Besök i bollhav

Det har öppnat ett nytt Sats träningscenter precis mitt emot där vi bor. Tusan vad bra tänkte jag först. Ingen tid alls till att träna förutom själva träningen. Med barnpassning och allt. Problemet är bara att det är så jäääääävla dyrt! Plus att utbudet av pass än så länge inte riktigt faller mig på läppen. Får se om de får ett ökad utbud till våren. För hur dumt det än låter så skulle det helt klart kännas lättare att komma iväg dit än till en anläggning som ligger några busstationer bort. Dit skulle jag tom kunna tänka mig att smita iväg på kvällstid, vilket ju är en förutsättning för att jag i längden ska kunna träna mer än en gång i veckan.

I vilket fall som helst var jag och Lydia så klart tvungna att glida ner och kolla in lokalerna och utbudet under gårdagens invigningjippo. Ballonger, ansiktsmålning och Mojje live utlovades (vi hade faktiskt ingen aning om vem denna Mojje var innan, men vi hajade snabbt att han var någon form av barnunderhållare). Spelningen med Mojje var rolig med en massa ungar i publiken och en dansande Lydia. Ansiktsmålningen vägrade hon när tillfället bjöds. Men avdelningen för barnpassning, jisses! Till och med jag ville spontant krypa in i den stora klätterställningen. Och jo, jag provade faktiskt bollhavet jag också, som enda vuxen. Min granne, som vi träffade på plats, skämtade och sa att man kanske skulle köpa årskort för att kunna låta ungarna gå dit och leka. Ja då skulle ju avgiften kännas mindre också; liksom årskort på lekland och träningskort i ett. Närå, riktigt så stort var det inte, trots allt bara ett rum. Lydia ville inte gärna gå därifrån, fast jag undrar ändå om hon skulle acceptera att bli lämnad där ensam. Hon blir hemskt blyg och vill hela tiden ha sällsis när vi hamnar på ställen med en massa främmande barn. Vi får se till våren, som sagt. Just nu har jag träningskort på ett annat ställe som först ska tränas upp.

(Dessutom har jag alltid haft lite svårt för namnet Sats. Tycker det låter enormt snuskigt. Men det kanske bara är jag..)