Dags för nya böcker

Tack för alla roligt tips på böcker! Jag har verkligen ingenting på gång och längtar efter att skaffa lite nytt.

Då så

Nähä, det var ingen som hade läst nåt i sommar. Nähänä.

Läslust

Här är de böcker jag läst i sommar:

Yacoubians hus av Alaa al-Aswany
Jag tror vi behöver prata faktiskt av Jon Jefferson Klingberg
Skuggan i vattnet av Inger Frimansson
Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk
Dagen efter av Lionel Shriver

Just nu har jag kommit halvvägs i Jävla John av Eva Dozzi. Många skiljsmässo/relationskrisböcker blev det, av någon anledning. De flesta av böckerna var bra utan att vara fantastiska. Bäst var nog ändå Dagen efter, om än inte lika bra som hennes förra.

Ni då? Tagit er igenom nåt bra i sommar som jag borde läsa?

Här är nåt för alla er Keplerfantaster där ute;

"Teater: SvT - Babel
Scen: Babel, TV-husets, Oxenstiernsgatan 34,, Stockholm
Speltid: Mån 14 sep kl. 13.30
Bokningsstopp: Mån 14 sep kl. 12.00
Kategori: Kulturarr & TV inspelningar
Typ av föreställning: Ordinarie föreställning
Antal biljetter: 60
Pris som betalas i arrangörens kassa per biljett: Gratis!
Bokningsavgift per biljett: 20:-
Beskrivning:
Vill du vara publik i Babel?

Babel är en litteraturshow, där ni möter Sveriges- och ibland världens bästa författare.

Till höstens program söker vi intelligenta, intreserade och glada gäster till publiken.

Är du en av dem?

Inspelningarna sker måndagar(de första 5 veckorna) och därefter fredagar i studio 2 på SVT i Stockholm, Oxenstiernsgatan 34, med start 7:e september. Inspelningen pågår mellan 13.45 och ca 15.00.

Biljetterna är gratis och först till kvarn gäller!

Medverkande:
Gäster i Babel 2 är Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril( Lars Keppler) och andra författarduos."

Kunskapslucka

Jag är verkligen en dålig mamma - jag måste googla efter recept på chokladbollar! Och då har jag ändå jobbat flera år på fritids.

Ordningen står sig

På ett sätt tycker jag att det verkar ha hänt ganska mycket på barnprogramfronten. Nästan alla program innehåller något form av läromoment och barnen är som tagna ur en Michael Jacksonvideo med blandade ögonformer och ansiktsfärger. Nästan alla innehåller både initiativtagande tjejer och och initiativtagande killar och blandar roller rätt friskt - killarna är de mörkrädd osv. Men på ett annat sätt blir jag djupt beklämd, för även om tjejerna är där så är det i 9 fall av 10 fortfarande en kille i huvudrollen. Det är liksom killarna det handlar om. Tjejerna är mest med i färgstarka biroller. Eller så handlar det om en tjej och en kille, som om tjejerna aldrig kan bära ett program av egen kraft. Och vad värre är - det samma gäller t ex mörkhyade. Klart de finns där (vi är ju politiskt korrekta!) men de är alltid i en biroll. Huvudrollen innehas således fortfarande för det mesta av en västerländsk kille. Eller ett djur i kläder av manligt kön kanske är snäppet vanligare. (ojojoj, djur i kläder - där har vi ett annat ämne som jag ber att få återkomma till vid tillfälle). Kanske är det något bättre i de svenskproducerad programmen och självklart finns det lysande undantag. Men majoriteten, gott folk. Majoriteten.

Bu på polisen

Personalen på dagis försöker tutta ihop Lydia med ett litet barn på hennes nya avdelning. "Det är en så känslig liten kille" säger de lyriskt och sätter dem brevid varandra vid maten och lägger dem brevid varandra på vilan. En dag lekte hon med honom. "Vad lekte ni då?" frågar intresserad mamma. "Vi lekte polis" svarar dottern. Jaha, det var något nytt, det har hon aldrig lekt förrut. Men idag hade hon inte haft någon lust att leka med honom. "Varför det då?" frågar den intresserade mamman. "Han ville leka polis" svarar dottern.

