Obehaglig överresa

Tillbaka på fastlandet efter en mycket gungig båtfärd. Vi satt hela båtresan på golvet mot en vägg och höll mer eller mindre i oss i ledstången. Takpaneler föll ner, saker föll från hyllorna, alla försäljningsställen stängde och folk låg eller satt på golvet runt omkring oss och spydde. Resan tog pga vädret längre tid än vanligt. Fyra timmar i en helvetesbåt. Jag brukar inte vara nojig med båtar på dagtid men stundtals var det faktiskt inte bara oerhört obehagligt utan även riktigt läskigt. Som tur var var inget av våra barn rädda på riktigt, åtminstonde tror jag inte det. Vi försökte sjunga och roa dem, rita och annat, även om båda barnen grät rätt ordenligt stundtals och det var svårt att själv slappna av. Ett tag trodde jag jag skulle få panik. Hela familjen klarade sig dock från att spy, vilket gjorde det lite lättare än för många andra stackare. Lydia hade ont i magen ett tag med det gick över. Det var en oerhört stressande och jobbig resa helt enkelt och jag väntar nog ett bra tag innan jag går på en båt igen.

Värst i år, sa personalen, som hela resan igenom var helt fantastiska. De gick runt och samlade fulla påsar och delade ut nya, gav folk vatten, stöttade och hjälpte till med allt de kunde. Det bestämdes att båten inte skulle få gå ut mer utan returresan ställdes in pga hårt väder. Ändå undrar man lite hur bolaget kunde välja att gå ut från början. De var ju uppenbarligen beredda på hårt väder eftersom det började pratas om det så fort vi kommit ombord. Och även om de själva är säkra på själva säkerhetsaspekten så kunde de gärna ha fått informera om exakt hur gungigt de trodde att det skulle bli. Tre-fyra timmar av rädsla och spyende ute på öppet hav kanske kunde ha motiverat några att boka om sina biljetter. Jag tycker att det var väldigt syniskt gjort av bolaget att inte ge folk, ffa folk med små barn, det alternativet.