torsdag, september 09, 2010

Barnkonflikt

Bästa kompisen på Lydias dagis tar inte det här med att Lydia ska flytta så bra. Den senaste tiden har han mest uppviglat de andra barnen till att leka att de ska döda henne. I flera dagar har hon varit ledsen för att han inte vill vara med henne eller för att kompisen + två andra barn antingen säger att de ska döda henne eller försöker tvinga henne att dricka "äckelsoppa", dvs vatten och sand typ. Idag kom hon hem med ett blåmärke i form av ett bitmärke på kinden. Då har han plötsligt rusat på henne och bitit henne! Hur många dagar ska det gå innan personalen klarar av att hantera några förskolebarn som har en pågående konflikt? Vi har pratat om det flera gånger med dem men det verkar bara bli värre och utomhus verkar ungarna löpa amok utan att någon vuxen märker vad som händer innan något barn blir sårat och eller slår sig. Känns rätt bra att det inte är så lång tid kvar.



6 kommentarer:

k sa...

Ja, jag kan verkligen känna en uppgivenhet gentemot hela förskolevärlden. Snacka om att det behövs tas tag i! Resursbristen eller vad det nu är verkar göra att personalen allt mer beter sig som att det verkligen ÄR en förvaring och att man kanske får skylla sig själv om man behöver nyttja deras tjänster...
Och det där med bitmärket på Lydias kind känns ju bedrövligt; ska det behöva komma till det?!

Toves sa...

Nej, fy fan vad vidrigt! Jag börjar nästan grina. Skulle inte klara om nån/några var så hemska mot Lovisa.

Och personalen sen... Morr!

Kajsa sa...

k: Jag är själv lite chockad över händelsen. Vi har ändå haft en ganska bra känsla av personalen hittills. Inte så att de gör så mycket extra, men att de i alla fall är gulliga och varma mot barnen. Men nu när något händer så kommer deras brister tyvärr i alltför klar dager. De håller på med för mycket annat samtidigt som de ska vara med barnen, tror jag. Ja, barnvaktning är rätt ord.

Tove: Min spontana reaktion var att jag inte ville att hon ska tillbaka dit mer. Men vad ska man göra? Det är ju två veckor kvar tills bytet. Dessutom tror jag att hon och den här kompisen kanske måste ses igen så hon inte försvinner med svansen mellan benen utan faktiskt går tillbaka och träffar honom igen. Så hon inte blir rädd eller nåt. Du fattar inte hur länge jag satt och kramade om henne i kväll. Jag ville liksom inte släppa, min lilla unge! Sen försökte jag lära henne att hon ska slå tillbaka nästa gång, men det verkar inte gå in.

Fighter ღ sa...

Gå till förskolans rektor!

Kajsa sa...

Å men kära nån. Lilla vännen, stackaren. Bitmärket, men också det där att de går ihop mot henne, jag får alldeles ont i magen.

När byter ni?

Kajsa sa...

Fighter: Tror vi nöjer oss med att prata med den familjen och personalen faktiskt.

Kajsa: Den 22:a.