Ibland är det bara helt galet att ha två småungar. Framför allt när man ska hantera båda två själv. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, vilket brukar sluta med att jag gör båda. Det känns som om det bara är för mycket i vissa stunder. Båda två som kräver mig hela tiden, badning, matning, bajsning, läggning. Vad tusan har vi gett oss in på?
Den senaste tiden har Jonas dessutom gått omkring och mumlat "nästa sommar" för sig själv då och då, som ett mantra. Tillslut var jag tvungen att fråga: Vadå "nästa sommar"?? Jo, när det känns extra tungt så fokuserar han på att nästa sommar ska det vara så mycket bättre än nu. Då måste det ha blivit lättare, tänker han, när Sally är 1 och Lydia har hunnit fylla 3 och kanske kommit ur lite av sitt värsta trots. Hahaha, den som lever får se!
Och ändå. Igår pratade vi om framtiden och så kläcker han plötsligt ur sig: "Tja vem vet, man kanske vill ha en liten sladdis om några år." Och idag sa jag vid matbordet: "Det är ju synd att det är så jobbigt att vara gravid för det vore härligt med en unge till." What?! Har jag blivit komplett galen? Direkt efter Sallys förlossning fick jag Jonas att lova att om jag någonsin blev sinnesförvirrad nog att börja prata om att jag ville göra om det hela så skulle han stoppa mig. Nu inser jag att han nog inte kommer att göra det. Jag får helt enkelt försöka påminna mig själv.
lördag, september 27, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
"This, too, shall pass". Det är mitt mantra när allt blir sådär galet jobbigt. Så jag förstår hur det känns... Och då var ändå storebror 3,5 år när lillasyster kom. Så vi aldrig upplevt det där med två som vaknar på nätterna, två blöjbarn samtidigt och så.
Någon sladdis blir det nog inte här, men ibland när jag ser små, små bebisar så kan jag allt bli lite sugen.
kajsa: Är det Bibeln? Känns ju tungt och bra. Eller kanske Gandalf eller Shakespear?
Haha...hehe...jojo. Mamma till tre här och tyvärr Jonas, men trots följer med även upp till 1 års ålder, och 3 och 4 och 5 och 6 och...ja. Osv liksom. Det tar sig bara olika uttryck beroende på ålder, men trots får man uppleva jajamensan!
Sen finns det perioder av lugn på den fronten också givetvis. Men mycket är det hela tiden, av allt. Läxor, blöjor, klättra där man inte får, kladd, tvätt, cykla, simma osv osv osv.
Jag älskar alla tre. Ångrar ingen av dem. MEN, jag ber alla som funderar på en tredje att tänka efter riktigt ordentligt. Det är nämligen skillnad. Visst, man vet mer, förstår mer. Är lugnare som förälder. Men tiden blir mindre, uppmärksamheten ska räcka till en till, man börjar om från början igen.
Här blir det inga fler. Det är då en sak som är säker.
(Ni kan gärna komma hit på studiebesök annars ;) ).
Nej Kajsa, inte skriva sådär. Jag har ju precis börjat bli aningen, aningen sugen på en tvåa. Ska visserligen vänta lite men ändå.
karriärmamman: Ja, ett studiebesök i en trebarnsfamilj borde funka som avskräckning. ;)
Tove: Äh, lyssna inte på mig. Skaffa en tvåa. Skitgulligt ju. Dessutom kommer ju Lovis vara ur blöja och helt självgående (eller hur?! hihi) när det blir dags. Så det är nog inga problem.
Säg för all del till Jonas att i sommar kommer han att mumla: "Nästa sommar ..." i stället.
Det gjorde vi. Nu har vi en fyraåring och en tvååring (som fortfarande inte sover hela nätter, som han skulle göra "nästa sommar"), och nu pratar vi om "om två år".
Det går aldrig över. :-D
Skicka en kommentar