Min dotter verkar älska dagis. Hon är en riktig dagisunge. Ögonen lyser på henne när man pratar om dagis och hon rabblar namnen på personalen och alla barn när hon ska sova. Halva helgen har gått åt att berätta för henne att "Nej, idag är det inget dagis, men på måndag/i morgon."
Samtidigt har hon slutat pussa mig hej-då. Vägrar liksom bara. Vinkar lite avmätt så där på håll, upptagen med annat. Jag får övertala mig själv att det inte spelar någon roll. Tänka positiva tankar. Typ "Hur många av mina gamla dagisfröknar minns jag? Ingen! Men jag älskar min mamma och pappa och har fortfarande kontakt med dem."
Alltså, hur mycket hon än diggar sina dagisfröknar just nu så är det jag som är och förblir hennes mamma. Så det så!
måndag, december 17, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Just det!
Var istället glad för hur bra hon verkar trivas på sitt dagis :-)
Måste vara skönt att inte höra sittbarn gråta när ni lämnar på morgonen. Hon mår bra helt enkelt. Underbart!
Mamma är alltid bäst. No matter what. Heja oss mammor! Vi vinner mot dagisfröknarna anytime.
åh jag får lite ångest när jag tänker på dagis. Eller rättare sagt, jag får MYCKET ångest när jag tänker på dagis. Men först ska mannen vara hemma i ett halvår. Till hösten blir det dagis för oss.
Men vad härligt att hon gillar dagis.
Och du har rätt, mamma är alltid mamma.
Yes! Mama rules. ;-)
HAHAHA! Lovis älskar också dagis så jag är helt med på ditt resonemang.
Skicka en kommentar