Det jag saknar mest, förrutom mannen själv, är sovmorgon. Med mannen borta blir det morgonpasset för mig varje morgon. Jag har aldrig varit någon morgonmänniska och längtar normalt till min sovmorgon hela veckorna. Naturligtvis har jag dessutom kommit för sent i säng på kvällarna så jag får antagligen skylla mig själv. Att träffa vuxna, göra nåt trevligt socialt på kvällstid är nog bra och så, men det jag längtar mest efter är att få soooooova!
söndag, april 11, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Sömnbrist gör människan galen! Jag menar inte att du skulle vara galen, men förstår att det är jobbigt. Hoppas att du får möjlighet att sova snart!
Jag är egentligen en morgonmänniska,gillar de där tidiga timmarna, men det blir inte riktigt på samma sätt när man har barn och liksom "måste" göra en massa saker.
Magda: Ja som tur var kommer sambon hem igen måndag natt. Men sovmorgon blir inte möjlig förrän nästan helg. Måste helt enkelt gå och lägga mig i tid - puh, det är så svårt!
yogamamman: Jag vet. Det är hopplöst att de är så himla aktiva från klockan sex på morgonen. Att vakna långsamt med en kopp te och tidningen vore en helt annan sak.
Det där skulle jag kunnat skriva. Sova är det jag längtar efter mest! =)
Skicka en kommentar