GOTT NYTT ÅR!

Jag är övertygad om att 2008 kommer att bli ett kanonår. Det känns så i hela kroppen.

Nyårsmums

Nu är nyårsmenyn bestämd och alla ingredienser inhandlade:

Förrätt: Frasiga rårakor med löjrom, rödlök och gräddfil.

Till det dricks det bubbelvin.

Huvudrätt: Ankbröst med äppel- & sellerisallad, honungskräm och rotfruktsgratäng.

Till det dricks det ett rieslingvin.

Efterrätt: Crème brulé

Till det dricks det portvin.


Jag har aldrig lagat anka förut, så det ska bli spännande (gulp!).

Strålande bitterfitta

Det är inte ofta jag åker från stan för att se på teater, men igår drog jag och min syster till Uppsala för att kolla in scenuppsättningen av Bitterfittan. Den rörde mig mycket när jag läste den i somras och självklart ville jag kolla in vad superduktiga skådis som Anna Lyons i en enmansföreställning kunde göra av texten.

För er som läst den undrar ni kanske precis som jag hur tusan man för en pjäs av en text som innehåller nästan mer reflektioner och tankar kring saker än faktiska händelser. Men det var faktiskt mycket mycket bra! Det var ju ett tag sedan jag läste boken så jag minns inte alla detaljer, men jag upplevde det som att pjäsen gav mig samma känsla som boken, även om den var lite mer publikfriande än vad boken kanske är.

I vilket fall, både ni som läst boken och ni som inte har gjort det - ta en snabb tripp till Uppsala innan det är för sent.

Noll koll på boll

Ah, nä, mitt förra inlägg får nog tillskivas juldemonen hela det. Lydia fick faktiskt en fin boll i julklapp också.

Julklappsdemonen

Lydia fick inga leksaker alls i julklapp. I alla fall tror jag inte det (förlåt mig nu om jag skulle ha glömt någon..). Hon fick en massa fina saker; kläder, böcker, CD-spelare, bord och stolar, men alltså inte en enda leksak. Inte för att hon behöver några fler leksaker, jag är bara lite förvånad. Har ju hört om berg av grejor som vräks över ungar så att de knappt kommer in i sina rum när alla blinkade och tjutande plastgrejor tagit sin plats. Men inte här inte.

Så här såg hon i alla fall ut när julklappsdemonen tagit över henne på självaste julafton. ;-)


Uppdatering: Jo, nu kom jag på det (visste att jag glömt något! Förlåt, morfar.) - hon fick en kulram i trä av min morfar!

Julefrid

Nej, jag är faktiskt inte så värst julstressad, inte så som det varit vissa år. Vi hade en mysig julafton hemma hos mamma på julafton, idag ska vi till svärisarna på deras traditionella annandagsmiddag (sniglar!) och sen hem till pappa på torsdag med klappar och syrran. Julefrid till er alla där ute i vintermörkret!


ps. har försökt kommentera lite på bloggar idag, men nätet är otroligt trögt och det har inte funkat på alla ställen. Tydligen är denna eftermiddag ett nät-uppdateringstillfälle för fler jullediga än mig. Får återkomma mer kommentarer till fler en annan dag. Sent på nyårsafton borde vara en bra tid. ;-)

Inte luva

Nä, det blev inga fina kort på ungen i luva detta år. Hon vill inte. Vill inte sitta still, vill inte sitta på fina fällen och stillsamt leka med små paket (som förra året), vill inte ha på sig luva. Det får bli en julhälsning med en bild från frukost sista veckan istället. Mössan är redan på - man måste ju vara beredd när man ska gå till dagis.

Satans kameratelefon

Nä, det verkar inte bli några bilder från min telefon. Jodå, jag har upprepade gånger installerat MMS och e-postinställningar. Jag har rensat och installerat om med hjälp av supporten osv osv. Nä, telefonen vill inte skicka eller ta emot något. Det ligger liksom inte för den, verkar det som. Så kul var det att skaffa en bättre kamera på telefonen när bilderna ändå inte kommer ut ur den! Fortsättning lär följa någon dag när orken har återvänt.

Musik

Nu ska jag erkänna vilka låtar jag helst lyssnar på just idag, dan-före-dan-före-dan-före-dan. Alla är nog inte så hippa, men ändå. Känner mig lite soft så här inför julen.

Tre i topp:

Tony Clifton "Kill your darlings"

Peter Jöback "Stockholm i natt"

Nat King Cole "The Christmas song"

Skaldjursfrossa

Alltså jag försöker och försöker och försöker men min telefon är inte så sugen på att lämna ifrån sig några bilder. Inte ens ett sketet MMS kan den nedlåta sig till att skicka, än mindre bilder till bloggen, tyvärr.

Ikväll är det i alla fall julfest på jobbet med skaldjursbuffé. Ryktet har gått att förra året fick de slänga humrar! Så mycket mat fanns det. Så om två timmar är det frossa frossa och sen hem och däcka tidigt inför en lång arbetsdag i morgon.

Dagisunge

Min dotter verkar älska dagis. Hon är en riktig dagisunge. Ögonen lyser på henne när man pratar om dagis och hon rabblar namnen på personalen och alla barn när hon ska sova. Halva helgen har gått åt att berätta för henne att "Nej, idag är det inget dagis, men på måndag/i morgon."

Samtidigt har hon slutat pussa mig hej-då. Vägrar liksom bara. Vinkar lite avmätt så där på håll, upptagen med annat. Jag får övertala mig själv att det inte spelar någon roll. Tänka positiva tankar. Typ "Hur många av mina gamla dagisfröknar minns jag? Ingen! Men jag älskar min mamma och pappa och har fortfarande kontakt med dem."

Alltså, hur mycket hon än diggar sina dagisfröknar just nu så är det jag som är och förblir hennes mamma. Så det så!

Fler steg

Okej, nu ska jag se till att jag går minst 10000 steg per dag i alla fall på vardagar. Ja, det blir till att gå någon station eller ta trapporna på jobbet.

Det jobbiga är att jag både jobbar och bor på sjätte våningen. Tredje, eller till om med fjärde, våningen skulle jag kunna göra till en vana att alltid ta trapporna. Andar våningen är ju en självklarhet. Men sjätte! Det är liksom lite för långt för att gå varje gång...

