Temperaturen

Om någon undrar är det just nu 15 grader i vårt sovrum. Och nej, någon rörmokare har vi inte sett till än trots löfte från värden.

Småfolket för entré

Nu har mina älsklingsleksaker från när jag själv var liten kommit fram ur gömmorna. Ett helt samhälle med massor av vuxna, barn, möbler och fordon. (Det var de som var i Domuspåsen.) "Det är smågubbarna!" säger jag till Lydia. Hon tittar på mig som om jag vore knäpp och svarar "Men det kan det inte vara, det är inte bara gubbar, mamma." Nä, hon har faktiskt rätt i det. Varför ska vi bunta ihop dem under en maskulin beteckning som om det vore allena rådande? Varför ska vi kalla kvinnorna och barnen för gubbar? "Du har rätt." säger jag. "Kanske kan vi kalla dem för Småfolket?" "Det blir bra." svarar Lydia.

Bloggpunkten

Det känns verkligen jättetråkigt men nu har jag kommit in i en sån där period när det är så mycket, ffa på jobbet, att när jag väl kommer hem har jag absolut ingenting mer att tömma ur mig, t ex här på en blogg. De flesta dagar slår jag inte ens upp datorn längre eftersom jag numer kan snabbkolla mejlen på Fånen. Minst en gång varje dag har jag dock ett bloggupplägg i huvudet, något jag tänker att jag vill skriva om. Formulera. Kanske få respons på. Men det finns aldrig kvar när jag väl kommer till den här punkten på kvällen.

Ljuvliga ljuvliga vinter

- Det är bara att stå ut! säger de rökande surkärringarna på busshållplatsen.

Nya glarrer!

Present från föräldrar

Det är tur att jag inte ska köra hem... ;)

Lite sne

Mina öron måste sitta olika högt, alternativt vara olika stora, för alla mina glasögon sitter snett. Att inte glasögontillverkarna har tänkt på det. Vad kan det finnas för hjälpmedel för mig? Olika tjocka skalmar??

Hur nostalgisk får man vara?

När vi plockar fram några av mina gamla leksaker ur en låda så ligger de i en gammal plastpåse från Domus City, Konsumentföreningen Västerbotten. Leksakerna får en ny praktisk låda, och plastpåsen den ska väl slängas...


eller? Jag sitter med den i handen och känner hur barndom sveper in över mig. Andra typsnitt, ett annat utseende på vardagen, 70-80-tal, ett annat liv. Hur ska jag kunna slänga denna relik?

Det är en mans värld

När diverse kvinnor intervjuas och anger förebilder och idoler så är det helt normalt och vanligt att både män och kvinnor anges. Jag har det själv; ett gäng män som jag läst, lyssnat till, beundrat och inspirerats av. Läst om och känt mig besläktad med. Männen har alltid funnits där, dyrkade av kulturen. Kvinnorna har jag oftare fått rota fram själv, sökt för att finna, tagit ett mer aktivt val att utforska och lära känna.
När män på liknande vis anger sina idoler och förebilder så är det väldigt ovanligt att det letar sig in en enda kvinna. Män i långa rader, i stora högar, män hit och män dit, som vänner, förebilder, mentorer, idoler, rättesnören, kombatanter och konkurrenter. Män mäter sig med män och kvinnor mäter sig alltför ofta också med män. Knappast någon nyhet men lik förbannat gör det mig så deprimerad.

Mörkare tider

Många tankar dröjer kvar efter läsningen av Gellert Tamas Lasermannen. En av dem är att trots en del svåra omständigheter som barn så fick han ändå förvånansvärt många chanser, breaks, kontakt med folk som "tog sig an" honom, ville räcka ut en hand, fattade sympati för barnet och blev "som en storebror", senare en "mentor", till stor del vettiga människor. Möten och personer som skulle ha kunnat göra hela skillnaden för någon annan. Den efterdröjande känslan är att det inte riktigt spelade någon roll vad han råkade ut för som barn eftersom att han måste haft en så stor psykiskt störning att den skulle ha brutit igenom förr eller senare på något sätt i alla fall.

