onsdag, september 10, 2008
20 minutersmetoden?
Det här är absolut inget klagoinlägg utan bara ett klargörande. Till dem som tycker att det verkar så soft att vara hemma med Sally på dagarna. Och inte är det speciellt tungt, det kan jag inte säga. Men om man umgås med mig några timmar på stan när Sally sover hela tiden i vagnen får man faktiskt en lite fel bild av hur det är att vara föräldrarledig för just mig. För visst sover hon i timmar i sträck i vagnen om man promenerar med henne. Men hemma sover hon aldrig mer än högt 20 minuter i sträck om man lägger ner henne och försöker göra någonting annat än att ha henne i famnen. 20 minuter! Får hon ligga på mig eller Jonas kan hon däremot sova länge. Men så fort man lägger henne ifrån sig vaknar hon. Bara så ni vet. Lättast att göra någonting är när hon är vaken och med. Antingen liggande på filt eller halvliggande i sittern. Lydia var likadan. Antagligen gör vi någonting fel när det gäller deras sovning. Men jag orkar inte riktigt ta reda på vad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Min äldsta sov i början aldrig längre än 20 minuter i taget. Oavsett vagn eller ej. Efter några månader började hon sova i 30 minuterspass, och någon gång under makens fl avancerade hon till 45 minuter. Fantastiskt. Sista månaderna innan hon började förskolan gick det faktiskt att förlänga sovtiden till 2x45, om man låg bredvid henne i sängen minut 45–55.
Tvåan sov betydligt bättre, men tar igen det genom att jazza i sömnen på nätterna i stället. 2 år och har bara sovit lugnt en enda hel natt hittills.
Ni är inte ensamma! :-D
Nämen, känner ni varandra? Eller "känner" ni varandra?
Jag känner er bägge två!
Erik sov också mest & bäst på någon av oss. Jag är inte så säker på att man gör något fel. Trygghet, du vet.
malinka: Ja då har ni det betydligt värre. Jag tycker inte vi har det så farligt, man vänjer sig ju. Och på nätterna när den minsta sover tätt tätt intill mig så sover hon ju i timmar i sträck. Men en del verkar tro att alla ungar sover timmar i sträck av sig själv, och under dagtid. Men vi vet uppenbarligen att det inte alltid är så, du och jag. :)
cec: Näe, alltså jag känner dig. Känner du oss båda? Kanske hittade Malinka till mig via dig? Sånt har hänt förr.
Och jag, alltså det där med att ungarna inte sover i timmar av sig självt och att föräldraledighetslivet inte är en lång skön räkmacka.
Kramar från mig
Det där verkar vanligt. Inser mer o mer vilken liten lyxunge Lovisa var. Hon somnade av sig själv var, när och hur som helst. Sen var det så enkelt i drygt två år. Nu börjar vi komma på banan igen efter ett par veckor med en hemmasnickrad sovmetod.
Fast egentligen ville jag mest kommentera dina currynudlar med lingonsylt och keso. Det var bland det värsta jag hört och dessutom tvingats se. Urk Kajsa!!!
mija: framför allt inte en lååång räkmacka. ;)
tove: Haha, har du provat? Kanske skulle även du tycka att det är gott. :D
Men hej Cec – nä, jag känner inte Kajsa. Jag hamnade här via Tjockalocka
Jag menade inte att "vara värst" – fast det blir lätt lite Monty Python-skokarton-på-motorvägen över sömnjämförelser. ;-)
Skicka en kommentar