Förresten vet jag att jag tar ganska långa kliv för att vara en kort tjej, men jag tror inte det kan ha sååå stor betydelse i slutändan.

Santa lucia

Lucia på dagis, för första gången. Fy tusan vad sött! Måste lära mig mobilblogga så jag kan skicka bilder från mobilen. Någon som vet hur man gör??

Steg för steg

Jag har köpt en stegräknare. Tänkte det kunde vara ett bra sätt att sporra mig själva att gå lite mer under dagarna, eftersom jag inte känner att jag prioriterar att ta tid från min lilla tid utanför jobbet (herregud vad mycket man är borta när man jobbar heltid!!) till mycket annat än att vara med min familj. Jag saknar min dotter så mycket de dagar vi knappt hinner umgås. Vilket konsitgt liv detta är. En dagisfröken tröstar henne när hon gråter och själv rusar jag ifrån henne varje morgon när hon vill att vi ska göra saker ihop. Men gå lite extra kan jag ju alltid göra.

Vanliga dagar brukar landa mellan 6000 och 7000 steg. Jag har ingen aning om det är normalt eller inte. Men igår hade jag landat på över 9800 steg. Vi hade inspelning i en ateljé här nere i källaren och alltid var det nån (jag eller producenten) som glömt någonting som jag gick upp för att hämta. Många vändor i långa källarkorridorer blev det.

Jag undrar vad man kommer upp i om man tar en långpromenad..

Min väg

Härom dagen träffade jag på en gammal bekant på stan. En bekant som jag verkligen gillar. På Clas Ohlsson av alla ställen. Vi pratade lite om vad vi gör nu, så där som man gör. Jag berättade att jag just nu höll på att sammanställa experiment som två fyraåriga tjejer ska få utföra i den serie teknikprogram som vi ska spela in under våren. Min gamle bekanting gjorde en underlig min som jag inte riktigt förstod när jag berättade det.
-Vad då? vad jag tvungen att fråga.
-Nä men, började han, du hade väl ändå hunnit ganska långt i dina doktorandstudier..
Jag fattade fortfarande inte riktigt vad han menade och såg frågande ut.
-Jag menar, nu har du satts till att sköta experiment för barn..
Jag kände mig fortfarande lite förvirrad men kläckte ur mig något i stil med
-Men det här är mycket roligare.
-Jaja, det har ju också betydelse förstås, svarade han.

Strax därefter skiljdes vi och jag gick därifrån med en gnagande obehagskänsla. Det gick sakta upp för mig att han ansåg att jag blivit reducerad till någonting betydligt mer ointelligent och okvalificerat än att forska. Och som vanligt kom jag inte på vad jag borde ha sagt när tillfälle gavs. För vad jag skulle velat berätta för honom är att forska är bland det tråkigaste som finns och att jag aldrig aldrig vill tillbaka dit jag var då. Jag hade velat berätta att jag lovade mig själv dyrt och heligt för många år sedan att om jag någonsin skulle tillbaka in i den naturvetenskapliga världen så skulle det vara för att förmedla vetenskap, och då allra helst till barn och ungdomar. Jag skulle ha sagt till honom att förklara saker för barn och förenkla saker så att de förstår är allt annat än simpelt, det är tvärt om ganska svårt och en mycket roligare utmaning än att köra en massa prover på labb.

Jag hade velat få honom att förstå att det jag gör just nu och platsen jag befinner mig på tvärt emot vad han verkade tro, känns bättre och mer klockren för mig än något annat ställe/jobb jag befunnit mig på. Att nu får jag äntligen använda mig av flera olika sidor av min personlighet, både den kreativa och den vetenskapligt logiska, och att det känns så jävla kul och bra! Att det känns som om jag är på en bättre väg än någonsin tidigare i mitt liv och att alla mina lösa stumpar äntligen är på väg att knytas ihop och faktiskt bilda en enhet. Jag är inte där än, men baske mig om jag tänker avvika nu när jag funnit vägen (bara mindre omvägar, av ekonomiska skäl). Och jag tänker inte låta mig påverkas av några unka fördomar om att det är finare att forska och bli doktor och att allt som rör barn och vänder sig till barn är mindre värt än det som vänder sig till vuxna.

Fotnot: Bekanting i fråga är alltså själv inte forskare, vilket kanske skulle göra honom partisk i frågan, utan journalist och filmare .

1:a advent

Och idag är det äntligen första advent och man får börja vräka på med julstjärnor och julefrid i alla hörn och vrår. Jag tycker julen är så himla rolig. Om man bara hinner med den, vilket inte alltid känns som fallet. Men, jag ska försöka hinna njuta lite, baka lite, lukta lite, promenera lite på marknader och tindra lite med juleögonen. Har inte hunnit ta några egna julbilder än, och snön lyser ju med sin frånvaro (hehe), så jag bjuder på lite Amerikans X-masfägring så länge, hihi!

Ryska valet räknar oavsett hur många som röstar. Smart system om man inte är helt genomdemokratisk, så att säga.. ;-)

Ekologiskt förhållningssätt

Så här står det i Lpfö 98 (läroplanen för förskolan):

"Förskolan skall lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt
förhållningssätt och en positiv framtidstro skall prägla förskolans
verksamhet. Förskolan skall medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt
förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp.
Verksamheten skall hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete
kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både i nutid och i framtid."

Det ni!

Lika som bär?

Tänkte ta bilder på mig och Lydia till hennes kontaktbok på dagis. Ska dock inte använda någon av dessa. :D

Första skumbadet

Plugga i Umeå, någon?

På pendeltågen och på vägen från pendeln vid centralen pågår just nu en kampanj: "Träffa en stockholmare som studerar i Umeå." Han finns på bild till och med! Ja, han, för det verkar bara vara en. Hahaha, jag håller på att skratta på mig! Så som de framställs får i alla fall jag associationen att det är en riktig raritet, kom och titta på tjocka damen ungefär. Kan hända har de sökt med ljus och lykta.. hihi.

Förrutom att det är roligt får jag spontant också följande tanke (fast jag vet egentligen bättre. Jag gillar faktiskt Umeå):

Om nu så få stockholmare pluggar i Umeå måste det finnas en orsak - alltså, sök inte till Umeå! Jag antar att det inte är deras mål med kampanjen..

