Ibland känner jag att jag absolut inte vill ha några fler barn. Inte för att Lydia är jobbig, utan snarare för att hon är så underbar. Jag vill alltid vara tillgänglig för henne och kan inte föreställa mig att behöva göra henne besviken pga någon annan liten konstig unge som jag inte ens känner än. Att ta in ett till barn i vår härliga lilla familj skulle ju onekligen leda till en stor förändring.
Tänk bara under graviditeten. Att kanske inte kunna bära på henne när hon är ledsen eller trött. Att inte kunna låta henne rida rodeo på min mage, som för tillfället är vår favoritlek. Usch, tanken ger mig tårar i ögonen. Och kanske ligger svaret precis där - jag är så blödig och medgörlig när det gäller Lydia att jag borde skaffa syskon till henne för att få lite distans. Om inte annat för hennes skull.
Men hon är ju min lilla pussgurka! Kommer det fler barn få Jonas ta dem. Lydia är min. ;-)
5 kommentarer:
Åååååhhh....
Jag kan känna precis likadant. Dels det där med att jag vill vara med L och bara L (min L alltså) och inte med ngn unge jag inte ens träffat.
Sen har jag ngt sorts bekvämlighetsproblem, det verkar så jobbigt att ha flera barn. Ett är mer hanterbart på alla sätt.
Samtidigt har jag ju inga syskon och funderar på om jag vill göra L lika odräglig som jag är? ;)
Tyckte inlägget var så bra, det satte delvis ord på tankar jag brottas med ibland så jag lånar det till min blogg. Hoppas det är ok?
åååååååh vad stooor och söööt hon har blivit1 JAG FÖRSTÅR DIG PRECIS, HENNE SKULLE JAG VILJA HA...KRAM CHARLOTTA
ps det var inte meningen att det skulle bli stora bokstäver men jag orkar inte ändra...lite nya foton på bloggen, änligen...
Tove:
"Samtidigt har jag ju inga syskon och funderar på om jag vill göra L lika odräglig som jag är? ;)"
Åh nej, skaffa fler, skaffa fler!! ;-) Hahaha. Självklart får du länka hit eller vad det är du tänker. Alltid!
Forestfriend:
KOmsi komsi och hälsa på. Du vet var vårt hus bor. :-)
Skicka en kommentar