Midsommar

Nu har i alla fall vi haft en underbar midsommar. Hoppas det samma gäller er!

Röd dag imorgon

Mensen från helvetet, dvs min vanliga, kommer att slå ner som en bomb imorgon, Midsommaraftonen till ära. Jag känner hur den ligger och mol i magen och väntar på rätt tillfälle att ställa till mesta möjliga besvär...

Valobservatörerna reder ut begreppen

Kolla in dessa underbara; Valobservatörerna på Sveriges Radio! Man kan skicka in politiska uttalanden och annat som man undrar över och så försöker de reda ut vad politikern egentligen menar/tycker. Borde inte denna tjänst finnas tillgänglig jämt? Som en demokratisk rättighet.

Hemma

Nu är vi hemma igen! Vi var visserligen tvungna att köpa ny vagn eftersom vår älskade Brio trycktes sönder på flyget till London. Men annars har vi mest haft det himla skönt. Tagit långa promenader, ätit lunch utomhus, hängt i olika lekparker och ätit glass i solen. Inga stadsturer, bara förortshäng. Men i en så charmig förort som Richmond och med sällskap av underbara syrran med boyfriend är det lätt att spendera dagarna utan att sakna något alls.


Dessutom fick de blivande föräldrarna öva lite på terrängkörning med riktigt barn i den nyinskaffade vagnen. :)

London calling

Ha en skön helg alla som är kvar i huvudstaden! Må ni icke bli överkörda av några prinsessprocessioner eller knuffade av några brudnäbbar. Nu lämnar vi stan i några dagar och rymmer till London. See ya!

(Fast om det funkar ska jag försöka blogga på Fånen från utomlandset.)

Årets pryl

Det här måste väl ändå vara årets pryl - så här i miljö- och iFån-tider: Ett skydd till Fånen som samtidigt är en solfångare! Jag ska ta med den till London över helgen och sen återkomma med en rapport om hur det funkar. (ps. den finns även i svart)

Vädjan till ett USB-minne

På dig ligger just nu allt mitt samlade jobb från de senaste åren. Hela området byter datorsystem i sommar och allt som inte sparats kommer att försvinna. Ett litet USB-minne som hänger i en tråd på mina jobbnycklar. Må du icke försvinna!

Öh, skämtar du eller?

Allvarligt talat, nu måste jag ta upp lite kring det här med färger. Eller snarare idén om kill- och tjejfärger. Så som jag ser det, jag som ju är biolog, så måste det finnas en ganska stark biologisk fördel med en funktion för att den ska bevaras genom tiotusentals år och vara så framträdande så att den separerar halva mänskligheten från den andra halvan. Och jag kan, hur jag än funderar, inte komma på någon som helst biologisk fördel för flickor att gilla just färgen rosa. Eller för pojkar att inte gilla färgen rosa eller några "tjejfärger" så som lila, rött, rosa, orange osv. Jag kan inte heller se någon biologisk fördel för flickor att gilla glitter och smycken. Kanske kan det en gång i tiden ha funnits en fördel i att gilla saker som glimmar, om det nu fanns något som vi behövde och som det var bra att vi instinktivt samlade på oss när vi fann det, eller nåt.

Men i sånt fall borde den funktion ha varit en fördel även för pojkar, ungefär så som de flesta av oss fortfarande har en dragning till söta och feta smaker för att det var en fördel för oss att äta de söta och feta saker vi kom över en gång i tiden. Det är på den nivån biologiska funktioner ligger, liksom. Biologiska förändringar går inte så fort. (Jag upplever förresten att både pojkar och flickor generellt gillar saker som glimmar, om de bara får chansen.)

Och då har jag inte ens börjar fundera på det faktum att de skillnader i färgpreferenser som vissa i Sverige tror är genetiskt betingade inte alls har varit samma under årtiondena. Vad ska vi till exempel säga om 1700-talet? Det ligger tillbaka i tiden och om det var så att pojkar är biologiskt betingade att mest gilla mörkblått, grått och grönt så borde det vara än mera tydligt för hundratals år sedan. Men, pojkarna på den tiden var klädda i starka glada och ljusa färger och puder och tyckte de var ganska så fina ändå.

För att inte tala om alla de länder och folkslag som inte tillhör västvärlden eller befinner sig under påverkan av ett i-landskultur. Hos de flesta naturfolk verkar pojkar och flickor ha ungefär samma färgskalor. Okej okej, kanske har de inte så mycket rosa på sig av naturliga skäl, men hur är det med utsmyckningar? Om jag inte minns helt fel finns det många folk där män är fulla med pärl- och stenutsmyckningar - liksom kvinnorna! Skulle de då inte ha samma genetiska kod som vi??

