KRYP!!

Nu kryper hon! Igår ringde min mor och var lite orolig för att Lydia inte kryper ännu. Hon hade pratat med en kompis som informerade om att man kan ta de små till en sjukgymnast om de inte kommer igång att krypa. Ja, det är ju bra att veta sa jag, men jag tror att hon kommer igång snart själv. Men om inte så... och plötsligt samtidigt som vi diskuterar detta i telefonen så kryper hon plötsligt fyra-fem "steg" fram till en liten grej på golvet som hon vill nå. Jag är tvungen att genast lägga på och sen lägga telefonen, det roligaste hon vet, en bit framför henne, och efter lite tvekan kryper hon dit och tar den.

Än så länge är det försiktigt och bara en liten bit i taget. Hon stannar tvärt vid tröskeln till nästa rum även om vi står på andra sidan och säger "Kom!". Men men, hon får ta det så lugnt hon vill. Huvudsaken är ju att hon kommit över spärren och börjar använda benen och inte bara vicka sig fram och tillbaka. Nu kan hon ta sig dit hon vill, även om det fortfarande är lite motigt och läskigt, och jag tror att det kommer att göra henne lite mindre frustrerad. För en stund i alla fall.