Lyckoklöver

Denna lilla klöverblomma kanske inte ser mycket ut för världen. Men det är faktiskt den första blomma som Lydia någonsin plockat åt mig. När jag kom till Eriksdalsbadet igår, där Jonas och hon var, kom hon mot mig och sträckte fram blomman. "Här är till dig, mamma. Vassego!" sa hon. Lättrörd som jag är försökte jag krama om henne (med en liten tår i ögonvrån), men hon böjde sig bakåt och sa uppfodrande "Lukta!". Så jag luktade snällt på blomman. Sen fick jag kramas.

Smekningar

Det första vi märkt att Sally verkligen gillar är att bli smekt i nacken. Klockrent när hon har svårt att komma till ro på nätterna. Fast vem skulle inte gilla att bli smekt till sömns? ;)

Genidrag (om jag får säga det själv..)

Att köpa en så kallad "familjering" till toan visade sig vara ett genidrag. Tillsammans med en liten pall, så att Lydia (nästan) kan gå upp på toaletten själv, är den en succé. Inte ett missöde sedan den installerades igår mitt på dagen. Hon tycker det är superkul att gå på stora toan helt enkelt och den "gamla" pottan ratas helt. Mycket prat om vilket hål som är hennes och vilket hål som är mammas och pappas blir det... hehehe.

Svårast visade det sig vara när vi var på picknick igår och bajsningsbehov uppstod. Tre omgångars pluttande i tre olika trosor blev det. Får fundera på hur man ska lösa bajsproblemet. Några tips?

Kvar i stan

Vilken jäkla stadsbrutta jag är. När det är så här varmt och soligt längtar de flesta till någon strand vid vatten (har jag hört). Inte så jag. Jag längtar till något fik i skuggan, inte ogärna invid en gata med människor och trafik så man har något att titta på. Jag älskar faktiskt stan när det är varmt. Gillar lukten av varma gator. Tycker människor är snygga när de klär av sig bland den varma betongen. Heja alla snyggingar som är kvar i stan!

Uppdatering: Hmm, jag står visserligen bakom det jag skrev ovan, jag gillar verkligen stan på sommaren, men jag tror att det just i år kanske är extra ointressant att vara på t ex en strand eftersom att jag ännu inte får bada efter förlossningen..

Potträning

Imorgon börjar vi potträna Lydia "den tuffa vägen". Helt utan blöja från dag ett (på dagtid). Ca en vecka ska det ta, har jag hört. Vi får väl se.. hehe. Största problemet är att hon inte "vågar" gå på toaletter utan bara på potta. Ingenting kommer när det där stora hålet hotar under rumpan. Kanske borde skaffa en sittring så hon vänjer sig. Annars blir det jäkligt svårt när vi inte är hemma.

Mordet i Hjo

Den här nyheten om den snart treåriga dottern som vistats ensam med sin mördade mamma i två dygn innan någon hittat dem ger mig stark ångest. På TV4- nyheterna pratar en psykolog om vad ett barn i den situationen kan väntas göra under dessa två dygn. Först försöker barnet troligen väcka mamman genom att stoja och busa och föra liv. Kan ni se det framför er? Denna lilla tjej som stojar och busar brevid sin döda mamma. Det gör ont i mig bara jag försöker. Och vad kan barnet tänkas göra sen? Enligt psykologen så sjunker barnet ihop och blir passivt men håller sig nära mamman. Lägger sig barnet där, brevid sin mördade mamma? Hungrigt, ledset, utan att fatta varför mamma inte vaknar? Ligger det tätt intill? Intill en skadad kropp som dessutom tillslut blir stel och kall? Nä, jag måste sluta nu. Tårarna rinner nerför mina kinder. Jag måste gå in och lukta på min egen tvååriga dotter och känna värmen från hennes i allra högsta grad levande kropp och viska till henne att jag är här. Mamma är här. Mamma ska inte försvinna någonstans.

Vit som en snö

Idag har vi påbörjat transformeringen av stugan från "herrgårdsgul" till vit. Jovisst, i 30-gradig värme. Fortsättning i morgon.

