lördag, juli 12, 2008

Kan man låta bli att amma sitt barn?

Sitter en ensam stund i köket. Underbart kvällsljus. Jonas badar med båda barnen. Husfrid. Läser "Under det rosa täcket" och funderar på att skita i det här med amningen. Ja, jag vet att jag befinner mig i ett initialt stadium när det är fysiskt jobbigt och vi kämpar på Sally och jag, med att få rätt grepp, men såriga bröstvårtor etc etc. Till skillnad mot med Lydia känner jag att det nog kommer att kunna gå att få till det här. Amningen alltså. Har fått några fantastika råd av min vän Linda. Fast vi är inte där än.

Men så vandrar tankarna vidare till en framtid om några veckor när amningen fungerar och allt är fysiskt okej. Kommer jag att tycka att det känns okej då? Jag tänker mig en tillvaro där brösten fortfarande spänner och blir sprickfulla. En tillvaro med ständiga amningsinlägg i BH, för att inte tala om BHn i sig. Mina bröst är så groteskt stora när de är mjölkfulla så det är verkligen inte roligt. Alltid klä sig för att kunna amma. Vara tvungen att amma ute på fik, i parken osv om jag alls ska kunna röra mig utanför hemmet. Vilket jag verkligen inte gillar. Avskyr att behöva fibbla med bröna på offentliga platser. Okej, jag kan leva med det där. Klart jag kan.

Men känslan av att vara ständigt styrd av när Sally ska äta nästa gång - kan jag leva med det? Att aldrig kunna dra iväg en eftermiddag med Lydia. Att Jonas aldrig kan dra iväg en eftermiddag med Sally. Vill jag leva med den känslan? Känner mig redan nu stressad av de korta tidsluckor som är mellan målen och sen, när jag vill börja röra på mig igen, hur kommer det att kännas då? Och hur tungt väger det mot alla eventuella fördelar med att amma?

Sallys immunförsvar (det är bra att amma sitt barn! Det är bra att amma sitt barn!) och allt strul med flaskor står mot ökad frihet och ökad jämlikhet. Varför har jag sån ångest över beslutet? Förstör jag Sally för all framtid om jag inte ammar henne? Varför vill jag inte, vad är det för fel på mig?

1 kommentar:

.attle. sa...

Jadu, vad ska jag säga? Jag har erfarenhet av båda. Min första son ammad helt 2 mån, delvis 4 mån. Mellansonen helammad kanske 7 veckor, delvis 3,5 månad. Trean helammad till kanske 6-7-8 månader(minns ej riktigt) delvis till 16 mån.
Jag ser fördelar med båda. Fördelar med flaska och fördelar med amma. Nackdelarna också, båda har dem.
Ingen kan bestämma åt dig, men jag tror att man som mamma gör beslutet lite för stort. Större än vad det egentligen är och behöver vara. För att alla andra skallar ut "Amma är det bästa för barnet!" "Alla kan amma, det handlar bara om viljan" Jag kräks på den sista. Samvetet gnager, tårarana bränner. Förstör jag allt nu? Osv.
Men, jag vill bara säga att hur du än gör så kommer ditt barn få mat och närhet och det är vad hon behöver, sen vartifrån maten och närheten kommer - Flaska, bröst mamma eller pappa, spelar ingen roll. Det som fungerar för er, är det bästa för just er. Vi är inte alla stöpta i samma form.
Dessutom behöver inte det ena utesluta det andra. Jag ammade hemma (med de två första barnen) och gav flaska utomhus, eftersom jag inte vill böka med brösten offentligt, har han rätt tag? inte det, nehe, nytt försök, blotta brösten, palta med mjölken, andra bröstet sympatiläcker, inlägg, vinden, mjölkstockningsrisken osv osv osv.

Ja, jag vet inte om detta långa meddelande gav dig nåt. Jag vill bara stötta och säga att jag vet precis hur det känns! Och hur ni än väljer att göra så kommer det bli bra! Så det så!
KRAM