Första julbaket för året

Små bagarna, små bagarna, är roliga att se.

(Och ja, det är en potta som står på bordet. Men det är bara en dockpotta!)

God natt i natt?

Å hej och hå.. lite lugnt här just nu pga snuviga barn, dåliga nätter och trötta föräldrar (jo, de tre hänger ihop). Försöker om möjligt sova på dagtid också. Lydia är mer eller mindre okej på dagtid medan Sally, som ju sover även på dagarna, gråter och vaknar mycket. Nätterna är värre. Barnens näsor snuvar igen, de vaknar, de väcker varandra. Tja, ni vet hur det är. I natt kändes det som om minst en person i familjen var vaken mest hela tiden. Får se hur denna natt blir. Klockan kvart över nio, ca 1,5 timme efter att båda barnen brukar sova för natten, var de fortfarande vakna. Nu sover båda, ta i trä. Jag ska nu slänga mig i säng (efter att ha hängt tvätt och plockat undan i köket) för att få så mycket sömn som möjligt innan någon vaknar igen..

Alltså, inte så mycket bloggande just nu. God natt.

Ladda hem från flickr

Nu behöver jag hjälp. Någon som vet hur man kommer åt att ladda ner sina egna bilder från ett flickr-konto så man får dem på datorn?? Eller går inte det?

Buddhist - javisst!

Nu börjar jag minnas hur dagislämning och vinter är. Hur det är att gå i snö, att dra vagn i snö. Fast denna gång med fler kilo barn och större vagn. Hur alla trottoarer förvandlas till en gångstig utan möjlighet till omkörning. Jag minns. Just det, så här är det!

Jag gillar snö. Vad jag inte gillar är horisontell snövind som blåser in under mössor och suffletter. Men, det är nu det är dags att plocka fram zenbuddhisten i sig. Att ta emot ögonblicket som det är. Hur känns det att gå här i snöstormen? Tja, det är visserligen tungt att dra vagnen baklänges (eftersom barnen får snön i ögonen) men jag fryser inte det minsta och svettas inte heller. Lyckad påklädning, men andra ord. Stövlarna är varma och bekväma. Och barnen klagar inte det minsta, båda två sitter nöjda och varma. Idag irriterar snön min ögon och gör det svårt att se framför mig, men det blir ju otroligt vackert när den lägger sig på marken och jag har faktiskt längtat efter den. Dessutom är snö så himla mycket bättre än regn. Snö kan man faktiskt borsta av i porten innan man går in (och irritera grannen. Hon hatar våra barnvagnar under vinterhalvåret). Så även om dagens väder känns lite väl så fylls jag av en pirrande lyckokänsla nu när snön äntligen är här. Dessutom har jag ingenting speciellt för mig idag utan tänker bädda ner mig och Sally under en filt i soffan och inte göra något vettigt alls. Tills det är dags att ge sig ut igen.

Matglad

Festen fortsätter! Igår var pappa och hans fru här på middag, idag var bästa bokcirkeln här på lunch och imorgon kommer "moster Åsa" på middag. Trevligt värre. :)

Läskigt värre

Jag måste erkänna att nyheten att postens vd Lars G Nordström avstår från sin månadslön på 900 000 kr i månaden samt betalar tillbaka det han hitills fått skrämmer mig nästan mer än den urpsrungliga uppgiften att han hade så hög lön. För det betyder ju att han inte ens behöver en enda krona av den där lönen! Kanske är en ny väg att gå - inte betala vd:arna någon lön alls. De flesta av dem har väl redan så att de klarar sig ändå, kan man tänka. ;)

Morsa på stan

För några dagar sedan hade jag efter en kvällsaktivitet promenadsällskap med två damer i min mors ålder. Båda två personer som jag uppfattar som ganska fritänkande och progressiva kvinnor. Ändå kommer den smygande, frågan, lite nästan som om de inte vill ställa den men inte kan låta bli: Och var har du barnen då? Efter det självklara svaret att de är med sin pappa fikar den enda kvinnan till och med efter om någon mer kanske är hemma och hjälper Jonas då? Jag blir alltid lika chockad. Är det så konstigt att en far är ensam hemma med sina två barn en kväll? Var det verkligen aldrig så "på deras tid"? Och kan inte låta bli att undra om någon i hela universum skulle fråga min sambo samma sak; de träffar Jonas klockan åtta en vardagskväll på stan och frågar "Och var har du barnen då?". Hahaha, skulle inte tro det!