Första mötet med morfar

Nu har min pappa och hans fru Maria kommit tillbaka från sin långa semester i Spanien och äntligen fått nosa lite på Sally.

Här kommer natten

Hur konstigt det än låter så har de nattliga uppvaken fått min kreativitet att vakna till igen. När jag sitter och matar på natten och ingenting annat händer så börjar tankarna snurra. Då sitter jag och planerar och får en massa idéer till ett framtida projekt som jag och en god vän håller på att sjösätta. Jag gör en massa minnesanteckningar och känner att lusten och inspirationen återvänder till mig. Problemet är bara att få tid att genomföra idéerna sen på dagtid..

GRATTIS!

Grattis till min mor som fyller 59 år idag! Puss och kram.

Utmanad

Jag är utmanad av Rana! Och eftersom jag älskar listor och böcker måste jag självklart genast svara:

1. Vilken bok läste du senast? "Pompeji" av Maja Lundgren (läs den, den är skitbra!)

2. Vilken bok ska du börja på härnäst? Läser "Under det rosa täcket" av Nina Björk

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla? Ingen aning. Manliga tror jag, tyvärr.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv? Nej, tänker inte på det tror jag. Förrutom om den håller på att ta slut, då läser jag ofta mer intensivt under en period.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv? Jag läser det jag blir sugen på, av någon anledning. Ofta blir jag sugen när jag läser bokrecensioner i t ex tidningen. Sen är jag med i en bokcirkel och då är det för det mesta någon annan som väljer bok åt mig.

6. När blir en bok för lång? Finns inga för långa böcker. Det beror på innehållet.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska? Nej.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa? Jag tyckte ganska många skulle läsa "Bitterfittan" av Maria Sveland. En annan bok som jag alltid tycker fler borde läsa är "Våra bibliska mödrar" av Anita Goldman

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp? Jag försökte nyligen läsa "Ut ur skuggan" av Jessica Kolterjahn men fastnade inte alls, så den la jag åt sidan. Jag slutat om jag inte tycker den ger något efter ett tag. Ibland återvänder jag senaste, ibland inte.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls? I förhållande till andra genrer så har jag nog ganska många faktaböcker om beteendevetenskap, naturvetenskap, teater, skrivande och religionshistoria. Har nog nästan ingen science fiction (utom en Ray Bradburybok).

Nu utmanar jag: Är dålig på att utmana. Kanske återkommer med det. Annars - alla som känner för att anta utmaningen, ta den! Kul att läsa om folks bokvanor (tycker själv jag framstår som omåttligt pretto, men det bjuder jag på).

Skydd för regn

Sally och jag bestämde oss (okej då, det var mest mitt beslut) för att utmana ödet och äta en sen lunch utomhus, på mitt nya favvofik Sophies (inomhus finns bara sittplatser en trappa upp). Det slutade med att jag stod hopträngd i över en halvtimme under en liten markis tillsammans med en gubbe med rullator och åt en svampig foccacia och drack lite lagom regnutspädd latte. Som tur var sov Sally. Sen på vägen hem fick jag det stora nöjet att konstatera att det gamla regnskyddet till Sallys begagnade vagn inte håller för längre promenader i regn. Nåväl, ingen skada skedd. Hon förblev torr och vi har fler regnskydd hemma. Att mina skor, som ser väldigt vattentäta ut och som jag därför alltid tar på mig när det är risk för regn, inte är ett dugg vattentäta visste jag egentligen redan (bara uppifrån, inte från sidan när det blir pölar). Men upplevelsen av att klafsa hem i blöta strumpor är alltid liksom ny. Detta är verkligen en våt sommar.

