som ska sättas. Jag vill inte tycka att det är ett problem att mitt lilla barn har feber, men så är nu livet. I dag ska jag i alla fall försöka ta det lugnt och bara vara där för henne. Striden om vem som ev måste ta fredagen, om hon fortfarande är dålig, får vänta till ikväll...
tisdag, december 07, 2010
Ingen bra dag idag
Känner mig trött och stressad. Inget inlägg i utmaningen ikväll. Jag går och lägger mig. God natt.
måndag, december 06, 2010
16 Min första kyss
Hm, minns jag den? Jag är faktiskt inte riktigt säker. Eller jo, nu minns jag. I alla fall det som var min första "kyss" i rent praktiskt bemärkelse. Men det var mer förnuft än känsla, om man säger så. Det var i en garderob hemma hos någon klasskompis på en klassfest (vi hade många såna) efter en smått utspårad omgång av något som liknade Ryska posten, men med ganska många hemmasnickrade regler. I vilket fall var klassens snygging (i mina ögon) inte där den kvällen. Så jag bestämde mig för att hänga på den som jag tyckte var bäst på plats, så att säga. Erik hette han.
Så just den kvällen var jag ganska kär i Erik. Och jag och Erik bestämde oss för att brytas bådas vår "kyss-oskuld" och drog till med en riktigt tungkyss där i garderoben. Det var dock inte någon känslomässig höjdare direkt, varken för mig eller för Erik misstänker jag. Mest blött och konstigt och vi två som inte riktigt fattade grejen, men det var ju så man skulle göra för bövelen. Vårt intresse för varandra överlevde inte heller till nästa gång vi sågs i skolan. Det var en enkvällsromans kan man säga. När det var? Ja... kan det ha varit i sexan?
Så just den kvällen var jag ganska kär i Erik. Och jag och Erik bestämde oss för att brytas bådas vår "kyss-oskuld" och drog till med en riktigt tungkyss där i garderoben. Det var dock inte någon känslomässig höjdare direkt, varken för mig eller för Erik misstänker jag. Mest blött och konstigt och vi två som inte riktigt fattade grejen, men det var ju så man skulle göra för bövelen. Vårt intresse för varandra överlevde inte heller till nästa gång vi sågs i skolan. Det var en enkvällsromans kan man säga. När det var? Ja... kan det ha varit i sexan?
söndag, december 05, 2010
15 Mina drömmar
Jag vet inte riktigt. Svårt, jag tänker inte så ofta på drömmar. Känns som om jag måste leva i nuet.
Men även om jag inte vill att mina älskade barn ska bli en enda dag äldre eftersom de är i så ljuvliga åldrar just nu på ett sätt, så drömmer jag lite smått om att blöj- och de värsta småbarnsåren ska börja ta slut snart. Vilket de ju ska, så prognosen är god. :)
Sen drömmer jag om att ägna yrkesdelen av mitt liv åt någonting som engagerar mig mer än mitt nuvarande jobb. Eller engagerar och engagerar. Jag är nog ganska engagerad i mitt jobb på sätt och vis, i själva lärarrollen. Men mycket runt omkring gör att det är för styrt och jag har för lite inflytande över dess utveckling.
Men även om jag inte vill att mina älskade barn ska bli en enda dag äldre eftersom de är i så ljuvliga åldrar just nu på ett sätt, så drömmer jag lite smått om att blöj- och de värsta småbarnsåren ska börja ta slut snart. Vilket de ju ska, så prognosen är god. :)
Sen drömmer jag om att ägna yrkesdelen av mitt liv åt någonting som engagerar mig mer än mitt nuvarande jobb. Eller engagerar och engagerar. Jag är nog ganska engagerad i mitt jobb på sätt och vis, i själva lärarrollen. Men mycket runt omkring gör att det är för styrt och jag har för lite inflytande över dess utveckling.
lördag, december 04, 2010
14 Vad hade jag på mig idag?
Nä, tråkigt. Jag har ju redan skrivit ett sånt inlägg. Typ svart klänning, svarta strumpbyxor och en brun stickad tröja. Så, det får räcka. God natt.
fredag, december 03, 2010
13 Den här veckan
Okej, jag börjar där jag står:
Idag är det fredag och jag är hemma och vabbar. Barnen är inte supersjuka men Lydia hostar väldigt mkt på nätterna och får inte så mycket sömn och Sally hade feber igår och är lite hostig. Förkylningarna tär på orken och de behöver vila upp sig.
Igår torsdag var Jonas hemma med barnen så jag behövde inte lämna på förskolan. Kom i ovanligt god tid till jobbet. Under dagen klädde vi bl a om vårt årstidsträd, tog ner de vackra höstlöven i papper och klädde trädet i vintervitt (silkespapper) samt målade bondgårdsdjur vi tidigare gjort i trolldeg. När jag släppt eleverna hade vi direkt planeringsmöte, en kvarts paus innan jag fick besök av socialtjänsten som håller på att utreda en elev, sen hade jag ett utvecklingssamtal med en förälder. Ingen rast på hela eftermiddagen och när allt var klarpratat så hade jag inte hunnit med allt jag skulle göra innan jag gick hem. Jag snabbsvarade på några mejl, hann inte skriva veckobrev och fick ändå jobba över.
Väl hemma hade Jonas gjort mat och sen var det min tur att lägga barnen, vilket var mysigt.
I onsdags fick jag lite sovmorgon eftersom Jonas lämnade. I skolan öppnade vi första luckan i vår julkalender med små lådor med en överraskning i varje dag. Sen tog vi bussen till närmaste kyrka och gick på Julvandring som arrangeras där varje år. Det är häftigt för eleverna att få följa med Josef och Maria när de vandrar för att skattkskriva sig, söker härbärge och så småningom blir hänvisade till ett stall för att föda Jesusbarnet. När bussen inte kom fick vi en halvtimmes promenad tillbaka till lunchen i skolan. Efter eftermiddagspass med eleverna hade jag ett möte med skolans specialpedagog inför torsdagens möte med soc. Sen gick jag och hämtade barnen på förskolan. Jonas hade utvecklingssamtal så jag och barnen åt själva innan Jonas kom hem och tog läggningen och jag diskade.Eftersom barnen var ganska hängiga och hostiga la jag mig tidigt och förväntade mig en jobbig natt. Det blev ungefär så, Lydia hostade i princip hela natten och vi mumlade fram funderingar kring ev vab, vems tur är det? vem har viktigast saker på jobbet? osv samtidigt som vi försökte få lite sömn.
I tisdags lämnade jag på förskolan och pratade lite allvar om blöjbytesrutiner med en i personalen på Sallys avdelning. Sen körde jag en dag i skolan med skolgympa, pepparkaksbak och elevredovisningar på schemat. Första gången barnen skulle presentera egna grupparbeten inför de andra. Väldigt roligt och häftigt med så många modiga barn som vågade utmana sig själv och stå upp inför klassen. På eftermiddagen har jag fyra stycken utvecklingssamtal i raken. Inte bästa upplägget, men jag är verkligen ivrig att bli av med dem nu.. Kom hem i tid till middag med bästa familjen och Jonas fick berätta för mig vad som sagts på Sallys utvecklingssamtal på förskolan, som han varit på. (Ja, ni märker ju vad som är temat denna tid på året - utvecklingssamtal!)
I måndags lämnade Jonas och ändå höll jag knappt på att hinna till jobbet, så himla trött var jag. Jag körde Helgboken med eleverna (som en dagbok vi skriver i en gång i veckan) och läste sista kapitlet i en fruktansvärt dålig kapitelbok som utspelar sig på en bondgård. Jag fick låna den eftersom vi haft bondgården som tema, men jag tänker inte läsa den för några fler elever, det var knappt att jag stod ut. På eftermiddagen hade vi grupparbeten inför barnens redovisningar på tisdagen. Jag kollade lite mejl, förberedde inför några grejor senare i veckan och drog sedan tidigare från jobet för att inhandla det sista till klassens julkalender som vi ju skulle börja öppna på onsdag. Sedan hämtade jag på förskolan. När vi kom hem och jag bytte blöja på Sally upptäckte jag att hon hade samma blöja på sig som i morse!! Jag skrev en stor lapp på dörren för att ta upp det med förskolan på tisdag morgon.
I morgon lördag kommer några av våra bästa vänner med barn hit för att pyssla (brukar bli mest julkort), äta, umgås, dricka glögg och leka. Det blir säkert supertrevligt, för det blir det nästan alltid när vi ses.
På söndag ska jag och Lydia gå på Alfons Åbergteater på Boulevardteatern med några andra underbara vänner. Om hon vill. Just nu är hon mest intresserad av att vara med pappa och tänker minsann inte gå på teater med mig! Vi får se hur det går.. Nu ska vi överleva dagen hemma tillsammans, båda barnen och jag. Får se vad vi hittar på för att inte börja slåss och samtidigt hålla de förkylda barnen inomhus. Kanske baka nåt? Men vi har nog inga ägg.
Idag är det fredag och jag är hemma och vabbar. Barnen är inte supersjuka men Lydia hostar väldigt mkt på nätterna och får inte så mycket sömn och Sally hade feber igår och är lite hostig. Förkylningarna tär på orken och de behöver vila upp sig.
Igår torsdag var Jonas hemma med barnen så jag behövde inte lämna på förskolan. Kom i ovanligt god tid till jobbet. Under dagen klädde vi bl a om vårt årstidsträd, tog ner de vackra höstlöven i papper och klädde trädet i vintervitt (silkespapper) samt målade bondgårdsdjur vi tidigare gjort i trolldeg. När jag släppt eleverna hade vi direkt planeringsmöte, en kvarts paus innan jag fick besök av socialtjänsten som håller på att utreda en elev, sen hade jag ett utvecklingssamtal med en förälder. Ingen rast på hela eftermiddagen och när allt var klarpratat så hade jag inte hunnit med allt jag skulle göra innan jag gick hem. Jag snabbsvarade på några mejl, hann inte skriva veckobrev och fick ändå jobba över.
Väl hemma hade Jonas gjort mat och sen var det min tur att lägga barnen, vilket var mysigt.
I onsdags fick jag lite sovmorgon eftersom Jonas lämnade. I skolan öppnade vi första luckan i vår julkalender med små lådor med en överraskning i varje dag. Sen tog vi bussen till närmaste kyrka och gick på Julvandring som arrangeras där varje år. Det är häftigt för eleverna att få följa med Josef och Maria när de vandrar för att skattkskriva sig, söker härbärge och så småningom blir hänvisade till ett stall för att föda Jesusbarnet. När bussen inte kom fick vi en halvtimmes promenad tillbaka till lunchen i skolan. Efter eftermiddagspass med eleverna hade jag ett möte med skolans specialpedagog inför torsdagens möte med soc. Sen gick jag och hämtade barnen på förskolan. Jonas hade utvecklingssamtal så jag och barnen åt själva innan Jonas kom hem och tog läggningen och jag diskade.Eftersom barnen var ganska hängiga och hostiga la jag mig tidigt och förväntade mig en jobbig natt. Det blev ungefär så, Lydia hostade i princip hela natten och vi mumlade fram funderingar kring ev vab, vems tur är det? vem har viktigast saker på jobbet? osv samtidigt som vi försökte få lite sömn.
I tisdags lämnade jag på förskolan och pratade lite allvar om blöjbytesrutiner med en i personalen på Sallys avdelning. Sen körde jag en dag i skolan med skolgympa, pepparkaksbak och elevredovisningar på schemat. Första gången barnen skulle presentera egna grupparbeten inför de andra. Väldigt roligt och häftigt med så många modiga barn som vågade utmana sig själv och stå upp inför klassen. På eftermiddagen har jag fyra stycken utvecklingssamtal i raken. Inte bästa upplägget, men jag är verkligen ivrig att bli av med dem nu.. Kom hem i tid till middag med bästa familjen och Jonas fick berätta för mig vad som sagts på Sallys utvecklingssamtal på förskolan, som han varit på. (Ja, ni märker ju vad som är temat denna tid på året - utvecklingssamtal!)
I måndags lämnade Jonas och ändå höll jag knappt på att hinna till jobbet, så himla trött var jag. Jag körde Helgboken med eleverna (som en dagbok vi skriver i en gång i veckan) och läste sista kapitlet i en fruktansvärt dålig kapitelbok som utspelar sig på en bondgård. Jag fick låna den eftersom vi haft bondgården som tema, men jag tänker inte läsa den för några fler elever, det var knappt att jag stod ut. På eftermiddagen hade vi grupparbeten inför barnens redovisningar på tisdagen. Jag kollade lite mejl, förberedde inför några grejor senare i veckan och drog sedan tidigare från jobet för att inhandla det sista till klassens julkalender som vi ju skulle börja öppna på onsdag. Sedan hämtade jag på förskolan. När vi kom hem och jag bytte blöja på Sally upptäckte jag att hon hade samma blöja på sig som i morse!! Jag skrev en stor lapp på dörren för att ta upp det med förskolan på tisdag morgon.
I morgon lördag kommer några av våra bästa vänner med barn hit för att pyssla (brukar bli mest julkort), äta, umgås, dricka glögg och leka. Det blir säkert supertrevligt, för det blir det nästan alltid när vi ses.
På söndag ska jag och Lydia gå på Alfons Åbergteater på Boulevardteatern med några andra underbara vänner. Om hon vill. Just nu är hon mest intresserad av att vara med pappa och tänker minsann inte gå på teater med mig! Vi får se hur det går.. Nu ska vi överleva dagen hemma tillsammans, båda barnen och jag. Får se vad vi hittar på för att inte börja slåss och samtidigt hålla de förkylda barnen inomhus. Kanske baka nåt? Men vi har nog inga ägg.
onsdag, december 01, 2010
12 I min handväska
Okej, here we go:
Ett svart plastdiadem
Ett paket näsdukar
Min gröna börs (med pengar, kort och medlemskort i)
Två stycken clementiner i en påse
Mina jobbnycklar
Mina hemnycklar
Ett litet rosa anteckningsblock
Ett paket Risenta sesamkakor
Ett par grå fingervantar
Ett hoppknycklat papper med anteckningar från ett möte
En teckning som Lydia ritat (delvis hopknycklad)
En blankett från Utbildningsförvaltningen "Pedagogisk kartläggning", ej ifylld
Två papper med receptförslag från Systembolaget
Fem kulspetspennor
Två läppstift från Nivea Beaute
En liten plastbörs med tre tamponger i
Ett puder från Clinique
En våtservett från Apolivia (i enstyckesförpackning)
Sju hårspännen
En tuschpenna
Tre desinficerande våtservetter (i enstyckesförpackningar)
En liten burk innehållande tre Ibumetintabletter
Mitt sl-kort
Mina iFån-hörlurar
Två lösa tamponger
Ett parfymprov från DKNY Delicious
Lite mörk bild, men ändå - där är den.
