Väntan

När vi skulle ha vårt första barn tillbringade vi 26 timmar på förlossningen från inskrivning till att hon var ute. Där och då kändes det inte som om det var så länge. Klart det var en seg och utdragen förlossning, men det kändes inte SÅ länge. Inte när vi var mitt i det. Efteråt har jag förstått att många på utsidan var oroliga och väntade på besked och undrade om någonting var fel när timmarna gick och vi inte hörde av oss. Min mor åkte till och med till förlossningen och hörde sig för, dock utan att vi fick reda på det.

Idag hade jag mobilen påslagen på jobbet och gick och väntade på nyheter från Tove och Kalle. Det gick verkligen inte många timmar innan sms:et kom och allt hade gått enligt planen. Ändå kändes det som en lång väntan, när man vet att de är där på förlossningen och att det är på gång. Hann till och med nästan bli lite orolig (tankarna snurrade iväg på bussen hem). Jag fattar att folk fick krupp av att vänta våra 26 timmar. Om någon i min närmaste familj skulle vara på förlossningen så länge skulle jag nog själv banne mig åka dit!