Min familj

Tyvärr verkar min mobil ha ballat ur så jag inte kan skicka några bilder längre, varken till min mejl eller till flickr. Fattar inte vad jag gjort.. men, men. Det är ett faktum. Får ta tag i det en annan dag. Då ska jag lägga in en bild på den otroligt fina teckning som Lydia visade idag på "vernissagen" på förskolan. Den hette "Jag och min familj" och föreställde naturligtvis mig, Jonas, henne själv och Sally. :) Men som sagt, bilden är instängd i mobilen.

Skit också!

Efter mycket om och men har försäkringskassan beslutat sig för att ta beslut i mitt ärende. Och jag får i princip ingen SGI alls, vilket innebär minimi-utbetalning även under denna föräldrarledighet. Den här gången försökte jag jobba ihop så jag skulle slippa det men tydligen får man inte räkna ihop pengar från anställning med pengar från egen firma. Varför inte då? undrar jag. Om det är så ens ekonomi ser ut? På den frågan finns inget svar, det bara är så tydligen. Och det jag tjänat i egen firma räknas ju inte upp till vad det skulle ha blivit om jag jobbat hela året/inte gått på föräldrarledighet utan bara det jag faktiskt dragit in under den korta perioden. Alltså, nästan ingenting i årslön räknat. De fem månader jag fick lön på UR räknas alltså inte alls. Så jag föll på målsnöret igen, trots att jag drog in pengar i över sju månader.

I en annan verklighet hade jag kanske fortsatt bråka om det. Möjligen utan resultat, men man vet aldrig. Jag har en gång drivit ett bidragsärende till länsrätten och fått rätt. Men tyvärr har det gått så lång tid nu utan någon föräldrarpeng alls att jag bara är glad över att få ett besked över huvudtaget. (Så kan man också hålla medborgarna fogliga..)

Märkta barn

Lydia kom hem från dagis med stora siffror skrivna på armen. Jag upptäckte det när hon skulle tvätta händerna. Min första reaktion var "Va faan, är det ett dåligt skämt eller?". Sen såg jag att det var förskolans mobilnummer. De hade varit på Etnografiska museet och någon företagsam människa hade tydligen tagit sig för att märka ungarna med spritpenna på armen. Smart kanske. Men känns ändå så där, måste jag säga. Måste väl finnas något bättre sätt; brickor i snöre runt halsen? infoband kring handleden?

Filmpremiär

Nämen jag behöver ju inte bjuda hem några på middag ikväll - jag ska ju gå på filmpremiär! Syrrans nya film har galapremiär på Filmhuset på Gärdet. Kanske enda gången den kommer att visas på stor filmduk då det är en informationsfilm gjord för barn som har föräldrar i fängelse (om den inte kommer skickas på kortfilmsfestivaler förstås). Jag har redan sett den, nästan färdig, men bara på en liten dator. Ska bli oerhört kul att se den på duk med publik. Och jag är så stolt över henne. Tycker hon gör supergrejor!

Dokumentation

Lydia 2,5 år dokumenterar gärna sig själv och sin omgivning med hjälp av diverse kameror. Här är senaste bilderna hon knäppt, tagna med min mobilkamera i helgen.

I goda vänners lag

Middag. Varje jäkla dag; måste äta, måste laga mat. Så tråkigt. Dessutom kommer Jonas inte alltid hem i tid till maten och för det mesta i alla fall inte i tid till matlagningen och den föregående ständigt ångestframkallande idékläckningen! Men jag har kommit på den bästa lösningen av alla - ät tillsammans med andra! Plötsligt är det riktigt trevligt att äta oavsett vad man äter och oavsett hur trött jag är och oavsett om Jonas har hunnit hem eller inte och oavsett hur stökig matstunden blir. I söndags fick jag och Lydia spontanmiddag henne hos goda vänner som vi kom till lite för sent på söndagkvällen för att hinna hem till mat. Så himla trevligt! Och igår kom några andra lekkamrater hem till oss på eftermiddagen och blev kvar på enkel pasta i ljuset av stearinljus och plötsligt var det "fredagsmys" enligt ungarna. Ikväll hoppas jag att min mor stannar kvar och äter med oss. Undra vem jag kan lura hit på onsdag.. Ju fler desto bättre!