Ja, jag vet inte mer vad jag ska anföra som bevis. För mig är det så fruktansvärt uppenbart att det är kulturellt betingat att jag inte ens riktigt kan förstå de som tror att det ligger någon form av biologi bakom. Det är en brist och gör att jag inte riktigt kan ta dessa människor på allvar. Jag blir mer som; Öh, skämtar du eller?

Män som betalar för sex

Svante Tidholms dokumentär "Som en Pascha" i SVT igår väckte en hel del funderingar. De som arbetade där var övertygade om att bordellen förhindrade våldtäkter och därmed fungerade som ett skydd för kvinnor i omkringliggande områden. Det påstods även finnas statistik som visade på det sambandet (ej vidare undersökt av Tidholm). Men, tänker jag, våldtäkt handlar väl ändå mest om makt och inte om sex. Det är väl knappast en överväldigande kåthet omöjlig att bemästra som får män och pojkar att gå ut och våldta.

Nej knappast. Men kanske är det så att lockelsen med att gå till en prostituerad handlar om samma sak. Det är känslan av makt som gör det attraktivt. Känslan av den makt som vårt sjuka samhälle uppfostrat männen till att tro att de har rätt till. Dessutom makt över någon som går med på att ge bort den makten - alltså känns det lite mer okej än de som tar makten med våld.

Denna tanke ger för första gången i mitt huvud en liten förklaring till hur någon man eller pojke överhuvudtaget någonsin kan finna njutning i att betala en person att ha sex med, en person som uppenbarligen bara gör ett jobb.

Och vad är det för sorglig idé om livet alla dessa män går och bär på? Vad är det för känsla av makt och överlägsenhet och kontroll över andra, framför allt kvinnor, som de uppfostrats till att tro är deras rättmätiga arv? Och när det sen inte känns så i livet, när livet inte blir så. När de har begränsad makt, när de måste dela besluten och ta hänsyn, när de tar order på ett jobb och antas dela på ansvar och plikter.

Och någonstans inom dem ryms en känsla av det borde vara annorlunda. Att de är i sin fulla rätt att bedra sina flickvänner och fruar och gå och betala en annan person för att underkuva sig och låta sig styras och belägras - så som den makthavare de egentligen innerst inne tror att de är.

Inte tusan har det med kåthet att göra. Sexuell kåthet kan lätt avhjälpas med en handtralla i duschen. Nej, snarare i så fall kåthet på känslan av makt. Något måste göra för att kommande generationers pojkar och söner inte ska växa upp med en liknade världsfrånvänd bild av sin framtida herreroll!

Vabb

Vabb idag. Med en rätt pigg unge, som igår låg däckad i feber. Nu verkar det vara helt borta så vi hoppas det stannar vid en obligatorisk vilodag.

För på fredag bär det av till London är det tänkt... :)

Twitterkvitter

Jag ska ge det en chans. Har inte blivit speciellt fångad av fejan, även om jag inser dess potential när det gäller event och annat. Men nu ska jag kvittra, har jag tänkt. :)

Att känna sig välkommen

Just nu känns det faktiskt väldigt bra att byta skola i höst. Igår hade vi möte med de nya arbetslagen (inom hela vårt rektorsområde). Det blir alltid nya konstallationer när klasser går upp och byter fritids osv. Men i år är alla nya för mig; alla vuxna i arbetslaget och alla kommande barn.

Men som sagt, igår hade vi planeringsmöte och det känns som ett bra gäng som jag flyttar till. Dessutom har jag fått ett väldigt varmt välkomnade till skolan överhuvudtaget. Flera som kommit och kramat om mig och sagt "Välkommen till oss!". Det är knappast något som skulle hända på min nuvarande skola. Där är stämningen lite mer reserverad och sammanhållningen inte den bästa.

I onsdags efter avslutningen valde jag att inte gå ut och äta avslutningslunch med personal från min nuvarande skola, eftersom det var en ganska trist tillställning förra året. Igår tog jag en öl på vägen hem med personal från min nya skola. Tror det går åt rätt håll.

Klimakteriet?

Alla andra verkar frysa. Jag svettas som vanligt. Är det kallt idag?

Robyn röstar på Feministiskt initiativ!

Robyn berättar i Aftonbladet att hon röstar på Fi i valet i höst!

