17 Mitt favoritminne

Jag har tappat lite i intresset för den här listan. Anledningen är nog mycket att jag tycker att ämnena var lite svårare eller tråkigare än jag insåg först. Alltså, det handlar mycket om "min favorit", "mitt favorit" osv och sådant har jag svårt för, men jag ska ändå försöka avsluta det jag påbörjat.

Jag har alltså inget "favoritminne" men klart jag kan berätta om ett minne. Så, dagen till ära tänkte jag berätta om ett tidigt minne av ett luciafirande. Det var hemma i min och min mammas lägenhet i Enskede, men min halvsyster Åsa, men antar jag vidhängande föräldrar, var på besök. Självklart skulle jag, som den lilla sångfågel jag var, sjunga och lussa inför de vuxna. Och syrran skulle hjälpa till. Hur gamla kan vi ha varit? Om jag funderar över Åsas beteende vid tillfället så tror jag att hon kan ha varit runt två och jag då följdaktigen runt sju.

I vilket fall, vi hade bara en luciakrona, så en av oss skulle vara lucia och en av oss skulle vara tärna. Åsa ville absolut ha luciakronan och jag kunde mycket väl tänka mig att vara tärna (som jag minns det). Vad som störde mig oerhört var att hon absolut skulle vara lucia men att hon bara tog av sig luciakronan hela tiden! Då var det bättre om jag, som kunde vara det ordentligt, var lucia, tyckte jag. Men se, det vägrade hon. Hon skulle absolut ha luciakronan, för att sen inte ha den på huvudet!

Jag var skitsur över att hon inte gjorde det så ordentligt som jag ville. På ett foto som finns från tillfället står jag rak som en fura med glitter i håret och sjunger med ljus i handen medan Åsa sitter på golvet med luciakronan i handen. Det roliga med att titta på bilden är att jag vet hur förbannad jag var egentligen, men som jag inte visar utan står där och kämpar för att göra ett perfekt framträdande i sann "the show must go on"-anda. Jag behövde nog egentligen tagga ner några kilo, hon var ju faktiskt fem år yngre än mig. Men i mina ögon var det liksom ingen ursäkt.