Inga rosa drömmar

Nu när vi ska flaskmata beställde vi två extra små flaskor till Sally på nätet. Flaskorna vi använder finns i gult, blått och rosa. Sedan tidigare har vi en av varje färg. På nätbutikens hemsida meddelandes att om man hade någon önskan om färg skulle man mejla till dem. Äh, det spelar väl ingen roll, tänkte jag. Hem kom några dagar senare två rosa flaskor. Kanske är det en slump. Men det känns som om sannorlikheten att man skulle få två av en färg om de bara tar tre på måfå är ganska liten, eller? Drar förmodligen för stora växlar på detta, men det fick mig ändå att undra om rosa är en färg som kanske inte önskas av så många och därför dumpas den på dem som inte medvetet väljer någon färg. För ärligt talat, gult är ju neutralt och bra och blått funkar till både killar och tjejer, men rosa - vem funkar det till? Det är inte riktigt korrekt att ha det till en liten tjej längre, det blir liksom lite provocerande i dessa unisexdagar. Och inte ens de mest liberala killmammor verkar välja rosa till sina små. Gärna rött och lila, men rosa? Nja, inte gärna. Synd. Jag tycker rosa är snyggt.

Berg-och dal

Ny dag, nya tag. Nu känns det bra igen. Mysigt. Tillbaka på banan. Oj vad det går upp och ner just nu.

Urspårning

Fan också. Det har varit en så bra dag. Mycket aktiviteter. Härlig badförmiddag för Lydia. Härligt med vänner (AC, Jonas och Uno) på middag. Sen en så liten motgång så tippar jag över. Lydia övertrött. Jag trött. Läggning som spårar ur, irritationen sväller upp inom mig. Lydia och jag i konflikt. Tårar. Tillslut går jag ut. Dålig känsla i maggropen. Av våra så få stunder tillsammans dessa dagar slutar så oroväckande många i konflikt och bråk. Jag gråter för mig själv i vardagsrummet. Är så trött, så trött. Vill bara att allt ska vara mysigt. Men Lydia är utagerande och provocerande, kallar pussar för "blä" och ska göra allting tvärt emot. Är så trött så trött. Och sen stackars Sally som inte lämnar många pip ifrån sig, även hon får mig att gråta genom att vara vaken varje kväll till halv tolv-tolvtiden. Jag orkar inte sitta uppe, vill bara sooooooova!

Dolph!

Hahaha! Dagens största behållning hittills:
Dolph Lundgrens sommarprogram! In och lyssna om du ser detta i tid.

Några timmars ledigt

Mamma och Gustavo hämtade just upp Lydia för att dra och bada en sväng. Kvar är vi med Sally. Ska passa på att duscha lite längre, plocka grejor från golven inför besök i eftermiddag, käka lunch och kanske handla. Och sitta ner en stund, som nu, med en kopp kaffe. (Fast vad sorgligt egentligen med två vuxna människor som ägnar första lediga stund till att städa och handla.) Jonas formulerade det hela; det känns som att få en kort semester på några timmar, fast att Sally är kvar här med oss. Så kändes det aldrig när vi bara hade Lydia. Då var det liksom fullt upp med en liten bebis. Nu är ett (1) barn en paus. Tänk vad det förändras. Fast nu vaknar faktiskt Sally, så jag måste sluta..

Märkligt värre

Innan jag hade ett barn kunde jag absolut inte föreställa mig hur det skulle vara när barnet kom (när jag var gravid med Lydia). Inte så konstigt, det var så mycket som skulle ske för första gången; bli förälder, leva med barn, förlossning osv osv. Men ändå, jag har alltid föreställt mig att jag någon gång ska ha barn, så det var ju ändå i linje med en gammal invand tanke.
Att ha två barn däremot - hur spejsat är inte det? Jag hade mycket svårt att föreställa mig hur det skulle bli. Tänkte mycket på det under graviditeten med Sally. Sen poff! var hon bara här och nu är det omöjligt att föreställa sig livet utan henne. Är det inte märkligt?

"När du har bestämt dig.."

Efter fortsatta försök med sugnapp och två begynnande mjölkstockningar (som jag lyckats häva genom att handpumpa med försiktig massage i varm dusch flera gånger om dagen) har jag bestämt mig. Det känns som en enorm lättnad och Sally har redan visat att hon gillar MME (modersmjölksersättning). Efter nobben från läkare nr 1 (hon kände sig inte "komfortabel" med att skriva ut tabletterna eftersom hon aldrig hade gjort det förrut! Jävla moraltant.) träffade jag på en fantastiskt barnsjuksköterska på BVC som ringde runt åt mig och tillslut fixade en tid hos en läkare som kunde tänka sig att skriva ut piller som stoppar mjölkproduktionen. Idag fick jag dem äntligen i min hand. Ikväll börjar kuren på två veckor!