Fullt

Ojdå, vi har visst bokat boende på Gotland med glömt att boka båt. Nu är den båt som passar ihop med bussen dagen vi ska dit redan full och alla båtar överhuvudtaget fulla den dag vi skulle åka hem. Hm..

På väg

På väg till 40-årsfest. Lite huvudvärk, lite sen, lite för kallt klädd. Men vem bryr sig. Och imorgon har jag sovmorgon! Livet leker. :)

Morgonkaffe

Jag har varit vaken alldeles för många timmar redan och ensam med barnen i över ett dygn. Ja alltså Jonas är inte bortrest eller så, bara inte hemma när barnen är vakna. Ska prova och se om jag lyckas läsa lite i de där tidningarna som ligger och lockar. Chansen är inte så stor. Tur att det är min tur att gå på fest ikväll. Och tur att det finns kaffe!


(-Bummamamma!, dvs Dumma mamma, ropar Sally fyra gånger samtidigt som jag bloggar från Fånen. Det är så härligt att hon har en storasyster som lär henne nya ord.)

Vila under tvång

Nähänä, det var ingen som visste nåt om Gotland. ;)

Nej, jag vet att aktiviteten på bloggar alltid går ner i veckosluten. Men det har ju inte varit så mycket aktivitet här inne på senaste tiden överhuvudtaget. Vet att det beror mest på mig själv. När man skriver sällan och inte så roligt (eller supertragiskt, för det brukar ge aktivitet), så brukar kommentarera sina. Jag har märkt det förut.

Själv är jag hemma med barnen idag - dagis är stängt. Borde jobba mer, har massor att göra inför terminsavslutning och flytt till ny skola. Har lite svag huvudvärk och nytt bultande munnsår. Men jag tror nog att det är bra att jag MÅSTE vara hemma med barnen idag. Jag kan inte jobba. Så var det med det. Hemma med två barn, luncher, vilostund, tur till parken, syskongruff och bajs i olika varianter. Det går helt enkelt inte att få något annat gjort. Vila under tvång. Vila från allt annat än familjen. Kanske nåt att börja skriva ut på recept.

Seriöst - nu behöver jag lite tips från er som kan ert Gotland; Vilka kuststräckor har bra stränder? Vilka bygder är fina? Någon som vet nåt? Känner att jag hakat upp mig på en viss del av Gotland medan det kommer ut massa fina kåkar på andra ställen. Trakterna kring När, hur är de? Och söder om Klintehamn, neråt Havdhem, hur är det?

Gamlingar på Junibacken

Fick mig en tankeställare när jag var på Junibacken härom dagen. Där fick jag nämligen information om att Pippi Långstrump tydligen fyller 65 år i år. Och att även Mumin fyller 65 år i år! Alltså bland de barnboksidoler som vi hyllar och häller över våra barn av idag är två av de största inte bara långt mycket äldre än mig, de är tom äldre än min mamma. Är det verkligen så att det är det bästa som gjorts på dessa 65 år? Är de hållbara idag, representerar de berättelserna de ideal och den moral jag vill förmedla till mina barn? Även om dessa berättelser är mysiga och härliga på många sätt, finns det kanske saker som dessa gamlingar saknar som jag önskar att mina barn får del av i en riktigt bra berättelse?

Stanna

Är så sjukt stressad. Händer bara för mycket just nu, hälften i huvudet. Möten, stressade människor i min omgivning, mycket som får mig att må konstigt och jag känner att jag måste dra mig ur, dra mig undan. Känner mig superkänslig just nu och tar upp alldeles för mycket från omgivningen. Var är jag? Vad vill jag? Andas.

Vad gör man??

Detta måste få ett stopp! De nya reglerna för intagning till skolan måste rivas upp och göras om. Det är helt galet hur många, framför allt barnen själva, men även hela familjer som hamnar i helt omöjliga situationer, som drabbar negativt av detta. Vad gör man? Startar en FB-grupp känns lite fjuttigt. Jag vill mest av allt slå någon på Utbildningsförvaltningen, men det är nog inte heller så produktivt.

För alla mammor - på mors dag

Från Röda korsets hemsida:
"Varje dag dör 1 500 kvinnor på grund av graviditet eller förlossningar. Varje år dör ungefär en halv miljon kvinnor när de föder sina barn. De flesta av dem skulle ha överlevt om de haft tillgång till vård. Mödradödligheten måste minska!
De flesta dödsfall sker i tredje världens länder och skulle kunna ha undvikits med rätt vård. Att förbättra mödravården i världen är ett av FN:s så kallade milleniemål. Det är också det milleniemål där misslyckandet nu hotar att bli som störst.
Världens länder har enats om att sänka mödradödligheten med 75 procent fram till 2015. Mellan 2005 och 2009 sänktes den bara med fem procent."

