Tom i bollen

Det känns att jobbet har dragit igång igen på riktigt, som alltid med dunder och brak. Det känns i huvudet - jag blir alldeles tom. På dagarna så väldigt många bollar i luften och saker som lägger sig på kö i mitt lilla hjärnvänterum. När jag väl kommer hem känns det som om hjärnan stänger av. Men vette tusan om det gör så mycket egentligen. Hemma kan jag göra saker fysiskt utan att tänka (diska, byta blöjor) och umgås med min familj genom att kramas och gosa. Äta. Sova. Gå på toa. Tvångspussa mina barn. Det behövs inte så mycket hjärna till det.