Varför leker barn polis? Jag är ärligt talat fundersam. Inte många av dem kan ju ha kommit i kontakt med poliser på riktigt. Att de leker mamma, pappa, barn kan man ju hajja - de flesta ser ju det hela dagarna hemma. Att de leker doktor, att de lagar mat osv osv kan jag förstå. De efterhärmar ju den verklighet de ser omkring sig. Men varifrån får alla ungar denna starka vilja att leka polis? Efter att vi hade flytt lägenheten mitt i natten och blev omhändertagna av brandmän lekte Lydia inte direkt brandman, men hon pratade i över en månads tid om att hon skulle bli brandman när hon blev stor.

Så vad gjorde dottern istället, när båda de andra barnen i hennes ålder på förskolan lekte polis? Jo, hon var en prinsessa i rosa skor, berättade hon för mig. Och så gick hon till polisernas station och sa "Bu!". Jaha, och hur många riktiga prinsessor som hon efterhärmar har hon sett i sitt liv då? undrar den uppmärksamme läsaren. Äh, ta er i i brasan, vettja! ;)

Inskolning på distans

Nu har jag varit hemma i flera timmar själv och "skolat in på förskolan". Dvs barnen är där och jag är här - och jourar. Jag tänkte att jag skulle jobba lite, men det har jag inte gjort överhuvudtaget! Men jag har diskat, läst klart en bok, yogat, duschat och handlat nya gummistövlar till Lydia (andra hand). Det får räcka. Jag har trots allt inte betalt idag för att jobba utan för att "ta hand om barn". Och snart ska jag göra skäl för pengarna (de där 94 kr eller vad det kan röra sig om..) genom att gå och hämta de små gullungarna. :)

Thorsten regisserar igen

Fick just det här meddelandet på FB:

Anders bjuder in dig till "NATT MED GÄSTER" den 8 september kl. 19:00.

Evenemang: NATT MED GÄSTER
"Thorsten har regisserat igen...första gången sedan år 2001."
Typ: Opening
Värd: Thorsten Flinck is for real!
Starttid: den 8 september kl. 19:00
Sluttid: den 8 september kl. 21:00
Var: Kägelbanan

Får en pervers lust att gå dit bara för att se om han verkligen fortfarande lever. Usch vad hemsk jag känner mig. Fast det är en Peter Weisspjäs (jag har spelat Peter Weiss och är intresserad av hans konstnärskap) samt att två kompisar till mig är med i pjäsen, så jag har andra skäl att gå också..

Äntligen kommer dagissnuvan. ;)

Som ett brev på posten efter någon vecka på förskolan. Tydligen snorar redan flera av barnen ikapp fast de knappt hunnit träffas efter sommaruppehållet. Nåja, sånt är nu livet som småbarnsförälder.

Gå Sally, gå!

Sally håller precis på att börja gå. I torsdags tog hon sina första tre steg utan stöd. Och sen tog hon tre steg till ungefär fem gånger. Så har det fortsatt i helgen. Hon är fortfarande ganska feg och går gärna ner på knä för att krypa istället. Men idag när jag hämtade på dagis (vi håller ju på och skolar in dem även denna vecka) så berättade inskolningsfröken entusiastiskt att Sally gått hela 11 steg i rad! Först fem och sen hade hon stannar, tvekat, hittat balansen igen och blivit lockad av fröken att fortsätta gå. Så häftigt att se henne precis nu faktiskt! Tänk att det kan vara lika roligt och spännande även när ens andra barn börjar gå.

Vardagslängtan

Gud vad jag saknar mina barn när jag är på jobbet! Alltid samma känsla när jag varit mkt med dem under en period som sen tar slut - ska det vara så här? Ska jag spendera så mycket tid av min dag med att göra annat än att vara med mina barn? Är inte det ett konstigt sätt att leva? Det tar ett litet tag, sen känns det helt normalt igen. Helt normalt att jag är med andra och att de är med andra största delen av vår vakna tid.

Men än så länge är det så kort efter en nära underbar dygnet-runt-tillsammans-period att jag känner av det rent fysiskt i bröstet när jag varit från dem i för många timmar.
Det finns inte så många bilder på mig och mina två barn samtidigt eftersom det oftast är jag som håller i kameran. Denna bild är lite gammal - från midsommar - men den visar i alla fall oss tre tillsammans.

Oops

Allt här hemma var frid och fröjd, tills det visade sig att Sally tuggar i sig studsbollen.