Läs mer om Röda korsets arbete för att minska mödradödligheten i världen här!

Ny höst - ny skola

Hm.. just det. För att följa upp förra veckans tråkiga nyheter så kan jag meddela att det blir till att byta skola i höst. Känns bättre än alternativet på min nuvarande och det blir säkert bra bara jag kommer iväg. Även om jag fortfarande är arg och ledsen över att ha blivit petad från min nuvarande plats.

Nu är det snart midsommar

Hundloka. Årets första i stan som jag ser.

9,8% arbetslösa

Jag tror att jag varit lite naiv när det gäller jobbkrisen i landet. Det har varit så mycket kriser som vänt och vänt igen att jag inte längre riktigt haft klart för mig hur allvarlig situationen är. Dagens Metro fick upp ögonen på mig: Nästan 10%


Det är ju skitmycket!!

Far away, so close

Jag slog över till deltävlingen i Melodifestivalen när Kobra tog slut. Kom inte ihåg vilket land som vann senaste så jag försökte genom att kolla och lyssna på programledarna klura ut var i Europa vi befann oss. Faktum är att det gick några minuter då alla möjliga konstiga länder flög genom mitt huvud innan jag kom ihåg att det hela ju går av stapeln i Norge!

Jämställt föräldraskap

Gudrun Schyman skriver om individualiserad föräldraförsäkring och Göran Hägglunds vridna syn på familjepolitik på Aftonbladet Debatt. Vad kan man säga om Kristdemokraterna och deras bakåtsträvande politik? Jag blir mest matt och lite ledsen, fast att jag kanske borde bli arg. Är det åldern, mån tro? (Alltså min, inte Hägglunds...)

Bubbelväder

Vad ska vi hitta på i det här tråkiga vädret? Jo, vi blåser bubblor på bakgården!

Allvarligt talat, Vickan.

Är det inte lite förlegat att bli överlämnad av sin far till sin blivande man? Som om utan en mansperson är du ingenting. Som om du bara är pappas ägodel, tills den dag han skänker dig vidare till din blivande make. Som om du inte är en egen vuxen person med ett eget liv som står på egna ben och själv har hittat någon du älskar och vill gifta dig med.

Nappfria

Nu har båda (!) barnen varit nappfria i över en vecka - och det verkar gå bra, peppar peppar. Ja alltså, jag nämnde inte det sist men även lillasyster fick hänga med på tåget eftersom vi inte trodde att den nappgalna stortjejen skulle klara det om det fanns nappar kvar i huset.
Det har dock visat sig att det var den lilla som har haft det tuffast, och som dessutom sov (med napp) när syrran skänkte napparna till kattungarna. Så utan ritual och allt åkte bara proppen ur efter sovstunden och kom aldrig tillbaka... Men nu har det lugnat sig och båda verkar ha lagt nappåldern bakom sig.

Strålande

När jag kommer hem från krogen har mannen äntligen bytt glödlampa i hallen!

När vemodet rullar in

Jag vet inte om det är omständigheter eller om det är jag som är ovanligt känslig på vårkanten, men de senaste åren verkar det alltid ha inträffat något ungefär den här tiden på året som slungat mig ner i ett tillstånd av vemod och gråtmildhet. Flera gånger har det varit jobbrelaterat, men även födelse, sjukdom och död verkar flockas den här årstiden. Eller så är det helt enkelt jag som reagerar starkare mellan hägg och syren.

Fan också!

Jaha, nähä. Det var inte fullt så oskyldigt som jag trodde. Jag får inte fortsätta med mina arbetsuppgifter till hösten - som jag hade hoppats. Fan, jag hade önskat stanna på den här skolan ett tag, vila i mina uppgifter, bli bättre, säkrare, utvecklas och utveckla. Men nej, nytt ska det vara. Flytta runt, stöka om, köra över. Nu funderar jag på att söka nytt jobb.