Ett svart plastdiadem
Ett paket näsdukar
Min gröna börs (med pengar, kort och medlemskort i)
Två stycken clementiner i en påse
Mina jobbnycklar
Mina hemnycklar
Ett litet rosa anteckningsblock
Ett paket Risenta sesamkakor
Ett par grå fingervantar
Ett hoppknycklat papper med anteckningar från ett möte
En teckning som Lydia ritat (delvis hopknycklad)
En blankett från Utbildningsförvaltningen "Pedagogisk kartläggning", ej ifylld
Två papper med receptförslag från Systembolaget
Fem kulspetspennor
Två läppstift från Nivea Beaute
En liten plastbörs med tre tamponger i
Ett puder från Clinique
En våtservett från Apolivia (i enstyckesförpackning)
Sju hårspännen
En tuschpenna
Tre desinficerande våtservetter (i enstyckesförpackningar)
En liten burk innehållande tre Ibumetintabletter
Mitt sl-kort
Mina iFån-hörlurar
Två lösa tamponger
Ett parfymprov från DKNY Delicious
Lite mörk bild, men ändå - där är den.
tisdag, november 30, 2010
11 Mina syskon
Jag har inga helsyskon, men väl två halvsystrar, båda två yngre än mig. Det är faktiskt fem år mellan varje (ja, och då alltså tio mellan mig och min yngsta syster så klart). Fast att jag inte delade min barndoms vardag med dem har de alltid betytt väldigt mycket för mig. Jag tillbringade många somrar och andra lov tillsammans med dem och, som jag tidigare skrivit, gjorde även våra föräldrar en del ansträngningar för att fira jular, födelsedagar och annat ihop när vi var små. Även vissa kortare semestrar och resor har alla "våra tre" päron spenderar ihop för vår skull.
Men ändå, nu i vuxen ålder har jag fått jobba en del på att lära känna mina systrar i egenskap av de vuxna egna individer de är. Vi har väl fått jobba på det tillsammans antar jag. Jularna har alltid varit roligast när vi alla tre är med, vilket inte händer så ofta nu för tiden. Nu bor båda mina systrar utomlands sedan några år tillbaka vilket är lite av en sorg för mig. Jag hoppas att åtminstone någon av dem ska flytta tillbaka till Sverige i framtiden.
En annan sak är att jag ser mina systrar i mina två barn. Jag kan inte riktigt se mig själv i dem med då och då tycker jag att de påminner om mina syrror, också i deras olikheter sinsemellan. Och det är inte bara jag. Min äldsta syster har pratat om att hon delvis ser sig själv i min äldsta dotter. Min pappa kallar mina barn för "flickorna", vilket var precis vad han brukade kalla mig och mina systrar när vi var små. Och nu har också mina barns namn inkorporerats i den grupp namn (mitt och mina systrars) som han blandar ihop med varandra hela tiden.. hehe.
Men ändå, nu i vuxen ålder har jag fått jobba en del på att lära känna mina systrar i egenskap av de vuxna egna individer de är. Vi har väl fått jobba på det tillsammans antar jag. Jularna har alltid varit roligast när vi alla tre är med, vilket inte händer så ofta nu för tiden. Nu bor båda mina systrar utomlands sedan några år tillbaka vilket är lite av en sorg för mig. Jag hoppas att åtminstone någon av dem ska flytta tillbaka till Sverige i framtiden.
En annan sak är att jag ser mina systrar i mina två barn. Jag kan inte riktigt se mig själv i dem med då och då tycker jag att de påminner om mina syrror, också i deras olikheter sinsemellan. Och det är inte bara jag. Min äldsta syster har pratat om att hon delvis ser sig själv i min äldsta dotter. Min pappa kallar mina barn för "flickorna", vilket var precis vad han brukade kalla mig och mina systrar när vi var små. Och nu har också mina barns namn inkorporerats i den grupp namn (mitt och mina systrars) som han blandar ihop med varandra hela tiden.. hehe.
söndag, november 28, 2010
10 Det här hade jag på mig idag
Sena upp och sena ner
Nu är vårt träluciatåg framtaget. Vi får se hur länge det blir kvar. Förra året tog vi bort det i mars nån gång. Julstjärnorna är ännu inte uppsatta men vi brukar vara sena upp och sena ner. För några år sedan fick stjärnan hänga kvar i köket hela året, tills nästa jul. Dock otänd under sommarhalvåret.
lördag, november 27, 2010
09 Min tro
Tro är ett svårt ord, eftersom att det betyder en sak och sen "betyder" det en annan sak också. Att vara troende. Det är klart att jag tror. Jag tror på människans inneboende kraft. Jag tror att det finns vissa vägar som är bättre för ett samhälle att välja än andra. Jag tror att de flesta gör de val de behöver göra vid en viss tidpunkt i livet och att det inte är till alltför mycket nytta att ångra de val som redan är gjorda. Etc, etc. Jag tror, helt enkelt. På en massa saker.
Men jag tror inte på Gud. Inte alls. Gudstro och religion är faktiskt en av de saker jag förstår minst av i vår värld. Kanske fanns det en avlägsen tid i min ungdom när jag till och med önskade att jag kunde "tro". Eftersom det verkade kul på nåt sätt. Tänk att verkligen tro, på riktigt. Att tro på.. tja, allt det där. Men nej, det är helt omöjligt. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker. Och kanske just därför, för att det är så avlägset och svårt för mig att förstå, tycker jag det är väldigt intressant och roligt att läsa religionshistoria och annat populärvetenskapligt som rör religioner. Senast var efter att jag läst Lena Einhorns bok "Vad hände på vägen till Damaskus?". Då gottade jag ner mig i de Gnostiska evangelierna ett tag.
En annan bok som betytt mycket för mig är Anita Goldmans "Våra bibliska mödrar", som jag under en period köpte och gav till alla jag kände. Med detta sagt kommer jag på mig själv med att längta lite efter att ta tag i någon religionshistorisk lunta.. Någon som har något förslag?
Men jag tror inte på Gud. Inte alls. Gudstro och religion är faktiskt en av de saker jag förstår minst av i vår värld. Kanske fanns det en avlägsen tid i min ungdom när jag till och med önskade att jag kunde "tro". Eftersom det verkade kul på nåt sätt. Tänk att verkligen tro, på riktigt. Att tro på.. tja, allt det där. Men nej, det är helt omöjligt. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker. Och kanske just därför, för att det är så avlägset och svårt för mig att förstå, tycker jag det är väldigt intressant och roligt att läsa religionshistoria och annat populärvetenskapligt som rör religioner. Senast var efter att jag läst Lena Einhorns bok "Vad hände på vägen till Damaskus?". Då gottade jag ner mig i de Gnostiska evangelierna ett tag.
En annan bok som betytt mycket för mig är Anita Goldmans "Våra bibliska mödrar", som jag under en period köpte och gav till alla jag kände. Med detta sagt kommer jag på mig själv med att längta lite efter att ta tag i någon religionshistorisk lunta.. Någon som har något förslag?
torsdag, november 25, 2010
08 Ett ögonblick
Det är näst intill omöjligt för mig att välja någonting annat än ett ögonblick som involverar mina barn. Eftersom umgänget med dem numera är själva definitionen av ögonblick. Eftersom att jag inte någon annanstans än med dem upplever så många "ögonblick", landar så mycket i nuet och verkligheten. Det är nog en av de bästa sakerna med att ha barn, skulle jag vilja säga.
Det ögonblick jag tänker på just nu inträffade härom kvällen, fast det upprepats ganska ofta. Det är när jag trött och stressad äntligen kommit så långt som till att få barnen i säng och jag ligger där och läser för två alldeles för pigga men samtidigt griniga och trötta barn. Och helt plötsligt rinner all stress och all press av mig och jag inser att jag ligger där med de två underbaraste personer på hela denna jord. Och att jag inte har bråttom någonstans. Och att det inte spelar någon roll hur fort barnen somnar utan att det är ljuvligt att bara få ligga kvar där en stund, i deras värme och med deras andetag runt omkring mig.
Det ögonblick jag tänker på just nu inträffade härom kvällen, fast det upprepats ganska ofta. Det är när jag trött och stressad äntligen kommit så långt som till att få barnen i säng och jag ligger där och läser för två alldeles för pigga men samtidigt griniga och trötta barn. Och helt plötsligt rinner all stress och all press av mig och jag inser att jag ligger där med de två underbaraste personer på hela denna jord. Och att jag inte har bråttom någonstans. Och att det inte spelar någon roll hur fort barnen somnar utan att det är ljuvligt att bara få ligga kvar där en stund, i deras värme och med deras andetag runt omkring mig.
07 Min bästa vän
Okej, här kommer det hett efterlängtade ;-) inlägget betitlat "Min bästa vän". Fast tyvärr kommer det nog inte att innehålla så mycket. Jag har nämligen, liksom Malinka, inte någon bästa vän. Ingen som är min vän mer än den är någon annans vän. Jag har umgåtts med vissa personer ganska mycket i perioder, och sen ibland, när omständigheterna ändrats, slutat umgås med dem. En del har stannat kvar och finns fortfarande i mitt liv. Jag har flera vänner som jag tycker oerhört mycket om och vars vänskap jag värderar väldigt högt, men ingen som är min bästa vän framför alla andra. Sen finns ju mina systrar, och min sambo. Dessa människor som jag älskar och som är mina nära vänner på ett sätt.
När jag var yngre hade jag under många år en vän som jag kände så väl och hade känt så länge att hon nästan var som en syster. Även vår vänskap gick upp och ner i perioder, men hon var nog min bästa vän en lång tid. Vi kände varandras familj och varandras historia och fanns alltid kvar för varandra när andra kunde komma och gå. Men någonstans på vägen tror jag vi tappade gemensamma intressen och gemensamma referensramar och tillslut fanns det inte så mycket kvar. Jag önskar henne fortfarande allt gott men jag har inte träffat henne på flera år.
När jag var yngre hade jag under många år en vän som jag kände så väl och hade känt så länge att hon nästan var som en syster. Även vår vänskap gick upp och ner i perioder, men hon var nog min bästa vän en lång tid. Vi kände varandras familj och varandras historia och fanns alltid kvar för varandra när andra kunde komma och gå. Men någonstans på vägen tror jag vi tappade gemensamma intressen och gemensamma referensramar och tillslut fanns det inte så mycket kvar. Jag önskar henne fortfarande allt gott men jag har inte träffat henne på flera år.
tisdag, november 23, 2010
Ingen vän idag
Inlägget "Min bästa vän" får vänta till i morgon, eftersom jag precis kommit hem från styrelsemöte, klockan är över 22, och jag inte orkar blogga ikväll. God natt!
måndag, november 22, 2010
06 Min dag
Gick upp 6.30. Ovanligt sent, jippi! Hoppade genast in i duschen. Sen gjorde jag mig en tallrik A-fil med pappas hemmagjorda lingonsylt (alltså min egen pappa) och All-Bran. Frukosten intogs i soffan bredvid två nyvakna småskrutt som drack välling. Sen hjälpte jag Lydia att klä på sig och flätade hennes hår, medan Jonas bytte och klädde Sally, innan jag snabbt gjorde mig själv i ordning och kastade mig ut genom dörren.
Köpte morgonens soyalatte på stället i backen där jag alltid köper den när jag inte lämnar på dagis (två mornar i veckan). Drack kaffet och kollade mina mejl och twitter på tuben till jobbet. Kom till jobbet ca 8.45. Kollade kalendern, plockade ihop grejor och ringde in eleverna till samling kl 9 (ringer i en klocka som betyder städning och samling).
Hade samling på en stor rund matta med dagens 26 elever. Idag hade jag en kollega med i rummet, oftast sitter jag själv. Jag kollade närvaro, pratade lite om vad som skulle hända under dagen och veckan som kommer, sen sjöng vi vår morgonsång för alla som var där. Vi avslutade med fruktstund och högläsning.
Under barnens rast gjorde jag kaffe till mig och kollegerna, svarade på några föräldramejl och förberedde tre rum för nästa arbetspass. Sen ringde jag in igen och jag och två av mina kollegor delade upp gruppen i tre och körde "helgbok", en sorts dagbok om vad eleverna gjort under helgen, i varsitt rum. Sen klädde alla på sig och drog upp till stora skolgården för lunchrast och lunch (jo, vi har rast före lunchen). Idag laxpytt som ingen av eleverna ville ha. Sen tillbaka till vår avdelning för ett sista arbetspass. Återigen - tre grupper. Dagens ämne; vad är en bra kompis? Vad tycker jag om att göra med mina kompisar? Prata i smågrupper och sedan måla bilder till vår personliga portfolievägg.
Sen lite tid på kontoret. Bland annat delade jag in grupper inför morgondagen när vi ska åka till bondgård, bokade två av skolans sl-kort, ringde ett kort samtal till en förälder, sökte skolans specialpedagog på telefon men fick inte tag i henne och läste igenom en del papper jag fått skickat till mig. Sen gick jag till mataffären och handlade ost och digestivekex inför ett möte i morgon eftermiddag då lärare från två andra skolor samt vår rektor kommer till min enhet. Den som står som värd brukar fixa fika.
Efter det var det dags att dra till förskolan och hämta mina egna ungar. Sally först, hennes avdelning var inne så det tog lite tid att komma därifrån. Sally och jag gick vidare till parken där Lydias avdelning höll till. På vägen därifrån tog vi en runda på den närliggande julmarknaden och kollade in stånden. Sen tog vi t-banan hem idag, för att det var så mörkt och kallt.
Väl hemma försökte jag fixa mat medan barnen började rita. Barnen var på ganska grinigt och krävande humör, ville ha äppeljuice hela tiden, Lydia ville äta massa gurka innan maten, Sally bajsade så jag bytte blöja, de puttade och slog varandra en hel del idag. Till slut satte jag på Molly Mus på dvd, vilket lugnade Sally en stund, men sen när maten väl var klar vägrade hon komma till köket. Jag och Lydia åt ensamma medan Sally låg i soffan i vardagsrummet och ropade på mig.
Efter maten plockade jag undan medan barnen kollade Bolibompa. Sen satt jag med dem en stund tills det var dags att hämta pyjamasar, borsta barnens tänder, byta blöja och kissa och sen jaga båda barnen in i sovrummet. Jag gjorde välling till Sally och Lydia fick varm mjölk. När vi hunnit läsa en och en halv bok kom Jonas hem med andan i halsen och tog över läggningen (det var hans kväll att lägga, fast han hade sent möte så vi visste om han skulle hinna).
