Om och om och om och om och om och om igen

"Jobbhelvetet" var kanske en liten överdrift med tanke på att jag faktiskt trivs med själva jobbet och tycker att ungarna till största delen är ganska mysiga. Och det är ju skönt så faktiskt. Men jag står inte ut med att satsa en massa energi på ett ställe och sen återigen vara tvungen att lämna och börja på ny kula. Jag är trött på att känna mig i utkanten av varenda arbetsplats, aldrig riktigt med i leken. Jag blir ledsen av att inte känna att jag har en bra kommunikation med mina chefer och alltid vara osäker på var jag står. Och jag är trött på att vara så rotlös i min yrkesbana.

Och jag är så jävla sur på att jag hade fast tjänst inom samma rektorsområde till för bara två år sedan, sa upp mig själv (pucko!) och nu är tillbaka och gärna vill stanna ett tag men inte får. Jag är en karriärkatastrof, det är bara att inse. Dessutom har jag tusen utbildningar som inte leder någon vart samtidigt som jag fortfarande inte kan bestämma mig för vad jag vill göra när jag blir stor. Varför inte bara gräva ner sig i ett hål och ruttan bort eller nåt. Jag kommer dessutom att få ca 137 kronor i månaden i pension när den dagen kommer. Strålande.