torsdag, oktober 11, 2007
Långrandig, jag?
Har ni märkt hur jag breeeeeeeeer uuuuuuuuuuuut mig här på bloggen nu för tiden? Tydligen skriver jag alldeles för långt för att någon ska orka läsa nu för tiden. Eller i alla fall kommentera. Kort och kärnfull ska man vara på en blogg. Ja, kort i rocken är jag ju, men det hjälper ju knappast er och kärnfull lär jag nog aldrig bli. Okej? ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Okej!
Jag läser. Allt!
Botilda:
Haha, okej. Länge sen man såg dig förresten - saknar din blogg.
Hanna:
Trevligt! Det samma, kan jag säga. :-)
Jag blir så när det är ngt ämne som ligger mig varmt om hjärtat, samma för dig verkar det som. Då kanske det blir lite smalare. Typ du med ngn könskamp och jag om Orup, haha!
Du har fått skitmkt kommentarer nu ju bara för det. Mkt mer än jag dessutom. Jag ser att en del läser men har få kompisar som bloggar och har kommenterandet i sig...
Vilken kort och kärnfull kommentar va? Du måste ligga mig varmt om hjärtat! ;)
Men... Nu skriver jag ju igen! Sen slutet av augusti. Fast ingen verkar ha upptäckt det, för ingen kommenterar (vilket känns tråkigare än vad jag trodde). *muttermutter*
Tove:
Jag är glad att jag ligger dig varmt och hjärtat. Det är jag och Orup. ;-)
Botilda:
Va? Nämen vad roligt! Hur ska man kunna veta? Nu vet jag, ska genast kolla!
Skicka en kommentar