Eget val

I höstas började Lydia på sk barndans. Redan då skrev jag om våndan med småflickornas danskläder. Första gången valde Lydia att ha på sig sin favoritklänning, en kort blå klänning i mjuk bomullsstretch. Redan innan vi gick dit misstänkte jag dock att många av de andra flickorna skulle vara små skärchocker och att hon kanske skulle ändra sig efter första gången. Jag lovade henne innan att om hon ville skulle vi köpa en "riktig" dansdräkt efter första gången. Det ville hon, och efter att ha sett kompisens skära kreation fick vi leta runt halva stan efter en liknande.

Nu har dansen kommit igång igen för terminen. Fortfarande har några stycken på sig riktiga prinsessklänningar. Alltså inte uppiffade dansdräkter utan såna som man köper som utklädningskläder. (Säger en del om deras, eller deras föräldrars kanske, bild av vad barndans är.) Lydia ville dock först inte fortsätta. Vi frågade och frågade och försökte klura ut vad problemet var. Tillslut klämde hon ur sig att hon frös på dansen! Inte undra på - ungen som normalt till och med vägrar att bära kortärmat på sommaren hade envist hävdat att hon skulle ha en dansdräkt med linnetopp, allt efter kompisens modell. Nåväl, hemma som lekdräkt hade hon en klassiskt dansdräkt, långärmad i stretch med liten liten vågvolang på höften (ni vet hur de ser ut - de har funnits i alla tider). Den dansade hon glatt i på terminens första tillfälle. Men sen till gång två sa hon att hon inte ville ha den heller utan ville dansa bara i tajts och tröja. Går väl bra det också, sa vi och det gjorde hon. Sen i dag när hon skulle i väg grävde hon plötsligt fram sin gamla favvo igen - den blå klänningen - och valde att ha den på sig på dansen. Tillbaka till ruta ett alltså.

Kan inte låta bli att känna mig glad för hennes skull. Glad över att hon efter att ha fallit för grupptrycket, provat och härmat och frossat i skärt, och funnit att det inte passar henne faktiskt haft modet att gå tillbaka till det hon gillar bäst. Trots att kompisen fortfarande dansar i en liten tyllkjol och färgkoden inne i danssalen är så enkelriktad att man nästan får ont i ögonen. (Men hon är inte ensam, ska sägas. Det är några små killar där, och de bär inte rosa, två andra tjejer som inte har specifika dansdräkter och kanske ungefär 3 st som har dansdräkter i andra färger. Tror att de är runt 25 barn på dansen.) Oavsett vad hon väljer så är jag glad att valet är hennes och att hon vågar göra det själv.