Jag ställde mig istället och diskade upp middagsdisken och förberedde frukostvällingflaskorna. Sen brakade jag äntligen ner i soffan med en kopp te. Nu har jag precis sett ett avsnitt av Bones på 8:an och druckit upp mitt te.
Köpte morgonens soyalatte på stället i backen där jag alltid köper den när jag inte lämnar på dagis (två mornar i veckan). Drack kaffet och kollade mina mejl och twitter på tuben till jobbet. Kom till jobbet ca 8.45. Kollade kalendern, plockade ihop grejor och ringde in eleverna till samling kl 9 (ringer i en klocka som betyder städning och samling).
Hade samling på en stor rund matta med dagens 26 elever. Idag hade jag en kollega med i rummet, oftast sitter jag själv. Jag kollade närvaro, pratade lite om vad som skulle hända under dagen och veckan som kommer, sen sjöng vi vår morgonsång för alla som var där. Vi avslutade med fruktstund och högläsning.
Under barnens rast gjorde jag kaffe till mig och kollegerna, svarade på några föräldramejl och förberedde tre rum för nästa arbetspass. Sen ringde jag in igen och jag och två av mina kollegor delade upp gruppen i tre och körde "helgbok", en sorts dagbok om vad eleverna gjort under helgen, i varsitt rum. Sen klädde alla på sig och drog upp till stora skolgården för lunchrast och lunch (jo, vi har rast före lunchen). Idag laxpytt som ingen av eleverna ville ha. Sen tillbaka till vår avdelning för ett sista arbetspass. Återigen - tre grupper. Dagens ämne; vad är en bra kompis? Vad tycker jag om att göra med mina kompisar? Prata i smågrupper och sedan måla bilder till vår personliga portfolievägg.
Sen lite tid på kontoret. Bland annat delade jag in grupper inför morgondagen när vi ska åka till bondgård, bokade två av skolans sl-kort, ringde ett kort samtal till en förälder, sökte skolans specialpedagog på telefon men fick inte tag i henne och läste igenom en del papper jag fått skickat till mig. Sen gick jag till mataffären och handlade ost och digestivekex inför ett möte i morgon eftermiddag då lärare från två andra skolor samt vår rektor kommer till min enhet. Den som står som värd brukar fixa fika.
Efter det var det dags att dra till förskolan och hämta mina egna ungar. Sally först, hennes avdelning var inne så det tog lite tid att komma därifrån. Sally och jag gick vidare till parken där Lydias avdelning höll till. På vägen därifrån tog vi en runda på den närliggande julmarknaden och kollade in stånden. Sen tog vi t-banan hem idag, för att det var så mörkt och kallt.
Väl hemma försökte jag fixa mat medan barnen började rita. Barnen var på ganska grinigt och krävande humör, ville ha äppeljuice hela tiden, Lydia ville äta massa gurka innan maten, Sally bajsade så jag bytte blöja, de puttade och slog varandra en hel del idag. Till slut satte jag på Molly Mus på dvd, vilket lugnade Sally en stund, men sen när maten väl var klar vägrade hon komma till köket. Jag och Lydia åt ensamma medan Sally låg i soffan i vardagsrummet och ropade på mig.
Efter maten plockade jag undan medan barnen kollade Bolibompa. Sen satt jag med dem en stund tills det var dags att hämta pyjamasar, borsta barnens tänder, byta blöja och kissa och sen jaga båda barnen in i sovrummet. Jag gjorde välling till Sally och Lydia fick varm mjölk. När vi hunnit läsa en och en halv bok kom Jonas hem med andan i halsen och tog över läggningen (det var hans kväll att lägga, fast han hade sent möte så vi visste om han skulle hinna).
Jag ställde mig istället och diskade upp middagsdisken och förberedde frukostvällingflaskorna. Sen brakade jag äntligen ner i soffan med en kopp te. Nu har jag precis sett ett avsnitt av Bones på 8:an och druckit upp mitt te.
Ögonoperation
Har fått tid för operation av första ögat. Blir lite nervös. Det är ändå ett ingrepp. Andra blir troligtvis i januari. Ändå skönt att det sker nu, att det kommer igång. Att jag har tagit ett beslut.
söndag, november 21, 2010
05 Vad är kärlek?
Nej hörni, den här frågan kan jag faktiskt inte svara på. Dessutom tror jag det kan vara olika olika tider i livet och olika för olika människor.
Någonstans vet man väl att det bränns om potential finns för att det kan göra väldigt ont. Ju djupare det rotat sig ju ondare gör det om det slits upp med rötterna, typ. Och kärlek, ja jisses, det sitter djupt.
Någonstans vet man väl att det bränns om potential finns för att det kan göra väldigt ont. Ju djupare det rotat sig ju ondare gör det om det slits upp med rötterna, typ. Och kärlek, ja jisses, det sitter djupt.
lördag, november 20, 2010
04 Det här åt jag idag
Okej, det här måste väl ändå vara en av de enklaste inläggen i utmaningen. Så här i efterhand önskar jag förstås att jag kollat dagens tema tidigare och ätit något lite mer exotiskt, dagen till ära. ;) Dessutom är det helgdag idag och då skiljer sig mathållningen ganska markant från mina vardagar. Både frukostvanorna och lunchvanorna. Men, så här åt jag idag:
Till frukost blev det en kopp Earl Grey-te och två mackor Lingongrova med mellanbregott och grevéost på. Någon liten stund senare tog jag dagens första kopp kaffe med mjölk. Under förmiddagen kom min mor och hennes man förbi en kortis (de skulle lämna några extra täckbyxor som min mor fyndat på second hand). De hade med sig bullar och chokladgifflar, så då blev det ytterligare en kopp kaffe med mjölk, en halv kanelbulle och en chokladgiffel för min del.
Till lunch blev det en stor soyalatte gående, då jag var ute med en sovande Sally i vagnen. Senare när Sally vaknat försökte jag äta en soyakorv med stark senap. Men då hon tyckte att hennes korv var för varm tog hon min och åt upp den. Jag fick bara en tugga. Själv kunde jag inte ta hennes korv tillbaka eftersom det var en vanlig korv och jag inte äter fläskkött.
Till middag lagade sambon pasta med kalkonköttbullar i tomatsås. Sen blev det vaniljglass med chokladsås till efterrätt - bara på en lördag. Nu sitter jag med kvällens kopp te, även det Earl Grey. Så började dagen och så slutar dagen.
Till frukost blev det en kopp Earl Grey-te och två mackor Lingongrova med mellanbregott och grevéost på. Någon liten stund senare tog jag dagens första kopp kaffe med mjölk. Under förmiddagen kom min mor och hennes man förbi en kortis (de skulle lämna några extra täckbyxor som min mor fyndat på second hand). De hade med sig bullar och chokladgifflar, så då blev det ytterligare en kopp kaffe med mjölk, en halv kanelbulle och en chokladgiffel för min del.
Till lunch blev det en stor soyalatte gående, då jag var ute med en sovande Sally i vagnen. Senare när Sally vaknat försökte jag äta en soyakorv med stark senap. Men då hon tyckte att hennes korv var för varm tog hon min och åt upp den. Jag fick bara en tugga. Själv kunde jag inte ta hennes korv tillbaka eftersom det var en vanlig korv och jag inte äter fläskkött.
Till middag lagade sambon pasta med kalkonköttbullar i tomatsås. Sen blev det vaniljglass med chokladsås till efterrätt - bara på en lördag. Nu sitter jag med kvällens kopp te, även det Earl Grey. Så började dagen och så slutar dagen.
fredag, november 19, 2010
03 Mina föräldrar
En skröna jag gärna berättar om mina föräldrar är att min mor blev kär i min far när han höll politiska brandtal. Jag vet inte hur sant det är egentligen. Vad jag vet är att de träffades genom att de båda var politiskt aktiva. Vad jag också vet är att de var väldigt unga när de träffades och att de gifte sig efter bara tre månader. Mamma var 23 när hon fick mig. Inte lång tid efter var separationen ett faktum, fast att de nog båda väldigt gärna ville ha barn. Orsaken till skiljsmässan kan jag bara spekulera i, men jag vet att jag idag har svårt att se hur de två någonsin kan ha varit tillsammans.
Min pappa blev den klassiska frånvarande föräldern eftersom han så småningom flyttade från Stockholm. Mina föräldrar gjorde nog vad de kunde genom att försöka hålla mig utanför eventuella konflikter och inte prata skit om varandra. Både jular och andra högtider firade vi ibland ihop, jag, mina systrar, min far och hans två fruar (som vi brukar skämta). Klart det inte kan ha varit lätt för de vuxna, men jag är väldigt tacksam att de orkade med det ändå, för det betydde otroligt mycket för oss barn att kunna umgås allihopa samtidigt.
När jag återvände från Dublin i semivuxen ålder flyttade jag in hos min pappa, som då flyttat till Stockholm. Egentligen skulle jag bara sova över en natt, men jag blev kvar i nästan två år. Jag behövde det. Behövde det för att lära känna honom som person och inte bara som en avlägsen individ som jag aldrig delat någon vardag med. Sedan dess har han blivit mer av en verklig människa, med fel och förtjänster, vilket jag är glad för. På många sätt är nog min far och jag ganska lika vilket gör att vi trivs bra i varandras sällskap. På ett annat plan förstår jag honom inte alls, vilket ibland känns jobbigt.
Min mor är en helt annan femma. Min mor, konstnärssjälen. Jag har ärvt så mycket från min mor, så många vanor, humor, musikalitet, min kärlek till så mycket i livet. Det är hon som har uppfostrat mig, för bövelen. Ändå upplever jag att hon är en helt annan sort än jag. Vi går varandra på nerverna en del och ibland har vi haft riktigt jobbiga perioder, men det tänker jag inte gå in på här. Det viktiga är att min mor alltid har funnits där. Hon är en större del i mitt liv, och även i mina barns, än alla andra släktingar. Jag är glad över att hon står så nära mina barn. Jag tycker att hon är en bra förebild och jag hoppas att de får med sig en massa saker från henne som inte jag kan ge dem. I grund och botten är jag bara glad att hon finns.
Min pappa blev den klassiska frånvarande föräldern eftersom han så småningom flyttade från Stockholm. Mina föräldrar gjorde nog vad de kunde genom att försöka hålla mig utanför eventuella konflikter och inte prata skit om varandra. Både jular och andra högtider firade vi ibland ihop, jag, mina systrar, min far och hans två fruar (som vi brukar skämta). Klart det inte kan ha varit lätt för de vuxna, men jag är väldigt tacksam att de orkade med det ändå, för det betydde otroligt mycket för oss barn att kunna umgås allihopa samtidigt.
När jag återvände från Dublin i semivuxen ålder flyttade jag in hos min pappa, som då flyttat till Stockholm. Egentligen skulle jag bara sova över en natt, men jag blev kvar i nästan två år. Jag behövde det. Behövde det för att lära känna honom som person och inte bara som en avlägsen individ som jag aldrig delat någon vardag med. Sedan dess har han blivit mer av en verklig människa, med fel och förtjänster, vilket jag är glad för. På många sätt är nog min far och jag ganska lika vilket gör att vi trivs bra i varandras sällskap. På ett annat plan förstår jag honom inte alls, vilket ibland känns jobbigt.
Min mor är en helt annan femma. Min mor, konstnärssjälen. Jag har ärvt så mycket från min mor, så många vanor, humor, musikalitet, min kärlek till så mycket i livet. Det är hon som har uppfostrat mig, för bövelen. Ändå upplever jag att hon är en helt annan sort än jag. Vi går varandra på nerverna en del och ibland har vi haft riktigt jobbiga perioder, men det tänker jag inte gå in på här. Det viktiga är att min mor alltid har funnits där. Hon är en större del i mitt liv, och även i mina barns, än alla andra släktingar. Jag är glad över att hon står så nära mina barn. Jag tycker att hon är en bra förebild och jag hoppas att de får med sig en massa saker från henne som inte jag kan ge dem. I grund och botten är jag bara glad att hon finns.
torsdag, november 18, 2010
Min första kärlek 02
Enligt legenden hette han Jörgen och gick på mitt första dagis. Jag minns inte så mycket av Jörgen, tror han såg ut som nån sån där liten kille i 3-årsåldern. När jag flyttade (eller flyttade han först?) gjorde han en egen bok till mig med bilder han gjort själv, där någon vuxen skrivit vad han berättade. Jag tror väl att han egentligen var min bästa vän, men att vuxna så gärna tyckte det var gulligt att kalla oss för flick- och pojkvän. Som så ofta om barn som finner en bästis i det andra könet. Och pussades vi? Ja, kanske. Troligen. Barn gör ju det. Sa vi att vi skulle gifta oss när vi blev stora? Kanske. Min egen dotter säger just nu att hon är kär i en av tjejerna på sitt dagis. Betyder det att hon är lesbisk? Kanske, men lika troligt inte. Känslan för en bästis när man är liten, är ju precis så - kärlek.
På nästa dagis blev det en ny bästis - Jacob. Han var mörklockig och hade judiskt påbrå. Det vet jag och minns mer av, också för att vi senare hamnade i parallellklasser på högstadiet. Då fanns ingen attraktion överhuvudtaget kvar, vilket vi båda ganska snabbt kunde konstatera. Tror inte ens vi direkt gillade varandra då. Sen började jag skolan och fick en Måns som bästis. I alla fall i början. Efter att tag tror jag att Måns började leka mer med Per, och jag.. ja, jag började leka med Sanna och Anna.
Vad som hände med Jörgen vet jag däremot inte. Jag har inga spår efter honom och har ingen aning om vad han hette i efternamn eller var han är i dag. Boken han tillverkade till mig fanns kvar i min familj ägo ganska länge men nu tror jag den är ohjälpligt borta. Trenden med pojkvänner som ger böcker i present har i alla fall hängt i.
På nästa dagis blev det en ny bästis - Jacob. Han var mörklockig och hade judiskt påbrå. Det vet jag och minns mer av, också för att vi senare hamnade i parallellklasser på högstadiet. Då fanns ingen attraktion överhuvudtaget kvar, vilket vi båda ganska snabbt kunde konstatera. Tror inte ens vi direkt gillade varandra då. Sen började jag skolan och fick en Måns som bästis. I alla fall i början. Efter att tag tror jag att Måns började leka mer med Per, och jag.. ja, jag började leka med Sanna och Anna.