Egentligen borde man åka tidigare till jobbet varje dag och sätta sig en stund och blogga, för jag tänker alltid en massa underliga saker när jag är på väg någonstans. På kvällen hemma är jag bara trött.

I morse när jag gick utanför porten och gick i en viss riktning blev jag plötsligt osäker på vart jag var på väg. Ska jag ta bussen eller pendeltåget? Det gick över på en halv sekund, men ändå. Det kändes lite lattjo.

Visste ni förresten att Emma Viklund (fd Sjöberg) är styrelseledamot i Lindex? Inte undra på att hon fortsätter leda deras reklamkampanj år efter år fast att företaget går med förlust.

Och en liten uppmaning till Tele2: Morgonrusningen på T-centralen är inte en bra tid att försöka få folk att stanna och lyssna på ett bra erbjudande.

Såg att det ligget en Döner Kebab på Sveavägen. Måste prova och se om det skiljer sig från ett vanligt kebabplejs. I Tyskland heter ju alla kebabställer Döner Kebab och där är såserna och falaflarna godast i hela världen.

Vårt lilla bi

Lydia är arg som ett bi idag. Vi vet inte riktigt varför. Flera gånger har hon slagit till Jonas, kört på mig med dockvagnen, slängt saker både på golvet men också åt vårt håll. Känns lovande inför dagisstarten i morgon...not! Om det här håller i sig kommer hon bli värsta dagismarodören. Puh.

En bloggs klagan

Jodå, 18-månaderskollen gick bra. :-) Tralalala.

Varför har jag inte skrivit något på bloggen på så länge? Är så förbenat trött och orkar inte sitta vid datorn på kvällarna. Ibland får jag idéer till inlägg under dagarna, men vi har varit så tidspressade med inspelning de senaste veckorna att jag knappt hunnit slå på datorn på jobbet. Men det är kul, så jag klagar inte. Den enda som klagar lite just nu är bloggen.. hehe.

18-månaderskollen

Idag ska Lydia på 18-månaderskoll på BVC. Så spännande, hon har inte varit där på ett halvår! Jag undrar verkligen hur lång hon är, vad hon väger och om hon klarar "provet". Har hört att de kollar hur många ord de kan, om de kan stapla några klossar osv. Det är egentligen inget problem, frågan är bara om hon har lust att göra det där och då. Hon är inte mycket för att ta order, haha.

Synd att jag inte ska med bara. Jonas är den som är föräldrarledig och då försöker jag hålla mig på jobbet, även om jag är himla nyfiken. Jag får helt enkelt hålla mig till ikväll.

I väntan på snön

När kommer den riktiga snön?? Idag? Hoppas hoppas! Känns som om lite adventskänsla är av behov för att liva upp stämningen. Den första snön leder alltid till lite drag i mungipan. Och drag under galoscherna, kanske ;-) Tjoho!

Tårta och Eddie

Igår blev det tårta, god mat och besök av släkt hela dagen. Lydia njöt av uppmärksamheten och godsakerna.


Lydia, morfar, Monika och Åsa mumsar.

Och bland alla fina presenter fick jag bland annat fyra DVD med Eddie Izzard av pappa. Började titta redan igår kväll. Haha, mannen är ett geni! Han är så fruktansvärt rolig. Har tidigare bara sett en show plus lite klipp här och där. Nu ska jag frossa. Detta, i kombinationen men mina nya härliga tekoppar (tack, mamma), med fördel fyllda med earl grey-te, ska få lysa upp mitt novembermörker.

Schysta bananer

Jaha, så har man fyllt 35. Är det en bra eller dålig ålder? Har inte riktigt bestämt mig än. Varit det i knappt ett dygn. Men på det stora hela så känns det nog ganska schyst.

(Har förresten bestämt mig för att permanent övergå från stavningen juste till schyst, eftersom att juste inte går att böja i skrift utan att det ser skitkonstigt ut.)

Kan själv

Kan själv är Lydias ledord just nu, även om hon inte kan säga det själv. Men vi förstår så bra ändå när hon puttar bort våra händer och surar när hon inte får hålla tekoppen. Laga mat gör hon också gärna själv. Lite frysta ärtor i vatten, mums!

Puss på dig, Janne!

Fan vad schysst! Ulrica Schenström får i två år behålla sin månadslön på 84 000 kr i månaden. Först en gratis fylla och som plåster på såren två lediga år med full (hög) lön. Kanske skulle erbjuda mina tjänster till moderaterna. De borde ju få ont om folk snart. Jag har dessutom aldrig betalat någon svart, så kanske skulle de bli glada över att få mig. Jag är visserligen inte moderat, men i några dagar kan jag tänka mig att utge mig för att vara det om det betalar sig bra. Man verkar ju inte behöva sitta så länge i den moderata regeringen. Alltid kan jag göra bort mig på nåt sätt när jag inte står ut längre. Hångla med Janne Josefsson kanske... hehe. ;-)

Mums

Okej, mitt smarriga mattips här nedanför verkar inte ha fallit på läppen. Berätta för mig vad ni har för konstiga favoritmatgrejor istället. Jag är säker på att inget slår min kalla ostbulle. ;-)

Ost och räkningar

Shit! Varför missar jag alltid att det är slutet av månaden? Måste ju betala mina räkningar.

Förresten; världens godaste grej är en kall kycklingköttbulle insvept i en skiva grevéost. Jo, jag lovar! Prova om ni inte tror mig. Hahaha :-D Måste verkligen betala mina räkningar - nu!

Badkritor är grejen!

Teckningen på bilden ritad av den ömma fadern Jonas.

Till min mor

Mormor (Lydias) är i Skottland i två veckor. Om hon hamnar vid någon uppkopplad dator kommer här några bilder till henne från helgen innan när hon och Gustavo var och hälsade på.

Because I´m worth it

Idag har jag köpt mig själv ett par hederliga näbbstövlar i renskinn. Superskönt hantverk när det är som bäst. De borde hålla tills jag går i pension ungefär. Nostalgin är fullständig när jag ser dem. Liknande hade min mor under min uppväxt - och hon har precis köpt ett par nya nu igen! Hahaha, runt runt går det med andra ord. :-)

VM - för de redan frälsta?