En annan fråga som dröjer sig kvar är - var var jag? Ja alltså jag var ju precis här. I stan där det hände och gick i gymnasiet. Men var var jag mentalt? T ex skördade Lasermannen sitt enda dödsoffer på min nittonårsdag. Det har jag inget minne av. Jo, jag minns att jag och mina vänner skrattade åt Ny Demokrati som vi inte tyckte att någon kunde ta på allvar. Att vi någon gång gick med i en antirasistdemonstration. Att stämningen var annorlunda på stan, med en massa skinheads i Gamla Stan och i grupper som drog runt och var läskiga. Att BSS var ett vanligt klotter på tunnelbanan, som senare började klottras över med BSB. Det var en annan tid helt klart, som jag nästan hade glömt. Boken får mig att minnas mycket. Men ändå, det känns inte som om jag fattade det allvarliga läget på allvar då - mitt i ungdomen. Fullt upp med me, myself and I.

Och samtidigt blir jag glad när jag minns, för det har inte känts så där rått och obehagligt på länge; i stan, i den politiska tonen, i landet. Hoppas vi inte är på väg in i en ny tid av mörker.

Lite mycket nu

Jag undrar om det tyder på något speciellt när två kolleger klagar på att de knappt hunnit duscha denna vecka. En försöker gömma sitt skitiga hår under en sjalett, den andra påstå sig inte ha duschat ordentligt sen i helgen. Själv har jag tagit taxi till förskolan tre (3!) mornar i rad. Tur att det är fredag!

Just hemkommen från ännu ett kvällsmöte

Shit pommes vad jag har jobbat mycket den här veckan!!

Häftiga ord

Det skulle verkligen vara lätt att fylla en hel blogg med fantastiska, härliga, förvånande, tankeväckande, roliga och vackra saker som 3,5-åringen kläcker ut sig. Det är tur att jag har lite självbehärskning. Men ändå, vad häftigt det är att få vara med under den här perioden i hennes liv, vilken förmån att få uppleva detta, föra dessa diskussioner och lyssna till hennes resonemang och fantasiska förklaringar till det mesta.

Bara ett test

Hm... måste prova om det går att blogga från Fånen. Bare with me, people!

Barrparty

I ett svagt ögonblick, när sambon rev ner tavlor med granen på väg genom hallen samtidigt som granen släppte barr som om dess liv hängde på det, började jag ångra att vi förra helgen gav efter för dotterna heta önskan att låta granen stå kvar en veckan till. Förra helgen var granen tämligen vid liv och hade varit betydligt lättare att avlägsna. Men dottern hade svår separationsångest och när vi förstod det tog vi en vecka till på oss att förbereda henne för det som oundvikligen stod för dörren. Fast i slutändan hade vi ganska roligt ändå, på vårt "granbarrparty" som vi döpte det till. Jag och dottern åkte skridskor i barrsjön i hallen och hjäptes åt att sopa hela trappen från de barrspår som sambon och granens väg lämnat efter sig.

Andra sprutan

Som vanligt är jag supernöjd och lycklig över sjukvården i Stockholm. Deras senaste fantastiska idé är att ha en vaccinationsstuga (svinis, naturligtvis) på Medis. Liten frigga, knappt någon kö, öppen dörr. Bara att kliva in, blotta axeln, få ett stick och fortsätta mot affären. Ja, nu var det inte jag utan dottern som skulle blotta axeln, så fullt så okomplicerat var det inte. Snarare en liten kamp med gråt och tandagnisslan och ett barn som flydde ut på torget. Men till slut så. I alla fall inte 3 timmars väntan tillsammans hundratals andra familjer på BVC, som vid första sprutan.