På väg att inställa mig

Precis innan jag skulle lämna jobbet i onsdags fick jag ett mejl från en kvinna på kansliet att jag skulle inställa mig på min chefs kontor kl 8 måndag morgon. Alltså inte ens ett mejl från chefen själv och så sent att det var ren tur att jag hann se det. Dessutom lämnar jag på dagis på måndagar och börjar inte förrän kl 9. Nåväl, har inte fått tag på chefen och min mor ryckte in för att lämna barn. Så nu är jag på väg till ett skumt möte som jag nojar lite för. Det är säkert inget, jag tror egentligen att jag vet vad det handlar om (tjänstetillsättningar till nästa läsår, vilket vi redan har pratat en del om). Men ändå - sättet jag kallades till mötet var obehagligt och onödigt oroväckande. Vi brukar normalt bolla fram och tillbaka via mejl till en tid då båda kan. Och dessutom precis innan fyra dagars ledighet med ingen möjlighet att replikera eller få reda på vad mötet gäller...

Äntligen en helg som heter duga!

Den här fyradagarshelgen känns precis lagom lång faktiskt. Vi har hunnit ta det lite lugnt, vara lite sociala som familj, träffa lite kompisar och ta en runda på ett museum, uträtta lite ärenden, röja och tvätta lite hemma och i morgon ska jag dra iväg en liten sväng utan familjen på brunch med andra vuxna. Känns som om fyra dagar skulle vara lagom långt att vara ledig varje vecka, eller i alla fall tre. Först då känns det som om en helg skulle kunna rymma ungefär det jag önskar att varje helg ska rymma.

En svensk klassiker

Idag var det dags. Vi har pratat om det länge - "När du fyller 4" osv. Idag tog vi oss an uppgiften - alla napparna skulle samlas ihop och skänkas till kattungarna på Skansen.

Ett sista bloss, typ. Med napparna i snöre.

Allvarligt hängandes de sista napparna.

De är i gott sällskap i alla fall, napparna.

Tur hon själv hade lite gott sällskap också, så hon lyckades slita sig från stängslet till slut.

Nu ikväll har det varit mycket sorg och det är klart att hon måste få sörja. Det är en trogen följeslagare sedan flera år tillbaka som plötsligt är borta.

Man ställer väl upp!

Eftersom båda barnen vägrar prova mössan jag fyndade för 20 spänn så får väl jag göra det.

Drömmen om en burgare

När de stackars skolbarnen önskar sig hamburgare till lunch så har jag svårt att tro att det är en skuren torr fralla med kött och rivna morötter som tillbehör
de menar.

Tankar och tårar

Hu, jag har så många saker jag tänker på och som jag vill skriva om, men jag är för översköljd. För trött och för full av tankar och känslor. Det har med jobbet att göra, en del. En del med kommunikation. Men även mycket med en organisation jag arbetar med. Kommunikation. Sättet folk bemöter varandra och besvarar varandra. Att delegera eller inte släppa ifrån sig, att innesluta eller utesluta.

Istället för att försöka bringa ordning i tankar och känslor sätter jag på Hästpojken på SVT och gråter redan efter två minuter.

Bättre och bättre dag för dag

Uppföljning av tårtan

Tack för pepp angående mitt tårtsammanbrott. Jag gick på lördag morgon och köpte fler ägg, men också färdiga marängbottnar som back-up. Prova ett annat recept som gick bättre, och blev väldigt gott, även om inte heller dessa bottnar stelnade ordentligt. Det var på håret att det gick att tvinga loss dem, i bitar, från bakplåtspappret. Nåväl, nu har vi köpta bottnar över, men det var ändå kul att försöka få till det nu när jag liksom börjat. Halvfabrikat är skitbra, det tycker jag verkligen. Men allting annat på kalaset i år var färdigköpt så en sak var det kul att göra själv.

Kalaset igår

Härligt kalas igår med mysiga människor på besök. Lagom många barn blev sjuka och kunde inte komma... ;)




Idag ska vi vidare på annat 4-årskalas. Det är bråda tider.

Tårtfan

Fan också! Dottern säger att hon vill ha marängtårta. Vad gör den överambitiösa ömma modern då? Jo, jag står naturligtvis här i den sena kvällen med nåt konstigt jävla recept som jag inte fattar hälften av, marängbottnar som inte stelnar, rinnig chokladkräm och troligen ingen tårta till imorgon. Varför är jag så sopig när det kommer till att göra saker som ska ätas?

Det är tur att hon är så go

Bråkunge nr 1. Hon slåss, rivs, slänger mat på oss, äter ingenting, slänger saker på golvet och ställer sig och hoppar på dem, skriker när hon inte får som hon vill, vägrar allt hon kan vägra och säger "nej" till det mesta.

Kalasvecka

Oj vad jag inte har hunnit sitta vid en dator den här veckan! På lördag fyller dottern fyra! Så det är dammsugning, tidig veckotvätt, ballonginköp och annat som stått på listan. Men det ska bli kul. Jag älskar kalas. :)

Gjort min plikt

Nä, det blev inte så sent som jag trodde.