Vad som hände med Jörgen vet jag däremot inte. Jag har inga spår efter honom och har ingen aning om vad han hette i efternamn eller var han är i dag. Boken han tillverkade till mig fanns kvar i min familj ägo ganska länge men nu tror jag den är ohjälpligt borta. Trenden med pojkvänner som ger böcker i present har i alla fall hängt i.
onsdag, november 17, 2010
01 Presentation
Jag har försökt skriva detta inlägg två gånger redan och varje gång blir det en jäkla historik iställer för en presentation av vem jag är. Visserligen har det fått mig att minnas en massa spännande detaljer i mitt liv som jag inte tänk på på väldigt länge. Men, det känns inte som om jag vill presentera mig med en detaljerad historik egentligen. Därför blir det i stället en liten oredigerad kompott. Bättre det än att inte få iväg något alls, tänker jag. :)
Jag är nästan exakt 38 år gammal. Jag är född och uppvuxen i Stockholms närförorter (mer eller mindre) och har för utom några års pendlande till och från Dublin bott hela mitt liv i denna stad.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var två år gammal och min pappa flyttade längre och längre norr ut under min barndom. Under tiden skaffade han mig två halvsystrar, vilket jag är evigt tacksam för. Mina systrar har betytt oerhört mycket för mig och gör det fortfarande.
Jag har pluggat och jobbat med alldeles för många saker för att ha kunnat göra någon som helst form av karriär och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har en magisterexamen i Molekylärbiologi och har varit doktorand på Biokemiska institutionen på Stockhoms Universitet.
Jag har pluggat vetenskapskommunikation, journalistik, projektledning, pedagogik och didkatik. Jag har jobbat på fritids, vikarierat som Ma/NO-lärare på högstadiet, gjort barnprogram på UR, tillverkat korsord i egen firma och jobbar nu sedan min sista mammaledighet som lärare i förskoleklass (6-års). Och nu funderar jag på att börja plugga igen..
Hela min barndom och ungdom genomsyrades av väldigt mycket musik och sång och stora delar av mitt yngre liv genomlevde jag i kretsar där musiken hade en stor plats. Många av mina gamla skolkamrater återfinns i musikbranchen, även om jag aldrig var tillräckligt engagerad för att slå mig in där. Nu märker jag att jag sjunger konstant med mina barn och båda barnen är riktiga musikfreak, så kanske ligger det i generna (själv har jag definitivt ärvt det av min mor).
Min sambo, och barnens far, träffade jag när vi båda i flera år ägnade nästan all vår fria tid åt amatörteater, teaterkurser och sommarspel. Jag drömde länge i ungdomen om att bli regissör när jag blev stor, men den drömmen har jag lagt på hyllan. Men teater är fortfarande ett viktigt intresse i mitt liv och många vi känner är fortfarande aktiva. Jag ser betydligt fler teaterföreställningar om året än jag ser filmer på bio.
Jag är en fullständig nyhetsknarkare och politik har alltid varit ett av mina största intressen. Men det är först på senare år som jag valt att engagera mig i ett faktiskt parti och det är så fruktansvärt roligt. Jag har tidigare skämtat lite om att jag ska bli politiker på äldre dar när barnen blivit större. Nu har jag blivit rätt aktiv redan innan dess, men jag försöker hålla igen, eftersom att barnen fortfarande är så små. Det finns tid senare, tänker jag. Nu är det väldigt viktigt för mig att vara hemma mycket och det får för det mesta överskugga alla andra behov. Helt enkelt för att jag inte trivs med att vara borta så mycket från dem.
Godnatt!
Jag är nästan exakt 38 år gammal. Jag är född och uppvuxen i Stockholms närförorter (mer eller mindre) och har för utom några års pendlande till och från Dublin bott hela mitt liv i denna stad.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var två år gammal och min pappa flyttade längre och längre norr ut under min barndom. Under tiden skaffade han mig två halvsystrar, vilket jag är evigt tacksam för. Mina systrar har betytt oerhört mycket för mig och gör det fortfarande.
Jag har pluggat och jobbat med alldeles för många saker för att ha kunnat göra någon som helst form av karriär och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har en magisterexamen i Molekylärbiologi och har varit doktorand på Biokemiska institutionen på Stockhoms Universitet.
Jag har pluggat vetenskapskommunikation, journalistik, projektledning, pedagogik och didkatik. Jag har jobbat på fritids, vikarierat som Ma/NO-lärare på högstadiet, gjort barnprogram på UR, tillverkat korsord i egen firma och jobbar nu sedan min sista mammaledighet som lärare i förskoleklass (6-års). Och nu funderar jag på att börja plugga igen..
Hela min barndom och ungdom genomsyrades av väldigt mycket musik och sång och stora delar av mitt yngre liv genomlevde jag i kretsar där musiken hade en stor plats. Många av mina gamla skolkamrater återfinns i musikbranchen, även om jag aldrig var tillräckligt engagerad för att slå mig in där. Nu märker jag att jag sjunger konstant med mina barn och båda barnen är riktiga musikfreak, så kanske ligger det i generna (själv har jag definitivt ärvt det av min mor).
Min sambo, och barnens far, träffade jag när vi båda i flera år ägnade nästan all vår fria tid åt amatörteater, teaterkurser och sommarspel. Jag drömde länge i ungdomen om att bli regissör när jag blev stor, men den drömmen har jag lagt på hyllan. Men teater är fortfarande ett viktigt intresse i mitt liv och många vi känner är fortfarande aktiva. Jag ser betydligt fler teaterföreställningar om året än jag ser filmer på bio.
Jag är en fullständig nyhetsknarkare och politik har alltid varit ett av mina största intressen. Men det är först på senare år som jag valt att engagera mig i ett faktiskt parti och det är så fruktansvärt roligt. Jag har tidigare skämtat lite om att jag ska bli politiker på äldre dar när barnen blivit större. Nu har jag blivit rätt aktiv redan innan dess, men jag försöker hålla igen, eftersom att barnen fortfarande är så små. Det finns tid senare, tänker jag. Nu är det väldigt viktigt för mig att vara hemma mycket och det får för det mesta överskugga alla andra behov. Helt enkelt för att jag inte trivs med att vara borta så mycket från dem.
Godnatt!
tisdag, november 16, 2010
Jag vill - får se om jag hinner
Jag vill hänga på den här bloggutmaningen som cirkulerar, bl a hos k och malinka, att skriva ett inlägg om dagen efter ett bestämt mönster. Men när ska jag hinna..? Just nu hinner jag som mest med twittertweets. Men jo, jag vill.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
I trettio dagar ska ett inlägg om dagen skrivas utifrån dessa rubriker. Är inte hundra på att det verkligen blir ett om dagen, men ändå.. Hänger ni på?
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
I trettio dagar ska ett inlägg om dagen skrivas utifrån dessa rubriker. Är inte hundra på att det verkligen blir ett om dagen, men ändå.. Hänger ni på?
måndag, november 15, 2010
Aktuellt fälldes i granskningsnämnden
Idag fick jag ett mejl från Granskningsnämnden (eller Myndigheten för radio och tv som den numera heter). Inslaget som jag anmälde i april har blivit fällt! Det trodde jag aldrig, men det känns bra. Det tyder på att jag inte var helt knäpp i huvudet när jag gjorde det. Dessutom visade det sig att vi var två, oberoende av varandra, som hade anmält. I dag i Aktuellt kom dessutom beskedet i direktsändning att de blivit fällda. Haha, det visar sig att det lönar sig att faktiskt våga säga ifrån när man tycker det osar katt. Om tillräckligt många protesterar när journalistiken är dålig, bristfällig, osaklig eller partisk så kanske det gör en skillnad.
Kreativ verksamhet
Visst är det kul när barna är kreativa, men så här har vårt soffbord sett ut i flera dagar (fast jag plockar undan varje kväll). Och golvet - jisses! Det är tur det är för mörkt för att fota det. Där ligger minst lika mkt.
söndag, november 14, 2010
Bajsblöjor är bland det värsta jag vet
För det mesta, mer eller mindre under hela deras liv, har våra barn bajsat en gång om dagen. Ibland, i undantagsfall, två. Frånsett magsjuka naturligtvis. Men i övrigt. Har det kommit på morgonen så vet man att det är färdigt för den dagen liksom. Skönt och bra, ffa för mig som avskyr (!) bajsblöjor. Får jag dessutom Jonas att ta den gången så...
Men saken är den att de senaste veckorna så har Sally börjat bajsa tre, fyra, fem gånger om dagen. Och då vet jag inte om hon över det även bajsar på förskolan. Minst två gånger på morgonen, minst en gång till på kvällen. Och nu kommer jag liksom inte ifrån att ta några av de där blöjorna.
Idag har vi varit vakna i två och en halv timme och hon har bajsat två gånger. För hoppningsvis hinner Jonas vakna lagom till nästa bajsomgång. Det brukar bli en extra bonus för den som sover sent - att få börja dagen med att byta bajs.
Men saken är den att de senaste veckorna så har Sally börjat bajsa tre, fyra, fem gånger om dagen. Och då vet jag inte om hon över det även bajsar på förskolan. Minst två gånger på morgonen, minst en gång till på kvällen. Och nu kommer jag liksom inte ifrån att ta några av de där blöjorna.
Idag har vi varit vakna i två och en halv timme och hon har bajsat två gånger. För hoppningsvis hinner Jonas vakna lagom till nästa bajsomgång. Det brukar bli en extra bonus för den som sover sent - att få börja dagen med att byta bajs.
torsdag, november 11, 2010
Åsa är i stan!
Fick oväntat besök av min älskade syster Åsa idag. Är så lycklig över att hon är i Stockholm och för att hon ska vara här åtminstone några veckor denna gång. :)
onsdag, november 10, 2010
Mörker är lika med brist på ljus
Jo, jag ser också fram emot jul och advent. Älskar julen. Dessutom gillar jag när det är kallt, så gärna några minusgrader nu tack.
Det är mest ljuset som orsakar problem för mig. Ljuset ljuset. Det finns ju där även denna tid på året, några timmar mitt på dagen. Men då skulle jag behöva spendera i princip alla de timmarna utomhus för att det övriga mörkret inte skulle tära på mig.
Och vissa dagar, när det är så grått att det liksom aldrig blir ljust. De är de värsta.
Det är mest ljuset som orsakar problem för mig. Ljuset ljuset. Det finns ju där även denna tid på året, några timmar mitt på dagen. Men då skulle jag behöva spendera i princip alla de timmarna utomhus för att det övriga mörkret inte skulle tära på mig.
Och vissa dagar, när det är så grått att det liksom aldrig blir ljust. De är de värsta.
För mörk för tidigt
Onsdag idag. Alldeles för trött på mornarna. Tycker inte det här med vintertid var ngn vidare ide' faktiskt. Gör om och gör rätt! säger jag till jepparna som bestämmer över årstider, mörker , väder och tid. Vilka är det egentligen?
måndag, november 08, 2010
söndag, november 07, 2010
Det närmar sig...
I morgon blir jag närmare fyrtio än trettiofem. Hur mycket jag fyller får ni själva räkna ut.
tisdag, november 02, 2010
4x6
4 tvprogram jag ser.
Hm, jag är dåligt på att alltid pricka in program, så jag följer inget program jättenoga. Men fyra jag gärna ser är Babel, Mord i sinnet, Mördare okänd och Korrespondenterna. Sen är jag en nyhetsknarkare av stora mått så alla typer av nyheter, Agenda, Debatt osv är hett eftertraktade av mig. :)
4 saker jag har gjort idag.
Haft utvecklingssamtal med fem familjer, köpt Kajsa Ekis Ekmans bok "Varat och varan", ätit sushi med äldsta dottern och stekt pannkakor till morgondagens utflykt.
4 saker jag längtar efter.
Sängen (just nu), julen (alltid mysigt när den börjar närma sig), att sambon kommer hem (om två dygn), teaterbesök (var alldeles för länge sen sist).
4 saker på önskelistan.
En bättre värd (alltså det är inte felstavat - jag önskar att en person som var något mer engagerad i vår fastighet skulle äga och sköta den). En bättre värld (naturligtvis - kampen fortsätter!). Mer sömn. Fler lampor till vår mörka lägenhet.
4 saker jag avskyr.
Tidiga mornar, dumma människor, huvudvärk, att vara osams med folk jag älskar.
4 jag utmanar.
De fyra första underbara som vill anta en utmaning (sorry om jag bryter en kedja eller nåt. Gillar själv att svara på frågor och fylla i formulär men alla gör ju inte det och jag vill inte att någon ska ogilla att bli utmanad. Men jag hoppas någon antar den...)
måndag, november 01, 2010
Ovan
Jag är inte van att vara ensam hemma längre, märker jag. Visst, jag är inte ensam. Barna ligger och snosar i sin säng. Men de vill inte ligga i min säng. Det vill de aldrig. Och nu när de väl sover är lägenheten väldigt tom och tyst. Lite för tyst. Undrar plötsligt om grannarna ser mig...
Så länge barna är vakna känns det inte annorlunda. Hur skulle det kunna göra det, vi är ju båda ofta borta på kvällarna. Men nätterna. Hur ska jag stå ut fyra nätter i vår alldeles för stora kalla tomma säng?
Så länge barna är vakna känns det inte annorlunda. Hur skulle det kunna göra det, vi är ju båda ofta borta på kvällarna. Men nätterna. Hur ska jag stå ut fyra nätter i vår alldeles för stora kalla tomma säng?
Utan sambon
Ensam nu i några dagar med barnen. Sambon åkte till Prag med jobbet tidigt i morse. Stora har fått konstiga kvällsfebertoppar så det blir vabb för mig idag. Tur att mamma finns, hon ska hjälpa till att lämna lilla på förskolan.
Jag vet att jag sagt det förrut men allvarligt, hur fan överlever ensamstående föräldrar? Alltså rent logistiskt, praktiskt och ekonomiskt?
Jag vet att jag sagt det förrut men allvarligt, hur fan överlever ensamstående föräldrar? Alltså rent logistiskt, praktiskt och ekonomiskt?
lördag, oktober 30, 2010
Loranga, Masarin och Dartanjang
Diskussion i Babel nyligen om barnböcker och barnlitteratur. Vi har väl alla den där eller de där böckerna som vi minns och som påverkat oss som barn. På slutet skulle några av gästerna, som brukligt, rekommendera varsin bok. En av gästerna höll fram Loranga, Masarin och Dartanjang av barbro Lindgren och sa att det är världens bästa barnbok. En annan gäst, som tagit med sig en annan bok, föll in i lovsången och höll med om att Loranga, Masarin och Dartanjang var världens bästa barnbok.Alltså, jag gillar verkligen Barbro Lindgren. Alla Max-böckerna, de nyare Benny-böckerna, Vilda bebin och Sparvel-böckerna. Hon är på många sätt fantastisk och hennes produktion är verkligen enorm. Men att Loranga, Masarin och Dartanjang skulle vara världen bästa barnbok vänder jag mig starkt emot. Jag gillade Loranga, Masarin och Dartanjang som barn och kan fortfarande älska de galna upptågen, de fantastiska historierna och att det är så där lite lagom overkligt utan att vara så annorlunda att det känns helt främmande. En gammal morfar som bor i skogen och äter frön, vem kan inte älska det?