Googlat

(fortsätting på förra inlägget) Sitter här och bölar lite. Kan inte låta bli. Vill prata med min egen mamma på telefonen, men hon svarar inte. Googlar på "inte amma" och det är då tårarna kommer.

Så här står det på Babyornot:

"VILL man inte, KAN man inte (och tro mig det vet man ALDRIG på förhand) eller KÄNNER man inte för att amma så finns det INGEN anledning att må dåligt över det.
Ersättning är ett fullgott alternativ enligt vår kära svenska Socialstyrelse samt Livsmedelsverket och det viktigaste är faktiskt INTE bröstmjölken, utan en glad och lycklig mamma som kan ta hand om sitt barn så att barnet växer och frodas.
Barn kan både växas och frodas på ersättning."

och på Amningshjälpens hemsida:

"Bröstmjölksersättning är för de flesta barn ett fullgott alternativ när det inte fungerar med amning och den viktiga kroppskontakten kan barnet få på andra sätt. Det är viktigt att du inte betraktar dig själv som misslyckad eller som en dålig mamma - utan du har gjort så gott du kunnat - mer kan INGEN göra!

Det är alltid bäst för barnet att ammas men inte alltid bäst för en mamma att amma. Många kvinnor upplever stor sorg och att de inte duger som mammor om de av någon anledning inte klarar av att amma, vilket är jättesynd. Den goda mamman sitter inte i brösten, tack och lov!"

Kan man låta bli att amma sitt barn?

Sitter en ensam stund i köket. Underbart kvällsljus. Jonas badar med båda barnen. Husfrid. Läser "Under det rosa täcket" och funderar på att skita i det här med amningen. Ja, jag vet att jag befinner mig i ett initialt stadium när det är fysiskt jobbigt och vi kämpar på Sally och jag, med att få rätt grepp, men såriga bröstvårtor etc etc. Till skillnad mot med Lydia känner jag att det nog kommer att kunna gå att få till det här. Amningen alltså. Har fått några fantastika råd av min vän Linda. Fast vi är inte där än.

Men så vandrar tankarna vidare till en framtid om några veckor när amningen fungerar och allt är fysiskt okej. Kommer jag att tycka att det känns okej då? Jag tänker mig en tillvaro där brösten fortfarande spänner och blir sprickfulla. En tillvaro med ständiga amningsinlägg i BH, för att inte tala om BHn i sig. Mina bröst är så groteskt stora när de är mjölkfulla så det är verkligen inte roligt. Alltid klä sig för att kunna amma. Vara tvungen att amma ute på fik, i parken osv om jag alls ska kunna röra mig utanför hemmet. Vilket jag verkligen inte gillar. Avskyr att behöva fibbla med bröna på offentliga platser. Okej, jag kan leva med det där. Klart jag kan.

Men känslan av att vara ständigt styrd av när Sally ska äta nästa gång - kan jag leva med det? Att aldrig kunna dra iväg en eftermiddag med Lydia. Att Jonas aldrig kan dra iväg en eftermiddag med Sally. Vill jag leva med den känslan? Känner mig redan nu stressad av de korta tidsluckor som är mellan målen och sen, när jag vill börja röra på mig igen, hur kommer det att kännas då? Och hur tungt väger det mot alla eventuella fördelar med att amma?

Sallys immunförsvar (det är bra att amma sitt barn! Det är bra att amma sitt barn!) och allt strul med flaskor står mot ökad frihet och ökad jämlikhet. Varför har jag sån ångest över beslutet? Förstör jag Sally för all framtid om jag inte ammar henne? Varför vill jag inte, vad är det för fel på mig?

