Så här på vårkanten går mina tankar ofta till min älskade mormor. Dels är det på lördag två år sedan hon dog; sex dagar före Lydias 1-årsdag och åtta dagar före sin egen 88-årsdag. Sen tänker jag på henne varje gång jag ser vitsippor ute i backen. Jag minns hur vi plockade vitsippsbuketter till henne på hennes födelsedag varje år när jag var liten. Den blomman kommer jag alltid att förknippa med mormor.I morse kom jag också att tänka på henne när jag tittade mig i spegeln. Detta eftersom jag tycker att jag har fått lite färg i ansiktet, så där så jag ser lite härligt solkysst ut. Och jag minns hur hon ganska många gånger när jag tyckte att jag ändå hade lyckats bli lite brun på sommaren titta på mig och utbrast: Gud vad blek du är! Det minnet fick mig att le mot min egen spegelbild i morse. Den lilla eventuella färgförändringen i mitt ansikte hade knappast hållit måttet inför min mormor. :)
2 kommentarer:
Mysigt skrivet om din mormor, blir lite rörd.
Nästan som att man kommunicerar med dem fast de inte längre finns här i bland oss, när man minns något särskilt sådär. Det tycker jag är fint.
Skicka en kommentar