Lätt afasi

Jag har lite lätt afasi eller nåt tror jag. Eller så är jag bara alldeles för ivrig och dålig på maskinskivning. Eller så hänger mina händer och min hjärna inte riktigt ihop. Ni skulle bara se hur texterna ser ut när jag skrivit dem egentligen, det vill säga innan jag korrigerar. Men ibland blir det ganska kul. Skrev nyss "O goda vänner slag". (I goda vänners lag, skulle det naturligtvis vara.)

Reggae-Kajsa

Någon mer än jag som börjat få dreadlocks i nacken? Jag vet inte vad jag gör annorlunda än förrut utom att jag ofta sover men håret uppsatt i knut (ja, Karriärmamman, jag håller också på att bli tant!). Min teori är att det är då som håret tovar till sig i nacken och bildar små härliga klumpar. Men mycket möda och balsam kan jag reda ut dem i duschen men jag börjar faktiskt tröttna. Kanske bara skulle klippa bort dem? Skulle det synas, tror ni?

Den rätte

Förresten, vi såg "Låt den rätte komma in" i lördags (både jag och Jonas har läst boken). Måste säga att jag är mycket tacksam över att de valt att utelämna en del av de mer morbida inslagen. En del saker går liksom att läsa om men jag vill banne mig inte se dem. Istället hade de, mycket med hjälp av ljudbilden, fokucerat filmen på de tragiska och vemodiga delarna av boken. På ett mycket bra och fint sätt måste jag säga. Nu längtar jag ännu mer efter att "Människohamn" ska komma i pocket.

Böcker och nötter

Tjoho, idag fick jag äntligen tid att hämta ut det sista bokpaketet från min hemliga bokvän. (Fast den här gången fick jag faktiskt en adress också och jag var nyligen inne och kikade på hennes fina blogg.) Två böcker den här gången! Två mörka deckare; "Svarta hunden" av Stephen Booth och "Svart fjäril" av Anna Jansson (har inte läst någon av dem och självklart gör det ingenting att de är begagnade!), mörkt godis (har inte hunnit smaka, men det ser smaskigt ut) och som en bonus ännu en påse av de fantastiska wasabinötterna! Så nu sitter jag här och gråter och äter och gråter igen. Och som en extra bonus fick jag ett pocketbokomslag med texten "Kajsa läser" på. Haha, verkligen roligt! Det får jag sitta och flasha med på bussen. :)

Tusen tack för de tre fina paketen! De har verkligen livat upp min höst. Och nu när jag fått veta varifrån nötterna kommer ska jag leta upp dem här i stan.

Dinner and a movie

Ikväll har vi barnvakt och ska gå på restaurang och sen på bio. Jag vet inte vilken restaurang och jag vet inte vilken film vi ska se, det är Jonas som har bokat bord och planerat. För att vara han kan jag berätta att det är oerhört stort. Innan vi träffades firade han typ inga födelsedagar och hade aldrig köpt en blomma. Jag har visserligen blivit indragen i tidsplanering, fått höra vilken biograf vi ska till osv, så någon mästare på överraskningar är han knappast. Men bara det faktum att han försöker och att han gör det han ändå gör betyder oerhört mycket. :)

"Storbrand på Söder"

Skulle just gå och lägga mig när jag ser att polisen har spärrat av hela gatan. Vadan detta? Vi hörde en massa utryckningsfordon för några timmar sedan men antog att de passerade som vanligt, men de har tydligen parkerat sig strax här utanför. Var tvungen att kolla dn.se och hittade då förklaringen. Jahaja, nu när jag ser närmare på saken kan jag ju se röken och allt. Det ser dessvärre ut att bolma ganska rejält fortfarande och ibland ser man lågor slå upp över hustaken. Huga. Och här sitter vi i grodan ro och märker ingenting. Vad ska man säga - treglasfönster.

