Enkel, vacker och funktionell

Jag är ett typiskt barn av 70-talet och har alltid hyllat den enkla designen och de klara, rena färgerna. Jag var övertygad om att när jag fick barn så skulle jag hålla mig till begagnade enkla saker och kläder utan en massa rysch pysch. Men nu, i verkligheten, är det svårare än jag trodde. Håller just nu på och letar 12tumscykel till dotterns födelsedag. Vi provade sk springcyklar på en affär och kom fram till att vi nog ska satsa på en "riktig" cykel istället. Självklart begagnad, tänker jag, eftersom att jag dels gillar tanken att låta funtionella saker cirkulera, dels för att jag önskar mig en ren design på cykeln enligt idealen ovan. Och visst finns det en massa cyklar begagnade, men för de första ser många av dem hemska ut, allt enligt den vanliga principen att allt producerat för barn ska vara fullt av blixtar eller döskallar eller bambibilder eller hur som helst och kanske framför allt så starkt könskodade som möjligt. (Barnsaker är liksom så vansinnigt mycket mer könskodade än de flesta vuxensaker! En insikt som fyller mig med skräck.) För det andra finns många av dem tillgängliga i Tyresö eller Täby eller Gudö eller på andra platser dit det inte alls är så enkelt för mig som icke bilburen att bara svänga förbi och hämta. (Vi har haft liknande problem när vi köpt våra begagnade barnvagnar. Säkert har vi betalat visst överpris för att få tag i de vagnar som faktiskt varit möjliga för oss att rent fysiskt komma åt, både tidsmässigt och trafikmässigt.)

Jag inser snart att för att få tag i den där enkla rena enfärgade, gärna röda eller gula, cykeln så kommer det att krävas ett intensivt letande och dessutom att jag kanske måste åka och hämta den i Uppsala eller nåt. De tenderar dessutom, bisart nog, att vara dyrare än de pråliga. Samtidigt har Biltema en ganska ful, men billig, variant som ser stadig ut och både stödhjul och korg ingår. I en ful killvariant, naturligtvis, och i en ful, om än inte den värsta sortens, tjejvariant. Dit går det att åka med T-bana och ringer jag innan så vet jag precis vilken produkt jag får när jag väl kommer dit. Det känns otroligt lockande. Men då får dottern en sån där cykel som jag innan jag fick barn bara inte kunde fatta att folk valde åt sina ungar. Varför köpa en lila cykel med regnbåge och krimskrams när man kan välja en enkel enfärgad?? Tja, nu vet jag varför. Man måste helt enkelt ha gott om tid eller gott om pengar för att kunna leva enligt den där åtråvärda enfärgade principen.
(Obs! Cykeln på bilden är inte den från Biltema)