Även om jag inte vill vara så träig och tråkig och hela tiden kräva det politiskt korrekta, så har jag idag svårt för den föräldrarelation som skildras i böckerna. Visst är det befriande med en pappa som är en människa, men fel och brister. Men jag mår ofrivilligt dåligt av hur hunsad och överkörd Masarin blir precis hela tiden. Jag tycker det är tragiskt att han behöver leva där nästan ensam med en pappa som är full av sig själv precis hela tiden. Visst är det härligt med ett okonventionellt leverna, men relationen mellan föräldern och barnet i böckerna gör mig nedstämd faktiskt. Jag kan inte hjälpa det.
Dessutom är det, precis som i Alfons och andra härliga böcker, lite tråkigt med dessa helt manliga världar överallt. Klart att det är okej med bara massa personer av manskön i en berättelse. Om det vore så att det fanns lika många litteraturserier som var fulla av en massa fritänkande kvinnor i berättelse med bara personer av kvinnligt kön. Tyvärr är det ju inte så. En liten mormor som åt frön där ute i tallen hade väl inte gjort nåt? Eller kan inte kvinnor vara så där härligt okonventionella?
Höst
Åh, jag önskar att jag hade något att skriva. Men jag är som helt tom nu för tiden. Trött. Det är ju höst.
onsdag, oktober 27, 2010
Utställning!!
Vernissagen har tyvärr redan varit, men min mors supersnygga tavlor finns för påseende ytterligare en tid på Österlånggatan 16 i Gamla Stan. Ta en sväng förbi, vettja. :)I vanliga fall finns hon på www.tavelfabriken.se i Hammarby Sjöstad.
söndag, oktober 24, 2010
Väninnan
Läser just nu "Väninnan, en rapport från Rosenbad" av Eva Franchell. Trodde inte riktigt på den innan, men jag är helt fast. Det politiska spelet. Det är så absurt ibland.
lördag, oktober 23, 2010
Sova på tåg
Nu är jag i Malmö på kommunkonferens med Fi. Nattåget ner i natt. Härligt, härligt. Det var otroligt länge sen jag åkte tåg. Senast jag åkte nattåg var mellan Venedig och Rom sommaren 2005, kom jag på när jag låg och funderade inatt. För inte gick det att sova hela natten, även om det gick bättre än förväntat.
torsdag, oktober 21, 2010
Individualiserad föräldraförsäkring - igen
Det finns få saker jag blir så provocerad av som folk som motsätter sig individualiserad föräldraförsäkring med argumentet att familjerna ska få bestämma själva och staten inte ska lägga sig i. Nedan följer ett svar jag skrev på en kompis blogg (så det börjar lite mitt i), med lite förlängning;
Fast det är ju ett jättekonstigt argument att staten inte ska gå in och styra hur folk är hemma med sina barn. Genom att ha en föräldraförsäkring på ett visst antal månader som är lagstadgat och finansierat av staten så säger ju staten något om hur den tycket att folk i Sverige ska vara föräldralediga. Det är ju så staten gör, det är ju det politik handlar om, att med pengar som styrmedel styra befolkningen i den riktning man tror är bäst eller i längden är bäst för landet eller bidrar till den vision man har av ett samhälle och vad det står för. Det är det man väljer att finansiera. Det är därför man sänker arbetsgivaravgiften för unga, för att få fler att anställa unga. Det är därför man väljer att ge lika stort barnbidrag till alla oavsett inkomst för att man vill att det inte ska vara behovsprövat utan en rättighetsfråga i vårt välfärdssamhälle att alla får lika.
Om staten verkligen skulle hålla sig borta från hur folk är hemma med sina barn skulle den inte betala ut några pengar alls utan låta de som skaffar barn klara sig själva. När staten väljer att dela ut pengar ska den självklart dela ut dem enligt en princip som staten tror på och som man tror främjar den utveckling man ser som viktig eller gynnsam. Varför ska en förälder få mer betalt för att vara hemma med ett barn än den andra? Det enda vettiga är att varje person som får barn får ett visst antal betalda dagar att vara ledig med det barnet. Det, om något, är en rättvisefråga.
Genom att ha en individualiserad föräldraförsäkring bestämmer inte staten hur folk ska vara hemma med sina barn. Folk får vara hemma med sina barn hur faan de vill, faktiskt! Men staten bestämmer på vilket sätt den vill stödja föräldrar att vara hemma med sina barn och vilken syn staten har på föräldrarnas roll. Ända sättet att på allvar visa att man tycker båda föräldrarna är lika viktiga är att individualisera försäkringen.
Fast det är ju ett jättekonstigt argument att staten inte ska gå in och styra hur folk är hemma med sina barn. Genom att ha en föräldraförsäkring på ett visst antal månader som är lagstadgat och finansierat av staten så säger ju staten något om hur den tycket att folk i Sverige ska vara föräldralediga. Det är ju så staten gör, det är ju det politik handlar om, att med pengar som styrmedel styra befolkningen i den riktning man tror är bäst eller i längden är bäst för landet eller bidrar till den vision man har av ett samhälle och vad det står för. Det är det man väljer att finansiera. Det är därför man sänker arbetsgivaravgiften för unga, för att få fler att anställa unga. Det är därför man väljer att ge lika stort barnbidrag till alla oavsett inkomst för att man vill att det inte ska vara behovsprövat utan en rättighetsfråga i vårt välfärdssamhälle att alla får lika.
Om staten verkligen skulle hålla sig borta från hur folk är hemma med sina barn skulle den inte betala ut några pengar alls utan låta de som skaffar barn klara sig själva. När staten väljer att dela ut pengar ska den självklart dela ut dem enligt en princip som staten tror på och som man tror främjar den utveckling man ser som viktig eller gynnsam. Varför ska en förälder få mer betalt för att vara hemma med ett barn än den andra? Det enda vettiga är att varje person som får barn får ett visst antal betalda dagar att vara ledig med det barnet. Det, om något, är en rättvisefråga.
Genom att ha en individualiserad föräldraförsäkring bestämmer inte staten hur folk ska vara hemma med sina barn. Folk får vara hemma med sina barn hur faan de vill, faktiskt! Men staten bestämmer på vilket sätt den vill stödja föräldrar att vara hemma med sina barn och vilken syn staten har på föräldrarnas roll. Ända sättet att på allvar visa att man tycker båda föräldrarna är lika viktiga är att individualisera försäkringen.
tisdag, oktober 19, 2010
När jag blir stor..
Jag tror att jag kanske, kanske vet vad jag vill göra med mitt liv. Yrkesmässigt alltså. Kanske, säger jag. Men ingenting är klart. Så vi får se. Och dessutom är det lååångt väg i vilket fall som helst. Men ändå, som sagt. :)
Snuvad
Jag orkar snart inte den här täppta näsan, hostan och huvudvärket längre. Är så tråkigt att vara förkyld! Snart säger jag STOPP! och hoppas att snuvan kan vanliga hederliga förskoleregler.
söndag, oktober 17, 2010
Militärisk morgon
Sally står i poliströja och slår på mig med en trumpinne i takt med ett youtubeklipp med fransk militärmusik.
- Marschera! Marschera! ropar hon.
- Marschera! Marschera! ropar hon.
Dottern skriver brev
Dottern skriver brev till mig. Inslaget i hushållspapper faller ett meddelande ut. Så här står det:
FRÅN LYDIA
TILL KAJSA
GOD HÖST
Hon har skrivit allt själv fast jag har bokstaverat "från", "god" och "höst" för henne. Inte kan jag vara arg för att barna vaknade så tidigt när jag får såna fina meddelanden. :)
FRÅN LYDIA
TILL KAJSA
GOD HÖST
Hon har skrivit allt själv fast jag har bokstaverat "från", "god" och "höst" för henne. Inte kan jag vara arg för att barna vaknade så tidigt när jag får såna fina meddelanden. :)
onsdag, oktober 13, 2010
Allt har en baksida
- Hahaha, din rumpa! tjuter 4-åringen.
- Min rumpa? Vad är det med den?
- Den är stor!
- Jaha...
- Jättestor! Som hela världen! Och så exploderar hon av skratt.
- Min rumpa? Vad är det med den?
- Den är stor!
- Jaha...
- Jättestor! Som hela världen! Och så exploderar hon av skratt.
måndag, oktober 11, 2010
Vart ska vi åka?
Här hemma är det mest vabb och hostnätter just nu. Det kastar som vanligt alla planer och ambitioner över ända. När barna blir sjuka. I gengäld har jag blivit besatt av att surfa på semesterresor, men känner mig djupt förvirrad. Har fiskat runt lite bland folk jag känner för att få lite tips, men inget. Är det någon som läser det här som har erfarenhet av bra (eller dåliga för den delen, som vi kan undvika) ställe att resa med barn i typ slutet av februari? Barnvänligt och någorlunda varmt är nog det vi prioriterar högst. I övrigt har vi inte så stora krav... kanske.
fredag, oktober 08, 2010
Hårda vindar
Har debatten blivit hårdare? Känns som det. Mycket ilska, många hårda ord, ilskna artiklar, kommentarer och inlägg. Valrörelser brukar ju alltid vara lite skitiga mot slutet, men det känns som om det håller i sig även efter och till och med eskalerar. Håller det politiska klimatet i Sverige på att polariseras och vad innebär det i sånt fall?
onsdag, oktober 06, 2010
Heja Nour!
Läs hennes inlägg på Newsmill.
Det var verkligen en ovanligt dålig dag i Debatt. Men vad kan man förvänta sig med det upplägget. Å andra sidan är det väl konceptets svaghet, att debattprogram ofta väljer de enkla konfrontationerna istället för de svårare diskussionerna.
Det var verkligen en ovanligt dålig dag i Debatt. Men vad kan man förvänta sig med det upplägget. Å andra sidan är det väl konceptets svaghet, att debattprogram ofta väljer de enkla konfrontationerna istället för de svårare diskussionerna.
tisdag, oktober 05, 2010
Värk
Efter fyra dagars huvudvärk och rejäl migrän i lördags natt är jag åter på väg till jobbet. Måste andas lugnare, stressa mindre. Vara på en plats i taget. Kanske yoga lite i kväll. Vill inte hamna i en riktig huvudvärksperiod igen. Jag har varit där förrut, många gånger. Jag vet hur inte roligt det är.
lördag, oktober 02, 2010
söndag, september 26, 2010
Direkt från Australien -sugrör som smaksätter mjölk!
Det är auperkul och barnen är till en början överförtjusta. Men sen vill de inte dricka upp. Lite för sött mot vad de är vana vid, tror jag.
Tre böcker jag längtar efter
Nu väntar jag på att tre böcker ska komma i pocket;
1. Mäktig tussilago av Maja Lundgren
2. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist
3. Att springa av Maria Sveland
Detta är tre författare som jag vill läsa allt av. Men jag kör bara på pocket eftersom jag alltid läser på tunnelbanan och bussar. Att springa har ju precis kommit ut så den lär dröja. Ajvide Lindqvists senaste, Människohamn, tog lång tid på sig att komma ut i pocket, men jag kan vänta. Mäktig tussilago däremot är på gång redan nu i december. Jippi!
1. Mäktig tussilago av Maja Lundgren
2. Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist
3. Att springa av Maria Sveland
Detta är tre författare som jag vill läsa allt av. Men jag kör bara på pocket eftersom jag alltid läser på tunnelbanan och bussar. Att springa har ju precis kommit ut så den lär dröja. Ajvide Lindqvists senaste, Människohamn, tog lång tid på sig att komma ut i pocket, men jag kan vänta. Mäktig tussilago däremot är på gång redan nu i december. Jippi!
lördag, september 25, 2010
Ny förskola
Under veckan har vi så äntligen skolat in barnen på nya förskolan. Det känns bra. Att det händer nu äntligen, efter all väntan. Och att vi verkligen är nöjda med det vi sett och upplevt hittills. Tror att detta kommer bli ett jättelyft för hela familjen (logistik osv..) :)
onsdag, september 22, 2010
Något att längta till..?
Just nu längtar jag sjukt mycket efter att åka utomlands med familjen. Ta med ungar och allt och bara njuta och vila och ta en paus en stund. Höstlovet är uteslutet, då ska sambon utomlands med jobbet. (Inte för att jag vill utomlands med mitt jobb, men ändå. Det är jääävligt orättvist!!) Jullovet? frågar jag sambon. Sportlovet, föreslår han. Tja, inte runt knuten precis..
måndag, september 20, 2010
Ett visst parti
Egentligen kände jag för att skriva ett långt inlägg om ett visst parti som just kommit in i Sveriges Riksdag. Men jag ångrade mig. Varför? Ja, det riktigt obehagliga i detta är just orsaken - när jag tidigare skrivit något om dem på bloggen eller annat ställe så har jag alltid fått ganska obehagliga anonyma svar. Det är en strategi, har jag fått höra. Att de googlar på sig själva och alltid ger svar på tal på allt som skrivs. Inte alltid så trevliga svar.
Och under den kampanj som mitt eget parti bedrivit så har det förekommit en del saker som varit mindre trevliga, men jag tänker inte heller gå in på det här. Jag vill helt enkelt inte dra något sökljus på mig.
Och det är väl det som är så jäkla obehagligt. Att jag faktiskt tänker och känner så inför ett parti som just blivit demokratiskt invalda i Sveriges Riksdag!!! Inte från partitopparna så klart, men dess anhängare är helt enkelt inte riktigt som andra partiers anhängare... Om jag inte haft barn, jävlar i min lilla låda. Då skulle jag ge mig på dem med allt jag har. Men nu. Nä, jag fegar ut. Jag har sett på nära håll ganska nyligen vad rädsla och hot kan göra med människor.
Och under den kampanj som mitt eget parti bedrivit så har det förekommit en del saker som varit mindre trevliga, men jag tänker inte heller gå in på det här. Jag vill helt enkelt inte dra något sökljus på mig.