(Och jag som är så rädd för bränder och så brinner det alldeles intill högst upp i ett lika högt hus som vårt och vi bor ju nästan högst upp och det är ju därför jag är så jävla rädd för att bo här. Ibland om jag känner en konstig doft kan jag inte sova utan sitter uppe och vaktar, beredd på att släpa min lilla sovande familj nerför alla trapporna om det visar sig att det brinner. Nu i natt behöver jag i alla fall inte undra varifrån lukten kommer. Jag känner mig som besatt av att stirra på den tjocka röken. Jag undrar om jag kommer att kunna gå och lägga mig.)

Välvilliga barnböcker

Funderar på det här med barnlitteratur och de försök som görs i vissa böcker att ifrågasätta normen. Som exempel finns böckerna "Kenta och barbisarna" och "Alfons och Milla". Det är verkligen ett behjärtansvärt arbetet på många sätt. Men jag har också nyligen fått upp ögonen för hur samma böcker ibland kan arbeta för att befästa normen, helt emot sin avsikt. Nämligen när de läses för barn som ännu inte uppfattat normen! Jag har nyligen följt en diskussion där flera vittnar om att barn, som ännu inte snappat upp att det t ex inte är okej för killar och tjejer att leka tillsammans förstått det när de läst om det i välmenande barnböcker där det utmålas som avvikande, men som boken naturligtvis sätter sig emot.

Enligt en undersökning om vad vi människor lär oss av filmer så är det inte så viktigt hur en film slutar (senmoralen), utan det är allt det som upprepas under resans gång som vi minns. Försök hade gjorts med filmer där slutet varit olika men historien den samma. (Precis på samma sätt som reklambudskap upprepas.) Det troliga är väl att vi registrerar innehållet i böcker på samma sätt. Alltså lär vi barn vad som är normen oavsett om vi sen säger att vi håller med eller inte. Jag har flera gånger tänkt på alla kulturella fenomen som Lydia lär sig genom böcker, som vi kanske tar för givet, men som hon faktiskt aldrig har kommit i kontakt med tidigare; som att det bor monster under sängen, att det är läskigt när det är mörkt, att man ska äta godis på lördagar osv. Det ingår väl delvis i den kulturella uppfostran, men samtidigt måste man ju tänka på vad barnen faktiskt lär sig. Vill jag att mitt barn ska suga upp alla dessa saker och se dem som det normala?

På samma sätt fungerar tydligen den typ av böcker som vill verkar normbrytande. Det är naturligtvis inte böckernas fel, men likväl något man bör vara uppmärksam på som förälder. Det bästa vore väl böcker där det inte utmålas som normbrytande att en kille vill leka med en tjej, att en kille vill leka med barbisar osv utan där det är en helt naturligt del av verkligenheten i boken. I alla fall för de mindre barn som inte redan uppfattat normen. För de barn som redan lever i en trång verklighet där de behöver stöd att se någonting annat kanske denna typ av böcker kan vara givande, men i övrigt bör man kanske fundera lite så att man inte av misstag befäster sådant man menade att bryta.

Någon?

Allvarligt talat - någon som kan ge mig en liten kort beskrivning av vad Lissabonfördraget egentligen innebär? Maria Wetterstrand (mp) säger att mer makt flyttas från de nationella parlamenten. Cecilia Malmström (fp) säger att det ger mer makt till de nationella parlamenten. Så vad gäller? På vilka punkter skiljer det sig markant från det nuvarande Nicefördraget?

Läget?

Jag vill också vara med i Nytt läge eller likande och få någon som specialdesignar vårt hem så det blir superfunktionellt, originellt och snyggt. Eller ännu hellre; letar upp ett nytt boende åt oss. Men tror inte någon av de där programmen befattar sig med hyresrätter.

En stund

Härligt trött i kroppen efter dagens träning. En stund vid datorn, kaffe brevid, radion på i bakgrunden och en liten skrutt sovande i famnen. Det är så skönt att bara sitta här. Tittar ut genom fönstret och vill inte ut dit igen. Trots det - om en halvtimme måste vi iväg igen och hämta en annan liten skutt på dagis. Men en liten stund till är friden total.

Hundhyffs

På Radio Stockholm pratar de om att vi ska lära oss att hälsa på hundar. Vårt kroppsspråk kan nämligen (tydligen) vara skrämmande för hundar. Vi tittar dem i ögonen och går rakt på. (Men det är väl så vi fått herraväldet över dem, tänker jag?) Jag som inte är någon hundmänniska vill då bara tillägga att hundars kroppsspråk faktiskt också kan vara skrämmande för oss människor. Så det så.

