Bråkunge nr 1. Hon slåss, rivs, slänger mat på oss, äter ingenting, slänger saker på golvet och ställer sig och hoppar på dem, skriker när hon inte får som hon vill, vägrar allt hon kan vägra och säger "nej" till det mesta.
torsdag, maj 06, 2010
Det är tur att hon är så go
Bråkunge nr 1. Hon slåss, rivs, slänger mat på oss, äter ingenting, slänger saker på golvet och ställer sig och hoppar på dem, skriker när hon inte får som hon vill, vägrar allt hon kan vägra och säger "nej" till det mesta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och söt är hon också, förstås. Det verkar vara så med barn som är så där "bestämda" att de kompenserar det med ett vänt utseende (så är det ju då med mina trotsungar;-)). Kanske naturens lag...?
Det är kärlek det!
Var syrran likadan?
Vi har en synnerligen enkel etta på det viset (även om hon också kan bli arg, härregud), så vi blev helt paffa av den hetlevrade tvåan.
Tog oss ett år innan vi hittade rätt angrepssätt – det vill säga att vara lugna själva och bara avvärja.
k: Ja. Haha, något måste de ju ha att komma med, annars skulle de bli bortlämnade. ;)
Yogamamma: Ja verkligen!
Malinka: Nej, det är just det - ettan var/är inte alls lika hetlevrad. Även om hon varit väldigt trotsig, så har hon aldrig varit så arg som tvåan. Kanske är det också en överlevnadsgrej, för att synas i en familj där det redan finns barn liksom...
Skicka en kommentar