Inte alls en bra morgon. Tisdagar alltid stressigt. Igår var Lydia hemma från dagis men pigg som en lärka och inte ens speciellt snuvig vad det verkade mot slutet av dagen. Alltså togs beslutet att hon skulle till dagis idag. Jonas tar ofrivillig sovmorgon och hinner inte plocka upp henne ur sängen. Jag hinner knappt få i mig någon frukost och när Lydia kommer upp verkar hon mycket mer sjuk än igår. Hon nyser konstant, snoret rinner och hon hostar.
Jag kan verkligen inte stanna hemma idag. Det sa jag till Jonas redan igår när vi diskuterade om hon skulle vara hemma en dag till eller inte. Tisdagens redaktionsmöte kan jag väl skippa om det kniper, men idag var dessutom sista dagen på ljudredigeringen. Har redan missat en dag och bara jag på plats som kan godkänna de färdiga resultatet eftersom producenten är hemma och skolar in barn på dagis (De börjar sändas på torsdag förresten - i Cirkuskiosken).
Så, Lydia till dagis. Kollar i tidningen, vädret ser ut att vara ungefär som de senaste dagarna. Jag kan inte hitta min mössa, men jag klarar mig nog. Dessutom brukar den ofta ligga i väskan, så smått stressad chansar jag på det och rusar iväg innan Lydias näsa börjar rinna igen. Varför tittar jag inte ut genom fönstret i stället?! Väl utanför porten inser jag att det är hagelstorm. Mina öron mår inte bra.
På dagis är det lämning ute. Och jag vill verkligen inte lämna min snoriga trötta unge ute i halvmörkret och blåsten. Dessutom har jag redigt dåligt samvete för att jag släpat dit henne överhuvudtaget. Hon borde få sova. Hon borde få vara inomhus minst en dag till. Det värker i samvetstarmen. Men jag bestämmer mig för att så här är det nu. Det kanske inte är roligt, men så är livet just idag.
Det enda som underlättar är att Lydia har längtat så sjukt mycket efter dagis att hon inte ens bryr sig om att jag går. Tre dagar hemma (lör-mån) är på tok för mycket, verkar hon tycka. Och är hon glad så är jag glad. Jag hoppas att hon piggnar till av ren glädje (för sin egen skull) och att dagisfröknarna inte är arga på mig för att jag lämnar en snoris till dem. Dessutom kommer mormor och hämtar tidigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag förstår hur du känner det. Förhoppningsvis har ni en bra förskola som hör av sig om de märker att lydia inte orkar.
Tänk inte mer på det nu, dåligt samvete mår man bara sämre av. Tur att mormor kan hämta.
Ha det så bra å hoppas lydia är frisk snart!
kram,
AnnaSv
jag förstår också hur du känner ,men någon bad mom är du definitivt inte. Livet kommer emellan ibland, som jag brukar säga.
Och hon har längtat till dagis och mormor hämtar tidigt så Kajsa - det är okej!
men, det är ju fantastiskt att hon längtat så. Det dåliga samvetet kan du skippa, hon grät ju inte ens ;-) Hon är nöjd och glad, och du kan jobba. Ibland måste man kunna jobba också.
Förskolan ringer om Lydia inte mår bra, och så skulle ju mormor hämta tidigt. Det går så bra så!
Du är inte en bad mom!!!
Skicka en kommentar