Morgonstund..

Not till mig själv; Om man dagen innan glömmer att barnet ska ha matsäck till förskolan nästa dag så går det lika bra att grädda pannkakor på morgonen! Gör dock inte mackor till barnet av det mögliga brödet. ;)

"Moster Tove"

Idag var min syster Tove, eller "moster Tove" som hon numera får heta, här och hängde med mig och barnen på eftermiddagen. I morgon åker hon tillbaka till London. Hon har bott där några år nu (kan det vara fyra?) och innan dess bodde hon flera år i Barcelona. Ibland har det känts väldigt långt mellan gångerna vi setts. Men på senaste tiden har något hänt. Hon har börjat komma hem med mycket kortare mellanrum. Och det märks direkt, framför allt i relation till Lydia. Nu känner hon igen Tove från gång till gång och "moster Tove" är likt "moster Åsa" en verklig person i hennes liv. Känner själv också att det är skönt att ses lite mer regelbundet och inte bara en eller två gånger per år. Nu har hon lovat att komma hit igen redan i december och sa dessutom att hon inte ens hade någon lust att åka tillbaka den här gången. Kanske är hon sakta på väg att vända hem igen.. Då kan vi hänga alla tre syrrorna oftare! :)

På bilden från i lördags sitter Sally i moster Åsas knä och brevid dem sitter moster Tove.

Uppåt väggarna

Äntligen lite tavlor på våra väggar. Min kära mor har målat (och hängt ska jag tillägga eftersom vi aldrig hade fått tummen ur..). Tavlorna ovanför soffan kommer inte riktigt till sin rätt på bilden, men det är svårt att fota tavlor!

Fler år än igår

Nu är den mycket trevliga lördagen som just denna gång råkade vara min födelsedag snart över. Tack alla ni som grattat på olika håll och extra mycket tack till er som kom hit och stod ut med mitt pulverkaffe, min matlagning (i vissa fall) och framför allt mitt sällskap. Kramis kramis. Nu - sängen!

Tre saker på en gång

1.Vet inte hur många gånger om dagen jag ringer min egen mobil, från hemtelefonen. Det är som att den ständigt är på drift numer. Det började bli riktigt illa när snodden, som gjorde att man kunde ha den runt handleden, gick av. Den brukade sticka upp på ställen och vägleda mig. Mobilen i sig själv har mina rotande händer uppenbarligen ingen riktig känsla för eftersom den ofta visar sig ligga i just den väska där jag precis letat.

2.Fick ju wasabinötter av min hemlige bokvän för ett tag sedan och tokälskade dem. Nu är de slut sedan länge och jag letade nya. Hittade några som såg lite annorlunda ut, men kan ju vara goda ändå, tänkte jag. Men de smakar ingenting! Så himla mesiga! Åh, jag är så besviken. Och dyra var de också. Kära bokvän, vilket märke hade de jag fick av dig, eller i vilken affär/typ av affär går de att hitta?? Eller någon annan som vet några? De jag köpte är av mörket parrot och är en jävla rip off. :(

3.Sen var det en grej till som jag inte kommer ihåg just nu! Jag får återkomma.

Och snygg är jag också!

Första smakisen

.

Jo, glömde ju berätta om när Sally tillslut fick sin första smakportion. Sittande i samma bumbo som syrran på sin tid och med en av Lydias gamla haklappar på sig. Hon gjorde inga riktigt fula miner men verkade inte riktigt fatta grejen heller.
Så är det ju. Tar väl ett tag att förstå svälja-saker-man-inte-dricker-ur-flaska-tekniken. Och förstå poängen med det kanske. Får fortsätta träna i helgen, för det är ju så roligt!

Snälla ni

Tack snälla ni. Ibland lönar det sig att gnälla. ;) Nu ska jag inte göra det mer. Heli skrev nåt om att det var låg aktivitet i allmänhet just nu i bloggvärlden. Kanska har hon rätt. Kanske är det hösten. Och jag kommenterar ju inte heller alltid. Förlåt mig, ska verkligen inte gnälla mer, men ni var snälla som var snälla mot mig när jag nu gjorde det.

