Bara du slog en signal..

Jag ska slå ihjäl min sambo om han någonsin kommer hem. Han drog iväg med en febrig Lydia till en studentmottagning, som skulle börja klockan 14, medan jag skulle göra lite ärenden i stan. Eftersom hon var dålig skulle han inte stanna så länge och i vilket fall, sa han, är vi hemma senast klockan fem. Vid fyra ringer jag på hans mobil för att kolla att allt är okej. Inget svar. Kvart i sex kollar jag på klockan och inser att de inte dykt upp. Ringer på hans mobil igen. Och igen. Inget svar. Ringer på hans brors mobil. Inget svar. Ringer på hans fasters mobil. Inget svar. Plötsligt börjar jag bli jävligt orolig! Vid tjugo över sex får jag tag på en av hans kusiner som tillslut berättar att Jonas och Lydia var kvar på mottagningen vid kvart i sex när hon gick därifrån, men att de precis skulle gå. Då är jag redan i tårar. Plötsligt har jag inser att något kan hända dem och att allt kan försvinna så fort! Mitt huvud spinner av hemska fantasier om vad som kan har hänt. Nu har jag pratat med hans bror som gick samtidigt och redan har kommit hem. Klockan är snart kvart i sju. Jonas har inte ringt.