Hur ofta tittar ni på VM, som i Vetenskapsmagasinet? Ibland ett jävligt bra program som faktiskt går på en riktigt bra tid, 21.30 på tisdagar. Ja nu pluggar ju jag vetenskapskommunikation och tänker lite ovanligt mycket på sånt här naturligtvis, men även fast jag gillar programmet kan jag inte säga att jag alltid ser det. Fast att jag kanske borde.

Härom dagen "råkade" Jonas hamna mitt i ett avsnitt av VM och fastnade.
"Vilket bra program" sa han. "Vad är det för nåt?"
"Vetenskapsmagasinet", svarade jag.
"Jaha!"
Han har garanterat inte sett ett enda avsnitt förrut.

Några dagar senare;
"Får jag kolla på fotboll efter ditt program?" frågar Jonas och reser sig ur soffan för att lämna rummet.
"Javisst, men du kan stanna och kolla. Det är Vetenskapsmagasinet," försöker jag.
"Nja, vad handlar det om?"
"Jag vet inte än, men om du stannar i en halv minut får du snart reda på det."
"Nääää, tror inte jag känner för det." svarar Jonas och går ut i köket.

Min fråga idag lyder:
Är det någon mening med att popularisera vetenskap om det ändå bara når dem som redan är intresserade??

Syrrans video

Tror föresten inte att jag någonsin delat med mig av min systers underbara musikvideo, som hon även vunnit pris för! Låten heter "God Knows (You gotta give to get)" av El Perro del Mar och det är alltså min syster Åsa som har regisserat och animerat den (ja, hon är alltså animatör till yrket). Jag är mäkta stolt!

Årets lopp!

Ni har väl inte missat - ikväll smäller det! Den sjukt spännande finalen i årets Formel1 går av stapeln borta i Brasilien med start klockan sex svensk tid. För ovanlighetens skull har tre förare chans på guldet; Lewis Hamilton, Kimi Räikkönen och Fernando Alonso. Fast att jag diggar finländarna skarp måste nog min röst ändå falla på Lewis Hamilton. Som poängledare, "nybörjare" (första säsongen i Formel1) och i mitt brittiska favoritstall.

Det ska bli så roligt! Bara några timmar kvar...

Uppdatering: God damn vilken oväntad upplösning! Otroligt spännande. Grattis Finland!! :-D Måste sluta, nu kommer presskonferensen...

Rapport från sjukdomsträsket

Jaha, vaknade i morse med ena ögat igenkleggat av ögoninfektion - igen (senast var för två veckor sedan). Dessutom med ett begynnande munsår glatt pulserande i ena mungipan. Halsen gjorde som vanligt ont, har haft ont i halsen på mornarna nu i snart tre veckor, och näsan rinner så där lite lagom fortfarande. När ska jag komma ur det här träsket??!!


Förresten; föregående dygn var det någon som surfade in på min blogg efter en sökning på "stora bröst". Haha, jag hoppas person i fråga blev grymt besviken!

Klimatfrågan i ett nötskal

Den här killen har verkligen tänkt till. Jag vet att klippet är lite långt men kolla på det! Ca 10 min.

"Kocka"

Nu pratar lilla skuttan mer och mer. Det är så häftigt att höra hur "riktiga" ord börjar komma mer och mer. Förrutom de som funnit en tid, mamma, pappa, titta, vovvov, muu och dä! tillkommer nu nya hela tiden, till exempel
kocka = docka
happa = harpa
gåggå = Telebubbies
gng gng = gung gung
Ett annat vanligt använt ord är deng, fast det vet vi inte riktigt vad det betyder.



På begäran - bilder från idag.

Den enes död gör den andre röd

Har tvingats köpa nu mobil. Jo faktiskt. Det har varit glapp i den gamla i över ett halvår och för två dagar sedan gick det plötsligt inte att ladda den överhuvudtaget. Efter en undersökning på affären visar det sig att det skulle kosta mer att skicka den på lagning än att köpa en ny. Är det inte alltid så? Fan, jag gillade min gamla. Men, men, den nya har en mycket bättre rolig kamera. Nu sitter jag och försöker få alla de nya prytlarna att fungera ihop. Vill få in bilderna i datorn, men det verkar misstänkt mycket som om mobiltillverkaren diskriminerar mac-användare varför jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig vidare.. Jag fick i alla fall en röd mobil, vilket gör mig på lite bättre humör.


Uppdatering: Helvete, inser just att jag måste ta mig tillbaka till butiken för att få detta fixat/förklarat. Jag vill bloggamobilbilder! Jag som inte ens fattar hur man kopplar upp datorn till internet. Det gjorde jag aldrig på den gamla mobilen heller..

Het pendlare

Vet ni hur sjukt varmt det är på pendeltåget mitt i rusningen på morgonen? Det är så jag börjar fundera på vilken bikini jag ska ta under kappan imorgon! Det går liksom inte att komma ut från vagnen och fortfarande vara i okej skick, detta trots att jag bara åker en enda station. All eventuell finputsning på luggen svettkrullas bort på nolltid, pudret rinner ända ner i bh:n.

Ju mer vinter dess värre kommer det dessutom att bli med alla tjockisjackor som värmer upp i trängslen. Varför åker jag då pendeltåg? Ja det kan man ju undra. Av alla möjliga vägar har jag märkt att det är den snabbaste. Men kanske liiite för varm för min smak.

P1-repriser

P1 är ju så himla trevligt, men varför kör de så många av programmen i repris? Det stör väldigt när radion står på mycket. Fast det är ju bra när man missa program. Om man nu är sån. Jag är sällan sån. Jag vet inte vad det kommer att vara på radion, jag sätter inte på för att höra någonting speciellt, jag vill bara höra folk prata. Då stör det att höra samma om och om igen. Nä, jag har ingen lösning på problemet. Jag bara gnäller lite.

TÖNT

44% Geek

JustSayHi - A Free Dating Website

Ja, inte så farligt tycker jag. Kunde ha varit värre. Jag spelar nog alldeles för lite dataspel.

Al Gore

Al Gore fick dela Nobels fredspris och nu spekuleras det i om han tänker ställa upp i presidentvalet i USA. Det är redan en massa prat om Obama och Clinton men nästan inget om vem som kommer att ställa upp för republikanerna. Eller är det bara jag som missat det? I slutändan är det ju bara en av de där demokraterna som faktiskt står i opposition mot det nuvarande styret.