Tom i bollen

Det känns att jobbet har dragit igång igen på riktigt, som alltid med dunder och brak. Det känns i huvudet - jag blir alldeles tom. På dagarna så väldigt många bollar i luften och saker som lägger sig på kö i mitt lilla hjärnvänterum. När jag väl kommer hem känns det som om hjärnan stänger av. Men vette tusan om det gör så mycket egentligen. Hemma kan jag göra saker fysiskt utan att tänka (diska, byta blöjor) och umgås med min familj genom att kramas och gosa. Äta. Sova. Gå på toa. Tvångspussa mina barn. Det behövs inte så mycket hjärna till det.

Hus-stress

Varför kommer det inte ut en massa Gotlandshus på Hemnet nurå? Är det inte vårtermin nu eller?? Kom igen, sommaren är snart här!

Livet

Igår dog en kompis pappa och en annan vän fick barn.

Heelt okej

Ensam hemma med barnen ikväll. Nu sover båda och snart börjat Spooks på kanal 9. Och i morgon är det fredag.

Perfekt vinter i mina ögon

Nej jag tycker inte att det är för kallt. Jag känner mig pigg i huvudet i den här temperaturen, jag tycker allting är så förbenat vackert ute, jag fryser inte och tycker att det går bra att röra sig. Jag tycker att det är mysigt ute. Jag fryser betydligt mer inomhus, både på mitt svinkalla jobb och i vår svinkalla lägenhet. Där är jag frussen och huttrar som en liten utter.

Oops!

Jag har precis ropat in mina första objekt på ett auktionshus, nämligen 4 st gamla pinnstolar. Jag la ett bud för flera veckor sedan och nu var det tydligen högsta budet. Oj då, nu måste jag snabbt lägga ut våra nuvarande på blocket.

Mört

Den här tiden på året verkar det vara stört omöjligt för både mig och Jonas att lägga barn utan att själv somna. Så varannan kväll ligger man där och får sig en tupplur för att sedan väckas av den andra. Så nu sitter jag här och borde egentligen verkligen verkligen gå och lägga mig! Men hur ska jag kunna somna efter att ha powernapat och sen vaknat till liv igen, fått en kopp te och blivit helt opraktiskt pigg?

Lägenhet sökes!

Jag vet att det inte är så stor chans men vi ropar i alla forum vi kan just nu. Så här är det:

Min älskade syster, sedan många år boende i London, och hennes sambo försöker flytta hem till Stockholm. De har båda fasta bra jobb och goda referenser. Finns det någon som känner någon/ känner till någon som hyr ut en lägenhet, del av hus el dyl. De söker från 2:a och uppåt, från några månader till längre. De tänker sig nog att det mesta kan vara intressant för att komma hit och sedan kunna leta vidare här. Hör gärna av er om ni har den minsta idé eller uppslag. Ni vet ju hur bostadsmarknaden i Stockholm är. Man behöver tur, goda vänner och kontakter. :)

Som sagt

Appropå mitt förra inlägg så fick jag veta härom dagen att Postkodlotteriets vd har en årslön på 5,7 miljoner. Himla fint! Det är han säkert värd.

Rör inte min blogg!

Jag är i ärlighetens namn lite trött på alla fördomar och struntprat om det så kallade "bloggfenomenet". I morse på Ring-så-spelar-vi hördes följande konversation (mellan den vänligt professionellt kallpratande programledaren och en inringare):

-Så du är inte sån där som lägger ut hela privatlivet till allmän beskådan på en sån där blogg då?
-Neheej då. Huga.
-Ja, jag har hört att nu ska det bli exklusivt att träffas på riktigt igen, att det kommer att gå tillbaka till att folk vill ses istället för att bara umgås på internet.
-Ja, det låter trevligare tycker jag.
-Ja, vi får verkligen hoppas att det blir så.

