söndag, mars 29, 2009
Timrapport
Förr om åren fattade jag inte allt stå hej över det här med att man missade en timme vid omställningen till sommartid. Vad var grejen liksom? Det var ju bara att sova en timme längre eller lägga sig en timme senare eller nåt. Nu, med barn i familjen som går på någon form av schema som verkar rubbas av minsta lilla och med ständig sömnbrist själv så känns den förlorade timmen nästan ovärdelig. Det kommer ta dagar att komma i fas igen.. en timme! Herre jisses, vad tänker de på?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och här märkte vi inget som vanligt. Lovisa är en liten sovmaskin. Fan vad jag vill ha patentet. För egen del och för att sälja vidare. Hur tusan gör hon?
Jag trodde att det skulle bli och kännas som du skriver, men vi har inte märkt någon skillnad alls, varken för oss själva eller barnen. Så vi är glada för det och hoppas att ni kommer in i era rutiner snart, snart
För oss brukar det ta en vecka att komma i gängorna igen, trots att vi har större barn som "sover" om nätterna. Igår var jag så trött att jag blev rädd.
Själv är jag så trött att jag orkat blogga om det först idag ;-) Fast jag vet inte om det är nån tröst direkt, att det finns andra tröttisar.
(Men jag blir ockå fascinerad – herregud för inte alls så länge sen klarade jag av tidsomställningar på nio timmar som ingenting. Idag blir jag knäckt av en struntliten timme.)
Skicka en kommentar