Och det är väl det som är så jäkla obehagligt. Att jag faktiskt tänker och känner så inför ett parti som just blivit demokratiskt invalda i Sveriges Riksdag!!! Inte från partitopparna så klart, men dess anhängare är helt enkelt inte riktigt som andra partiers anhängare... Om jag inte haft barn, jävlar i min lilla låda. Då skulle jag ge mig på dem med allt jag har. Men nu. Nä, jag fegar ut. Jag har sett på nära håll ganska nyligen vad rädsla och hot kan göra med människor.
I min mejl
Tack för ditt bidrag!
Detta är en automatiskt bekräftelse på att din donation har
registrerats.
Vänliga Hälsningar
Stiftelsen Expo
kundtjanst@expo.se
08-650 22 23
Detta är en automatiskt bekräftelse på att din donation har
registrerats.
Vänliga Hälsningar
Stiftelsen Expo
kundtjanst@expo.se
08-650 22 23
söndag, september 19, 2010
Valdag
Idag är det så äntligen valdag. Det känns roligt och spännande och nervöst och lite sorgligt samtidigt. Jag har alltid tyckt att valdagen känns speciell men naturligtvis extra mycket i år eftersom att jag jobbat med valkampanjen. Eller egentligen, hela året har varit en enda lång valupptakt valår som det ju är. Och idag så smäller det alltså. Känns nästan lite konstigt.
lördag, september 18, 2010
Kreativt kaos
Just nu råder ett kreativt kaos här hemma. Det är i alla fall vad vi försöker intala oss.
Bild av vårt soffbord just idag.
Bild av vårt soffbord just idag.
tisdag, september 14, 2010
Fi har vind i seglen
Men allvarligt talat har jag fått så himla mycket trevlig respons den senaste tiden från massa människor som berättar att de röstat eller tänker rösta på Feministisk Initiativ! Känns verkligen som om Fi har vind i seglen. :)
söndag, september 12, 2010
Om du inte hör Fi - lyssna noggrannare
En del personer uttrycker åsikten att Feministiskt Initiativ inte först fram sina åsikter tillräckligt. Att det enda man känner till är just "feministiprylen" och inte så mycket annat. Detta är på sätt och vis förståeligt, samtidigt som det är otroligt sorgligt. Varje dag jobbar hundratals människor just med att sprida Fi:s budskap. Det bloggas, skrivs debattartiklar, delas olika länkar på facebook, twittras och tejpas affischer. Men kanske framför allt; varje dag står frivilliga från Fi på olika gator och torg i vårt land och håller torgmöten för att sprida Fi:s budskap. Varje dag står frivilliga och svara på frågor och diskuterar i valstugor (här i Stockholm vid Sergels torg). Varje dag delar frivilliga foldrar och åker ut på skoldebatter och ställer upp i så många sammanhang vi bara kan för att få ut Fi:s åsikter. Just nu åker Fi-folk runt på valturne´i Norrland. Tidigare har det turnérat i bland annat Dalarna. Gudrun Schyman har i över en månads tid flängt land och rike runt för att hinna vara på så många ställen samtidigt, både i debatter och på gator och torg. Varje dag skickar hon ut "Dagens Gudrun" en slags kommentar om olika politiska frågor som man kan prenumerera på.Ändå syns Fi för lite. Ändå får man ofta inte syn på Fi om man inte aktivt söker sig till informationen. I bruset från de stora partiernas många utspel dränks ett litet ideellt arbetande parti lätt. Hur mycket vi än skriker kommer vi aldrig att kunna överrösta de stora aktörerna. Om man inte är villig att lyssna lite bakom det som hörs mest kommer man inte att höra oss. Och många mediers aktiva val att inte ta med Fi i några som helst sammanhang bidrar också till att det lätt kan verka som om Fi inte finns. Men, det beror inte på att Fi inte försöker!!
lördag, september 11, 2010
Vagnhistorik
I dag har jag köpt vår sjätte vagn! Och ja, vi har fortfarande bara två barn. Här kommer en liten (tragisk) barnvagnshistorik:
Vagn nr 1: En kombivagn från Kronan. Vi fick den splitter ny av min mamma. Jag älskade den vagnen så länge vi använde liggdelen. När vi bytte till sittdelen började problemen. Minns inte detaljerna nu, men flera saker pajade i samma veva som leverantören flytta ut till Bromma eller nåt. Många samtal och planer på att fixa saker och till så hamnade vagnen i källaren, vill jag minnas. Medan jag på Blocket letade upp...
Vagn nr 2: En gammal kombivagn från Emmaljunga. Solblekt och otrendig men oerhört stabil och pålitlig. Vi körde på den ända tills vi bytte till...
Vagn nr 3: En Brio Race sulky. Storbarnsvagn. Även den från Blocket. Det här är vagnen vi behåller tills vi inte behöver någon vagn mer, minns jag att jag tänkte. Sen blev vi ju gravida igen och det blev dags för...
Vagn nr 4: En Urban Jungle dubbelvagn med tillhörande liggdel. Den här vagnen vad så jäkla bra! Vi köpte den på Blocket (så klart) för 6800:- och då var den i jättefint skick. Vi använde den otroligt mycket i flera år och sen sålde vi den vidare för blott 800 kr mindre än vi köpte den för!
Vagn nr 5: En bugaboo Cameleon. När vi fick andra barnet fick jag en liten knäpp och kände att jag verkligen ville ha en smidig stadsvagn istället för Emmaljungavagnen som nu plötsligt kändes sunkig. Alltså köpte jag denna vagn. Men jag hade missbedömt hur den andra mammaledigheten skulle komma att bli. Tillfällena när jag drog i väg med lilla barnet utan det stora eller utan att nyss ha lämnat det stora eller snart skulle hämta det stora var förvirrande få. Dubbelvagnen användes flitigt, denna vagn knappt alls. Men när vi sålde den fick vi ändå tillbaka en snuskigt massa tusenlappar, så det var inte så farligt.
Nu var vi åter lyckliga åkare av bara Briosulkyn med ståbräda. Livet lekte. Tills vagnen pajade i somras på ett BA-plan på väg till London. Helt söndertryckt. Det som hänt sedan dess är följande: Vi lånade en splitter ny Brio Sitty som blev stulen i vår trappuppgång bara efter några dagar. Vi körde med en gammal resevagn som vi använde i Marocko (ännu en vagn, som inte ens finns med i uppräkningen ovan) som blev stulen i vår trappuppgång. Vi köpte en ny Brio Race och hängde på vår gamla ståbräda. Denna vagn blev stulen natten till idag.
Nu står en ny (det var rea) Brio Sitty med ny ståbräda (blev ju också stulen) i vårt kök och jag vet inte hur jag ska våga ställa ut den i trappen...
Vagn nr 1: En kombivagn från Kronan. Vi fick den splitter ny av min mamma. Jag älskade den vagnen så länge vi använde liggdelen. När vi bytte till sittdelen började problemen. Minns inte detaljerna nu, men flera saker pajade i samma veva som leverantören flytta ut till Bromma eller nåt. Många samtal och planer på att fixa saker och till så hamnade vagnen i källaren, vill jag minnas. Medan jag på Blocket letade upp...
Vagn nr 2: En gammal kombivagn från Emmaljunga. Solblekt och otrendig men oerhört stabil och pålitlig. Vi körde på den ända tills vi bytte till...
Vagn nr 3: En Brio Race sulky. Storbarnsvagn. Även den från Blocket. Det här är vagnen vi behåller tills vi inte behöver någon vagn mer, minns jag att jag tänkte. Sen blev vi ju gravida igen och det blev dags för...
Vagn nr 4: En Urban Jungle dubbelvagn med tillhörande liggdel. Den här vagnen vad så jäkla bra! Vi köpte den på Blocket (så klart) för 6800:- och då var den i jättefint skick. Vi använde den otroligt mycket i flera år och sen sålde vi den vidare för blott 800 kr mindre än vi köpte den för!
Vagn nr 5: En bugaboo Cameleon. När vi fick andra barnet fick jag en liten knäpp och kände att jag verkligen ville ha en smidig stadsvagn istället för Emmaljungavagnen som nu plötsligt kändes sunkig. Alltså köpte jag denna vagn. Men jag hade missbedömt hur den andra mammaledigheten skulle komma att bli. Tillfällena när jag drog i väg med lilla barnet utan det stora eller utan att nyss ha lämnat det stora eller snart skulle hämta det stora var förvirrande få. Dubbelvagnen användes flitigt, denna vagn knappt alls. Men när vi sålde den fick vi ändå tillbaka en snuskigt massa tusenlappar, så det var inte så farligt.
Nu var vi åter lyckliga åkare av bara Briosulkyn med ståbräda. Livet lekte. Tills vagnen pajade i somras på ett BA-plan på väg till London. Helt söndertryckt. Det som hänt sedan dess är följande: Vi lånade en splitter ny Brio Sitty som blev stulen i vår trappuppgång bara efter några dagar. Vi körde med en gammal resevagn som vi använde i Marocko (ännu en vagn, som inte ens finns med i uppräkningen ovan) som blev stulen i vår trappuppgång. Vi köpte en ny Brio Race och hängde på vår gamla ståbräda. Denna vagn blev stulen natten till idag.
Nu står en ny (det var rea) Brio Sitty med ny ståbräda (blev ju också stulen) i vårt kök och jag vet inte hur jag ska våga ställa ut den i trappen...
Handduksbrud
.jpg)
Dottern har gjort en egen slöja med en handduk och säger att hon ska gifta sig.
- Med vem då? frågar jag.
- Med mamma!
Vagn stulen igen!
Det är helt galet. Vår tredje vagn har blivit snodd från vår port på bara några månader. Den första var en nästan helt ny Brio Sitty. Samtidigt snoddes vår grannes liggvagn och resesäng (som just då låg brevid vagnen hopfälld). Bara någon vecka senare snoddes vår resevagn. Nu har vi legat på tills värden ändrat kod på alla dörrar samt fixat att vi kan låsa fast vagnen i porten. Men som sagt, det hjälpte föga. I natt försvann vår nästan nya Brio Race med ståbräda, lås och allt. Jag tror jag befinner mig lite i chock. Tycker det känns så vansinnigt kränkande att bli bestulen. Funderar på vad hade vi just nu i vagnen för övrigt? En filt låg under vet jag. Var det något i nätkassen? Nya fingervantar till båda barnen är jag ganska säker på låg i suffletten. Fy fan säger jag bara. Och nu ska vi då tvingas ägna hela helgen åt att fixa en ny vagn till på måndag (vi har ju fortfarande ganska långa till dagis...) Jag har för fan inte tid med det här! Känner stort behov av att slå någon. Helst den som tagit vår vagn.
torsdag, september 09, 2010
Barnkonflikt
Bästa kompisen på Lydias dagis tar inte det här med att Lydia ska flytta så bra. Den senaste tiden har han mest uppviglat de andra barnen till att leka att de ska döda henne. I flera dagar har hon varit ledsen för att han inte vill vara med henne eller för att kompisen + två andra barn antingen säger att de ska döda henne eller försöker tvinga henne att dricka "äckelsoppa", dvs vatten och sand typ. Idag kom hon hem med ett blåmärke i form av ett bitmärke på kinden. Då har han plötsligt rusat på henne och bitit henne! Hur många dagar ska det gå innan personalen klarar av att hantera några förskolebarn som har en pågående konflikt? Vi har pratat om det flera gånger med dem men det verkar bara bli värre och utomhus verkar ungarna löpa amok utan att någon vuxen märker vad som händer innan något barn blir sårat och eller slår sig. Känns rätt bra att det inte är så lång tid kvar.
onsdag, september 08, 2010
måndag, september 06, 2010
15% kan tänka sig att rösta på F!
En ny opinionsundersökning från Sifo visar att 15% skulle kunna tänka sig att rösta på Feministiskt Initiativ och att närmare hälften av Sveriges befolkning (46%) tycker att det vore bra om F! kom in i Riksdagen! Våga stå emot de stora partiernas skrämselpropaganda - våga vara feminist på valdagen!
söndag, september 05, 2010
Cykelvagn
Vi har allvarliga fundering på att köpa en cykelvagn dels för att använda till vardags men även för att ta oss ut i skogen och kanske på cykelsemester nästa sommar. Bara det att vi vill ha en vagn som båda barnen kan använda i något år och sedan bara den minsta när vi förhoppningsvis får den större att börja cykla själv (kanske med hjälpa av en follow me). Men för längre utflykter känns det som om vi vill kunna packa båda barnen. Problemet är att de flesta cykelvagnar har en maxlast på 40 kg, vilket känns lite på gränsen om vi tänker oss nästa sommar med en treåring och en femåring. Har hittat en vagn som verkar stabil och bra där olika varianter ingår i standardutrustningen, men viktgränsen får mig att tveka. Den enda jävla vagn som jag hittar som har viktgräns på 45 kg kostar närmare 8000!! Och då måste allt köpas till; cykelfästen, regnskydd osv osv.
Någon som har erfarenhet av någon cykelvagn eller något annat att säga i frågan?
Någon som har erfarenhet av någon cykelvagn eller något annat att säga i frågan?
Taktikröstning
Jag är inte en så bra taktiker, tror jag. Jag är troligen idealist. Och kanske är det jag som har fel och de som har rätt. Men jag har väääldigt svårt för talet om att folk ska taktikrösta i val. Hur kan var femte moderat vara beredd att taktikrösta på kd? Allvarligt, kd?! I stark konkurrens med fp som nu mer och mer kommer ut som ett "Svenskt Folkeparti" är kd det borgerliga parti som framstår som mest extrema i sin ärkekonservativa och konserverande syn på familjen och samhället. Kd är nog det sista parti av alla svenska partier (som idag sitter i riksdagen) som jag skulle lägga min röst på. Okej, nu är jag där vid ideologi igen - men hur kan man lägga sin röst, sin värdefulla röst, sitt ställningstagande, sin viktigaste värdehandling i den demokratiska rörelsen, på ett parti som man inte delar världsbild med? För mig är det helt obegripligt.
Uppdatering: Eller ja, helt obegripligt är det väl inte. Jag fattar ju varför folk funderar på det, i princip. Men jag tycker att något i politikens själ försvinner när den reduceras till taktik.
Uppdatering: Eller ja, helt obegripligt är det väl inte. Jag fattar ju varför folk funderar på det, i princip. Men jag tycker att något i politikens själ försvinner när den reduceras till taktik.
fredag, september 03, 2010
Vad jag tänker rösta på och varför
En sak som jag aldrig har förstått mig på är varför folk inte vill säga vad de röstar på. De kan prata om vad de tycker om det mesta, men för guds skull inte avslöja var de lägger sin röst. Att hemlighålla vad man röstar på är en rättighet, inte en skyldighet, vilket de flesta verkar tro. Jag skulle hemskt gärna vilja att folk jag känner berättar vad de röstar på, och varför! Vad var det som fick dem att bestämma sig? Var det svårt? Har de bytt parti och i så fall från vad? Vad fick dem att göra det? osv. Skitintressanta frågor, tycker i alla fall jag.