På arbetstid

Just nu skolar vi in barnen på (i Lydias fall nytt) dagis, jag och Jonas tar ungefär varannan dag. I dag ska de för första gången stanna över vilan. För min del innebär det att jag plötsligt har flera timmar hemma själv mitt på dagen. Sweet. Jo, jag tänkte faktiskt kolla lite på några jobbgrejor. Men sen ska jag ta mig ut och på helt egen hand i lugn och ro titta i inte mindre än två andrahandsaffärer!

And here we go

På lördag åker vi och kollar hus på Gotland igen. Åh hej och hå.

Vädervanor

Det jag absurt nog saknar mest med att vi inte längre har Dn på vardagar är väderprognosen. Och jag saknar den inte en gång om dagen utan kanske 3-4. Förr kunde det gå till så här; jag funtade för mig själv vad jag skulle göra nästa dag och vad jag skulle ta för kläder - så en sväng förbi köket och vända på tidningen (som alltid låg kvar på köksbordet tills nästa nummer kom, typ) och kolla vädret. Sen en stund senare, innan läggdags, kunde jag lätt göra exakt samma sak en gång till. Sen på morgonen innan duschen - in i köket, vända på den nya tidningen, kolla om vädret stämde med gårdagens, fundera i duschen på om jag borde ta jacka till jobbet eller inte. Sen minst en gång till, in i köket, vända på tidningen, strax innan det var dags att gå ut genom dörren.

Kolla vädret på datorn gör jag aldrig. Och vädret på tv-nyheterna försöker jag se men lyckas aldrig lyssna på vad de säger. Så, nu lever jag verkligen farligt och går utanför dörren varje dag utan en aning om ifall det ska regna eller inte. Fast jag saknar mitt tidningsväder.

Nytt verb

-Ska vi fiskdamma? ropar Lydia från sitt rum.
Klart vi ska. Vem kan motstå en sån förfrågan?

Min Karin?

" monark original damcykel (Karin) ,3vxl,cykelkorg,pakethållare,bra skick säljes för 1900 kronor."

Klart min inte var den enda, men det känns ändå olustigt när jag hittar en annons på blocket som precis stämmer överens med den cykel som just blev stulen.

Tivolidebut

I dag var Lydia på Gröna Lund för första gången. Hon och kompisen Uno i samma ålder hade så vansinnigt roligt. Ja, det hade faktiskt vi mammor också. Vi provade flygande elefanterna, och de var inte ett dugg läskiga, bara roliga. Så då provade vi Nyckelpigan. Efter ett varv av skräck övergick Lydia till skratt. När vi klev av utbrast hon överlycklig: Det där var livsfarligt! Och sen ville hon genast åka en gång till. Eftersom Nyckelpigan gick okej provade vi tekopparna. Även de var en fullkomlig succé. Utöver att bara titta, prova, hänga på staket, åka karusell, äta sockervadd, springa i Skrattkammaren och få vinst varje gång. Underbara modiga levnadsglada treåringar! Ibland är det bara så fantastiskt att få uppleva livet tillsammans med dem.

Tillbaka i skolvärlden

Inte låta relation till barn påverkas av att föräldrarna är dumma i huvudet. Jag jobbar på det.

Slutet på en underbar sommar

I morgon börjar jag jobba igen, vilket känns väldigt konstigt. Men ändå, bortsett från nu i veckan, när jag plötsligt mådde skitdåligt, så har sommaren varit så otroligt bra! Den bästa sommaren sedan vi fick barn, kanske en av mina bättre somrar någonsin faktiskt. Även denna helg har varit helt underbar ute vid stugan; underbar kväll igår, ljuvligt bad, sol och lek och skitgod mat. Nu är vi tillbaka i staden, samlar oss inför vardagen som tar vid i morgon. Båda barnen ska också skolas in på nytt dagis. Så ikväll njuter jag av att bara smälla i mig en massa grönsaker och försöka hålla kvar känslan av sommar i kroppen.

På mattan

Hade hjärtklappning och mådde pyton när jag vaknade i morse. Nu har jag legat på spikmattan och djupandats och gråtit och försökt meditera. Jag mår lite bättre. Måste tillbaka till energi och lust.

Riktigt riktigt dålig dag

Idag har jag varit på dåligt humör ända sedan jag vaknade. Skitsur. Fattar inte vad jag ska göra för att bli på bättre humör, känner att jag lider själv av att vara på så grinig. Sen blev det ju inte bättre av att jag upptäckte att min cykel har blivit snodd! Ur det låsta cykelrummet. Det har varit en massa inbrott de senaste månaderna i källaren och värden ska byta nyckelsystem till hösten. Men vad hjälper det mig nu - min älskade cykel, den första cykel som jag någonsin köpt helt ny, så sent som förra året, är borta.