107 stumma

De senaste två dagarna har 107 unika besökare (än så länge) besökt min blogg men inte en enda kommentar på fem inlägg. Inte för att någon måste kommentera alls och vad vet jag, alla kanske bara har halkat in av misstag och lämnat den fortast möjligt.

Men någon kunde väl i alla fall gratta lilla Sally som blev 4 månader igår. Ni vet, skriva något sånt där meningslöst men gulligt, typ "Vad fort tiden går! Kram" bara för att visa att ni varit här och att ni bryr er. Tänk vad man saknar kommentarer när man plötsligt inte får några. :(

Obama har talat

Det måste ha tagit ett tag innan de svenska tv-kanalerna fick rättigheterna till Obamas vinnartal för de första timmarna visades inga klipp alls från själva talet (efter att hela talet sänts). Sen började det pang, vid samma tid, rulla i båda kanalerna. Med tanke på Obamas bakgrund och den bild jag har av USA är det onekligen ganska häftigt att de valt honom till sin president. Förhoppningsvis kommer det att underlätt i vissa sammarbeten med övriga världen, som t ex i FN och i klimatfrågan. Och visst är det lite mäktigt när hela publikhavet skanderar "Yes we can!". Han har onekligen bra slogans, den där mannen. :)

Är du vaken Lars?

Hur har morgonen varit? Jag vet inte, det är fortfarande lite dimmigt.. hehe.

Valtankar

Det kan ju inte direkt gynna den demokratiska processen att man först måste registrera sig i förväg och sen stå i långa köer för att rösta. I "världens största demokrati" - varför gör man det så svårt för sina medborgare att delta i den demokratiska processen?

I Sverige är valdeltagandet bland de högsta i världen. Den enda jag ev har råkat ut för här är att tvingas vänta någon minut inne i vallokalen tills ett bås blir ledigt.

Må bäste man vinna - synd att det inte blev en kvinna (den här gången heller).

Sally 4 månader!

Just idag blev lilla Sally 4 månader. (Tyvärr tog jag inte en enda bild på henne under dagen.) Hilfe, vad fort det har gått. Tycker det tog flera år innan Lydia blev fyra månader, haha! Nåväl, hade tänkt hålla på traditionen och bjuda Sally på hennes första smakportion idag, den stora dagen till ära. Gärna sittandes i samma gröna bumbo som Lydia fick sin första smakportion i, på sin 4-månadersdag. Men eftersom hon spydde några gånger i morse får premiären vänta lite. Lilla magen ska nog inte belastas mer just nu. Men när dagen kommer lovar jag att fota när hon spottar ut sin första tugga. ;)

Sängmorgon

Lycka är att ligga kvar i sängen på morgonen med bebis när de andra i familjen skyndar ut i den kalla verkligenheten.

..är de enda hål jag tål, eller?

I en av Lydias böcker figurerar ett så kallat "manhål" i båda bild och text (jo, det står manhål). Någon som vill gissa på sammanhanget på det? ;)

Påminner i alla fall mig starkt om en viss ramsa som börjar med "Alkohol..".

Buuu!

Idag var Lydia på bio för första gången. Eller nja, hon har varit på barnvagnsbio två gånger som spädis, men tror inte hon minns det direkt. I vilket fall så såg vi "Lilla Spöket Laban" och köpte popcorn och allt. Det var jättemysigt men lite läskigt. Läskigast visade sig vara att alls gå in i biosalongens halvmörker. Speciellt eftersom vi hade pratat om Spöket Laban! Det tog en stund att övertyga henne om att det inte skulle vara några spöken i själva rummet, bara på film.

Filmen var på en perfekt nivå, mest gullig och lite lite läskig. Otroligt bra var också att den var uppdelad i 6 små fristående berättelser, så om man av någon anledning inte blev kvar hela tiden så hade man ändå fått några hela historier. För så är det ju med barn. Alla var inte kvar i salongen hela 45 minuter. I vårt fall var det väl precis på gränsen kan jag säga. Sista historien var hon på väg ner på golvet, men räddades upp i mitt knä och höll ut. "Mamma Mu" som är ca en halvtimme längre hade inte gått.