Mera fri tid åt folket!

Jag jobbade inom samma rektorsområde som nu fast på en annan skola för flera år sedan. Alltså samma chefer, samma åldersgrupper. Då minns jag att det kändes ovanligt och ganska jobbigt den kväll var fjärde vecka ungefär när alla i personalen var tvingade att jobba över för månadens obligatoriska APT (arbetsplatsträff). Nu är det kvällstid minst en gång varje vecka. Ofta två gånger i veckan, ibland mer.. Jo, det finns vissa ovanliga veckor utan något, men de är lätt räknade under en termin. Och det har inte bara med att göra att jag har en annan sorts tjänst. De äldre lärarna på skolan pratar mycket om att det aldrig varit så mycket fortbildning, obligatoriska möten och annat "övrigt" som nu. Vad är det som händer inom skolan? Är det vettigt när nästan hela personalstyrkan jobbar övertid för att hinna med?

Dessutom känner jag att det påverkar mitt övriga liv negativt. Inte så mycket mitt familjeliv, eftersom att jag prioriterar familjen. Men om jag har en kväll borta i veckan på grund av jobb så vill jag helst inte vara borta mer än högst en kväll till den veckan. Om jag t ex vill träffa vänner, gå på teater eller, träffa min bokcirkel eller vilket faktiskt också är en realitet, gå på möten eller träffar med andra föräldrar för att diskutera föräldraskap eller något annat som intresserar och engagerar mig. Har jag mer än ett jobbmöte i veckan så känner jag att det mer eller mindre blockerar min möjlighet att göra någonting annat den veckan. Och det är min fritid, den tid som egentligen borde vara min fria tid, vi pratar om. Att jag ibland kan kombinera vissa av dessa timmar med att gå tidigare från jobbet andra dagar hjälper liksom inte helt, för på dessa timmar kan jag inte äta middag med mina barn, lägga mina barn, eller - gå på något annat möte.

De hemska veckor när det blir fler jobbkvällar än två ska vi bara inte prata om. Men ibland händer det, när ett föräldramöte lägger sig bredvid ett flyttat handledarmöte (som är många som måste kunna närvara på och därför är svåra att få till dagar för) samma vecka som det ligger en föreläsning jag tackade ja till innan något annat var inlagt. Men men, jag har blivit bättre på att säga ifrån, faktiskt. Även om det inte låter så. Innan jul hade jag ett snack med min chef och sa att jag tänker börja rensa och tacka nej även till sådant som utmålas som "obligatoriskt". Helt okej, sa hon. Bara jag håller henne underrättad om vad jag inte deltar i och varför (om det är för mycket den veckan, t ex).

Bland annat har jag tagit mig själv ur en "obligatorisk" studiecirkel om svenska (vilket ju på sätt och vis är synd) samt slutat gå på månadsmötet med de andra lärarna, eftersom de envisades med att fortsätta lägga det den dagen jag egentligen hämtar på dagis. Då struntar jag i erat möte! sa jag och vägrar försöka fixa barnvakt eller byta med sambon varje gång. Måste bara vänja mig vid känslan av att inte vara helt delaktig och den realitet att jag faktiskt missar en hel del info som det antas att alla får på mötet. Men jag överlever ändå, har jag bestämt mig. Om de inte klarar av att ta in det faktum att jag inte är närvarande och att de därför måste informera mig i efterhand så kanske de inte borde arbeta som lärare..hehe ;)