Det finns få saker jag blir så provocerad av som folk som motsätter sig individualiserad föräldraförsäkring med argumentet att familjerna ska få bestämma själva och staten inte ska lägga sig i. Nedan följer ett svar jag skrev på en kompis blogg (så det börjar lite mitt i), med lite förlängning;
Fast det är ju ett jättekonstigt argument att staten inte ska gå in och styra hur folk är hemma med sina barn. Genom att ha en föräldraförsäkring på ett visst antal månader som är lagstadgat och finansierat av staten så säger ju staten något om hur den tycket att folk i Sverige ska vara föräldralediga. Det är ju så staten gör, det är ju det politik handlar om, att med pengar som styrmedel styra befolkningen i den riktning man tror är bäst eller i längden är bäst för landet eller bidrar till den vision man har av ett samhälle och vad det står för. Det är det man väljer att finansiera. Det är därför man sänker arbetsgivaravgiften för unga, för att få fler att anställa unga. Det är därför man väljer att ge lika stort barnbidrag till alla oavsett inkomst för att man vill att det inte ska vara behovsprövat utan en rättighetsfråga i vårt välfärdssamhälle att alla får lika.
Om staten verkligen skulle hålla sig borta från hur folk är hemma med sina barn skulle den inte betala ut några pengar alls utan låta de som skaffar barn klara sig själva. När staten väljer att dela ut pengar ska den självklart dela ut dem enligt en princip som staten tror på och som man tror främjar den utveckling man ser som viktig eller gynnsam. Varför ska en förälder få mer betalt för att vara hemma med ett barn än den andra? Det enda vettiga är att varje person som får barn får ett visst antal betalda dagar att vara ledig med det barnet. Det, om något, är en rättvisefråga.
Genom att ha en individualiserad föräldraförsäkring bestämmer inte staten hur folk ska vara hemma med sina barn. Folk får vara hemma med sina barn hur faan de vill, faktiskt! Men staten bestämmer på vilket sätt den vill stödja föräldrar att vara hemma med sina barn och vilken syn staten har på föräldrarnas roll. Ända sättet att på allvar visa att man tycker båda föräldrarna är lika viktiga är att individualisera försäkringen.
torsdag, oktober 21, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Skönt att jag kan provocera dig som få!
Har inte läst hela inlägget men detta är vad jag skrev på min blogg, vore intressant att höra vad du tycker om det sista:
Fast jag håller ju inte med dig. Man kan ju se det på olika sätt men jag tycker ju generellt att staten ska blanda sig i folks val så lite det bara går. Sen är det ju "deras" pengar som de gör vad de vill med så vill du se det så vinner du.
En tanke kring detta som är intressantare än det här eviga tjafset är om alla skulle få samma klumpsumma. Man som kvinna, oavsett inkomst. Det skulle vara intressant att se vem som tog ut flest dagar då.
Tove: Fast jag älskar att du är en av mina vänner som faktiskt intresserar dig för politik och inte tycker det är ett fult eller tråkigt ämne. :) Din idé om samma summa till alla är absolut en intressant tanke. Lite samma rättvisetanke som med barnbidraget. Anledningen till att det inte är så idag tror jag de motiverar med samma som sjukförsäkringen, nämligen att har du en hög inkomst normalt så har du även höga månadskostnader som du måste ha en rimlig chans att betala även som föräldraledig. Men fanns det riktigt gott om pengar skulle jag gärna se en sån lösning, där alla fick en summa som gav möjlighet att vara hemma med barn och leva ett drägligt liv. En annan risk kan vara att de med låg inkomst kommer att "tjäna" på att vara hemma med barn och därför är ovilliga att gå tillbaka till ett sämre liv som arbetande och att det i längden skulle missgynna framför allt kvinnor då dessa i dagsläget har lägre medelinkomster än vad män har. Men om vi helt enkelt inför medborgarlön för alla helt enkelt oavsett om de jobbar, är föräldralediga, sjukskrivna eller pensionärer så löser vi det problemet. ;)
Heja Kajsa! Medborgarlön! Och under tiden åtminstone individualiserad föräldraförsäkring. (Fast medborgarlöner har jag inte satt mig in i ordentligt, så det är mest en känsla, föräldraförsäkringen däremot, den har jag läst på ordentligt om.)
En intressant sak är att ”staten” i såna här diskussioner blir någon slags motpart, inte en gemenskap. Hur ska vi i vårt land göra så att det blir bäst för så många som möjligt att ha familj, jobb och fritid ? att klara av sjukdom, arbetslöshet och utbildning? Det är våra gemensamt intjänade pengar som vi ska fördela så klokt som möjligt.
Skicka en kommentar