Vardagslängtan

Gud vad jag saknar mina barn när jag är på jobbet! Alltid samma känsla när jag varit mkt med dem under en period som sen tar slut - ska det vara så här? Ska jag spendera så mycket tid av min dag med att göra annat än att vara med mina barn? Är inte det ett konstigt sätt att leva? Det tar ett litet tag, sen känns det helt normalt igen. Helt normalt att jag är med andra och att de är med andra största delen av vår vakna tid.

Men än så länge är det så kort efter en nära underbar dygnet-runt-tillsammans-period att jag känner av det rent fysiskt i bröstet när jag varit från dem i för många timmar.
Det finns inte så många bilder på mig och mina två barn samtidigt eftersom det oftast är jag som håller i kameran. Denna bild är lite gammal - från midsommar - men den visar i alla fall oss tre tillsammans.