3-åringen har plötsligt blivit väldigt intresserad av rymden. Kvällens samtal inför läggning löpte som följer:
Lydia: -Kan man inte vara på månen?
Jag: -Jo, men då måste man ha rymddräkt.
Lydia:-Varför det?
Jag: -För att det inte finns någon luft, så man kan inte andas utan rymddräkt.
Lydia:-Men jorden då? Vad händer om man är på jorden, våran hemplanet?
Jag: -Ja då händer ingenting. Då är vi ju här, hemma. Vi är på jorden nu.
Lydia:-Men.. men jag vill att jorden bara ska vara en planet! (börjar gråta)
Jag: -Men jorden är där vi bor, älskling. Du sa ju själv - våran hemplanet!
Lydia:-Men.. är vi i rymden??!
Jag: -Ja precis.
Lydia:-Va.. (..lång paus..) Näe!
onsdag, oktober 07, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jo, man märker att det börjar bli körigt med deras frågor ibland.
Ses imorgon för provligg och burktonfisk, blir kanon!
Underbart!
Vi är i rymden! Det är sånt man inte tänker på till vardags direkt. Förstår att Lydia tycker det låter konstigt, det gör jag också. ;-)
Jag tror jag håller mig till att definiera rymden som engelsmännen definierar Europa: allt som inte är här!
(Och då är "här" Storbritannien i England/Europa fallet, förstås.)
Hm...det här med livet är svårt...men barns frågor och funderingar är underbara!
:D
Fast jag tycker inte heller att vi är i rymden. Och om du påstår att vi är det får jag ÅNGEST!
Skicka en kommentar