Jävligt rutinerade

Idag blev det premiärtur med båda barnen i syskonvagnen. Lydia sprang mest brevid men ställde upp på en liten fotosession. Som de rutinerade småbarnföräldrar vi är blev vi (glatt) överraskade av det störtregn som plötsligt föll från skyn. Och det fina regnskyddet som hör till vagnen? Tja, det hängde naturligtvis kvar på balkongen. Jonas fick lubba hem med vagnen och barnen, varav en (gissa vilken) förtjust skrek "Det är blött!" hela tiden. Själv kan jag inte direkt springa än, så jag promenerade i sakta mak och kom hem som en dränkt katt. Bättre lycka nästa gång.

Rapport från flerbarnslivet

Tack för alla gratttis!

Jag är så otroligt glad att vi är ute på den här sidan av förlossning och allt och får börja försöka få till livet med de här två små tjejerna (helt galet häftigt att vi har två barn nu!). Men hitills måste jag säga att jag inte riktigt fattar hur det ska gå till. Tvåbarnsföräldrar - hur gör ni?
Okej, jag ska inte måla fan på väggen efter mindre än en vecka men jag fattar faktiskt inte. Känns som om jag och Sally lever i en egen bubbla där vila, energipåfyllning, sömn och amning är allt medan Jonas och Lydia lever i den andra världen (med alla andra). Känner att jag saknar dem lite grann samtidigt som jag inte har en chans att orka vara där hos dem just nu.

Saknar Lydia. Hur konstigt som helst, för hon finns ju precis här brevid mig hela tiden. Jag får försöka tänka att det är ju en så kort tid i livet. Några veckor bara. Inte kan det ju störa mellan oss för all framtid. Samtidigt är ju Sally som en liten godisbit, frunig och mjuk och helt ljuvlig. Och hon är här nu!
Jag och Jonas har pratat i kväll och kommit fram till att vi ska ge det tre veckor och sedan utvärdera hur det går och ser hur vi kan styra upp vissa saker, om det då behövs. Vette fan vad vi kan göra annorlunda då egentligen men jag känner ändå att det är bra för mig att ha någon form av deadline att hålla ögonen på när det känns omöjligt.

Klart jag vet att det blir annorlunda. Men just nu kan jag inte se det alls.

Det blev en Sally!

Igår morse kl 08.05 föddes Sally Maj på Södra BB. Allting har gått bra och vi är nu hemma och försöker landa lite. Lydias mottagande av lillasyrran har gått över förväntan, även om det är många starka känslor just nu som lätt hamnar i svaj. Bilden är från första mötet igår när mormor och Lydia hälsade på på BB.

Gnäll gnäll

Och nu har våran TV pajat! Jo, det är sant. Jag är gravid i vecka 40, kan inte gå så långt som till T-banan utan att bryta ryggen, det är busstrejk och nu har TVn pajat. Det enda som ligger nära är sjukhuset - men dit verkar vi ju inte vara på väg..

(Så här ser bilden ut numera. Alla mörka fält är lysande gröna. Som tur var gäller fortfarande garantin.)

And the rest is silence..

Skickade på uppmaning av en god vän iväg ett protestmejl mot FRA-lagen till diverse riksdagsledamoter som röstat för. Expressen hade gjort det enkelt och smidigt för oss latisar genom att erbjuda ett färdigt formulär på nätet där man bara behövde fylla i namn och mejladress. (Nu visade sig det mejl som gick iväg från Expressens formulär visserligen innehålla vissa felaktigheter, men ändå). Sen glömde jag liksom bort det hela. Tills jag alldeles nyligen fick svar från två stycken riksdagsmän, en centerpartist och en moderat. Klart det är färdigformulerade brev som de skickar ut till alla, men ändå. Jag tyckte det var bra gjort att faktiskt svara, ffa eftersom jag vet att de fått typ 25000 brev eller nåt i frågan. Att alls bry sig om att formulera ett svar och skicka tillbaka. Båda bjöd dessutom mer eller mindre in till fortsatt dialog. Det är ju betydligt mer än vad alla de andra som mejlen också gick till gjorde. De besvarde sina med tystnad.

Nytt namn

Skapade ett slumpnamn åt mig själv på sajten Behind the name:
Anah Saturnina

Tja, vad säger ni? Ska jag byta?