Så, gott folk, därför tänkte jag här och nu berätta varför jag tänker rösta på Feministiskt Initiativ på valdagen (eller innan);
För det första; jag har alltid tyckt att man måste välja efter ideologi snarare än efter sakfrågor. Under de fyra år som de jag lagt min röst på ska sitta kommer de vara tvungna att ta ställning till en massa frågor, en del som inte ens finns i dagsläget och en hel del som jag aldrig ens kommer att höra talas om. Då måste jag kunna lita på att de jag lagt min röst på kommer att ta beslut som ligger i linje med min livsuppfattning och mina ideal. Röstar man efter sakfrågor måste man vara knäpp. Så tänker jag. För mig är Feministiskt Initiativ ett parti som tror på allas lika rätt. Så enkelt är det. Allas lika rätt och allas lika värde. Och den sanning som säger att det inte ser ut så i samhället idag och vilka krafter som ligger bakom att det inte är så.
Så här står det formulerat i F!s valplattform: "Feministiskt initiativ har en vision om ett samhälle där alla individer kan färdas väl genom livet. För oss är välfärd inte ett skyddsnät, utan ett verktyg för att bygga ett demokratiskt samhälle fritt från diskriminering, våld och exploatering av miljö och människor. En trovärdig politik mot diskriminering måste ta hänsyn till att kvinnors och mäns situationer är olika beroende på hur könsmaktordningen samverkar med andra diskrimineringsgrunder som etnicitet, religiös tillhörighet och trosuppfattning, sexualitet, könsuttryck, funktionsförmåga, klass eller ålder. [...] Med utgångspunkt i mänskliga rättigheter, antidiskriminering och global solidaritet vill vi forma en hållbar politik som ser sambanden och sätter människors lika värde, klimathänsyn och kommande generationer i fokus. För att det ska bli möjligt måste vi omfördela makt och resurser."
Så långt ideologi. Nu, trots allt, över till några av de sakfrågor som gör att jag valt F! till mitt parti;
1. Jag har alltid tyckt att det är helt absurt och ovärdigt ett välfärdssamhälle att olika instanser som ska fungera som stöd för människor i perioder i deras liv bråkar om vem som ska ta hand om vem. Sjuka och arbetslösa skyfflas fram och tillbaka mellan kontor som är uppmanade att hålla hårt i sina pengar och försöka mota folk i dörren. Skicka vidare, det här tänker inte vi betala! Någonstans har det blivit väldigt väldigt fel, eftersom att pengarna från allra första början är samma pengar. Pengarna kommer från samma ställe, nämligen medborgarnas skatter. Jag fick nästan fnatt när jag för första gången läste om F!s förslag om en samlad social försäkring!
2. Det var en gång i tiden många partier som pratade om arbetstidsförkortning och att övergången från 48- till 40-timmarsvecka bara var ett delmål som sedan skulle fortsätta utvecklas för att få ner arbetstiderna ytterligare. Det här har jag naturligtvis fått berättat för mig eftersom det hände på 70-talet när jag bara var ett litet barn. Men jag vet att de flesta partier som tidigare varit för arbetstidförkortning ett efter ett har valt att backa i frågan (eller som i Miljöpartiets fall - ha den kvar men absolut inte prata om den!). I dag är F! det enda parti som öppet driver den. Några kanske tycker att det är en utopi. Men lika utopiskt måste det ha tett sig för de människor som var med om diskussionen att Sverige skulle gå från 48-timmars arbetsvecka till 40-timmars. Idag tycker vi att det en självklarhet. Jag säger bara - klart att det går!
3. Första gången jag hörde Nalin Pekgul (ja, faktiskt) tala sig varm för individualiserad föräldraförsäkring blev jag helt övertygad och jag har inte ändrat mig sedan dess. Att prata om att staten inte ska gå in och styra hur folk är hemma med sina barn är rent skitsnack i mina öron. Folk får väl vara hemma med sina ungar hur de vill. Det är ingen som bestämmer över det. Men om staten ska betala pengar till folk som vill vara hemma med sina barn så kan, och bör faktiskt, staten betala ut pengarna enligt ett system som främjar det staten tror på och vill åstadkomma, i detta fall att mammor och pappor i större utsträckning ska ta lika mycket föräldraledighet. Utbetalning och fördelning av pengar är ju det styrmedel som finns till hands om staten vill främja eller stävja olika saker i samhället. Det är inget konstigt med det. Det är precis som med RUT eller ROT eller vilket annat skattesubventionerat program som helst; staten vill främja något och väljer att fördela sina pengar enligt detta. F! har som enda parti valt att prioritera denna fråga!
Dessa tre frågor är några av de frågor som är extra viktiga för mig. Självklart finns det sjukt mycket viktiga frågor, som behovet av en grön omställning för en hållbar framtid m.m. m.m. varav F! självklart delar en del med andra partier.
Ja, gott folk. Det var allt för denna gång. Och du, om du har orkat läsa ändå hit så ska jag berätta en liten hemlis; Jag har egentligen väldigt svårt för sättet som feministiskt initiativ skriver sin förkortning, med utropstecken istället för bokstav (F!). Ändå använder jag det själv flitigt bara för att slippa skriva Fis politik, Fis förslag osv. Det blir för mycket fis för min smak. Men men, man kan inte få allt här i livet. ;)
Och nu en sista uppmaning - vad tusan du än tänker rösta på, så gör det för bövelen!
Så, gott folk, därför tänkte jag här och nu berätta varför jag tänker rösta på Feministiskt Initiativ på valdagen (eller innan);
För det första; jag har alltid tyckt att man måste välja efter ideologi snarare än efter sakfrågor. Under de fyra år som de jag lagt min röst på ska sitta kommer de vara tvungna att ta ställning till en massa frågor, en del som inte ens finns i dagsläget och en hel del som jag aldrig ens kommer att höra talas om. Då måste jag kunna lita på att de jag lagt min röst på kommer att ta beslut som ligger i linje med min livsuppfattning och mina ideal. Röstar man efter sakfrågor måste man vara knäpp. Så tänker jag. För mig är Feministiskt Initiativ ett parti som tror på allas lika rätt. Så enkelt är det. Allas lika rätt och allas lika värde. Och den sanning som säger att det inte ser ut så i samhället idag och vilka krafter som ligger bakom att det inte är så.
Så här står det formulerat i F!s valplattform: "Feministiskt initiativ har en vision om ett samhälle där alla individer kan färdas väl genom livet. För oss är välfärd inte ett skyddsnät, utan ett verktyg för att bygga ett demokratiskt samhälle fritt från diskriminering, våld och exploatering av miljö och människor. En trovärdig politik mot diskriminering måste ta hänsyn till att kvinnors och mäns situationer är olika beroende på hur könsmaktordningen samverkar med andra diskrimineringsgrunder som etnicitet, religiös tillhörighet och trosuppfattning, sexualitet, könsuttryck, funktionsförmåga, klass eller ålder. [...] Med utgångspunkt i mänskliga rättigheter, antidiskriminering och global solidaritet vill vi forma en hållbar politik som ser sambanden och sätter människors lika värde, klimathänsyn och kommande generationer i fokus. För att det ska bli möjligt måste vi omfördela makt och resurser."
Så långt ideologi. Nu, trots allt, över till några av de sakfrågor som gör att jag valt F! till mitt parti;
1. Jag har alltid tyckt att det är helt absurt och ovärdigt ett välfärdssamhälle att olika instanser som ska fungera som stöd för människor i perioder i deras liv bråkar om vem som ska ta hand om vem. Sjuka och arbetslösa skyfflas fram och tillbaka mellan kontor som är uppmanade att hålla hårt i sina pengar och försöka mota folk i dörren. Skicka vidare, det här tänker inte vi betala! Någonstans har det blivit väldigt väldigt fel, eftersom att pengarna från allra första början är samma pengar. Pengarna kommer från samma ställe, nämligen medborgarnas skatter. Jag fick nästan fnatt när jag för första gången läste om F!s förslag om en samlad social försäkring!
2. Det var en gång i tiden många partier som pratade om arbetstidsförkortning och att övergången från 48- till 40-timmarsvecka bara var ett delmål som sedan skulle fortsätta utvecklas för att få ner arbetstiderna ytterligare. Det här har jag naturligtvis fått berättat för mig eftersom det hände på 70-talet när jag bara var ett litet barn. Men jag vet att de flesta partier som tidigare varit för arbetstidförkortning ett efter ett har valt att backa i frågan (eller som i Miljöpartiets fall - ha den kvar men absolut inte prata om den!). I dag är F! det enda parti som öppet driver den. Några kanske tycker att det är en utopi. Men lika utopiskt måste det ha tett sig för de människor som var med om diskussionen att Sverige skulle gå från 48-timmars arbetsvecka till 40-timmars. Idag tycker vi att det en självklarhet. Jag säger bara - klart att det går!
3. Första gången jag hörde Nalin Pekgul (ja, faktiskt) tala sig varm för individualiserad föräldraförsäkring blev jag helt övertygad och jag har inte ändrat mig sedan dess. Att prata om att staten inte ska gå in och styra hur folk är hemma med sina barn är rent skitsnack i mina öron. Folk får väl vara hemma med sina ungar hur de vill. Det är ingen som bestämmer över det. Men om staten ska betala pengar till folk som vill vara hemma med sina barn så kan, och bör faktiskt, staten betala ut pengarna enligt ett system som främjar det staten tror på och vill åstadkomma, i detta fall att mammor och pappor i större utsträckning ska ta lika mycket föräldraledighet. Utbetalning och fördelning av pengar är ju det styrmedel som finns till hands om staten vill främja eller stävja olika saker i samhället. Det är inget konstigt med det. Det är precis som med RUT eller ROT eller vilket annat skattesubventionerat program som helst; staten vill främja något och väljer att fördela sina pengar enligt detta. F! har som enda parti valt att prioritera denna fråga!
Dessa tre frågor är några av de frågor som är extra viktiga för mig. Självklart finns det sjukt mycket viktiga frågor, som behovet av en grön omställning för en hållbar framtid m.m. m.m. varav F! självklart delar en del med andra partier.
Ja, gott folk. Det var allt för denna gång. Och du, om du har orkat läsa ändå hit så ska jag berätta en liten hemlis; Jag har egentligen väldigt svårt för sättet som feministiskt initiativ skriver sin förkortning, med utropstecken istället för bokstav (F!). Ändå använder jag det själv flitigt bara för att slippa skriva Fis politik, Fis förslag osv. Det blir för mycket fis för min smak. Men men, man kan inte få allt här i livet. ;)
Och nu en sista uppmaning - vad tusan du än tänker rösta på, så gör det för bövelen!
torsdag, september 02, 2010
tisdag, augusti 31, 2010
Vabb idag
Var just inne på försäkringskassans hemsida för att anmäla vabb. Där kan man se hur många dagar som tagits ut på respektive barn under året. Hittills 2,25 dagar på Sally och 1,5 dagar på Lydia. Det kan omöjligt stämma! Inte för att vi har varit så himla sjuka i år, men det får mig snarare att tänka på hur många dagar vi faktiskt inte tar ut de pengar vi haft rätt till. Jag har glömt att anmäla vabb alldeles för många gånger, det vet jag. Men dessutom har vi löst och trixat med halvdagar och med min mamma flera gånger, allt i en anda av att det inte riktigt funkar att bara säga "Mitt barn är sjukt. Jag kan inte komma till jobbet." Dessutom läste jag nu något som jag inte visste. Nämligen att annan person även kan få ta ut vabb om inte föräldrarna/vårdnadshavarna kan. Det borde betyda att min mor kan anmäla vabb och få pengar om hon är hemma med något av våra barn! Det är ju jävligt bra att veta, ffa för henne kanske. Man lär så länge man lever.
söndag, augusti 29, 2010
Surrogatmödrar
Mina tankar spinner kring dagens artikel i DN av Kajsa Ekis Ekman om surrogatmödrar (tyvärr inte på nätet än). En del av den respons som kommer påminner inte så lite om myten om "den glada horan". Klart man alltid kan hitta någon som gör det enbart för att hjälpa andra, eller "som bara tycker om att ha sex" (överfört "älskar att vara gravid men inte vill ha fler barn, typ). Men som i så många andra samhällsfrågor kan vi inte tillåta oss att dra gränsen vid de starkaste, lyckligaste, mest positiva fallen. Vi måste, i sann solidarisk anda, alltid dra gränsen vid de svagaste, olyckligaste. Spridningen av surrogatmödrar är inte idag och kommer troligtvis inte heller i framtiden att främst vara koncentrerat till glada och altruistiska kvinnor i västvärlden.
Nej, som så ofta annars är det fattiga kvinnor i Indien och på andra platser som säljer sina kroppsliga funktioner, som reduceras till ett kärl, som inte har något annat val om de ska kunna köpa mat till sina egna barn. Utom då kanske just att prostituera sig. Är det verkligen ett val? Och visst kan man argumentera att det är just ett sätt för dessa kvinnor att faktiskt tjäna pengar. Men då ligger problemet någon annanstans. I alla fall i mina ögon.
Visst är det provocerande, framför allt om man som jag har egna barn, men jag ifrågasätter faktiskt allas rätt att få egna biologiska barn. Till vilket pris som helst. Till priset av att någon annan ska bära och föda ett barn som hon sedan inte har någon som helst rätt till. "Surrogatmamman lämnar inga biologiska spår", sägs det. Formuleringen får mig att vilja spy. Jag tycker det vore fantastiskt om fler homosexuella män fick adoptera barn som redan är födda och i behov av en kärleksfull familj. Eller att de löser det tillsammans med någon de känner, som då de facto fortfarande är biologisk mor till barnet och där både barnet och modern har en möjlighet och ett val att ha kontakt med varandra och finnas i varandras liv. Men ännu värre är den vad jag förstår övervägande gruppen av "köpare"; nämligen heterosexuella par som inte kan få barn men som inte vill adoptera utan till varje pris ha ett eget biologiskt barn. Eller kvinnor som kanske bara inte har någon lust att vara gravida med allt vad det innebär och själv genomgå en förlossning, med allt vad det innebär!
Att köpa någon annans kropp, graviditet och förlossningen. Att avskriva någons rätt till upplevelsen av det barn som växer i ens kropp. Allas rätt till ett eget biologisk barn är ingen rättighet, lika lite som allas rätt till sex.