Borde Al Gore ställa upp? Nä, det tycker jag inte. Vore väl kul med en chans till supermaktens första kvinnliga eller första svarta president. Al Gore gör ju ett bra jobb där han är. Han kan väl fortsätta vara miljökämpe helt enkelt.

Långrandig, jag?

Har ni märkt hur jag breeeeeeeeer uuuuuuuuuuuut mig här på bloggen nu för tiden? Tydligen skriver jag alldeles för långt för att någon ska orka läsa nu för tiden. Eller i alla fall kommentera. Kort och kärnfull ska man vara på en blogg. Ja, kort i rocken är jag ju, men det hjälper ju knappast er och kärnfull lär jag nog aldrig bli. Okej? ;-)

Gröngöling

Jag behöver verkligen jobba på mitt elevator speach*! Verkligen! De senaste dagarna när jag har hängt på de olika nobelpresskonferenserna har jag blivit presenterad för så många bra kontakter. Dels andra journalister, dels viktiga forskare. Idag står jag plötsligt och skakar hand med Kungliga Vetenskapsakademins sekreterare Gunnar Öquist som vänligt frågar mig om jag också jobbar för Forskning och Framsteg (som Joanna som jag är där med). Nej, svarar jag och börjar snurra in mig i min skrivuppgift och kursen vi går och..
– Hon är även kemist, säger Joanna kort.
Javisst, då ler han. Det är allt han behöver veta. Han behöver inte veta namnet på min kurs och alla detaljer runt omkring. Att jag inte ens formellt är just kemist spelar inte heller någon roll i sammanhanget. Det är nära nog och kort och konsist.

Strax därefter blir jag presenterad för en av de andra journalisterna som glatt frågar:
– Vad tyckte du?
Vad jag tyckte om vadå? Presskonferensen? Vem som fick priset? Jag börjar svamla om att det visserligen är min andra nobelpresskonferens men första gången jag är på KVA och hur roligt det är att få delta och sen min uppgift och sen, för säkerhets skull om det nu var det han menade, så börjar jag svamla om att det ju är grundforskning som belönats och att man ju ändå måste, fast att det kanske är svårt att se, hur.. Alltså, jag skämtar inte - killen går under tiden jag pratar! Allt jag hade behövt säga var;
– Spännande!
Han vill inte ha mer. Han bryr sig inte. Frågan var naturligtvis retorisk.

Och en sak till; den senaste tiden har jag dessutom träffat en massa människor som kan vara bra att ha kontakt med rent professionellt. Vad gör jag när jag ska presentera mig om inte presenterar mig med bara mitt förnamn! Vem fan kommer veta vem jag är då? Vad heter folk inför kolleger? De heter "SusannaBaltscheffsky", "Anna-CharlottaGunnarsson", "BengtMagnusson". Inte Susanna, Anna-Charlotta och Bengt. Jag måste säga hela mitt namn så många gånger till så många personer att det kanske fastnar hos någon någon gång. Hela namnet. Jag är mitt eget varumärke!

Ja ni ser, jag har mycket att lära. :-)


*Elevator speach är av naturliga skäl olika beroende på vilken brasch man jobbar i, men exempelvis för en forskare skulle ett elevator speach vara det du säger om du hamnar i en hiss och brevid dig står plötsligt den rikaste tanten i världen som dessutom är känd för att donerat till forskning och hon ska av på nästa våning, typ. Vad säger du för att övertyga henne om att hon borde donera till just din forskning?

Och nu blir det reklam

Klart att detta är en kampanj för ett märke, men jag tycker ändå att en del av de filmer de just nu har på sin hemsida är intressanta.

Helgerån

Hur är det möjligt att något sånt som SVTs såpa Andra Avenyn får använda Cures Friday I´m in love som signaturmelodi?? Det borde vara straffbart. Vet The Cure vad de har tackat ja till? Någon borde informerade dem! Denna låt som alltid gör mig så himla himla lycklig, hur kunde det går så snett?? Nåväl, tur man slipper se eländet i alla fall. Men ändå, det är sorgligt.

Gene targeting

Årets Nobelpris i medicin gick till Mario R. Capecchi, Oliver Smithies och Martin J. Evans. Tydligen kontroversiellt eftersom genmodifierade möss inte gillas av djurrättsaktivister. Annars en teknik som används så frekvent i dagens forskning att man nästan trodde att den redan var belönad. Nåväl, vad man än tycker om det så används en massa möss i forskningen idag och genmodifierade sådana gör förmodligen att färre djur kan användas för varje experiment. Man kan ju hoppas det i alla fall.


I väntan på Nobelkommittén.


Hans Jörnvall, kommitténs sekreterare, presenterar priset på fem språk.

Jag stod mest och undrade över sammansättningen i själva kommittén. Av femton personer är fem i den innersta kretsen och en av de allra tyngsta namnen är en kvinna, Erna Möller. Hon är dock den enda kvinnan av alla femton. Där finns naturligtvis flera tunga namn bland männen också, men även en del bleknosar som jag aldrig hört talas om. Klart det är kul att en av de tunga är en kvinna, men det ska liksom till att vara tung och man ska vara kvinna i dessa kretsar, tänker jag. Är man man däremot kan man vara lite blek och ändå få vara med. Men var är alla bleka kvinnor? Den dag könet inte spelar någon roll måste det ju drälla av sådana också i alla församlingar och kommittér. Så fler bleka kvinnor i Nobelkommittén är min lilla önskan för dagen.

Nobelpriser

Nu inleds nobelprisveckan.
Idag: Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Spännande!

"Instant commedia - just add people"

Idag är det dags för årets Schtunk 123-föreställning. En gång om året brukar de komma till stan och då går vi och tittar. Våran lilla tradition, jag och Jonas. Halva hans släkt följer också med. Denna säsong spelar de Rich man poor man, som tydligen inte är en av deras bästa. Men med tanke på att de är så fruktansvärt bra i sina bästa stunder så tror och hoppas jag att även deras lägstanivå är ganska hög.

