torsdag, juni 07, 2007

Deckarsommar

Läser som vanligt DNs sommarföljetong, för att det är en så trevlig förmiddagsvana. I år är det, precis som förra året, en kriminlaroman, vilket spinner igång frågorna i mitt huvud. Det måste nämligen vara någonting jag missar med kriminalromaner. De jag läst på senare år tycks mig ha så lite med lösandet av brottet att göra. Ofta vet man som läsare vem som är vad (god, ond osv) redan från början. I sommarens följetong verkar alla inblandade dessutom veta det, problemet är bara att bevisa det. Dessutom är det nya namn och människor hela tiden innan man hunnit svälja de som äntrade historien i stycket innan. Presenterade med för- och efternamn men ingenting mer. Sen verkar få av dem verkligen ha en betydande roll i historien, men det återstår väl att se. Ryssarna gillar ju tusentals namn inklusive kortvarianter och smeknamn i sina böcker, men det är knappast det som gör rysk litteratur läsvärd (inte för mig i alla fall).

Jag har läst några böcker (bland annat Håkan Nessers "Flugan och evigheten" och "Händelser vid vatten" av Kerstin Ekman) där psykologin och händelserna kring brottet är lika viktiga som lösandet av det. Men i de flesta andra moderna kriminalromaner verkar inte ens psykologin ta speciellt stor plats. Om inte spänningen att få veta vem som gjorde det, som i gamla Agatha Christie-böcker, är där, och inget djuplodande kring händelser och känslor som utlöser brott finns där. Vad finns kvar? undrar jag.

4 kommentarer:

Yogamamma sa...

Du måste ju läsa min favvobok, om du inte redan gjort det
Den hemliga historien av Donna Tartt.
Där kan man snacka om psykologi. Huja!

Kajsa sa...

Act as if:
Jo, den har jag läst! Var helt såld på den i början, skulle börja plugga grekiska och allt möjligt :-) Men tyckte tyvärr den spårade ur rejält mot slutet. Men helt klart läsvärd för att den var bra till så stora delar!

Anonym sa...

snälla lämna vår literatur i fred pom du är så fientlig mot oss, ingen tvingar dig läsa.

Kajsa sa...

Anonym:
Snälla lämna min blogg i fred om du är så fientlig mot mig, ingen tvingar dig att läsa, skulle jag kunna svara då. Men jag ansåg faktiskt inte att vara fientlig, är ärligt lite fundersam och undrande. Jag läste en massa deckare som ung och gillade det. Vad jag funderar på nu är om jag har ändrats eller om genren har ändrat. Det tycker jag att jag har rätt att fundera över i min egen blogg. Att du tar det som fientlig kritik hoppas jag beror mer på dig och dina tidigare erfarenheter än på tonen i mitt inlägg.