Nej, som så ofta annars är det fattiga kvinnor i Indien och på andra platser som säljer sina kroppsliga funktioner, som reduceras till ett kärl, som inte har något annat val om de ska kunna köpa mat till sina egna barn. Utom då kanske just att prostituera sig. Är det verkligen ett val? Och visst kan man argumentera att det är just ett sätt för dessa kvinnor att faktiskt tjäna pengar. Men då ligger problemet någon annanstans. I alla fall i mina ögon.
Visst är det provocerande, framför allt om man som jag har egna barn, men jag ifrågasätter faktiskt allas rätt att få egna biologiska barn. Till vilket pris som helst. Till priset av att någon annan ska bära och föda ett barn som hon sedan inte har någon som helst rätt till. "Surrogatmamman lämnar inga biologiska spår", sägs det. Formuleringen får mig att vilja spy. Jag tycker det vore fantastiskt om fler homosexuella män fick adoptera barn som redan är födda och i behov av en kärleksfull familj. Eller att de löser det tillsammans med någon de känner, som då de facto fortfarande är biologisk mor till barnet och där både barnet och modern har en möjlighet och ett val att ha kontakt med varandra och finnas i varandras liv. Men ännu värre är den vad jag förstår övervägande gruppen av "köpare"; nämligen heterosexuella par som inte kan få barn men som inte vill adoptera utan till varje pris ha ett eget biologiskt barn. Eller kvinnor som kanske bara inte har någon lust att vara gravida med allt vad det innebär och själv genomgå en förlossning, med allt vad det innebär!
Att köpa någon annans kropp, graviditet och förlossningen. Att avskriva någons rätt till upplevelsen av det barn som växer i ens kropp. Allas rätt till ett eget biologisk barn är ingen rättighet, lika lite som allas rätt till sex.
lördag, augusti 28, 2010
Kvällsarbete
Det är svårt att fatta hur mycket tid det tar att bara administrera distributionen av valsedlar till ett enda parti i Stockholms län. Och då har ändå inte själva distributionen börjat än. Och nu - över till just det.
söndag, augusti 22, 2010
Närmar oss beslut
Igår promenerade vi den ev nya
vägen till förskolan, hängde i närmaste lekpark och kände på beslutet i mer fysisk form. Det är åt ett helt annat håll än vår nuvarande förskola och helt nya kvarter, men.. det kändes bra. Dessutom har jag över helgen pumpat vänner som haft barn där och fått positiva svar. Nu ska vi se till att få komma dit i veckan och prata med personalen, sen är nog saken biff. :)
vägen till förskolan, hängde i närmaste lekpark och kände på beslutet i mer fysisk form. Det är åt ett helt annat håll än vår nuvarande förskola och helt nya kvarter, men.. det kändes bra. Dessutom har jag över helgen pumpat vänner som haft barn där och fått positiva svar. Nu ska vi se till att få komma dit i veckan och prata med personalen, sen är nog saken biff. :)
fredag, augusti 20, 2010
Det händer saker
Idag har vi blivit erbjudna nya förskoleplatser - till båda barnen! Inte den förskola som ligger allra närmast men en som verkar jäkligt bra. Läskigt. Vi vet inte vad vi ska ta för beslut.
onsdag, augusti 18, 2010
Nej tack
Tänkte jag skulle ställa dottern i kö till fotbollsskola och vände mig till Hammarby IF, eftersom att jag inte kan så många idrottsklubbar och det är den stora som ligger närmast. Men nej, jag vill inte ställa mitt barn i kö till någon klubb som bara kan referera till barn som "pojkar", även i knattelagsammanhang och annat. Jag betackar mig för sådana gammalmodigheter.
Vill vara stor
- När ska jag få egen nyckel hem? frågade fyraåringen idag. Jag kunde tyvärr inte låta bli att börja skratta, fast jag vet att det var en dum reaktion. Men jag blev så överrumplad.
måndag, augusti 16, 2010
Det gäller att vara i tid
Jag föddes på min mammas beräknade förlossningsdatum (bf). Mitt första barn föddes en dag efter bf. Mitt andra barn föddes exakt på bf. Igår födde min syster sitt första barn exakt på sin bf.
söndag, augusti 15, 2010
lördag, augusti 14, 2010
torsdag, augusti 12, 2010
Inte helt glad att börja
Lydia har ingen lust att börja förskolan på måndag. Hon har pratat om det flera gånger och igår blev hon helt förtvivlad, grät och sa att hon hatar förskolan. Det tror jag nu inte hon gör. Då hade vi nog märkt av det tidigare. Men jag undrar lite över vad reaktionen betyder. Varför känner hon så starkt för detta och vad är det som ligger bakom? Vill hon vara mer med oss, vara hemma? Är det nåt på förskolan som inte är helt okej och som hon känner att hon faktiskt inte vill tillbaka till?
onsdag, augusti 11, 2010
Val i faggorna
Jag bloggar nästan aldrig längre eftersom jag börjat twittra. Inte alls samma sak, men snabbt och kort för en som är i farten. ;)
Sen är det bara drygt en månad kvar till val. Och som den politiskt engagerade kvinna jag är har jag naturligtvis häcken full av massa roliga om än tidskrävande valkampanjsaker.
Till efter valet lär det nog vara ganska lugnt här. Stor kram på er som ändå hittar hit ibland.
Sen är det bara drygt en månad kvar till val. Och som den politiskt engagerade kvinna jag är har jag naturligtvis häcken full av massa roliga om än tidskrävande valkampanjsaker.
Till efter valet lär det nog vara ganska lugnt här. Stor kram på er som ändå hittar hit ibland.
söndag, augusti 08, 2010
Pappor i vardagen
Jonas leker så jäkla bra med barnen. Mycket bättre än mig. Jag gillar inte direkt att leka. Jag är så lycklig över att han finns och är en sån engagerad och bra pappa. Så fantastiskt med de här generationerna som växer upp nu och har pappor som verkligen är aktiva delar av deras liv. Ska bli häftigt att se hur samhället utvecklas när dessa barn växer upp och ska forma det.
fredag, augusti 06, 2010
torsdag, augusti 05, 2010
Hussäljare är dumma i huvudet :(
Fan. Det här med att köpa hus är inte lätt. Nu har jag budat på två hus i mitt liv. På båda har jag i slutänden stått med det högsta budet - utan att få huset! Det första valde säljaren att sälja till en tredje part (förutom mig och den jag budade mot) istället. Nyss ringde mäklaren för det hus jag kollade på i förrgår. Igår la jag ett bud som både är det högsta budet och är över det som säljaren ville ha. Men nu drar säljaren tillbaka huset. Han är inte redo att sälja än, säger han. Vafan liksom. Borde vara spöstraff på att dra igång budgivning och folks förhoppningar och sen bara ångra sig!
Jaha, nu hoppas jag på tredje gången gillt. Ska bara hitta ett hus först. Just nu känns det inte som om det finns någon intressant på gång. Och jag känner mig sur som en citron. :(
Jaha, nu hoppas jag på tredje gången gillt. Ska bara hitta ett hus först. Just nu känns det inte som om det finns någon intressant på gång. Och jag känner mig sur som en citron. :(
onsdag, augusti 04, 2010
måndag, augusti 02, 2010
Andys
Vi är på Andys lekland. En regnig dag under semestern. Jag vet inte vad vi tänkte på. Det är hemskt. Alla bara skriker, barnen är alldeles svettiga och frånvarande i blicken. Jag tror att någon håller på att klämma ihjäl sig var tjugonde sekund. Aldrig mer.
söndag, augusti 01, 2010
Lusen är lös(s)
Tro det eller ej, men vi har fått huvudlöss! Hela familjen. Till och med Jonas fast han knappt har något hår. Mitt i sommaren. Ingen av oss har någonsin haft det förut, så vi är lite chockade. Dessutom har vi troligen fått det på någon av våra respektive skolor/förskolor, innan semestern, vilket betyder att någon eller några i familjen haft det i flera veckor. Huga. Nu sitter jag här med huvudet fullt av behandling. Ungarna får sova ännu en natt med sina små raringar eftersom vi inte hann köpa medel innan läggning.
Men ni som vet - hur mycket brukar man ha? För vi kammade och kammade med luskam men det ramlade bara ut typ två löss från mitt huvud och ett från Jonas. Från Lydia ramlade inga alls, men hon har haft sånt kli i huvudet så jag utgår från att hon också har det. Den enda som kan vara utan är Sally, men hon åker på en dos hon också i morgon bitti när vi ändå håller på..
(tillägg: fast i ärlighetens namn fattar varken jag eller Jonas hur i hela fridens namn vi ska få en trotsande Sally att ha lusmedel i huvudet när vi för tillfället knappt kan få på henne en tröja ibland)
Men ni som vet - hur mycket brukar man ha? För vi kammade och kammade med luskam men det ramlade bara ut typ två löss från mitt huvud och ett från Jonas. Från Lydia ramlade inga alls, men hon har haft sånt kli i huvudet så jag utgår från att hon också har det. Den enda som kan vara utan är Sally, men hon åker på en dos hon också i morgon bitti när vi ändå håller på..
(tillägg: fast i ärlighetens namn fattar varken jag eller Jonas hur i hela fridens namn vi ska få en trotsande Sally att ha lusmedel i huvudet när vi för tillfället knappt kan få på henne en tröja ibland)
fredag, juli 30, 2010
Vit månad
Idag, dagen efter sambons födelsedagsfika, började min vita månad. Dvs inte från sprit men från bullar, efterrätter, godis och andra sötsaker. Egentligen är jag inte sån sucker för socker men det blir en jäkla massa socialt socker i perioder och då drar även mitt sug igång. Genom att skära av tillgången under en tid tror jag att jag kan lyckas förlora det där suget igen. Redan ikväll var det jobbigt när sambon slevade i sig resterna av tårtan. Men å andra sidan lär det vara som värst just nu när kroppen är van vid att få sig en dos då och då.
torsdag, juli 29, 2010
Tänk om
Tänk om jag var fruktansvärt rik. Då skulle jag bygga toaletter i hela Afrika.
FN röstade om ny mänsklig rättighet. Sverige la ner sin röst. :(
FN röstade om ny mänsklig rättighet. Sverige la ner sin röst. :(
Födelsedags
Idag fyller sambon år, fast han sover fortfarande. Funderar på hur länge vi orkar vänta innan vi går in och sjunger för honom..
onsdag, juli 28, 2010
Shopping
Fick lite shoppingtid idag. Lyckades handla ytterligare ett par träskor (duktig idiot), min hudkräm (som var slut) och på Emmaus hittade jag ett virkat skärp i metallic och dessutom en keps som jag bara inte kunde motstå pga den underbara texten på etiketten;
"Vinson - kläder för karlar" från Konsumentföreningen!
Paketinslagning
Barnen slår in paket till pappan som fyller år i morgon. Mycket glitter och hjärtan ska det vara!
Ingen bra natt
Nä, inatt blev ingen bra natt. Ett antal uppvak innan båda barnen vid 4-tiden grät och sa att de var mörkrädda och ville sova i vår säng. Jonas sov som en stock. Hur är det möjligt? Idag känner jag mig som en disktrasa. Blä!
tisdag, juli 27, 2010
Det sista som lämnar oss är hoppet
De sov hela natten i eget rum! Även om de vaknade lite tidigare än vanligt. Nu har de åter somnat, i eget rum, ovanligt sent. Får se när de tänker vakna i morgon bitti.. Någon gång måste de ju sova ut tänker jag.. som har morgonpasset!
måndag, juli 26, 2010
Nya nattrutiner
Efter en något kaotisk läggning sover nu båda barnen tillsammans, i eget rum! För första gången någonsin. Vi får se hur många timmar det håller...
Obehaglig överresa
Tillbaka på fastlandet efter en mycket gungig båtfärd. Vi satt hela båtresan på golvet mot en vägg och höll mer eller mindre i oss i ledstången. Takpaneler föll ner, saker föll från hyllorna, alla försäljningsställen stängde och folk låg eller satt på golvet runt omkring oss och spydde. Resan tog pga vädret längre tid än vanligt. Fyra timmar i en helvetesbåt. Jag brukar inte vara nojig med båtar på dagtid men stundtals var det faktiskt inte bara oerhört obehagligt utan även riktigt läskigt. Som tur var var inget av våra barn rädda på riktigt, åtminstonde tror jag inte det. Vi försökte sjunga och roa dem, rita och annat, även om båda barnen grät rätt ordenligt stundtals och det var svårt att själv slappna av. Ett tag trodde jag jag skulle få panik. Hela familjen klarade sig dock från att spy, vilket gjorde det lite lättare än för många andra stackare. Lydia hade ont i magen ett tag med det gick över. Det var en oerhört stressande och jobbig resa helt enkelt och jag väntar nog ett bra tag innan jag går på en båt igen.
Värst i år, sa personalen, som hela resan igenom var helt fantastiska. De gick runt och samlade fulla påsar och delade ut nya, gav folk vatten, stöttade och hjälpte till med allt de kunde. Det bestämdes att båten inte skulle få gå ut mer utan returresan ställdes in pga hårt väder. Ändå undrar man lite hur bolaget kunde välja att gå ut från början. De var ju uppenbarligen beredda på hårt väder eftersom det började pratas om det så fort vi kommit ombord. Och även om de själva är säkra på själva säkerhetsaspekten så kunde de gärna ha fått informera om exakt hur gungigt de trodde att det skulle bli. Tre-fyra timmar av rädsla och spyende ute på öppet hav kanske kunde ha motiverat några att boka om sina biljetter. Jag tycker att det var väldigt syniskt gjort av bolaget att inte ge folk, ffa folk med små barn, det alternativet.
Värst i år, sa personalen, som hela resan igenom var helt fantastiska. De gick runt och samlade fulla påsar och delade ut nya, gav folk vatten, stöttade och hjälpte till med allt de kunde. Det bestämdes att båten inte skulle få gå ut mer utan returresan ställdes in pga hårt väder. Ändå undrar man lite hur bolaget kunde välja att gå ut från början. De var ju uppenbarligen beredda på hårt väder eftersom det började pratas om det så fort vi kommit ombord. Och även om de själva är säkra på själva säkerhetsaspekten så kunde de gärna ha fått informera om exakt hur gungigt de trodde att det skulle bli. Tre-fyra timmar av rädsla och spyende ute på öppet hav kanske kunde ha motiverat några att boka om sina biljetter. Jag tycker att det var väldigt syniskt gjort av bolaget att inte ge folk, ffa folk med små barn, det alternativet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
