måndag, september 10, 2007

Förtvivlan

Jag hör Jonas och Lydia inne i sovrummet. Hon är så övertrött. Har gråttit högt i tjugo minuter. Jonas som pratar lugnande och klappar och sjunger. Jag är sitter ute i vardagsrummet, maktlös. Först var jag också där inne, men ingen av oss når henne just nu. Hon vill inte bli buren, vill inte ligga i sin säng, vill inte ligga i vår säng, vill inte bli satt på golvet, vill inte bli uppplockad, ja ni fattar. Det går ju över, det är bara lite trötthet, men det låter så fullkomligt förtvivlat. Lugnar sig lite och sen börjar det om, om och om igen. Puh.

2 kommentarer:

Camillas lockar sa...

Usch, det där är det värsta. Speciellt nattetid när liksom hela familjen sovit i godan ro. Och så sätter det igång. Som sagt: förtvivlan.

Botilda sa...

Man går nästan sönder.