Som om det inte var nog så ringde mäklaren för huset på Gotland nu i eftermiddag och berättade att ägaren blåser av budgivningen och säljer till en som de själva har valt. När detta inträffade (mäklaren hade fått veta det bara en halvtimme tidigare) så hade vi det högsta budet men bara en annan budare kvar, som hade bett att få fundera på om de skulle fortsätta bjuda mot eller inte. Jag kan inte fatta att det är sant. Jag började nästan tro att huset, drömmen, skulle bli verklighet. Hur ofta händer detta? När man redan dragit igång en budgivning. Och varför händer detta oss? Jag är så jävla ledsen så jag tror jag ska bryta ihop. Inte visste jag att man skulle vara tvungen att smöra för ägaren! Och ändå gjorde vi nog nästan det. De har inte valt någon av dem som budade med oss på slutet utan någon som hade lagt ett mycket lägre bud i början tydligen. Fan, det känns inte riktigt klokt.

Bara så ni vet

Besök på egen risk - för här slutar internet. ;)


Länken hittade jag hos Listoplisto.

Och vems rumpa har du då, lilla vän?

Sally har en helt annan rumpa än Lydia. Jag tittar fascinerat på den när hon kryper omkring naken. Jag känner inte igen den där rumpan, vet inte var den kommer ifrån. Antar att den kommer från någon av hennes äldre släktingar, som jag inte tittar så noga på där bak. Men den är inte från mig och den är inte från min mor eller min sambo. Vems är rumpan? Får börja spana på nästa släktsammankomst.

Visning

I morgon ska jag göra någonting otroligt spännande - nämligen åka och kolla på ett fritidshus på Gotland. Över dagen bara. Gotland tur och retur. Har ingen aning om ifall det är en möjlig, eller klok, affär egentligen. Plus att jag naturligtvis inte är den enda som är intresserad. Men ändå, det ska bli förbannat roligt!

Klia klia klia

Full av myggbett efter en helg vid stugan. Tydligen tar det några dagar innan de kommer igång och kliar ordentligt. Men nu har de kommit igång kan jag berätta.. Aaaaaaah!

Säljfest och skambud

Nu är även lampan borta från blocket. Fem nya grejor ute idag; gåstol, bumbo, lära-gåvagn m.m. Alla grejor utom en har redan fått spekulanter. Jäklar vad det säljer på blocket. Börjar dock förstå mig på folk som skriver det urtöntiga "Prutat och klart" i annonsen. Även om det är snorbilligt från början verkar folk ha ett patologiskt behov av att försöka få det ännu billigare och känna att de aktivt medverkat till att göra ett kap. Fram över ska jag fan lägga på några procent så folk kan få pruta av sig lite. Men en del lägger verkligen snorlåga skambud, ibland med en massa förklaring till varför de vill betala så lite. Allvarligt, jag är väldigt pro återanvändning och att vi alla ska spara på de resurser som finns och inte slänga fullt livsdugliga prylar osv. Och tro mig, jag sätter rätt låga priser redan från början. Vill någon för sakens skull sänka någon lite grann så kan jag gå med på det. Men det är inte av välgörenhet jag lägger ut saker på blocket och jag säljer inte en fullt fungerande grej som inte ens är speciellt sliten eller gammal för en tredje del (!) av det pris jag uppgett bara för att någons unge "bara ska använda den en liten tid"!

Stolt

Varje år tycker jag att det är lika roligt att bo just där vi bor under Pride-festivalen. Jag känner mig stolt och glad över alla som flaggar med regnbågsflaggan för att visa sitt stöd för festivalen. Från restauranger och fria företagare ner till minsta grillkiosk. Sen några år tillbaka till och med SL-bussarna.

Från och med nästa år flyttar festivalen från mitt närområde till det betydligt anonymare och mer isolerade Sjöhistoriska museet. Tråkigt, men självklart förstår jag att de vill växa och få mer utrymme. Även om jag gillar att ha festivalen här hos oss i Tanto så är det inte lika roligt om de stänger av hela parken under en veckas tid. Varje år har den tagit större och större yta i anspråk, och med tanke på att det kostar en hel del att gå in på området är det roligast om en del park förblir fri. Men nu är det alltså slut på det i vilket fall.