Åh, vad jag längtar till en tid när alla som jobbar med eller mot barn har fått någon form av undervisning i genustänk. För vanligt sunt förnuft är det tyvärr alltför många som saknar. Hade en tandhygienist på besök i klassen. Ganska vanlig tjej, relativt ung (30-35), ser trevlig, intelligent och förtroendeingivande ut. Så tar hon upp en pedagogisk plansch för att visa hur man borstar tänderna eller nåt liknande (hon hade flera planscher och jag minns inte exakt vad just denna handlade om). Den består i alla fall av fyra färgstarka bilder på barn som gör olika saker. Hon pekar på den första bilden, av ett något långhårigt barn, och säger: "- Den här flickan hon äter frukt". Då ropar en liten tjej i klassen "Jag tror det är en kille." "Nej, det är faktiskt en flicka." säger kvinnan. "Men jag tror det är en kille!" envisas den lilla tjejen. "Nej, det är en flicka." upprepar kvinnan och pekar på en bild brevid med ett korthårigt barn och säger "Det här är en pojke."
Jag sitter brevid och fullkomligt baxnar. Allvarligt talat - vilken vettig vuxen tar en sån argumentation med ett barn?! Är hon helt dum i huvudet? Jag är chockad och mållös och hoppas verkligen verkligen inte att hon täppt till den lilla tjejens fria tanke för evigt. Och så hoppas jag att kvinnan i fråga kommer i kontakt med så få barn som möjligt, fast det är nog tyvärr en fåfäng tanke då en del av hennes jobb består i att åka runt i skolor.
måndag, mars 16, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
haha ja herregud, men det är nog lite bättre nu om man jämför när vi var små....
Helt otroligt... man baxnar ju. Likadant med hon på bussen som du skrev om.
Jag blir mörkrädd! (Nästan lika rädd som jag blir när kollegor till mig helt seriöst sprider fördomar om invandrare när vi som jobbar i ett sk miljonprogram-område verkligen borde veta bättre!)
Skicka en kommentar