"Vi måste prata om Kevin"

Måste verkligen rekommendera en bok som jag nyligen läst ut - "Vi måste prata om Kevin" av Lionel Shriver. Bra skriven, otroligt intressant och väldigt upprörande! I alla fall för mig. Boken är i princip en radda brev som en mamma skriver två år efter att henne son skjutit ihjäl flera personer på sin gymnasieskola. Detta är en skönlitterär bok, alltså en påhittad historia. Jag tycker väldigt mycket om språket och även berättarpersonen, mamman, även om det hela tiden finns i mitt bakhuvud att det här är hennes ord - det kanske inte är en riktig bild av vad som verkligen hände. Den har också några dramatiska toppar som träffar mig som ett slag i mellangärdet och får tårarna att bara flöda. Boken väcker många frågor hos mig och jag önskar att jag kände någon som läst den så vi skulle kunna diskutera den. Jo, jag ska övertala Jonas att läsa den också, tänkte jag.

Vad är orsak och verkan? Vem är egentligen normal? Vad är egentligen normalt? Och framför allt - hur ska man kunna veta?

Fredag kväll

Huvudvärken sveper in över mig i lila vågor. Kommer, går, kommer, går. Måste sova. Hoppas det inte är någon sjukdom på väg utan bara lite hederlig överansträngning..

KANELBULLENS DAG

Glöm inte bort att det är kanelbullens dag idag! Säkert ett jippo initierat av pärlsockerindustrin eller nåt liknande. Första gången jag hörde talas om den var 2002. Men det struntar jag i. Jag tycker att det är en bra dag väl värd sin plats i kalendern. Mums.

Fötter först - huvud sist??

Irriterar mig på den nya skogallerian, Feet First, som öppnat nyligen. Plötsligt går hela stan runt med stora färgglada shoppingbagar därifrån. Men vad är grejen? Det finns ju inte en enda affär där som inte redan ligger typ runt hörnet. Inga nya skor. Inga nya märken. Ingenting nytt, så vitt jag förstår. Bara samla samma gamla under ännu ett tak. Men ändå, vad lyckliga vi är när vi får bära kassar från ett nytt ställe. Då känns det verkligen som om vi lever och är med där det händer. Eller?

Delade åsikter

Idag har jag fått skriftlig feedback på ett muntligt framträdande. En kommenterar att jag har dålig kontakt med publiken, en att jag är dålig på att involvera publiken, en tredje att jag har mycket bra publikkontakt. What?? Vad lär jag mig av detta? Kanske att jag hade bra kontakt med en del av publiken men vände mig för lite mot den andra?

Stenålderskvinnans avgörande val

Här ska ni få en spännande bit information att suga på:

Enligt vad många är tämligen säkra på så var det kvinnan som "uppfann" jordbrukssamhället. Anledningen till detta är att det i samlarsamhället (det som fanns innan) var hon som samlade in och skötte den vegatabiliska basfödan; säd, rötter osv. Det var hon som hade möjlighet att fundera över att rester av vilda sädesslag hade grott där man lämnat dem förra året. Det var hon som hade de kunskaper om växterna och deras livsbetingelser som jordbruket förutsatte.

Sen var också befolkningskontroll otroligt viktigt i samlarsamhället. Det näst yngsta barnet måste vara stort nog att kunna vandra själv innan ett nytt barn kunde komma på tal. Antaligen ledde detta till att många oönskade barn sattes ut i skogen. Eftersom det inte existerade några kärnfamiljer är det inte säkert att pappan visste att barnet var hans eller hade samma känslor för det. Därför kan kvinnor ha varit mer motiverade än männen till att stanna på samma plats för att kunna behålla fler av sina barn.

Men, när jordbrukssamhället sedan utvecklades så visade det sig ha en mängd nackdelar, så väl som fördelar. En av nackdelarna var att det krävde mycket längre arbetstider med enformiga och tunga arbetsuppgifter. Detta var inte kvinnan lika fysiskt lämpad för som mannen. Dessutom tillät ju jordbrukssamhället större barnkullar vilket ytterligare bidrog till att hålla kvinnorna borta från det övriga arbetet.

För första gången i historien blev alltså kvinnorna inte längre lika viktiga som männen för försörjningen! I samband med en annan utveckling som skedde i snabbare takt i det nya bofasta samhället, nämligen inrättandet av status, förlorade kvinnan snabbt mark och blev en medborgare av lägre rang än mannen.

Så vad är slutsatsen? Att kvinnor i alla tider offrat sig till förmån för sina barn? Skulle de ha valt annorlunda om de hade haft ett medvetet val? Skulle vi, dagens kvinnor, välja annorlunda om vi stod inför ett liknanden dilemma idag med facit på hand?

Men samtidigt - fatta; För tio tusen år sedan började kvinnor bli mer beroende av män än män av kvinnor (för mer än reproduktion). Nu, långt långt senare, i en tid när inte bara jordbruksmaskiner som utjämnar den fysiska skillnaden, utan även preventivmedel och ett helt annat sätt att leva (informationssamhället) gjort sitt intåg så håller detta beroende på att brytas. Efter tusentals år! Inte undra på att det tar lite tid att ändra våra tankebanor. Fast å andra sidan är jordbrukssamhället bara en fis i rymden om man ser till hela mänsklighetens historia (ca 1%), så det borde inte vara irreversibelt. ;-)


(Och om ni har orkat läsa ändå hit så borde ni få en medalj!)

Shopping

Tog mig in till Odenplan idag för att inhandla en bok som bara fanns där. "Den kupade handen", måste läsa på lite om teknikens historia. Drev runt efteråt i jakt på ett bra lunchställe, eftersom att min mage kurrade och jag blev mer och mer kissnödig. Höll på att ge upp helt då jag alla ställen var omysiga eller tokfulla eller stängda. Ofta båda de första två samtidigt. Till slut ramlade jag utmattad ner på ett ställe med det något töntiga namnet Kafé Retro på Barnhusgatan. Väl där inne möts jag av en lugn atmosfär, lagom lite folk, avskalad men inte överdesignad inredning och en väldigt trevlig kille bakom disken. Ingen känsla av massproduktion här inte.