(återgiven i något förkortad version och säkert inte med varje ord helt rätt, men på ett ungefär)

Jag bara tänker så här - dessa två individer "umgås" uppenbarligen inte med sina vänner på nätet och inte heller "lägger de ut sig" och sitt privat liv "till allmän beskådan". Säkert träffar de sina vänner. Så vad rör det dem om någon annan umgås med sina vänner på nätet? Och om de inte själva har någon erfarenhet från att läsa t ex bloggar hur kommer det sig då att de har en stark uppfattning om vad folk som läser och skriver bloggar faktiskt läser och bloggar om?

Jag tycker personligen att det finns en massa betydligt mer sjuka fenomen som samlar folk i vårt samhälle, t ex att det omsätts såna fruktansvärda summor pengar på V-65 och andra spel varje vecka. Sjukt stora summor! För att inte prata om alla lotter och skit som folk köper på löpande band. Men det görs det trevliga små tv-inslag om och ingen tycker att det är ett dugg sjukligt att lägga några hundralappar i veckan (eller en femtiolapp) på sånt skit som med allra största säkerhet bara är pengar i sjön. Undrar hur mycket även en lågkonsument lägger på lotter, tips och liknanden under en livstid.

Själv öser jag ur mig lite personliga tankar i en blogg på nätet. Ja, jag vet att den är "till allmän beskådan", men det är knappast så att alla läser vad just jag skriver. Ändå, jag skriver inte det mest privata här och jag lägger inte ur nakenbilder på mig och mina barn. Jag skriver det jag tänker på som jag faktiskt gärna vill ha respons på, och då och då får jag det, vilket är väldigt trevligt. :)

Jo, jag vet att jag just nu skriver för de redan frälsta, att dessa två på radion och de med liknande åsikter knappast lär läsa detta inlägg. Men detta är mitt forum, så fuck it! Jag skriver vad jag vill.

Idag ska vi till skatten

Lydia fick en inbjudan till en kompis kalas. Inbjudan var i form av en enkel skattkarta där vägen går från Lydias namn till kompisens namn, som är markerat med ett klassiskt kryss. Vilken enkel - och fantastiskt - idé. Varje dag sedan hon fick den har hon tagit ner den från kylskåpsdörren och burit runt på den, pratat om den, försökt tyda den, läst namnen om och om igen. Idag är det så dags, och det första hon gjorde när hon vaknade klockan 05.39 var att gå och hämta kartan. Så vi ska hitta dit naturligtvis (där vi har varit hundra gånger, men ändå..).

Fredagskampen

Jag trodde fredagskvällarna framöver skulle bli en höjdare - först med På spåret och sen Let´s dance direkt efter. Ända till jag insåg att de går samtidigt!! Fan också. Det är nu man borde ha två tv-apparater, tänker jag först, men det skulle ju knappast hjälpa eftersom att det är jag som vill se båda programmen. Det är tur att det är reklampaus ibland på 4:an, det är då jag slår över till På Spåret - och fastnar där ibland. :)

Liten kropp - stora begär

Vill.Ha.Din.iPhone.Nu!

Blä!

Reklam för nya storfilmen: "They´ve found him!" Him. Him, him, him. Andra filmer: "He is the chosen one." He. He, he, he, he. Bibeln: "Han är Guds son." Han. Han, han, han. Han. Honom. Han. Honom. Jag är så jävla trött på alla utvalda snubbar och alla speciella snubbar och alla snubbar som det hela handlar om. En tjej/flicka är bara ett alternativ i obskyra ungdomsserier från Australien eller pk barnprogram från Sverige. Och även då är det ofta lika många av varje, som om det skulle finnas någon risk att det annars skulle bli för mycket tjejer. Haha, tillåt mig skratta!