Dags att dek.. vadå?

I år har jag bara verkligen inte hunnit med någonting (läs deklarera). Helgen sprang ifrån mig - inte på ett dåligt sätt, men ändå. Så Skatteverket, here I come (klockan tolv i natt eller nåt...)!

Hon är här!

Nu är hon äntligen tillbaka. Hon med blommor i sitt hår och fickorna fulla av ljumma vindar och spirande grönska. Sköna Maj - välkommen till vår bygd igen!

Fredagsmys

Jag kommer in genom dörren efter jobbet. Jonas står redan och lagar mat. Efter att jag hälsat och pussat på alla tar jag tvättkorgen och tvättmedel och går ner i tvättstugan för att köra igång några maskiner. Lydia kommer springande och hjälper mig. När vi kommer upp igen är det strax matdags. Vi försöker få alla fyra att äta samtidigt i köket. Det går så där. Sally är inte på mathumör. Hon sitter ett tag i mitt knä men sen får Jonas följa med henne in i vardagsrummet medan jag och Lydia äter klart. Efter maten går Jonas och barnen ner i tvättstugan och hänger tvätten till tork. Jag plockar undan maten, torkar golvet i köket och diskar medan jag lyssnar på OD´s valborgskonsert på radio. När jag nästan är klar kommer resten av familjen upp. Dags att byta blöja, sätta på pyjamasar, borsta tänder och sen krypa upp i sängen. Medan jag lägger båda barnen tar Jonas på sig skorna och går till affären för att handla. Kvällens handlingslista är:

-Mjölk

-Fil

-Bröd

-Ost

-Toapapper

-Hushållspapper

-Mörk choklad

När han kommer tillbaka väcker han mig eftersom att jag somnat vid läggning.

Just i detta nu är vi nästan klara för kvällen och sitter med varsin kopp te i soffan. Arbetsdagen är slut. Bara vi inte glömmer att hämta upp tvätten om några timmar..

Valår

Nu är valrörelsen faktiskt igång. Flera mornar i rad har det stått personer vid cykelbanorna med skyltar där det står "Plinga för bättre cykelvägar! - Socialdemokraterna", vid samma gatuhörn stod självaste Maria Abrahamsson i förrgår och delade ut Moderaternas nya lilla valpamflett och på lördagarna har Feministiskt Initiativ delat foldrar och ballonger på Södermalmstorg. Tjoho, nu kör vi!

Inte så mycket soffliggare kanske trots allt..

Nu har jag just anmält ett inslag på tv till Granskningsnämnden. Det har jag aldrig gjort förut. Spännande!

Blivande soffliggare

Fan. Är lite sur. Gick hemifrån efter ungarna somnat, ut i regnet, och promenerade iväg till ett möte. Trött och lite kall, men tänkte att jag inte skulle vara en sån slökorv som låter den varma sköna soffan hindra mig från att ta mig ut, även om jag var lite sen.

Men när jag väl kom dit var ytterdörren låst och jag kom inte in! Där inne pågick mötet som bäst men jag fick snällt vända hemåt igen. Jag ska fan stanna i soffan nästa gång!

Mindre bra

Att få mens mitt under yogapasset. Bara så där.

Ljud att njuta av

När jag skrev mitt förra inlägg mådde jag inte så väldigt bra. Några timmar senare har det faktiskt delvis vänt. Jag befinner mig i lekrummet. Med ett stämjärn går jag loss på den stora gammelsängen som vi skaffat till barnen via Blocket. Gammalt lim ska bort innan gaveln ska limmas fast igen efter transport. Hammaren ligger tung och trygg i min hand och jag njuter av att koncentrera mig på en enda uppgift. Fönstret ut mot innegården är öppet. Genom springan hör jag mina barn, min mor och min sambo. De är på gården och pyntar, sätter penséer i krukor, sopar, byter jord, planterar och skrubbar utemöbler. Jag lyssnar med halva örat till ljudet av deras röster. Jag hör även andra barns röster från andra gårdar. Skratt och skrik, spring och rop. Över allt skrockar måsarna och minner om hur nära det är till vattnet. Det är underbart att lyssna till allt detta.

Vad jag inte hör är trafik, och det är så underbart! Att befinna sig här, i vår lilla oas, så nära men så långt borta. Igår kväll när jag la barnen låg jag och lyssnade till fågelsången genom det stängda fönstret. Var är fåglarna, här är ju knappt några träd? Spela roll. Jag är bara glad att de sjunger.

