lördag, juli 19, 2008

Urspårning

Fan också. Det har varit en så bra dag. Mycket aktiviteter. Härlig badförmiddag för Lydia. Härligt med vänner (AC, Jonas och Uno) på middag. Sen en så liten motgång så tippar jag över. Lydia övertrött. Jag trött. Läggning som spårar ur, irritationen sväller upp inom mig. Lydia och jag i konflikt. Tårar. Tillslut går jag ut. Dålig känsla i maggropen. Av våra så få stunder tillsammans dessa dagar slutar så oroväckande många i konflikt och bråk. Jag gråter för mig själv i vardagsrummet. Är så trött, så trött. Vill bara att allt ska vara mysigt. Men Lydia är utagerande och provocerande, kallar pussar för "blä" och ska göra allting tvärt emot. Är så trött så trött. Och sen stackars Sally som inte lämnar många pip ifrån sig, även hon får mig att gråta genom att vara vaken varje kväll till halv tolv-tolvtiden. Jag orkar inte sitta uppe, vill bara sooooooova!

3 kommentarer:

annasv sa...

Har inte tid att skriva något mer än att jag vet precis vad du menar!

Styrkekramar,
AnnaSv

Heliotropen sa...

Åh Kajsa, grattis i efterskott! Jag har ju varit bortrest och inte alls hängt med. Och du har gott och blivit tvåbarnsmamma med allt vad det innebär. Grattis till lilla Sally och en stor kram till dig. Det blir lättare, jag lovar! Min tjejer är ju sex och tio nu och det här är första sommaren jag känt att de är riktigt självgående och att jag kan slappna av. (Hm, det lät kanske inte så uppmuntrande.) Hur som helst, det går upp och ner och allt kan man inte styra över, men när man tittar tillbaka är det en så kort tid det är kaotiskt. Fast sedan kommer det annat kaos, i omgångar, förstås.

Mija sa...

Massor av kramar till dig, det blir bättre. Det är kanske inte riktigt vad du vill höra nu mitt i allt. För det enda man vill är att ha tid. Tid till båda barnen. Tid till en själv. Tid till mannen. Tid till annat. Visst känns det som om att en klocka startas och börjar hotfullt räkna ner så fort du sätter dig med tex Lydia. Att då bråka på den lilla lilla dyrbara tiden det knäcker en totalt. Min A gjorde det samma och han visste exakt vad han skulle säga eller göra för att få mig i totalgungning. Min 4-åring kunde verkligen få mig som nybliven 2-barnsmamma att grina och få mig känna mig som världens sämsta mamma med konstant dåligt samvete. Nu 4-månader senare är jag starkare. Jag har mer tid till båda. Det blir bättre Kajsa, Jag lovar. Kramar från hon som skriver alldeles för långt