Var är allt mitt godis?

Jag har vaknat så här på småtimmarna och kan inte somna om och nu undrar jag Var är allt mitt godis? Eller rättare sagt, varför har jag inte köpt hem en massa godsaker som jag kan smaska på klockan 3 på natten när sömnen inte vill infinna sig? Jag vill inte ha en rågmacka eller ett äpple just nu, jag är ledsen. Fast det skulle iofs vara meningslöst att ha snarr bunkrat hemma hos oss för min kära sambo tömmer alltid lagren samma dag som de fylls på, i princip. När jag bodde själv kunde det finnas kakor eller chocklad undanstoppade i någon vrå för dessa konstiga tillfällen när man plötsligt letar efter dem. Det fenoment existerar inte överhuvudtaget längre. Här finns ingenting av den kalibern någonsin kvar. I alla fall inte längre än några dagar. Det är lite synd. Jag gillar att utforska mina egna skåp och fynda.

Jag oroar mig lite över det här med förlossningen också, så här i gryningstimmen. Ja, förutom att jag börjar bli ganska rädd för den nu när jag inser att den faktiskt är nära förestående, så funderar jag också på hur jag ska fatta att den har kommit igång. Alla säger att det vet man, så jag hoppas de har rätt. Men samtidigt; när kvinnor uppmanas att ta ett varmt bad för att se om värkarna går över (för då är det bara förvärkar och man kan stanna kvar hemma typ) så kan det uppenbarligen inte vara så självklart för alla.

Jo, jag vet att jag gått igenom en förlossning redan, men jag kommer fan inte ihåg hur det kändes. Det jag vet är att de tyckte jag hade ganska kraftiga värkar när vi skrevs in (fast för långt isär) utan att jag uppfattade dem som kraftiga. (Vattnet hade gått så jag skulle bli igångsatt.) Har inget minne av att jag hade några direkta värkar som var att tala om innan vi var på BB. Men det kanske jag hade? Hur ska jag veta denna gång? Det oroar mig lite.

Sleepless in NY

Lilla skruttan kan inte sova. Helikoptrarna dundrar utanför sovrumsfönstret, ambulanssirener ljuder - känns som om vi befinner oss i NY. Det var över en timme sedan vi la henne, sjöng godnattsången några gånger och sen gick ut. Hon ligger fortfarande vaken. Jag kan höra henne mumla och sjunga där inne. När vi tittar in (typ varje kvart) lyfter hon lite på huvudet. Nu kommer helikoptern tillbaka för säkert femte gången. Vad är det som pågår? Och var är John Blund?


Uppdatering: Nu på morgonen fick jag reda på att det var en vindsbrand på Högbergsgatan igår kväll. Troligen den som orsakade all uppståndelse.

När du går, bara gå.

När du sitter, bara sitt.

Framför allt, tveka inte.

—Zenmästare Ummon (ca: år 900)

Dagens tips

Dessutom har jag idag ett litet tips till alla er som liksom jag tycker att hasbeens träskor är skitsnygga, men som tyvärr har lite bredare fötter än vad de där små smalskorna klarar av (ffa nu i sommarvärmen). Då finns mohedatoffeln. Inte i fullt lika många flashiga färger, och tyvärr inte med högra klack. Men basmodellen finns i några varianter och är mer generös mot höga och breda fötter än vad hasbeens är. Dessutom är de billigare. Finns både på nätet eller på t ex skobutiken Zoe.

Strejk!

Åh nej, det går verkligen inga bussar! Vet inte riktigt varför jag inte fattat det, men trodde liksom att det skulle gå några bussar. Om de inte går så ofta gör inte mig nåt, jag har ju tid att vänta. Men det går inga. Det verkar kanske konstigt att jag bryr mig så mycket, men jag kan knappt gå ibland och förlitar mig mycket just nu på just alla innerstadens busslinjer. Idag har jag åkt taxi två gången för att kunna göra det ärende jag hade planerat. Men det blir nog lite dyrt i längden. Det kommer bli några långa dagar om strejken och förlossningen drar ut på tiden...