När är jag klar?

Dottern vill ha leksällskap.
- När är du klar, mamma? frågar hon. Det är ju just det som är problemet - jag blir aldrig klar. Det finns alltid fler saker att plocka undan, mer disk att diska, fler tänder att borsta, fler lådor att röja, mer att deklarera, fler nerkissade handdukar att skölja, mer förvaring att fixa, hyllor att sätta upp, blöjor att byta, kläder att sortera, tvätt att tvätta, mer, mer, mer!

Idag känns det som om jag går i sirap. Jag kommer liksom ingenstans och innan jag är klar på ett håll så har det havererat igen på ett annat. Jag hoppas att det bara är "småbarnsåren" som spökar, för om det aldrig blir annorlunda än så här vet jag inte vad jag ska ta mig till.

GLASSPREMIÄR!

Syskon

När jag väntade Sally så minns jag att jag tänkte att det är tur Lydia är så charmig. Hon kommer i alla fall inte få några problem att hävda sig i popularitet mot ett gulligt litet syskon. Men det är någonting alldeles speciellt med snart 2-åring, det märks. Alla älskar Sally just nu. Det spelar ingen roll att trotsen har börjat göra sig påmind, hon ligger och skriker på golvet vid varje på- och avklädning, hon kastar mat i luften när hon äter och slänger allt hon når på golvet osv. När Sally ler ler världen. Lydias bästa kompis på dagis säger att han tror han är kär i Sally, för hon är ju bara så söt!

Då är det inte alltid så lätt att vara en liten tjej på väg att bli stor, som alla förväntar sig mycket mer av, som inte blir buren och som inte alla ler mot. Som ska klara saker själv och dessutom inte göra dumma saker som Sally kan härma. Då kan det hända att man också måste kasta mat och skrika på golvet.

Patient 67

Men tänk att den här boken var så himla tragiskt. Det hade jag inte räknat med. (Nu måste jag nog se filmen. För att se hur de har löst vissa saker..)

Snön faller och vi med den

Tror det räcker så för idag faktiskt. Tack och godnatt för kaffet!

På mattan

Varje gång jag ligger på yogamattan och slappnar av, antingen före ett pass eller efter, så tänker jag att jag skulle kunna stanna där för evigt. I just det där rummet, med fokus på andningen. Tankarna som kommer och går med aldrig får fäste. Helt ensam i ett rum fullt av folk. Det är fantastiskt.

Mina drömmars stad

Jag blir helt ledsen i hjärtat när jag tänker på att de ska bygga bort utsikten från Slussen. Jag vet inte hur många gånger, framför allt tidiga mornar, som jag stått där och kontemplerat, sakta uppvaknandes, långsamt gjort mig mentalt redo för en ny dag. Oavsett om jag kommer ur tubens mörka hål eller släpps rakt ut från den trånga Götgatan är det lika magiskt varje gång som staden plötsligt öppnar upp och ögat fylls av vatten och himmel och i fonden vackra hus och båtar på ingång. Det är en av Stockholms absolut underbaraste platser och jag kommer att saknade den något så fruktansvärt!!





Bilden snabbt tagen från busshållplatsen i morse.

Alldeles för uppkopplad

Sitter på tuben och läser på FB i Fånen om en före detta kollega, som jag knappt kände ens när det begav sig, vars fru nu är hemma igen efter ofrivilligt förlängd semester. Konstig är vår värld.

Gubbs i långa rader

Mycket gubbar blir det när Stieg Larssons Milleniumtrilogi drar vidare. Kan inte riktigt hålla reda på alla, känner jag. Slipsar, kavajer, till och med flugor i långa rader. Börjar tröttna. Fast antagligen hade väl Larsson en poäng i att skriva så - alla dessa män mot en liten ung tjej.

Håll ett avstånd på minst 30 cm!

Förlåt mig alla som tycker detta är osmakligt, men jag tyckte det var sjukt kul när Annika Lantz i radio kläckte ur sig att katolska kyrkan håller på att ta fram en sorts lågenergipräster. Dvs sådana som tänder lite långsammare än vanliga präster! :D

Nederbörd

Är det vulkanaska som faller ner nu, eller?

Freudfröjd

Jag tillhör en så töntig del av befolkningen som tycker det är hemskt roligt att få en glasögonduk med en bild av Freud i present från sambons Londonresa. När den dessutom kan vikas fint och läggas i ett litet plastfodral är min lycka gjord!