Jag beställer en Sallad Nicoise, som en äldre dam tillverkar. Herregud, tänker jag, det är bergis hans mamma! Är detta ett äkta familjeföretag? Mycket riktigt. När killen (på runt 30) inte kan växla min sedel säger han "Pappa, sticker du över och växlar hos XX" var på en äldre man studsar upp från sin plats brevid disken och går iväg för att växla. Salladen var fräsch och saftig, fullproppad med tonfisk, ägg, sardeller, potatis, kapris (shit, jag älskar kapris!), röd lök, brytbönor m.m. Och så några vindruvor i en skål till efterätt! Mmmmums.

Sen drev jag mätt och nöjd vidare för att på väg hem scanna av delar av stan på jakt efter en vinterjacka. Jag har nämligen fått den något opraktiska idén att jag vill ha en rosa vinterkappa. Vette fan om det är möjligt. Har inte sett en enda hittills. Om någon vet var det finns någon schysst butik som har lite färgglada kappor så hojta gärna!

För övrigt; Svart är inte mer än en färg, som det står i några löjliga reklamrexter. Svart är bara en färg! Dessutom har hela övervåningen på PUB omvandlats till ett superflashigt second hand-inferno. "Utvalt av Nina Persson" som kvinnan på en annan PUB-avdelningen lystet meddelade mig. Kyss mig där bak. Det tror jag den dag jag ser Nina Persson själv sitta där och sortera kläderna. Men dyrt var det så klart. Annars diggar jag stark hennes klädstil och skulle gärna ha henne som min personal shopper.. hehe, det vore nåt.


När alla försök till klädköp gick om intet passade jag istället på att köpa en Kånken Mini, knallgul, inför Lydias dagisstart. Den 19:e november är det dax. På torsdag ska vi gå dit och hälsa på igen, hela familjen. Ska bli så kul att se Lydia ränna runt i de där rummen för första gången.

Idag

Lydia och Åsa manifesterar på Medborgarplatsen mot militärdiktaturen i Burma.

You can´t take my mouse away...

Även jag om Schulman

Tja, nu ska även lilla jag kommentera den uppblossade striden mellan Alex Schulman och Jan-Olov Andersson. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om själva sakfrågan, nämligen att Schulman i sin blogg rejält sågade Aftonbladetkollegan bland annat genom att skriva ” Jag blir irriterad hur Sveriges största och bästa tidning kan ha en så usel skribent som Jan-Olov Andersson i sitt stall” och ” Jag skäms över att ha Jan-Olov Andersson som kollega”.

Jag har lyssnat på de olika sidornas argument och känner att jag inte riktigt kan ta ställning, fast att jag tycker diskussionen om var gränsen för yttrandefrihet och kollegial lojalitet går är intressant. Men en sak tycker jag bestämt och det är att jag trots allt blir glad över att någon (Schulman) faktiskt kritiserar någon (Andersson) på professionella grunder. Han skriver uteslutande om Anderssons faktiska arbete, hans skrivstil och hans verk. Inga låga yttrande som blivit så vanligt nu för tiden, typ att Andersson är gammal och ful eller en fet trött gubbe. För oavsett vad man tycker om en person så är det inte det som är intressant när det kommer till dennes arbetsinsats. Bra gjort, Schulman.

Rätt kurs i livet

Måste säga att det känns som om jag äntligen läser en kurs som innehåller precis det jag vill ha och behöver. Hitills har ämnena och föreläsarna varit så otroligt bra och intressanta. Senast igår hade vi tre timmars informellt snackande/frågande/bollande/diskuterande med Patrik Hadenius som just startat tidskriften Språktidningen. Det officiella ämnet för dagen var webbpubliceringen. Delvis för att de har en egen hemsida så klart, men kanske framföra allt för att han tidigare arbetade som webbredaktör på Forskning och Framsteg. Men språktokiga som vi verkar vara hela bunten gled ämnena delvis runt lite hur härligt som helst. Plötsligt inser jag den otroliga fördelen med att vi bara är sex personer. Vi har så mycket tid!

Funderade sedan tidigare på att skaffa en prenumeration på Språktidningen, men ska nu definitivt slå slag i saken. Jisses, det är så roligt med ord!

Längtar också till nobelprispresskonferenserna (svårt ord) om två veckor. Biologi, fysik och kemi. Har alltid gillat nobelpristillkännagivanden. I år ska jag vara där, höra det på plats.

Från och med nästa veckan börjar jag också min praktik på UR. Jag hoppas det blir mycket och intensivt innan jag blir utslängd och utestängd igen om tre månader. För första gången ska jag faktiskt få prova på att jobba med "naturvetenskapsprogram för barn" som jag så många gånger ältat att jag vill göra. Nu är det upp till bevis. Båda för mig och för min lust. Är detta grejen? Är det skitkul? Har jag någon talang för detta? Kan jag bidra med någonting vettigt? Vet jag vad ett barn är?

Och sen det här med den stora hamburgekedjan

Det kan väl vara okej med en hamburgare då och då, men gör det inte till något så himla festligt. Prata inte om det som om det är något så speciellt. Skippa ballongerna och leksakerna. Mat är mat. I USA, där reklamen troligen är mer mördanden än här, har de gjort tester på 3-åringar (!) som är helt övertygade om att kyckling, mjölk, morötter, potatis och annat förpackat i "den stora hamburgerkedjans" logotyp är godare än precis samma mat som lagts i neutral förpackning. Vi måste för faan tänka på vilka signaler vi ger till våra barn. Det påverkar hela deras liv. Det skrämmer mig något oerhört när alla ungarna på den fritidsavdelning där jag förut jobbade, helt utan undantag, valde att få hämtmat från ovan nämnda hamburgerestaurang den dag på året när de fick välja mat från precis var de ville. Det var det absolut roligaste och festligaste dessa ungar kunde komma på, fast att de fick en massa alternativ. Jag vägrar tro att det beror på att den maten är den tveklöst godaste i universum.

Svälj tabletten med vatten!

Värktabletter löses upp betydligt långsammare om de sköljs ner med t ex nyponsoppa än om de sköljs ner med vatten. Det kan ta timmar för en tablett som sväljs med fruktdryck att komma ut i blodet jämfört med minuter annars. Detta har forskare i Lund upptäckt. Läs artikeln här.

