09 Min tro

Tro är ett svårt ord, eftersom att det betyder en sak och sen "betyder" det en annan sak också. Att vara troende. Det är klart att jag tror. Jag tror på människans inneboende kraft. Jag tror att det finns vissa vägar som är bättre för ett samhälle att välja än andra. Jag tror att de flesta gör de val de behöver göra vid en viss tidpunkt i livet och att det inte är till alltför mycket nytta att ångra de val som redan är gjorda. Etc, etc. Jag tror, helt enkelt. På en massa saker.

Men jag tror inte på Gud. Inte alls. Gudstro och religion är faktiskt en av de saker jag förstår minst av i vår värld. Kanske fanns det en avlägsen tid i min ungdom när jag till och med önskade att jag kunde "tro". Eftersom det verkade kul på nåt sätt. Tänk att verkligen tro, på riktigt. Att tro på.. tja, allt det där. Men nej, det är helt omöjligt. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker. Och kanske just därför, för att det är så avlägset och svårt för mig att förstå, tycker jag det är väldigt intressant och roligt att läsa religionshistoria och annat populärvetenskapligt som rör religioner. Senast var efter att jag läst Lena Einhorns bok "Vad hände på vägen till Damaskus?". Då gottade jag ner mig i de Gnostiska evangelierna ett tag.

En annan bok som betytt mycket för mig är Anita Goldmans "Våra bibliska mödrar", som jag under en period köpte och gav till alla jag kände. Med detta sagt kommer jag på mig själv med att längta lite efter att ta tag i någon religionshistorisk lunta.. Någon som har något förslag?