Det ska bokas i tid

Har precis bokat in två teaterföreställningar till hösten! En fick jag bra biljetter redan i slutet av augusti. Den andra var redan så full att jag fick scrolla ner till den 17 december för att få platser jag ville ha. Jag fattar allvarligt talat inte det här snacket om att det skulle vara svårt för teatrarna. Det går ju fan knappt att få biljetter!

Vårtokar

Jädrans vad fåglarna sjunger utanför fönstret i skymningen! Var lite orolig för att vi inte skulle höra någonting sådant här i nya lyan mitt i smeten. Och då menar jag stensmeten och inget annat. (Stensmeten? Vad är det för konstigt ord? Tänkte först skriva betong med det kändes inte rätt, så nu blev det som det blev.. ) Men som tur var sjunger fåglarna som tokiga även utanför dessa fönster.

Saltkråkanväder

Jag älskar den här tiden på året, precis när våren börjar ge sig till känna. Det är fortfarande kyligt i luften när vinden ligger på från vattnet, men mot en stugvägg blir det varmt i solen. Precis som i de allra första avsnittet av Saltkråkan - gummistövlar och solglarrer på samma gång.

Ingen morgonmänniska

Det jag saknar mest, förrutom mannen själv, är sovmorgon. Med mannen borta blir det morgonpasset för mig varje morgon. Jag har aldrig varit någon morgonmänniska och längtar normalt till min sovmorgon hela veckorna. Naturligtvis har jag dessutom kommit för sent i säng på kvällarna så jag får antagligen skylla mig själv. Att träffa vuxna, göra nåt trevligt socialt på kvällstid är nog bra och så, men det jag längtar mest efter är att få soooooova!

Lökfest

Sambon fyllde på förråden lite innan han åkte, så jag ska slippa handla mat. Han har sett till att vi har gullök, rödlök, vitlök och pärllök (!) hemma. Jippi, nu kan jag och barnen verkligen mysa loss!

Inga mord i kväll

Sambon har lämnat stan för att roa sig med teater och fotboll i London över helgen. Jag är inte direkt stolt över det, men faktum är att jag är ganska harig. När barnen har somnat och min mor, som var här och åt med oss, har gått känns vår lilla lilla lägenhet plötsligt stor och mörk. Jag som har som fredagstradition att se ett avsnitt av min favoritserie "Mord i sinnet" känner plötsligt att jag inte alls ska göra det. Jag brukar tycka det är lite läskigt att gå och lägga mig efter resten av familjen i vanliga fall när jag sett ett avsnitt. I kväll ska jag definitivt inte titta!

Älskade förskola

Jag är så glad för att mina barn går på förskolan. Där de gör allt det som vi i vår lilla familj inte orkar/hinner/kommer på att göra. Som att odla gräs i mjölkkartonger. Så himla pyssligt och mysigt.

Det blir en pöjk!

I dag fick jag det här sms:et;

"Hej hej, i augusti kommer du bli moster till en liten kille! Kram"

Det är så häftigt! Även om jag vetat om graviditeten ett tag nu så har jag svårt att fatta att min syster väntar barn. Men i förrgår bokade vi biljetter, så i juni åker vi över till London hela familjen och hänger lite med de blivande föräldrarna!

Produktutveckling

-Det där är ju inte Playmobil! utbrister barnens kusin när han får se mina gamla sparade favoriter från 70-talet. Och när jag jämför med de figurer kusinen och Lydia fick i sina påskägg så är jag nästan benägen att hålla med honom.

De äldre varianterna har likadana ben, armar och ansikten. Kvinnorna har en typ av utstående klänning och männen platt tröja, kvinnorna har lite längre hår, men de är flyttbara så frisyrerna kan man ändra på som man vill. De nya kvinnovarianterna har bröst! Och plattmage. Och smalare armar och ben än männen. De är klädda i bikini och träningskläder, ser sminkade ut och har med sig bebisar och sollotion, typ. Överhuvudtaget är de nya varianterna väldigt svåra att ändra på och själv hitta på vad de ska vara och vad de ska göra, de passar liksom bara in i det lilla kit de kom med.

Det jag gillar med de gamla är ju just att de ser så relativt neutrala ut, att man kan byta frisyrer på dem och blanda hej vilt, få riddare med page (kanske en tjej, who knows?), en i klänning och skägg med en sopskyffel i högsta hugg, osv osv. Att man kunde leka fritt och hitta på själv vem som var vad och skulle göra vad. Nedan en liten grupp från mitt gamla järngäng. Länge leve 70-talet!