Trevliga grannar

Igår kväll knackade en av våra grannar på dörren. De skulle haft gäster, berättade han, men middagen blev inställd. Så nu stod han där med en påse med jordgubbar, blåbär och getost som han ville ge till oss. Hellre glädja några trevliga grannar än låta det förfaras, menade han. Oj, tack så mycket, sa vi glatt. Några minuter senare knackade han på igen. Det fanns tydligen mer, sa han och räckte fram en påse full med en hel färsk laxfilé och räkor, direkt från Söderhallarna. Äta någonting själva skulle de tydligen inte. Så igår blev det laxsoppa med räkor till middag och blåbär till efterrätt. Jordgubbarna hann vi inte med igår, men de ska jag och Jonas piffa upp lite vaniljglass med nu tänkte jag.

Charmen med gamla hus?

Vi har 16 grader i vårt sovrum. Det var nere på 15 en av de kallaste dagarna. Golvtemperaturen ligger runt 12. Nej, jag tror inte att det är skäligt. Ska prata med värden på måndag.

Åren som gått

Nej, det blir ingen sammanställning av mitt decennium. Det är för mycket jag inte har någon lust att skriva om här, delvis för att en del i min familj läser bloggen ibland, och då förlorar det liksom sin poäng. Men det är faktiskt oväntat spännande att läsa om några av era resor genom åren som gått.

Konsumentupplysning

Okej, alla ni som tydligen redan har en iPhone; Vad har ni för abbonemang, varför har ni det och är ni nöjda? Jag är inte så intresserad av villkor, för dem kan jag läsa mig till. Snarare hur är operatören? Är det bra kundservice? Bra täckning? Många avbrott? Jag är väldigt nöjd med min nuvarande operatör, men tyvärr har de inte abbonemang till iPhone så i sånt fall måste jag byta - vilket ger mig lite ångest..

Uppdatering: Men jag tycker ändå att det är ganska gulligt hörni att jag stavat fel på "abonnemang" på två ställen utan att någon vågat rätta mig. :)

Jullov - en evighet

Lydia tittar allvarligt på mig och säger:
- Ska vi aldrig gå till förskolan mer?
- Jodå, det är bara jullov. Förskolan börjar snart igen.
- Till våren, eller?
Vet inte hur många gånger jag har sagt henne att det är jullov, vi ska vara hemma tillsammans i 15 dagar, två veckor. Det är bara tillfälligt uppehåll, alltså lov. Vad spelar det för roll när veckor inte har någon mening för 3-åringen? Vi är bara hemma tillsammans helt enkelt. Kanske ända till våren, vem vet?

2010-01-01

I dessa listdagar passar jag på att lista lite om framtida konsumtion:

Årets vill köpa: iPhone. Men vafan! Den är ju svindyr! Försöker kolla runt på sajten som listar och jämför olika iPhoneabbonemang och fundera på om det verkligen är värt det.

Årets måste köpa: Diskhandskar. Två månader med handdiskning och mina händer börjar ta stryk.

Årets önskedrömköp: Hus på Gotland. Drömmen lever vidare.

Årets vill inte köpa: Nezeril. Har fått nog av barnförkylningar för den här vintern.

Vad drömmer du om att köpa i år? (Känns som en otroligt icke-pk fråga så här i "borde-konsumera-mindre-och-leva-ett konsumtionsfritt- mer-äkta-tillbaka-till-naturliga-värden-och-vara-mer-nere-med-miljön-och-inte-så-prylinriktad-tider)

God morgon!

Det var min morgon i morse. Inget mer med det - varannandag-principer gäller även på årets första dag. I vanliga fall vaknar barnen vid sju men eftersom de la sig senare än vanligt hade jag hoppats på lite sovmorgon. Icke så. Sally vaknade kvart över sex. Knäppa lilla barn, nu har hon 2,5 timme mindre sömn än vanligt i kroppen. Nåja, det var bara att tugga i sig och gå upp. Men nu när hon fyra timmar senare dessutom har lyckats producera tre bajsblöjor börjar jag känna mig lite mör. Nu sitter jag och väntar på att Jonas ska vakna så att jag kan gå och lägga mig igen..