Kolla går ju

Idag var jag och Lydia och kollade på en lägenhet som ingår i ett triangelbyte vi har på en bytessajt. Jag nämde det kort till en bekant i fredags. Eller hur, tjena, sa hon och skrattade. Precis så tänkte jag när vi kom dit idag; Eller hur, tjena! Det var liksom så uppenbart så fort vi klev innanför porten att det här var way out of our league. Och konstigt nog har det varit lite så för oss i bytessvängen. De lägenheter som går så långt att vi faktiskt får komma och titta på dem är inga vanliga lägenheter. Det är etage-femman på Stora Essingen som fick Jonas att börja dregla. Eller kulturhuset på Hornsgatspuckeln med egen trappa inne i lägenheten och så mycket atmosfär i huset att man lätt kunde tänka sig att bo i tvättstugan om man fick chansen. Som sagt - way out of our league. Nu önskar jag få komma och titta på en vanlig hederlig halvsliten lägenhet med lite fel och brister i ett halvtråkigt hus från något småtråkigt sekel, tack.