Varje dag när jag tar bussen till mitt nya jobb åker jag förbi min systers hus. Fast hon är förstås inte där längre, hon har flyttat till Madrid. Jodå hon kommer säkert tillbaka, men jag vet inte när. Och i ärlighetens namn vet man ju aldrig vad som händer i livet. Folk kan fastna. Jag hoppas att hon har det underbarast och härligast och att hon får uppleva allt det hon drömmer om. Men jag hoppas verkligen inte att hon fastnar. Hon har inte varit borta så länge än, men jag har redan en syster som bor alldeles för långt borta. Jag vill ha dem närmare. Jag vill ha dem i mitt och mina döttrars liv. Så varje dag när jag ser hennes hus så tänker jag på henne och hoppas att hon inte stanna borta för länge.
måndag, mars 09, 2009
Frånvarande
Varje dag när jag tar bussen till mitt nya jobb åker jag förbi min systers hus. Fast hon är förstås inte där längre, hon har flyttat till Madrid. Jodå hon kommer säkert tillbaka, men jag vet inte när. Och i ärlighetens namn vet man ju aldrig vad som händer i livet. Folk kan fastna. Jag hoppas att hon har det underbarast och härligast och att hon får uppleva allt det hon drömmer om. Men jag hoppas verkligen inte att hon fastnar. Hon har inte varit borta så länge än, men jag har redan en syster som bor alldeles för långt borta. Jag vill ha dem närmare. Jag vill ha dem i mitt och mina döttrars liv. Så varje dag när jag ser hennes hus så tänker jag på henne och hoppas att hon inte stanna borta för länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
tycker detsamma och min syster bo ju bara i göteborg! kram
Ah - jag känner igen det där. En av mina systrar har fastnat i Australien så att vi träffas väldigt sällan.
Å, jag vet hur du känner. Min syster med familj har helt plötsligt bestämt sig för att flytta till Kanada. "Bara" för två år i och för sig. Men det gör ont i hela mig vid tanken på att vara utan syster. Idag bor hon fem minuters promenadväg bort och hon är så viktig.
Så jag lider med dig!
Skicka en kommentar