Brum brum

Idag är det den internationella bilfria dagen, vilket jag firat med att inte varken köra eller åka bil. ;-)

"Avlopp saknas"

Jag vet att jag är en hopplös storstadsmänniska med bristande fantasti, men jag fattar faktiskt inte hur folk lever hela somrarna i sommarhus utan vatten och avlopp. Hämtar man vatten någonstans? Jag menar, vatten behöver vi väl för att överleva (ja ni hör ju hur korny jag låter)? Om inte annat för att koka spagetti i. Om tvätta bajsiga barnstjärtar. Om inget avlopp finns, hälls allting rakt ut på backen? El verkar inte vara något större problem att få i en stuga. Lika så är WC inte så nödvändigt, en separett funkar ju bra även inne på vintern om man fryser om baken på torrdasset. Men avlopp och vatten, det känns ändå som om det tillhör basbehoven. Eller?

Hösten är fortfarande grå

Åh, jag är så sjukt trött på grått nu. Grått grått grått! Hur länge ska det vara helt grått i affärerna? Räcker det inte med att det snart är helt grått utomhus? Grått är snyggt, men bara grått blir så.. grått. Nu längtar jag efter en röd klänning. Rött rött rött! SÅ vill jag att min vinter ska se ut.


(Haha, bilden ovan påminner mig förresten om namnet på den gamla härliga akvarelltekniken "vått i vått" fast höstens mode får då heta "grått i grått".)

Heroes igen

Att skriva ett inlägg om en poppis TV-serie, så som jag skrev en liten reflektion kring mitt eget tänk efter att ha sett första avsnittet av serien Heroes, gav oanad effekt. Igår, när serien gick igen, måste en massa människor ha gått in och googlat på ordet heroes efter (eller under) programmet för min susneträknare har slagit alla rekord med 227 stycken besökare på bloggen! Dagen innan, när programmet också gick, var det 202 besökare, mot normalt runt 25-30. Jag har kikat igenom lite och sett att många har kommit in just via heroes-sökningar. Sen om dessa personer överhuvudtaget läser något på min blogg är ju en annan femma..

Den enda karraktär som verkligen intresserad mig än så länge är för övrigt pappan till Claire. Är han ond eller god? Vad vet han och vad vill han? Än så länge hejar jag på honom, han har en härlig tvetydighet. Fast jag har inte sett alla avsnitt så jag kanske borde veta bättre..

Att leva med en annan människa

Måste fortsätta lite på ämnet: Som för alla finns det naturligtvis praktiska fördelar och praktiska nackdelar med att dela sitt boende med en annan vuxen människa. Jonas starka sida är inte det dagliga plockandet, vilket ni nog har förstått. Men han låter mig sova varje morgon när han går upp med Lydia, eftersom jag är en sjukt morgontrött människa. Till skillnad mot mig så lagar han gärna mat, jag gör det mest av solidaritetsskäl. Dessutom lagar han bättre mat. Han är en jävel på att storhandla och verkar finna något konstigt nöje (konstigt ur min synvinkel alltså) i att gå till en affär långt bort, köpa hela laxar på extrapris, stycka upp laxen och sedan frysa in mängder med båda laxkotletter och färdiga hemgjorda laxbiffar. Shit, sånt är lyx för mig.

När det gäller städning är jag mer av en "plocka-lite-varje-dag-och-torka-lite-hela-tiden"-människa. Har svårt när det blir för mycket. Då tappar jag styrfart. Jonas städar hellre ordentligt en gång i veckan. I min smak förfaller det för mycket mellan de gångerna, men uppenbarligen inte i hans. När jag bodde ensam så drack jag te ur samma kopp hela tiden. När jag var klar ställdes den smutsig i diskhon. Nästa gång jag skulle dricka te diskade jag ur den precis innan. Jag gjorde inte så för att jag bara hade en kopp eller en speciell favvokopp utan uteslutande för att jag inte pallar med högar av stående disk. En kopp = ingen kopp. De övriga, likadana kopparna, drogs uteslutande fram vid besök. Likadant med bestick och tallrik, fast jag diskade oftare dem direkt efter maten. Men porslin togs ur diskstället, inte ur skåpet, för att ha så lite som möjligt "i rotation". Så levde jag mitt liv. Så är det omöjligt att leva nu, med två personer till i huset. Tack goda gud att vi har en diskmaskin där dagens disk kan stå utom synhåll tills maskinen är full. Oftast kör vi den bara en gång om dagen.

Vad jag försöker göra nu, när de två år "hemma" och jag ska vara upptagen med någonting annat (vilket jag tyvärr inte alltid är i den utsträckning som skulle behövas för att släppa ansvaret för hemmet) är att helt enkelt tvinga mig själv att acceptera Jonas nivå, eller taktik, eller sätt. Det är inte mitt huvudansvar. I alla fall inte under dagtid. Jag dör inte av att ha det stökigare än vad som är mitt ideal. Tusan, stökigare än mitt ideal har jag ändå haft det så många gånger i livet! Det är bara svårare att acceptera när någon annan inte håller ordning än när jag själv tillåter mig att inte göra det. Alltså, för husfriden - le och var glad. Vi är alla friska och lever och älskar varandra och har tak över huvudet och mat på bordet. :-)

Självbehärskning

Jag kommer in genom dörren klockan åtta på kvällen. Är hungrig (har inte hunnit äta middag) och trött (just cyklat hem från en hel dags pluggande ute på Universtietet). Hela hallgolvet är fullt av skor. Köksgolvet är fullt av kastruller och bunkar som Lydia dragit ut ur ett skåp. Diskbänken är full av skitiga tallrikar och glas (diskmaskinen är full med ren disk) och ett gosedjur. På köksbordet ligger tre dagars DN samt strumpor, tejp, några pennor, en kokbok, fler gosedjur och bananer. I Lydias rum är golvet fullt av kritor, papper, böcker och lösa delar från pussel. Radion står på i köket och stereon är på i vardagsrummet, cumbiamusik. Nedanför stereon ligger tvätten som sattes på i morse fortfarande blöt i en blå Ikea-kasse. På väg mot badrummet hittar jag tre nappar på golvet som jag plockar med mig. Inne i badrummet badar Lydia, Jonas sitter brevid. Jag tar ett djupt andetag.
–Hej, hur har ni haft det? säger jag glatt.

KALAS

På väg till kalaset


Plötsligt får Lydia syn på en katt!


Kakor, kakor och mera kakor. Mmmmmm!


Vimmelbild


Vimmelbild